Idag bestämde jag mig för att äta lunch i Vällingby centrum. Det tyckte jag att jag var värd och beställde en sån där "bestäm-själv-sallad" med keso, fetaost och räkor. Namnam. Eftersom man har keso behövs ingen dressing (bra för den som tänker på vad den äter). Men jag äter keso för att det är gott. Så när jag stod och beställde var det en kvinna som flikade in lite ord och så spann vi vidare på det och slutligen hade jag lunchsällskap. Mycket trevligt. Hon tyckte att vårt samtal gav perspektiv och det gjorde mig glad. För jag var ju bara mig själv.

Imorgon är det torsdag. Tjohoo! Göteborg, here I come!!!

Till och från får jag enorma ryggsmärtor. Nu har jag blivit skickad till rehab. Kanske kan de hjälpa mig. Överlag mår jag bra men när Olof får komma hem från långpromenaden med Tessan för att jag inte kan ta mig ur sängen, då gör det ont. Är Olof (liksom nu) borta på jobb så måste jag ju ta Tessan på promenad - trots smärta. Men hur bra känns det att vara 25 år och redan gå på rehab? Tjohoo!

Ikväll kommer Olof tillbaka från Göteborg. Jag längtar efter lite tid ihop. Så vi kan pyssla om varandra och ha det bra. Idag ska jag försöka pyssla lite i lägenheten men motivationen ligger inte riktigt på topp för det. Tyvärr.

Olof är i Göteborg nu. Vi ställde in oss på måndag-tisdag fast chefen sa: måndag. Alltså; Resa (lagligt, enligt googles vägbeskrivning) till Göteborg utan rödljus: 4 timmar 57 minuter (nonstop), jobba i Göteborg (enligt chefen) 6 timmar. Resa från Göteborg borde väl ta lika lång tid? Dubbelkollar.. 4 timmar och 58 minuter.. vi lägger ihop det. Får jag avrunda uppåt? 58 min = 1 timme, 57 min = 1 timme... dvs, två timmar ihop. Fyra plus fyra plus två är tio, plus sex är 16... Övertid? Nope... Men nu visade det sig att leveransen inte kom med allt idag så det blir övernattning i Göteborg. Och Olof kommer då hem på tisdag (imorgon igen)...

På torsdag kväll drar vi till Göteborg. Typiskt va? Men på måndag händer det roliga saker! Måste fortfarande kolla om jag får avslöja det för er läsare, jag  har ju gjort er så nyfikna så... på något sätt så! Det blir nog av ska ni se!

Längtar som sjutton till Torsdag. Och måndag. Och hela helgen. Och fredag. Och... oj så jag längtar!

Idag fikade jag med en kompis från "den gamla tiden" i Stockholm, det kändes roligt. Skönt med någon som tar sig tid. När jag frågade om att ses sa hon "Ja, jag kan måndag och lördag" och jag sa att jag hoppas jag kan på måndag, är det ok om jag hör av mig vid lunch på måndag? Ja, det gick bra och nu gick det ju, vi fikade och pratade, mest om nya saker. Allt vi har missat. Nu är jag slut i huvudet OCH jag har ju missat 8  minuter på sjukhuset..! KATASTROF!

Tessan löper. Typiskt och inte riktigt så bra tid att löpa på men men, what to do? Idag är det en fixa-dag. Ringa lite samtal och grejjer. Varför alla dessa samtal hela tiden? Det känns som om de aldrig tar slut! Men men, bara att bita i sura äpplet. Comhem står på listan... what else?

Dagens shopping blev inställd i sista sekund. Tråkigt och nu sitter jag ensam här hemma och spelar spel på internet och hoppas att tiden går fort. Tur att man inte hunnit se 4 stjärnors middag i veckan och att de visar alla program i rad. I veckorna spenderar jag kvällarna numera med sjukhuset och 112 - på liv och död. Det är program i min smak. Det krockar ju alltid med ishockeyn Olof vill se men än så länge har vi inte canal+ så det är lugnt hittils. Jag funderar på att åka iväg och kolla på något själv, men ensamshopping är inget jag föredrar.. Nej, nu får det bli kväll så jag får träffa Olof snart. Saknar honom. Han åkte vid fem i onsdags morse.

Ibland behåller jag kommentarerna hos mig själv en stund. De ni skriver till mig alltså. Ibland är det ganska lång stund. Typ veckor. Men jag vill svara på kommentarerna. Ibland ger jag upp och svarar bara i bloggen. Jag läser bloggarna dagligen men har blivit sämre på att kommentera. Jag är inte lika bra på att blogga längre och livet har fått sig en liten törn. Sen flytten har det varit en del oenigheter i hushållet. Vänner man saknar och möjligheten att göra saker är inte lika stor. I Göteborg fanns Tessan med mig överallt. Hon kunde lämnas hos kompisar så man fick sig en heldag. Att få hundvakt nu är inte lika lätt. Det låser mig en aning. Plus att jag inte vet vilka vänner jag har här uppe. Ingen verkar ha tid. Kanske är Stockholmarna mer stressade än Göteborgarna? Kanske handlar det om att jag inte vet hur framtiden här blir så jag inte vågar satsa fullt heller? Det är mycket som händer. Nu ska vi till Göteborg nästa vecka och jag längtar. Så in åt helvete! Sen efter den helgen hoppas jag kunna avslöja en hemlighet, om jag får för vederbörande! Wiiiieee!

Ibland känns det som om man inte lyssnar på varandra i en diskussion och som om man inte kommer någon vart... Idag är en sån dag...