Igår skrev jag om e-tillsatserna i skolmaten. Idag vill jag lyfta fram något mer positivt: ÄktaVara-märkningen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag var inne på Äkta Varas hemsida (http://aktavara.org) där jag gick igenom listan av äktavara-märkta varor. Tyvärr är det bara City Gross som säljer med ÄktaVara-märkning. Jag har ICA hos mig ju men jag får leta upp en CityGross. Eller skriva ut listan, haha. Jag skulle vela ha en ÄktaVara-märkt skola. Det hade varit en dröm.

På listan finns just nu 166 varor och kriterierna för att få vara en ÄktaVara är följande:

Produkter som godtas:

• Ingredienser som traditionellt förknippas med livsmedlet. Exempel: Vaniljglass: Grädde, socker, ägg, vanilj.

Produkter som inte godtas:

• Samtliga tillsatser på E-nummerlistan med följande undantag: Bakpulver (E500, E501, E503) och pektin (E440i, ej amiderat) om livsmedelstypen traditionellt innehåller dessa tillsatser.
• Samtliga aromämnen utom extrakt.
• Industriella ingredienser som traditionellt inte ingår i livsmedlet. Exempel: Modifierad stärkelse, jästextrakt, äggvitepulver.
• Vitaminer och andra tillsatta näringsämnen.

Jag försöker hitta mig själv och då blir det tydligen en hel del blogginlägg. Vissa kanske ser det positivt, andra som negativt. Någonting som fått försvinna för en stund är "veckans tänkvärda". En kategori jag tycker om men inte riktigt känner att jag har tid till just nu. Min vecka är redan bokad.

Måndag: Träning á krafttag med Ida samt fika med C.

Tisdag: Träning á DansMix samt middag med Nina och Linda.

Onsdag: Träffa Katarina och kolla upp lägenhetssökandet samt jobba som ledsagare.

Torsdag: Jobba som ledsagare på fm och värd på vattengympa på em.

Fredag: Jobba som ledsagare och födelsedagsfest för Nathalie

Lördag: Jobb som värd på cykel/krafttag

Söndag: Träffa Kickan och ev. göra en fotosession på fm. Träffa Gino och spela badminton på em.

Någonstans däremellan ska jag finna mig själv. Det ser inte så bra ut va? Idag höll jag på att gå mig själv på nerverna på förmiddagen. Av tristess. Jag måste lära mig att hantera tristess. Det är viktigt att kunna ha tråkigt.

Jag såg på matakuten nyss och det väcker många känslor hos mig som e-polis. Det gör ont i mig när jag vet att jag ska bli lärare med så mycket motstånd. Först ska vi försöka få kökspersonalen intresserade av bra mat. Jag som tagit för givet att folk i kök vill laga mat?! Sen ska man bråka med chefen. Många i kvinnodominerande yrken håller med om en sak: Jag vågar inte säga emot chefen för jag vill behålla mitt jobb. Så ser det ut i dagens samhälle. Speciellt i finanskrisen.

Sen kommer jag att tänka på alla föräldrar som inte orkar "tjafsa". Jag förstår dem. Efter en hel dags jobb är jag också trött. Vem är inte trött efter en hel dags jobb? Vi vill att våra barn ska vara lugna och försöker få så kallad kvalitetstid som vi ständigt anser att vi misslyckas med. Jag kanske inte har barn men ibland behöver man inte ha barn för att förstå. Ibland är det faktiskt en fördel att inte ha barn. För många gånger möter jag föräldrar med en syn på alla förändringar som besvärliga och krångliga. Visst är det så om du har ett heltidsjobb och ett hellivsjobb (barn och familj). Då behövs vi som har ork! Peppa oss att fortsätta då. Vi har ju inte barn att ta hand om.

Jag märker så mycket suckar och motstånd när jag arbetar med att få mitt hem så gott som e-fritt. Hur är det då inte att arbeta för att få en hel förskola eller skola e-fri? Vissa e-tillsatser har kända hälsorisker, en vanlig sådan är: Hyperaktivitet. Vi får veta att maten vi ger barnen går att jämföra med att äta socker. Är det inte sanslöst? Det tycker jag.

Garanterat e-fri men möter större motstånd än GI.

Så lyder överskriften på Fysikens hemsida (http://fysiken.nu) som gjort en kortare intervju med mig och Gino då vi var de två första i mål på utmaningen. Jag var lite orolig då hon som intervjuade mig kanske tolkat det jag sagt på något annat sätt. Men hon gjorde en bra tolkning tycker jag. Nu ser jag fram emot att komma till gymmet idag. Jag ska köra ett krafttag som är ett av de tuffare passen - enligt mig. För att läsa hela intervjun gå in på http://fysiken.nu

Idag var det middag hos min farbror. Jag fick träffa min kusin för första gången och det tycker jag var jätteroligt! Min kusin var en jättesöt tjej och barnen hade jag ju redan träffat. Personligen tyckte jag om henne från första början. Nu har jag två kusiner till i Göteborgstrakten som jag hoppas få träffa. En av dem kommer kanske på min födelsedagsfest i början av november. Det är så roligt att ha lite släkt här nere! Jag har saknat det. Dessutom en sund släkt. Det är jag värd efter allt dåligt som hänt.

Detta året må ha inneburit en hel del otur i kärlek men hujja vad mycket jag vunnit i privatlivet. Kusiner och farbror. Stjärnvinst på Liseberg och biljetter till fotboll och cirkus. Ja, ett riktigt bra år. När man tänker tillbaka.  

Bus med kusinbarnet Stora L.

Jag och kusinbarnet lilla L.

Under ett samtal med en ny bekant på bussen säger vederbörande:

- Jag kan ju leta upp dig på facebook.

Visst är det ett enkelt sätt att hitta personer på men jag tycker samtidigt att många faller ut i tomma intet på facebook. De blir en i mängden. En av alla de man har på listan och inte riktigt bryr sig om. Jag förklarade att jag inte hade facebook. Vi bytte nummer istället.

Varför berättar jag detta? Jo, jag vill faktiskt belysa att det går superfint att leva utan facebook. Jag får vänner jag träffar och umgås med istället för en internetpolare som bara finns där för syns skull. Jag har också börjat leva mer sunt och bryr mig om mig själv mer. Jag tränar och finner tid till att träna. Nu har jag tredje dagen utan träning och jag känner att jag klättrar på väggarna! Ullared, facebook och fest i all ära men träning är bra mycket mer. Jag blir trött av träning. Sover bra om natten och blir glad.

Söt sa att jag verkar ha en helt annan inställning till träningen i höst än tidigare. Kanske är det så. Andra säger bara att det är klart jag kommer ha kropp á beach 2010. Det känns lite tråkigt och emellanåt smått förnedrande då det kan uttryckas på ett sätt som typ...förgivettagande. Jag hatar att bli tagen för givet. Tyvärr blir jag det ofta. Det är klart att jag ska på fest, det är klart att jag klarar saker, det är klart, det är klart.. Även om jag känner att jag inte klarar det så är det enligt vissa vänner klart att jag kommer klara det. Det finns ett sätt att undvika den attityden. Det handlar inte om att ändra det man gör utan lägga till något.

Det är klart du kommer klara det. Säg bara till om du behöver stöd!

En kommentar som ovanstående är bra mycket mer peppande än en kommentar om att man bara kommer klara av att komma till sitt mål. Som om jag aldrig möter på motstånd. Jag möter på motstånd rätt ofta men jag väljer att bortse från dem ibland, rätt ofta. Det betyder inte att jag kommer klara allt. Och absolut inte klara det lätt som en plätt.

Du har för höga krav på dig själv, säger en av mina vänner. Ändå förväntas att jag ska förstå vad jag gör fel eller hur jag uppfattas. Jag må analysera en hel del av mitt beteendemönster men jag förstår inte alltid. Tydlighet är viktigt. Bjuder man folk på en fest och skickar bara ut information på facebook så får jag inte informationen. Är man tyst och går undan när man blir irriterad så kanske jag inte märker det. Hur tydligt det än är för andra. Jag kanske inte tänker på just det? Jag kanske själv har reagerat på något som tar upp mina tankar. I helgen har jag varit med om mycket förgivettagande.

I fredags kväll/natt kom jag på att vi skulle åka till Ullared kl 7:00. Då tog jag saken i egna händer och skickade ett sms till Nina: Kommer du upp till mig innan vi åker imorgon? Du vet hur jag är. :P Mest för att jag är superkass på att komma till en buss i god tid men Nina är expert på det. Sagt och gjort. Visst hade jag med all säkerhet hunnit med bussen annars också. Men tydlighet.

Åh, vi måste ses snart! Jaha, närdå? Är det något du bara säger för att man "ska" säga så eller för att du vill träffa mig? Vilken tid är egentligen festen och vad förväntar du dig av dina gäster? Men största frågan är ändå: Vad förväntar du dig av mig? För jag förväntar mig tydlighet. Hellre övertydlig än otydlig.

Jag vill ha te och bulle ska denna bild förmedla. Är den tydlig nog?

Idag bar det av till Ullared för att shoppa loss. Ledtråden var lila och nu ska jag förklara för er att jag köpte en lila:

• Yogamatta
• Spikmatta
• ett laptopskin

Samt en rosa mp3, två träningsbhs, en mössa, ett SD 4GB minneskort samt en flaska med diskmedel och en tejphållare. Vissa kan då hålla sig till relativt vettiga inköp på Ullared. Det trodde ni inte va?

Saker köpta på Gekås - Ullared.

Jag med min nya MP3

Därefter bar det av mot Phuong som skulle ha sin födeledagsfest och det hela började med missförstånd. Sen urartade det då missförstånden bara blev fler och fler. Tillslut begav jag mig mot vagnen och ville ge upp. Vi hittade festen slutligen men då hade jag tappat suget totalt. Efter en del övertalan sa jag att jag behövde frisk luft. Jag ringde Söt och förklarade situationen varpå han kom med massor av förslag. Jag sa att jag bara behövde få ur mig allt för att försöka släppa på irritationen. Det gick rätt bra. Gick tillbaka och stannade till tolv ungefär. Pratade med en jäkligt trevlig kille. Det som var skönast var att det inte kändes påfrestande att man skulle behöva sitta i knä, gulla eller hångla. Vi diskuterade gamla minnen om innan trean respektive fyran kom (jag erkänner att jag inte minns tiden innan fyran, haha) samt lite andra minnen man borde ha som 30+. Nu glömde jag för en stund att jag har åldersnoja över min 24:e födelsedag och det var riktigt skönt. Tja, vi pratade om himla mycket egentligen men i en blogg känns det bara platt om man skriver ut det. Jag tar minnena av våra diskussioner. Ni har säkert haft liknande situationer. En situation som är trevlig eller rolig på alla sätt men så fort du ska förklara det går det bara inte.

Jag bjuder på lite bilder. För att vara jag bakom kameran så är det rätt kassa bilder måste jag erkänna. Och väldigt få. Men jag var inte kvällens vimmelfotograf utan jag diskuterade bort tiden samtidigt som jag tror jag var den som åt mest godsaker. Haha.

Grattis på födelsedagen - här får du lite sprit.

Den enda "ego-bilden" under kvällen.

Pimp my drink.

Superhemliga presenten!

Tjej som vågade bjuda på sig.

En till som bjuder på sig själv!

Klicka på bilden för att få den större.

Såhär ser jag ut. Frisyen får däremot anpassas lite eftersom jag vägrar gå ut utan mössa. Det är kallt ute! Lite vett har jag. Hehe. Partymusik i högtalarna och nya saker hemma från Ullared. Ni är säkert extremt nyfikna och jag tänker faktiskt hålla er på sträckbänken! Nu går jag in för festen så i natt eller imorgon får ni veta vad jag har köpt! Ledtråd? Lila. Nu tror ni nog jag köpt något av det på bilden idag. Men så är ej fallet. Det försvårar er gissning däremot. Muhahaha.