Jag fick en komplettering i delkurs ett i kursen hälsa kost och fysisk aktivitet som jag läer för tillfället. Jag sköt på kompletteringen till ett tillfälle då jag skrev fler arbeten. Att ha en skrivuppgift och läsa i övrigt tycker jag inte funkar så jag brukar se till att skriva kompletteringar när jag tentar i övrigt.

Fick mail av läraren:

Hej Maddo
Ursäkta att svaret dröjt, men nu har jag läst (se bifogad fil).
Jag rapporterar in betyget G på delkurs 1 - MHG135 vt10. Det tar sedan ett par dagar tills detta registreras på studera.se.

Självklart skrev hon inte Maddo men ni förstår vart jag vill komma. Jag är godkänd. Detta känns bra. Promenaden med Tessan gick bra också. Gött. Det rullar. Håll tummarna för att jag får pluggat ordentligt imorgon också! Ugh, måste ringa jobbet också, har inte haft någon bra koll på läget framöver och nästa vecka kommer skita sig. Aj aj. Hoppas de inser att jag ändå gör ett bra jobb. Hoppas kunna byta dag bara.

Jag orkar inte svara och spana in bloggar men vill ändå uppdatera er lite. Jag lever och längtar efter fredagen så denna salstenta kan vara över. Jag borde plugga häcken av mig inför denna men på något sätt känner jag att det nog löser sig ändå. Jag försökte spana in boken lite och har spånat på gamla tentor. På något sätt har jag insett att de som faktiskt sitter och pluggar hela dagar (plural!) inför en salstenta har otrolig diciplin. Den saknar jag.

Gamla minnen kan ibland bara ploppa upp i huvudet. Detta kom nu.

När jag var liten brukade min mamma vädra stup i kvarten. Både min mamma och min bror är otroligt varma av sig. Inte för att min pappa brukar frysa direkt men mamma och bror svettas under varje årstid. Dessutom hade mamma tvångstankar så det blev otroligt mycket vädrande! Vart vill jag komma? Jo, allt vädrande har fått mig att inse vikten av frisk luft. Jag blir otroligt trött, seg och lättirriterad om jag inte får luft. Att jag sedan är en person som lätt fryser gör inte saken lättare. Men med träning och rätt kläder har jag lyckats få upp värmen. Ibland behöver jag inte ens komma innanför dörren för att känna syrebristen, det räcker med att öppna dörren för att känna hur kvävet anfaller. Ja, det är så det känns. Att ha skaffat en hund är guld värt och på promenaderna får jag de bästa av idéer till studierna. Dessa idéer kan lätt försvinna om det är syrefattigt i skolan/hemma när jag ska plugga. Det är grymt irriterande för jag kan ha så otroligt bra idéer och sådan otrolig ork sen öppnar jag en dörr och *poff* så är energin och idéer borta.

Positivt i det hela är att min mamma lärde mig vikten av frisk luft. Negativt är att de allra flesta stänger in sig mellan oktober-maj (mest under nov-mars) vilket gör att jag kan bli otroligt trött av att vistas hos mina vänner. Det är tråkigt.

Därför tänkte jag ge lite tips för den frusne:

• Ha inte tighta kläder
• Fleece och ullfrotté (finns i olika ull-mg, sticks inte som ull) värmer även om det blir blött
• Använd vindtäta kläder när du är ute
• Använd tumvantar (vindtäta, gärna med fleece) för att få upp värmen i fingrarna
• Rör dig mer, motion får upp blodcirkulationen som får dig att såväl prestrera bättre som att få upp värmen.
• Ät ordentlig mat, genom att få i dig vitaminer och mineraler slipper kroppen leva på sparlåga. Det ger energi som kan användas till värme.
• Vistas ute, att vara utomhus gör att du vistas bland mindre baciller, du blir alltså inte lika sjuk! Dessutom får blodet syre och det ökar blodcirkulationen (inte att blandas ihop med högt blodtryck!) var en bra sak, ellerhur?

Jag har lärt mig det mesta i skolan eller genom arbetslivserfarenhet på förskolor (barn 1-5år) där pedagoger haft erfarenhet av utomhuspedagogik. Inom utomhuspedagogiken går barnen ut varje dag. De ÄR ute. Sover ute. Äter ute. Där är det viktigt att föräldrar förstår vikten av bra kläder.

Nu ska vi se om jag kan berätta vad som hänt. Igår var jag i slottsskogen med Kryddan och hans dotter samt Eddie och Tessan. Vi grillade korv. Ett par hundra skall senare begav vi oss därifrån. Positivt var att Tessan lyssnade när jag korrigerade henne. Eddie skäller och Tessan svarar och om så inte var fallet så var det tvärtom. Men som sagt, det gick bra.

Tessan i Slottsskogen  

Väl hemma gick jag och Katarina på en promenad med hundarna. Jag passade Eddie så det var tacksamt med lite stöd. Denna gång tog Katarina Tessan och jag tog Eddie. Plötsligt var vi tillbaka på ruta ett igen. Tessan lyssnade inte alls. Hon skällde, visade tänder och gjorde utfall. Misstänker att det var en kombination av att Eddie var med och att hon testar Katarina som varit borta i en vecka. Det slutade inte där. När jag och Kryddan tog kvällspromenaden fick han ta Eddie. Tessan var tillbaka på dag ett igen. När jag la mig tänkte jag att "det är en ny dag imorgon".

Mycket riktigt kom det en ny morgon. Det började bra men allt eftersom dagen gick förstod jag att Tessan är jobbig. Nej, så ska jag inte säga. Men jo. Eddie och Tessan skällde för alla hundar. Vem fokuserar man på när du ensam har två hundar som skäller på varsin sida av dig? Jo, du bryter ihop tillslut. Att se allt jag hade kämpat för sen januari bara falla samman tog knäcken på mig. Jag grät.

Att jag dessutom har massor i skolan och kände att grupparbeten hamnade på mig och att tentan närmar sig med världens fart och att inlämning och redovisning är imorgon gjorde inte saken lättare. Väl hemma ringde Alexander mig och jag grät och gnällde och grät. Sen pratade jag med Jenny och grät samt gnällde lite där. Därefter ringde jag Nina för att prata med någon som har koll på jobbiga stora hundar och att ha två. Så grät jag lite till. Tog ett bad med en skrikandes, gnällandes och skällandes Eddie utanför. Slappna av liksom.

Sen träffades jag och Jenny. Tog en promenad med hundarna och begav oss mot vårt shoppingcenter för att spana i affärer. Jag köpte en klänning som jag spanat in (tack Vivi för tipset!) och sen kollade vi på...SKOR!! Älskar skor! Sen hämtade hon Eddie och åkte med sin familj och grillade. Jag la mig i sängen med Tessan och sov en stund. Vi låg sked. Mycket mysigt. Med tröst-shopping och hundmys kan det inte bli bättre så nu mår jag bättre och bjuder på lite bilder.

I fredags begav jag mig ut och festade med Sofie. Vi hamnade självklart på vimmel eftersom jag är en fotokåt tjej i mina bästa år! Hihi. 

Jag och Sofie på Parken

Min look när jag kom hem från utgången.

Såhär kan man se ut när man går ut med hunden.

Någon annan än jag som tänker 80-tal?

Idag är en såndär dag då jag hellre legat under täcket och inte vaknat... alls. Jag är knäckt. Och det är INTE tur att Tessan finns idag. Jag kanske orkar skriva mer sen men just nu behövde jag bara få ur mig att jag inte orkar mer. Jag behöver stöd, ork och ett bad. Det sistnämnda ska jag ta mig just nu.

Jag har bytt schampoo. Det luktar otroligt gott! Det är det där omtalade schampoot som jag tänkt dissa.. Någon frisör... röd förpackning. Tror det börjar på B? Orkar inte kolla upp det. Men hur som hellst så luktar det otroligt gott (jag kan inte sluta sniffa) OCH är fantastiskt drygt! Me like. Det är sällan man känner att ett schampoo är bra från början. Det brukar oftast ta två-tre schampooneringar innan det känns bra. Men detta känns bra. Tummen upp!

På tal om tumme så tänker jag på fingrar och fingret som jag har infektion i känns bättre. Tömmer det fortfarande på var emellanåt för att det är skönt efteråt men det dunkar mindre nu och jag kan använda det mer. Gött.

Att jag är kittlig är ingen nyhet men varför känns det alltid så jobbigt när det kittlas i halsen? Inte för att det är skönt när man blir kittlad, men ändå!

Jag lovade er bilder från gårdagen och idag har jag orkat mig på att hämta sladden till datorn. Fört över bilderna OCH blogg-fixat dem. Känner mig effektiv idag. Skolan står still och likaså är mitt humör inte riktigt på topp. Kryddan är på besök och jag hade hoppats på att vara frisk och träffa dem lite. Men nej. Kryddan tog Tessan i morse vilket uppskattades. Då kunde jag fokusera på att äta frukost i lugn och ro samt plugga lite. Med betoning på lite för det står stilla i min verkstad. Jag har verkligen ingen lust och jag känner att jag kämpar häcken av mig för tillfället. Tur man har stöd och hjälp. Jag skiljer på dem för stöd är de vänner jag har som puchar mig och hjälpen står dietisten för. Jag har fått otroligt mycket hjälp av honom. Härligt med en som kan området. Tråkigt bara att jag har jobb och aktiviteter på kvällarna när han har tid eftersom han jobbar på dagarna! Men det löser sig, lite sömnbrist har ingen dött av..! Eller något i den stilen.

Ja, sömnbrist var det. Jag drömmer om skolan, kilokalorier och dieter. För att inte tala om redovisningar och inlämningar. Och när jag drömmer får Söt för sig att ringa. Full också. Det är oftast roligt att prata med honom när han är full men inte när man precis somnat och behöver ta igen sömn. Blä! Nu känner jag att jag blir negativ här men det är en sån dag tror jag. Inte så att jag känner mig klagig utan mest bara... är.

Igår kände jag mig rätt bra!

Eddie var på besök.

Han gillar den rosa nalle-hunden.

Natten till idag (torsdag än så länge) sov Sandra hos mig. Vi sov rätt kasst båda två. Men några timmars sömn är  bättre än inget. Jag vaknade mitt i natten och visste inte vad som var värst: Att fingret dunkade och smärtade eller att jag inte kunde sluta tänka på low carb high fat (LCHF) som i sin tur kom från vårt arbete som skulle redovisas idag (fortfarande torsdag). Redovisningen gick okej.

Fingret ska jag egentligen inte klaga över men det gör ont. Jag lever dock och det är bara ett finger så... ja, inga klagomål. Det får tömmas på var ett par gånger om dagen. Det är alltid skönt efteråt. Undrar bara varför det aldrig är skönt under tiden man tömmer?

Efter skolan hämtade jag Eddie på hans hunddagis och tog med honom och Tessan på en timmes promenad. Vi mötte en hund som gjorde att Eddie fick för sig att skälla och vad händer när en hund skäller? Jo, alla skäller! Även min. Nu är det inte så att eddie är  hemsk (bara hemskt söt) utan min hund är lika go hon som sätter igång att skälla ibland men just idag är det enda gången hon skällde. Det är en seger! Sen hade jag dem här hemma tills Jenny kom förbi och drack saft med mig. Jag tog bilder men orkar i ärlighetens namn inte föra över bilderna till datorn. En annan dag! På lördag ska jag låna Eddie lite till. Wiie, hunddejt! Tror ni jag är sugen på en till hund? Oooohja! Give me!! Hihi. Det finns många fördelar med två hundar, självklart nackdelar också men jag ser fördelar mer än nackdelar i detta fall! Ni får en gammal bild på Tessan och Eddie:

Jag har pluggat och städat lite också. Nu är analysen av dagens redovisningsämne klart och inskickat. Jag är så trött på kcal nu så det finns inte... Men en vecka till får jag lov att uthärda.

Jag är alkoholist ända ut i fingertopparna. Eller, i alla fall ut i fingertoppen. Eftersom jag inte äger något antibakteriellt (jag tror på tvål och vatten och det funkar i regel) så blir det sällan använt hos mig. Men utan något sådant så får man leva efter mottot man tager vad man haver! Jag har Vodka. Det baddar jag fingret med två-tre gånger om dagen nu (med start igårkväll) och fingret känns redan bättre. På något sätt mår jag bättre i övrigt också! Tänk vad lite som behövs för att må bra. Fantastiskt! Fingret är fortfarande svullet, rött och varmt så jag ska väl inte ta ut segern i förskott men det KÄNNS bättre. Alkohol kanske inte löser alla dina problem. Men de löser definitivt många!

Det är en dag omorgon också.

...utvärtes!

Jag har en infektion i fingret. Tror jag bitit bort ett nagelband så har jag grävt lite i såret med en nål och inte tvättat tillräckligt noga. Ja, så har det nog gått till. Jag vaknade inatt av att fingret dunkade. Det har varit svullet ett tag men inte mer än så. Nu har det svällt upp ordentligt. Inatt dunkade det och armen fick vara i högläge. För att inte diskutera vilken feber jag hade. Dubbla täcken? Check! Värktablett - Ja. Snorpapper? Skulle inte kunna leva utan. Vad nu då? Jag har ju inte verkat sjuk? Men mitt immunförsvar gillade visst inte mitt liv de senaste dagarna så nu protesterar hela kroppen. Att detta kommer natten innan ett obligatoriskt seminarium om ett redan jobbigt och känsligt ämne (anorexia nervosa) är bara så typiskt att jag inte finner ord. Ingen cykel till skolan idag, jag klarade inte riktigt det.

Efter skolan begav jag mig hemmåt och mötte Björn.  Vi åt och tjötade lite och begav oss till apoteket där jag satsade på ett fästinghalsband till Tessan. Eddie fick en fästing igår så det är nog dags nu. Halsband är det hon haft förut och jag tänker inte ändra på det om det funkar för henne. Nu får jag se till att inte schampoonera henne under ett halvår. Blää..! Hon på apoteket var grymt otrevlig dock. Sen begav jag mig hemmåt och strax efter fem kom dietisten förbi. Vi gjorde en näringsvärdesberäkning via programmet Dietist XP som jag ska göra i skolan. Jobbigt och pilligt. Dock skönt att ha någon som förstår sig på programmet. 32 sidor för fyra dagars beräkning. Denna analyserade vi och fem timmar senare var vi relativt klara. Frågor skickade till lärare och ett tillägg om riskerna med matdagbok ska göras. Denna kurs är tung. Mycket att kunna men som jag inte ser något värde i att kunna utantill. Kursen är 1/4-dels termin (7,5 hp) och innefattar:

• En salstenta
• Seminarium med tillhörande inlämning av ätstörningstexter
• Kostdagbok (4dagar) och aktivitetsdagbok (1dag) som sammanställs i Dietist XP och analyseras
• Granskning av hälsobudskap i media
• 24h-recall (intervju) med tillhörande uppdukning av ett dygns mat och kostförslag.

7,5 hp motsvarar fem veckors studier. Tycker ni att detta verkar rimligt för fem veckor? Utöver detta tillkommer kurslitteratur och föreläsningar alltså. Jag tycker det är sjukt. Så om jag verkar lite off beror detta på att kursen upptar större delen av mitt liv just nu. Jag är så trött, detta kan visserligen bero på att jag, enligt min analys av min kost- och aktivitetsdagbok äter 50% av vad jag bör äta. Vilket ger en negativ energibalans. Jag tror jag uttryckte mig så enkelt att ni förstår. Men för att vara extra tydlig: Jag bör äta dubbelt så mycket för att få i mig allt vad min kropp behöver.

Idag tog jag och Jenny (som tidigare var J) en promenad i skogen med hundarna. Nu är jag trött. Tessan sover redan och jag tror att jag ska följa hennes exempel. I skogen var de lösa. Tessan drar gärna iväg på fåglar men skam den som ger sig (jag är envisare än synden) så nu försöker jag träna på att se innan hon drar iväg. Joggare och motionärer klarar hon bra, hittils har jag hunnit se hundarna före henne också. Idag kom Eddie lite för nära och då la hon ner honom på marken mer med tassen än med ett bett, även om hon försökte sig på att bita så gjorde hon det inte helt, utan mer i luften än på Eddie. Jag är så stolt. Vem kan inte älska henne?

Vi (jag och Jenny) brukar skämta om att sälja eller skänka bort våra hundar men inte skulle våra hjärtan klara av det! De är ju så fantastiska.

Världen är väl egentligen rätt stor? Varför känns den allt oftare som liten? Det känns som om allt har en koppling med än det ena, än det andra. När jag träffade J och Eddie visade det sig att Katarina och hon läser samma kurs. Nu är det några hundra som läser den kursen så det är inte helt otroligt egentligen, men världen krympte lite. Vad som är otroligt är hur det gick sen. Utveklingen i relationen med J. Det visar sig att vi har läst samma inriktning, inte samtidigt dock. Så jag, Katarina och J har alltså läst Kunskap och fantasi vid Göteborgs Universitet, nu krymper världen igen. När Katarina och J väl träffas (vid grillkvällen för två veckor sen) visar det sig att de går i samma klass just nu! Världen krympte just lite till. Nu kan man ju tro att det var allt. Nej nej nej, igår visade det sig att jag och J har gått i samma kör under gymnasiet. Hon har läst samma linje som mig på gymnasiet, fast ett år efter mig. Nu är jag ett år efter henne vid universitetet.. Haha. Men vi gick i samma kör i två år. I samma tonart dessutom. Vad är oddsen för det egentligen? Nej, min värld har blivit liten och plötsligt kan jag inte känna igen mig i Lasse-sången längre... Men ändå ler jag!