Det blir nog inget VG i denna kurs. VG är det högsta man kan få på universitetet. På något sätt stör det mig, jag vet att jag kan komma upp i VG. Förra delkursen (fysisk aktivitet) fick jag det på. En av mina inriktningar har jag fått VG på. Men jag får väl sänka mina krav. Dock har många i min omgivning VG-krav på sig själva och det är de som ständigt får VG jag jämför mig med. Jag har aldrig fått omtenta (vilket jag dock tror jag kommer få göra denna gång, gårdagens salstenta gick inte bra) utan endast kompletteringar. De gånger jag fått komplettering har det berott på att jag antingen mått dåligt eller att lärarna i förväg sagt att alla ska få komplettera (på lärarprogrammet får vi lära oss att det alltid kan bli bättre).

Jag skrev en reflektion inför seminariummet om ätstörningar. Ett ämne som är rätt känsligt för min del då jag själv är en tjej med ätstörningar i  bagaget. Jag ska ge er ett litet utdrag från texten:

"Förebygga - den bästa åtgärden?

Om ätstörningar upptäcks tidigare menar författarna till texterna att behandlingen ger bättre resultat. I undersökningar visar det sig att 20,8 % av anorexipatienterna i utvecklar kronisk anorexi medan 46,9 % blir helt återställda (FoU, 2004). Vid bulimi ser prognoserna för tillfrisknandet bättre ut, behandlingen går också snabbare. En behandling som pågår under längre tid anses ge bäst resultat. Löwenströmska sjukhuset (”Löwet”) i Upplands-Väsby är den största mottagningen för ätstörningar i Sverige, där behandlar utifrån ett multifaktoriellt angreppssätt som innefattar ”praktisk ätträning, kognitiv samtalsterapi och medicinsk behandling” (FoU, 2004, s. 11). I en studie på fyra skolor i New England har man gjort en uppföljning av ett nationellt ätstörningsprogram (National Eating Disorders Screening Program, NEDSP) visat sig ge positivt resultat, även här poängteras att en tidig upptäckt av ätstörningarna ger en bättre prognos för elevernas tillfrisknande och längden på såväl sjukdom som behandling (Cheryl, D’Souza, m.fl., 2005)."

Följt av mina egna reflektioner

"Egna reflektioner

Eftersom jag själv haft ätstörningar har detta varit ett smärtsamt ämne att ta sig igenom. Det har rivit upp många gamla sår samtidigt som det gett mig vissa svar. Jag har insett att det är ett väldigt komplext ämne utan några faktiska svar. Därför ställer jag mig frågan om det verkligen finns en ultimat behandling för ätstörningar. Vad jag har förstått utgår de flesta behandlingar från samma grund; kognitiv beteendeterapi samt ätträning. Då prognoserna för att bli kroniskt sjuk är relativt hög ställer jag mig även frågan om vi behöver en bredare behandlingskompetens där olika former av behandling finns. Visionen bör väl ändå vara att alla ska tillfriskna?"

Självklart är arbetet längre än så, analysen och reflektionerna vidare men för att ni ska få en insikt i hur arbetet ser ut eftersom jag tänkte ge er lärarens kommentar på arbetet! I sedvanlig ordning skriver läraren inte Maddo (konstigt egentligen för på inriktningen skrev och sa alla lärare Maddo till och om mig).

"Hej Maddo
bra analys av texterna. Du visar att du har fötstått litteratuern och kan koppla sammanoch resonera om innehållet. Bra personliga reflektioner där du lyfter flera viktiga frågor som alla som jobbar med barn borde resonera runt. Hoppa upppgiften inte rivit upp allt för mycket, utan att det i stället stärkt dig som person och i din kommande lärarproffesion.

G+"

G+!!! För att inte ha läst särskilt noga (en text varpå engelska, ett språk jag har svårt att hantera och en bok läste jag för flera år sedan) så får jag nog vara rätt nöjd. Men går det att komma närmare VG? Nej, men ändå så långt ifrån. Tydligen är jag ett gränsfall i många lägen. Tråkigt att det alltid ska vägas neråt...

Jag har så svårt att göra mig av med saker. Alla mina papper från gymnasiet finns kvar. Varför jag nu skulle behöva mina mattepapper? Inriktningspapper kan jag förstå. Det är faktiskt saker jag kollat i under mina universitetsstudier. Men vem bryr sig om hur jag skrev en uppsats för åtta år sen? Ändå är det så svårt att slänga. Jag vill ha ett rent hem utan onödiga papper och prylar. Utan för mycket krimskrams. Mjukt men ändå "cleant" som jag skulle uttrycka mig. Personligt men ändå strikt. You name it! Det är nog dags för mig att göra en storrensning igen. Vad ska finnas kvar och vad ska bort? Jag brukar göra rensningar med jämna mellanrum och aldrig har de rensningarna lockat lika mycket som under tentaperioder. Annars lockar det inte alls! Jag känner att jag behöver kolla lite mer på protein, kolhydrater och fett. Vad har vi dem till och hur mycket behöver vi?

Jag har däremot koll på E%, jag vet hur jag räknar kcal (kilokalorier) till kJ (KiloJoule) och MJ (MegaJoule) och vidare till E%. Jag vet hur mycket protein, fett och kolhydrater som rekommenderas och jag har någorlunda koll på vätskebalansen. Jag behöver träna på fetterna och allmännt om rekommendationerna av dagliga intag. Mer än såhär kan jag inte göra.

Visserligen sitter jag inte i sängen längre och pluggar men... vid datorn!

Jag fick en komplettering i delkurs ett i kursen hälsa kost och fysisk aktivitet som jag läer för tillfället. Jag sköt på kompletteringen till ett tillfälle då jag skrev fler arbeten. Att ha en skrivuppgift och läsa i övrigt tycker jag inte funkar så jag brukar se till att skriva kompletteringar när jag tentar i övrigt.

Fick mail av läraren:

Hej Maddo
Ursäkta att svaret dröjt, men nu har jag läst (se bifogad fil).
Jag rapporterar in betyget G på delkurs 1 - MHG135 vt10. Det tar sedan ett par dagar tills detta registreras på studera.se.

Självklart skrev hon inte Maddo men ni förstår vart jag vill komma. Jag är godkänd. Detta känns bra. Promenaden med Tessan gick bra också. Gött. Det rullar. Håll tummarna för att jag får pluggat ordentligt imorgon också! Ugh, måste ringa jobbet också, har inte haft någon bra koll på läget framöver och nästa vecka kommer skita sig. Aj aj. Hoppas de inser att jag ändå gör ett bra jobb. Hoppas kunna byta dag bara.

Jag orkar inte svara och spana in bloggar men vill ändå uppdatera er lite. Jag lever och längtar efter fredagen så denna salstenta kan vara över. Jag borde plugga häcken av mig inför denna men på något sätt känner jag att det nog löser sig ändå. Jag försökte spana in boken lite och har spånat på gamla tentor. På något sätt har jag insett att de som faktiskt sitter och pluggar hela dagar (plural!) inför en salstenta har otrolig diciplin. Den saknar jag.

Gamla minnen kan ibland bara ploppa upp i huvudet. Detta kom nu.

När jag var liten brukade min mamma vädra stup i kvarten. Både min mamma och min bror är otroligt varma av sig. Inte för att min pappa brukar frysa direkt men mamma och bror svettas under varje årstid. Dessutom hade mamma tvångstankar så det blev otroligt mycket vädrande! Vart vill jag komma? Jo, allt vädrande har fått mig att inse vikten av frisk luft. Jag blir otroligt trött, seg och lättirriterad om jag inte får luft. Att jag sedan är en person som lätt fryser gör inte saken lättare. Men med träning och rätt kläder har jag lyckats få upp värmen. Ibland behöver jag inte ens komma innanför dörren för att känna syrebristen, det räcker med att öppna dörren för att känna hur kvävet anfaller. Ja, det är så det känns. Att ha skaffat en hund är guld värt och på promenaderna får jag de bästa av idéer till studierna. Dessa idéer kan lätt försvinna om det är syrefattigt i skolan/hemma när jag ska plugga. Det är grymt irriterande för jag kan ha så otroligt bra idéer och sådan otrolig ork sen öppnar jag en dörr och *poff* så är energin och idéer borta.

Positivt i det hela är att min mamma lärde mig vikten av frisk luft. Negativt är att de allra flesta stänger in sig mellan oktober-maj (mest under nov-mars) vilket gör att jag kan bli otroligt trött av att vistas hos mina vänner. Det är tråkigt.

Därför tänkte jag ge lite tips för den frusne:

• Ha inte tighta kläder
• Fleece och ullfrotté (finns i olika ull-mg, sticks inte som ull) värmer även om det blir blött
• Använd vindtäta kläder när du är ute
• Använd tumvantar (vindtäta, gärna med fleece) för att få upp värmen i fingrarna
• Rör dig mer, motion får upp blodcirkulationen som får dig att såväl prestrera bättre som att få upp värmen.
• Ät ordentlig mat, genom att få i dig vitaminer och mineraler slipper kroppen leva på sparlåga. Det ger energi som kan användas till värme.
• Vistas ute, att vara utomhus gör att du vistas bland mindre baciller, du blir alltså inte lika sjuk! Dessutom får blodet syre och det ökar blodcirkulationen (inte att blandas ihop med högt blodtryck!) var en bra sak, ellerhur?

Jag har lärt mig det mesta i skolan eller genom arbetslivserfarenhet på förskolor (barn 1-5år) där pedagoger haft erfarenhet av utomhuspedagogik. Inom utomhuspedagogiken går barnen ut varje dag. De ÄR ute. Sover ute. Äter ute. Där är det viktigt att föräldrar förstår vikten av bra kläder.

Nu ska vi se om jag kan berätta vad som hänt. Igår var jag i slottsskogen med Kryddan och hans dotter samt Eddie och Tessan. Vi grillade korv. Ett par hundra skall senare begav vi oss därifrån. Positivt var att Tessan lyssnade när jag korrigerade henne. Eddie skäller och Tessan svarar och om så inte var fallet så var det tvärtom. Men som sagt, det gick bra.

Tessan i Slottsskogen  

Väl hemma gick jag och Katarina på en promenad med hundarna. Jag passade Eddie så det var tacksamt med lite stöd. Denna gång tog Katarina Tessan och jag tog Eddie. Plötsligt var vi tillbaka på ruta ett igen. Tessan lyssnade inte alls. Hon skällde, visade tänder och gjorde utfall. Misstänker att det var en kombination av att Eddie var med och att hon testar Katarina som varit borta i en vecka. Det slutade inte där. När jag och Kryddan tog kvällspromenaden fick han ta Eddie. Tessan var tillbaka på dag ett igen. När jag la mig tänkte jag att "det är en ny dag imorgon".

Mycket riktigt kom det en ny morgon. Det började bra men allt eftersom dagen gick förstod jag att Tessan är jobbig. Nej, så ska jag inte säga. Men jo. Eddie och Tessan skällde för alla hundar. Vem fokuserar man på när du ensam har två hundar som skäller på varsin sida av dig? Jo, du bryter ihop tillslut. Att se allt jag hade kämpat för sen januari bara falla samman tog knäcken på mig. Jag grät.

Att jag dessutom har massor i skolan och kände att grupparbeten hamnade på mig och att tentan närmar sig med världens fart och att inlämning och redovisning är imorgon gjorde inte saken lättare. Väl hemma ringde Alexander mig och jag grät och gnällde och grät. Sen pratade jag med Jenny och grät samt gnällde lite där. Därefter ringde jag Nina för att prata med någon som har koll på jobbiga stora hundar och att ha två. Så grät jag lite till. Tog ett bad med en skrikandes, gnällandes och skällandes Eddie utanför. Slappna av liksom.

Sen träffades jag och Jenny. Tog en promenad med hundarna och begav oss mot vårt shoppingcenter för att spana i affärer. Jag köpte en klänning som jag spanat in (tack Vivi för tipset!) och sen kollade vi på...SKOR!! Älskar skor! Sen hämtade hon Eddie och åkte med sin familj och grillade. Jag la mig i sängen med Tessan och sov en stund. Vi låg sked. Mycket mysigt. Med tröst-shopping och hundmys kan det inte bli bättre så nu mår jag bättre och bjuder på lite bilder.

I fredags begav jag mig ut och festade med Sofie. Vi hamnade självklart på vimmel eftersom jag är en fotokåt tjej i mina bästa år! Hihi. 

Jag och Sofie på Parken

Min look när jag kom hem från utgången.

Såhär kan man se ut när man går ut med hunden.

Någon annan än jag som tänker 80-tal?

Idag är en såndär dag då jag hellre legat under täcket och inte vaknat... alls. Jag är knäckt. Och det är INTE tur att Tessan finns idag. Jag kanske orkar skriva mer sen men just nu behövde jag bara få ur mig att jag inte orkar mer. Jag behöver stöd, ork och ett bad. Det sistnämnda ska jag ta mig just nu.

Jag har bytt schampoo. Det luktar otroligt gott! Det är det där omtalade schampoot som jag tänkt dissa.. Någon frisör... röd förpackning. Tror det börjar på B? Orkar inte kolla upp det. Men hur som hellst så luktar det otroligt gott (jag kan inte sluta sniffa) OCH är fantastiskt drygt! Me like. Det är sällan man känner att ett schampoo är bra från början. Det brukar oftast ta två-tre schampooneringar innan det känns bra. Men detta känns bra. Tummen upp!

På tal om tumme så tänker jag på fingrar och fingret som jag har infektion i känns bättre. Tömmer det fortfarande på var emellanåt för att det är skönt efteråt men det dunkar mindre nu och jag kan använda det mer. Gött.

Att jag är kittlig är ingen nyhet men varför känns det alltid så jobbigt när det kittlas i halsen? Inte för att det är skönt när man blir kittlad, men ändå!

Jag lovade er bilder från gårdagen och idag har jag orkat mig på att hämta sladden till datorn. Fört över bilderna OCH blogg-fixat dem. Känner mig effektiv idag. Skolan står still och likaså är mitt humör inte riktigt på topp. Kryddan är på besök och jag hade hoppats på att vara frisk och träffa dem lite. Men nej. Kryddan tog Tessan i morse vilket uppskattades. Då kunde jag fokusera på att äta frukost i lugn och ro samt plugga lite. Med betoning på lite för det står stilla i min verkstad. Jag har verkligen ingen lust och jag känner att jag kämpar häcken av mig för tillfället. Tur man har stöd och hjälp. Jag skiljer på dem för stöd är de vänner jag har som puchar mig och hjälpen står dietisten för. Jag har fått otroligt mycket hjälp av honom. Härligt med en som kan området. Tråkigt bara att jag har jobb och aktiviteter på kvällarna när han har tid eftersom han jobbar på dagarna! Men det löser sig, lite sömnbrist har ingen dött av..! Eller något i den stilen.

Ja, sömnbrist var det. Jag drömmer om skolan, kilokalorier och dieter. För att inte tala om redovisningar och inlämningar. Och när jag drömmer får Söt för sig att ringa. Full också. Det är oftast roligt att prata med honom när han är full men inte när man precis somnat och behöver ta igen sömn. Blä! Nu känner jag att jag blir negativ här men det är en sån dag tror jag. Inte så att jag känner mig klagig utan mest bara... är.

Igår kände jag mig rätt bra!

Eddie var på besök.

Han gillar den rosa nalle-hunden.

Natten till idag (torsdag än så länge) sov Sandra hos mig. Vi sov rätt kasst båda två. Men några timmars sömn är  bättre än inget. Jag vaknade mitt i natten och visste inte vad som var värst: Att fingret dunkade och smärtade eller att jag inte kunde sluta tänka på low carb high fat (LCHF) som i sin tur kom från vårt arbete som skulle redovisas idag (fortfarande torsdag). Redovisningen gick okej.

Fingret ska jag egentligen inte klaga över men det gör ont. Jag lever dock och det är bara ett finger så... ja, inga klagomål. Det får tömmas på var ett par gånger om dagen. Det är alltid skönt efteråt. Undrar bara varför det aldrig är skönt under tiden man tömmer?

Efter skolan hämtade jag Eddie på hans hunddagis och tog med honom och Tessan på en timmes promenad. Vi mötte en hund som gjorde att Eddie fick för sig att skälla och vad händer när en hund skäller? Jo, alla skäller! Även min. Nu är det inte så att eddie är  hemsk (bara hemskt söt) utan min hund är lika go hon som sätter igång att skälla ibland men just idag är det enda gången hon skällde. Det är en seger! Sen hade jag dem här hemma tills Jenny kom förbi och drack saft med mig. Jag tog bilder men orkar i ärlighetens namn inte föra över bilderna till datorn. En annan dag! På lördag ska jag låna Eddie lite till. Wiie, hunddejt! Tror ni jag är sugen på en till hund? Oooohja! Give me!! Hihi. Det finns många fördelar med två hundar, självklart nackdelar också men jag ser fördelar mer än nackdelar i detta fall! Ni får en gammal bild på Tessan och Eddie:

Jag har pluggat och städat lite också. Nu är analysen av dagens redovisningsämne klart och inskickat. Jag är så trött på kcal nu så det finns inte... Men en vecka till får jag lov att uthärda.