Ikväll blir det utgång med Lilly (http://nyckelpiga.blogg.se). Det är min forna partypolare. Vi festade väldigt mycket under 2005. Sen dess har hon hunnit gifta sig och flytta hemifrån. Idag blir det en kväll med denna dam, för gamla goda tiders skull. Det ska bli skönt att gå ut och ha skoj. Kanske blir det till och med ett glas vin ikväll? Var länge sen jag drack. Länge sen jag var på krogen också. Spännande. Kanske lånar jag ett par skor av Lilly eller så tar jag mina nya. Det återstår att se.

Checklist

• Mig själv
• Plånbok
• Busskort
• Legitimation

Jag har allt med mig. Vi ses!

Gammal bild, jag uppdaterar med ny imorgon!

Jag vaknade av att jag var gråtfärdig. Varför kan jag inte släppa taget om honom? Varför kan jag inte låta honom få leva lycklig med sin flickvän? Varför känner jag mig så tom utan honom? Och varför kretsar mitt liv kring honom så mycket?

Jag och mitt ena ex satt och pratade en gång och det visade sig att han blev svartsjuk när jag träffade andra. Jag log och tog åt mig av komplimangen. Mest för att jag själv inte blir svartsjuk på om han träffar någon annan. Men så kom dagen idag då jag inser att jag har ett annat ex som jag inte kan släppa. Kanske är det anledningen till att jag inte riktigt ger av mig själv. Idag vaknade jag med dunkande hjärta. Det dunkade på samma sätt när jag såg mitt ex på tågstationen, när jag fick sova i hans armar och när jag fick höra hans röst. Jag vet att det var ömsesidigt! Jag vet det. Hur kunde han släppa allt så fort? Bara tack och adjö? Den biten förstår jag inte. Visst var det jag som gjorde slut och det av anledningar som är helt accepterade och själva beslutet var rätt... då. Varför känns det inte rätt just nu?

När jag träffar eventuellt blivande partner så letar jag efter den där känslan. Jag tror aldrig jag kommer möta den igen. Så omöjligt känns det ibland. Usch, vad jag saknar dig. Usch, vad jag ångrar mig. Kom tillbaka. Jag behöver ju dig! Vi skulle ju spendera resten av våra liv tillsammans. Tillsammans. Jag vet inte hur jag tar mig härifrån, jag kommer inte ur detta.

Satt med Mr. T på msn förra veckan när han nämnde något om min header (eller.. ja, jag hade ingen header då) och kom med lite tips och idéer. Så på tal om att ta för sig eller utntttja. Jag passade på att utmana honom i att göra en header till mig. Jag ställde självklart höga krav på den. Han har skickat några exempel på bilder. Någon av de första ratades med en gång. Därefter gick det undan. Bilder skickades till höger och vänster och idag stod den klar.  Jag är sjukt nöjd med min nya header. Den känns personlig, stilren och snygg.

Lite obligatorsk information om headern och copyrighten:

Jag är fotografen till rosen, Andreas Suojanen till bilden på mig och Mr. T har som sagt komponerat headern. Ett bra jobb tycker jag som just upptäckt en ny sida hos Mr. T. Snabb och effektiv var han också. Jag kan inte annat än tacka och ta emot. Nu över till era åsikter! Vad tycker ni?

Nä, jag tror jag skrattar så jag ramlar av stolen! Fy farao vad vissa kedje-SMS är roliga! Fick ett sms av Björn som jag öppnade nyss. Bjuder på en liten Halloween-fräckis. Perfekt att skicka i ett sms (160 tecken):

Du, jag vet att det är en enorm tjänst jag ber dig om och att du säkert redan fått frågan av alla andra. Men skulle jag kunna få låna ditt ansikte på halloween?

Detta är humor om du frågar mig! På hög nivå dessutom. Haha. Gillar du korta roliga historier? Besök då http://dreammaddosroliga.bloggplatsen.se

Vad passar bättre än skratt i ett humorinlägg?

P.s Det finns risk för att en header kommer upp på bloggen inom kort. Har sett ett smakprov av den och den är underbar!!

Igår berättade jag om min enorma ovilja att kasta sopor. När jag och Björn bodde ihop brukade han ta soporna, jag lagade hellre mat. Vi hade vissa saker som föll sig fullt naturligt medan vi behövde diskutera igenom andra saker. Men... För att kompensera denna ovilja att slänga sopor, har jag begåvats med att klara av att rensa avlopp. Ja, jag gör det utan att klaga (okej, när jag flyttade in i min lägenhet och avloppen var skitiga så klagade jag, för det var en okänd människa).

Jag hade ett KK i Stockholm. Ibland kände jag att jag bara var där och skitade ner, av olika anledningar som jag säkert kommer återkomma till framöver. Men när dagen då jag ville låna hans badkar kom (själv hade jag inget utan badkar), sa han att det var problem med avoppet och tog flera timmar att tömma badkaret. Det vill säga: Jag kunde inte bada. Jag sätter mig då och rensar hans avlopp. Han fick kväljningar av bara tanken och bänkade sig vid datorn, så långt bort från avloppet som möjligt. Jag däremot drog på mig platshandskar och gav mig på avloppet. Efter en kvart kom jag fram till problemet och kunde lösa det (avloppet var inte modernt utan det krävdes en del pill innan man kom fram till hur det fungerade). Jag löste problemet och fick ut en rätt stor "tuss" med...skit. Hårrester, schampoo och balsam och allt som gör det sådär härligt geggigt. Uiäck. Slängde det i soporna, skruvade fast det som skulle skruvas och la mig sedan i ett bad. På något sätt är det bästa badet när man känner att man gjort något bra. Det kände jag då.

Jag vill helt enkelt poängtera att en negativ sak kan kompenseras med en positiv sak. Jag rensar hellre avlopp än slänger sopor. Sopor är äckligt. Avlopp är nödvändigt ont. För mig alltså.

Vad är skillnaden mellan att utnyttja och ta tillfället i akt? Mina vänner tycker att jag är bortskämd. Att jag får saker hej vilt. Jag tycker jag "passar på" eller "tar tillfället i akt". Om någon säger att jag får hundra kronor för att göra en skämtsam grej så gör jag det. Vilket påminner mig om att B1 är skyldig mig 100 kr. Om jag sitter och chattar med någon på msn som vill gå med mig på Liseberg och jag känner att jag inte har råd säger jag inte nej utan skämtar istället: "Om du bjuder! :P". En gång blev jag faktiskt bjuden av en ny internetkontakt på just Liseberg. Men eftersom jag har lärt mig att vara försiktig så sa jag faktiskt att han då fick bjuda min kompis också för man ska inte träffa internetmänniskor själv (jag var yngre då)! Sagt och gjort. Han bjöd på inträde, åkband, mat och spel. Jag tog tillfället i akt. Man tackar inte nej till sånt, det är oartigt!

En annan gång umgicks jag och en killkompis tjej och efter en fika i gamla stan ville hon se djurgården (inte laget alltså) så jag sa att vi skulle ta djurgårdsfärjan (hon var inte från stan kan ju tilläggas!) så hon fick den upplevelsen. På färjan träffade vi ett gäng som hade firmafest. De skulle på Gröna Lund och ja.. chefen bjöd med oss. Vi åkte och spelade lite på företagets bekostnad och därefter tog vi oss hem. Nöjda och glada. Pojkvännen (min kompis) var nog inte lika glad.

För ett tag sen satt jag med en av mina läsare på msn och han sa att hans dator va seg och att han funderade på att köpa en ny. Jag frågade om det var en stationär eller bärbar (vem har stationär nu för tiden?) och det visade sig vara en bärbar. Ni kanske minns att jag lyckades spilla mat och pajja min v-tangent? Detta var precis efter det. Jag tyckte att han kunde skänka datorn till bättre behövande (typ mig) om han köpte en ny dator. Sagt och gjort. Nu sitter jag med två datorer. Det är inte varje dag man får tillfälle att få en ny dator, men jag tar faktiskt tillfället i akt. Jag är otroligt tacksam för det kom himla lägligt. Samtidigt är jag glad. Jag uppmanar dessutom folk att försöka i alla fall. Försöka kostar ingenting och får man då det man frågat efter så blir man otroligt glad!

Avslutningsvis kan jag meddela att jag också ger saker! Alla mina kläder gås igenom av vänner innan jag slänger dem och om jag inte har användning för något är det ju bättre att en vän får det. Eller köper, beroende på vad det är. Ge och ta. Ta chansen och ge av dig själv.

Bjuds det? Ta för dig!

Jag ska erkänna en sak för visst har vi alla våra laster? Vissa äter för mycket choklad eller ostbågar, andra tränar för lite eller sitter vid tv/dator för mycket. Alla har vi någon last. Min största last är att jag hatar att gå ut med soporna. Det är det tråkigaste som finns. Jag brukar i ärlighetens namn samla alla fyllda påsar i en svart sopsäck. Det säger en del om hur ofta jag, som ensam i hushållet, slänger mina sopor va? Förut hade vi sopnedkast i porten och det var superbra. Då kastade jag soporna lite oftare än jag gör idag när vi har miljörum som det så fint kallas.

När vi ändå pratar sopor måste jag bekänna en till sak. Jag är kass på att återvinna. Jag hittar alla möjliga anledningar till att inte göra det. Den största anledningen tycker jag ändå är att miljöhuset ligger på ena sidan av huset och återvinningen på andra sidan huset. Om jag sällan slänger sopor, när ska jag då ha tid att sortera?

Sen är jag typen som lägger skal, skrutt och förpackningar i ena diskhon. När jag lagar mat är det superbekvämt men efter ett par dagar kommer det flugor. Inte bra. Ättika tar bort flugorna snabbt. Det är bra att ha knep ifall det kniper.  Nu har jag ingen ättika så jag måste sköta städningen en vecka eftersom jag har fest hos mig nästa vecka. Visserligen med djur som tema men det innefattar inte mina kompisar: bananflugan Oscar, dammråttan Elin och kvalsterparet Kristian och Kristina. Tyvärr..?

Satt på spårvagnen hem idag då jag plötsligt refererar över hur vi människor är. Jag tänker på genusaspekten (Klass-Ida: Jag hör din suck ända hit!) i en situation som ägde rum. Kanske borde jag berätta vad som hände innan jag går in på detaljer. Jo, en flicka går på spårvagnen. Hon är i 20-årsåldern och ser rätt säker ut när hon stämplar sitt kort. Så tittar hon på kartan över spårvagnsnätet. Fullt naturligt tänker jag som på samma sätt lärt mig i princip hela Göteborgs spårvagnsnät. Hon tittar på människorna i spårvagnen och vänder sig till mig och frågar om spårvagnen går till Ullevi. Jag meddelar att den inte gör det men att hon kan byta vid nästa hållplats till en annan vagn som tar henne dit. Vi pratade lite smått och kom fram till att hon också var från Stockholm. Jag har en tendens att få veta väldigt mycket om människor vid första mötet. Jag fascineras av människor.

Genusaspekten då? Jo, hur kommer det sig att hon inte vänder sig till killen som sitter rakt över gången utan till mig som sitter några säten längre bort, också jag på andra sidan gången. Jag hade musik i öronen, det hade inte han. Är det så att vi hellre frågar tjejer om vägen än killar? Jag tror det. Jag frågar i alla fall hellre en tjej/dam om vägen än en kille. Hur gör du?