Jag helt enkelt.

Inlägg publicerade under kategorin ► Bättre livsstil enligt Maddo

Av Dream Maddo - 21 augusti 2010 08:05

Sista natten är nu spenderad på SPA:t och jag måste säga att jag längtar hem. Hem till min säng. Min tuss och det som hända ska när jag kommer hem. Livet är underbart helt enkelt.


Jag har bestämt mig för att ge er en serie med bilder och beskrivning av min tripp hit men jag tänker inte stressa. Det kommer bli liknande den jag gjorde när jag var till Öland tidigare i somras.


Denna sommaren har jag verkligen satsat på mig själv. Jag har åkt till sthlm för att försöka ta tillvara på min familj. Även om det gick sådär så gjorde jag det åtminstonde. Sen har jag satsat på att göra en riktig semester med underbara vänner och för första gången i mitt liv har jag valt att inte planera en semester. Vi visste inte hur vi skulle åka eller vart utan bara att vi skulle åka. Det blev Öland. Nu har jag satsat på mig själv i tre dagar, att vara på SPA har på något sätt fått mig att inse olika saker. Men det är ju dumt om jag skriver om det innan ni får SPA-serien.


Nu ska jag äta den underbara frukostbuffén och sen spana lite i shopen. Packningen är redan gjord och jag funderar på att ta mig ut på en promenad innan jag åker hem.

Av Dream Maddo - 9 augusti 2010 05:41

Jag jobbar om nätterna. Sover på dagarna. Fullt ös. Räknar dagarna till den 18:e. Mer än så säger jag inte om mitt val av att prioritera mig själv.


To be continued...

Av Dream Maddo - 6 augusti 2010 02:06

Det är rätt komiskt hur livet kan förändras. Det kan ändras snabbt eller långsamt. Gå framåt eller bakåt. Ta min träning exempelvis, jag har inte alltid tränat. Det har inte varit en självklarhet. Jag avskydde gymnastik exempelvis. Sen försökte jag med Friskis & Svettis men det var i samband med ätstörningarna så det klassar jag som tvångsmässigt. Sen har jag försökt fram och tillbaka. Jag och C började träna på Fysiken och det gick bra till en början. Men sen blev det problem i relationen och träningen kom i skymundan. Jag hade ett uppehåll när jag mådde som sämst. Klarade mig knappt ut om dagarna så träning var uteslutet - även om det definitivt hade gjort mig bra.


Förra sommaren sökte jag jobb på Fysiken som värd (-inna?) och jag har inte ångrat mig en sekund. Underbara kollegor och trevliga tränande människor. Den största fördelen har ändå varit att jag kommer iväg och tränar två gånger i veckan, oavsett om jag mår bra eller dåligt (psykiskt).


När jag mått dåligt den sista tiden har det i regel varit i samband med att jag inte tränat. Jag ser sto skillnad i mitt välmående om jag tränar eller ej. Visst att man ska och bör ha uppehåll ibland men träning behöver inte vara ett gympass. Denna vecka har jag tränat tre dagar. Två yoga-pass och ett A-box. Det känns bra. Nu är det uppehåll  under helgen och vi får se om jag  kommer ut och springer lite. Det hade varit skoj att se framsteg när det kommer till joggningen också. Ett par rundor har det kommit att bli faktiskt.


Den 18:e ska jag unna mig något riktigt speciellt. Vad det blir får jag nog återkomma till men det kommer bli riktigt bra  har jag bestämmt!

Av Dream Maddo - 4 augusti 2010 22:27

Vad ska man prioritera i livet? Förr har jag alltid prioriterat vänner. Vänner och arbete. Sen minskade prioriteringen av arbete för att på något sätt prioritera mig själv. Tufft, mycket tufft. I vissa ögon är jag egoistisk när jag gör det. Ibland behöver man en längre period då man rår om sig själv. Bara tänker på vad som är bäst för en själv. Dumpar vänner som suger energi och högst troligt själv blir dumpad för att man suger energi av vännerna.


Jag mår inte bra nu och mina prioriteringar har varit att träna. Och att jobba. Vänner är inte högprioriterade även om de självklart finns med i beräkningen. Däremot har jag inte högprioriterat vänner. Varför ska väl inte spela någon roll? Jag finns för mina vänner, ställer självklart upp för dem - i den mån jag orkar och kan.


Förr tog jag alltid reda på kunskap för att kunna hjälpa vänner. Jag ställde frågor, läste runt och drog slutsatser. Jag har hjälpt många vänner till ett drägligare liv. Vissa vänner har gått vidare och finns inte i min vännerkrets. Och så är det ibland. Man träffar människor under en kortare period och sen dumpar man varann. Visst kan man fortsätta kämpa, det gör man med vissa vänner. Andra är inte värda att kämpa för. Självklart har de ett kämparvärde i andras ögon men inte i ens egna. En relation handlar om att ge och ta. Ibland ger man mer och ibland tar man mer. Jag känner mig kass på båda två. Visserligen har jag lärt mig att man ska tacka för komplimanger och inte skryta allt för mycket. På så sätt tar man inte för mycket. Sen har jag lärt mig att man inte ska prata om sina problem direkt för då tar man för mycket energi. Därför ska man lyssna och tacka för komplimanger. Svårare än så är det inte.  Men man dör tillslut. Inombords.


Dit känner jag att jag är på väg. Jag har redan börjat tystna. Visserligen kommer tårarna numera men jag har svårt att komma över hinder 2. Att börja prata är första hindret och det överkommer jag på något sätt. Men om någon säger att den inte har tid är vi tillbaka på ruta ett igen. Idag fick jag veta att jag lät idiotisk när jag började prata.


Hjälper du någonsin en människa som har problem att prata eller mår så dåligt att den blir stum är mitt största tips att inte kritisera när denne börjar prata. Hur dumt, oväsentligt eller löjligt det än låter i dina öron så är det inte värt att nämna för en person med den problematiken!


Lyckligtvis har jag varit med förr och kunde kravla mig upp till steg 1 igen. Jag började prata igen. Så nu har jag kommit så pass långt att jag kunnat gråta, kunnat prata, tystats och börjat prata igen. Samt att jag har gråtit inför folk. Det kanske blir folk av mig tillslut. Vem vet, en vacker dag kanske jag även blir älskad och omtyckt för den jag är - så att jag känner det och inte behöver tvivla!




Av Dream Maddo - 3 augusti 2010 10:49

Jag vill inte påstå att jag tappat lusten att leva för jag vill leva ett härligt och fint liv med mycket kärlek. Men jag har stängt av. Det har hänt lite grejjor på sistonde och strax efter Ölands-resan gick det överstyr och jag blev kalasdålig. Psykiskt. Jag tystnade totalt, liksom jag brukade göra förr. Sen dess mår jag inte helt bra. Jag mår rent utsagt skit. Jag ler, skrattar, går ut med Tessan, jobbar och utför handarbete och emellanåt mår jag riktigt bra. Däremot har jag en konstant klump i magen. I slutet av varje dag vill jag bara gråta men jag vill gråta så mycket att jag inte kan gråta. Något som i sin tur gör att jag mår ännu sämre och spänner mig och sen ska Tessan löpa och för er som inte vet hur en löptik är så finns bara ett ord: Förjävlig! Jag försöker verkligen se ljusglimtarna och att se dem är inga problem. Jag har bara ingen kontakt med mina känslor så jag känner inte glädjen. Jag känner mig handikappad utan känslor.


Positivt i livet

  • Tessans tandfraktur gick på försäkringen (ett tag trodde jag knappt att jag  skulle få med mig Tessan hem från vet. men det gick bra)
  • Jag har börjat handarbeta igen
  • Jag har haft en vecka på världens bästa jobb
  • Jag fick ha Tessan med på jobbet
  • Det finns mat hemma
  • Mitt rum är fint och relativt välstädat
  • Om vi täcker för ingången till gamla arbetsrummet och det som en gång i tiden skulle bli Jennys rum men som just nu får agera förråd så är hela lägenheten ändå rätt okej och städad.
  • Jag har underbara vänner som hjälper mig med allt möjligt - Ni är bäst, jag önskar att jag kunde ge tillbaka lika mycket kärlek som ni ger!!!
  • Hunddagis har öppnat igen, det är enda stället som anser att Tessan är välbalanserad och det mår hon bra av.

Nu ska jag se om jag kan ordna lite i kaoset. Laga mat kanske är en bra idé? Denna vecka äter jag och Katarina rätt många mål ihop och det känns roligt! Inte allt för ofta det händer, tyvärr.


En till positiv sak: Under bloggskrivandet har jag fått gråta. I regel är tårarna något som behövs för att släppa på trycket i kroppen och komma tillbaka till känslorna.

Av Dream Maddo - 25 juli 2010 12:40

Mitt nya projekt är pilligt. Rummet har fått en ny look men nu pilas det med... småsaker! Hur mycket samlar man på sig? Jag har hundratals pennor, varför hittar jag aldrig en när jag behöver? Och för att inte tala om näsdukar - som jag aldrig använder. Coca-Colajojjon finns kvar och väskor som används en gång i månaden finns framme... Men vart finns min internetdosa? Jag har räkningar som ska betalas men dosan är borta. Kaputt. Katarina har erbjudit sig att hjälpa och det känns bra men jag blir frustrerad över att inte hitta min dosa. Lite ledsen i ögat.


Därför ska jag nu rensa, rensa och rensa!!!


Jag har fått lite roliga nyheter och kommentarer som jag blivit glad över, de värmer i hjärtat även om jag inte svarar med en gång. Nu ska jag rensa! På återseende!

Av Dream Maddo - 18 juli 2010 23:05

Jag har insett att det är viktigt att lägga saker bakom sig. Därför tog jag mod till mig för att ringa exet och prata med honom idag. Det var nog ett bra val. En vän sa mig en gång att jag borde släppa taget och låta det gå. Uppenbarligen har det inte fungerat så jag testar detta nu. Jag fick åtminstonde gråta ut. Jag visade honom förra blogginlägget och han visste la inte vad han skulle säga. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och plötsligt hade två timmar och 45 minuter gått. Jag saknar honom men på något sätt får jag ändå känslan av att det är bättre nu. Vi håller tummarna för att känslan håller i sig.


Helgen har varit tuff och vi får väl se om vi blir en till här hemma. Känns segt att vänta. Nu står klockan på 5:45 för att jag börjar jobba imorgon. Segt.



Av Dream Maddo - 18 juni 2010 13:18

Jämför dig med de som är sämre än dig och sträva efter att vara som de bättre.

Ingenting får dig att må så dåligt som att jämföra dig med de som är bättre än dig. Att gå omkring och känna sig värdelös hela tiden. Det är inte lätt att leva enligt ovanstående motto men det är något jag strävar efter att göra.


Det är så otroligt lätt att jämföra sig. Hon har snyggare kropp än mig, hon har finare hår än mig, hon har bättre frisyr än mig och den där personen där  borta har bättre betyg än mig. Varför jämför man sig alltid med såna saker som inte spelar så himla stor roll? För om jag hade en snyggare kropp, hade jag då inte strävat efter att ha en ännu snyggare kropp? Alla människor är vackra på sitt sätt, varför ska det då vara så svårt att se sig själv som vacker? Ibland brukar jag titta på fula människor för att känna mig vacker. Men dessa personer är vackra i någon annans ögon och så länge jag inte säger till dem att jag anser att de är fula så är ingen skada gjord!


Jag tycker det är svårast att inte jämföra när någon har ork och energi och en helt otrolig personlighet. Det är så lätt att känna att jag inte räcker till. Mina vänner tycker att jag räcker som jag är, att jag duger som jag är... Det är därför de är vän med mig. Varför kan jag inte känna så hela tiden utan tveka ibland? Visst finns det alltid något som är bättre, men då måste du tappa på något annat. Ingen är perfekt, även om det ibland kan verka som om det finns folk som är det.


Vart vill jag komma i dessa spekulationer? Jag var bland de sista som lämnade in min uppgift idag. Folk lämnade in den redan förra veckan. Gör det mig till en sämre student? Nej, men varför känner jag då att det stör mig? Jag gör mitt arbete noga och minns i regel väldigt mycket av det jag  läser - det är det jag ska fokusera på. Sen kanske den som lämnat in sitt arbete förra veckan minns bra och/eller är lika effektiv men den har inte samma liv som mig. Jag vill inte klanka ner på andras liv men mina prioriteringar är inte att skolan går först.


Sen testade jag Zumba och jag såg milt ut sagt som en idiot. Jag testade åtminstonde och får nog ge det fler chanser. Försöka släppa tanken på att se sådär fin ut som de på TV.


Därefter däckade jag på soffan (min sovplats numera) och vaknade ungefär en timme senare, precis innan det ringde på min telefon. Men påminn mig nästa torsdag så ska jag avslöja min hemlighet. Vågar inte säga något förrän det är klart men håll tummarna för mig!


  

Jag duger väl egentligen som jag är?

Ps. Till vänster är selen som Tessan har nu.

Katarina har sytt om den till rosa. Superfin!

Skapa flashcards