Är det någon som sett programmet made på mtv? Jag gillar det men mtv har ju försvunnit från basutbudet så ser det inte längre.. men jag har många gånger kännt att jag vill vara med i något liknande. Göra det man vill liksom. Satsa. Ha någon vid sin sida som hjälper en att kämpa. Jag är så beroende av att ha någon vid min sida. Det är en insikt som är svår att hantera och jag försöker verkligen överkomma mitt beroende av någon vid min sida. Ibland går det bra. Som när jag träffade sambon. Då var jag egen. Jag styrde mitt liv. Jag var igång. Men livet stannade och motivationen försvann. Jag skulle behöva stöd att komma upp igen. Men hur får jag det? Hur hittar jag vägen själv? Jag känner mig så låst. Tycker inte att jag räcker till. Jag vet inte heller riktigt vad jag vill. Gå ner i vikt. Ja, det vill ju alla men jag hatar att bara vara den som vill gå ner i vikt. Det ska vara en bonus. Jag vill göra något jag mår bra av. Något som ger energi. Det är nog dags att köpa ett cykelfäste till min cykel, om jag hade haft det hade jag och dottern cyklat lite denna vecka.

Tyvärr har ju en del vänner försvunnit och andra kan inte ses när skruttan varit sjuk. Där står jag igen. Jag känner en sån otrolig tomhet och det är verkligen tråkigt. Jag vet ju att det finns folk. Det finns bara inte den där coatchen. Den där extra pucharen. För jag brukar vara den som puchar på och frågar vad man vill med livet. Jag brukar lägga ner själen i det jag gör. Sambon säger att jag gör mycket för andra. Jag skulle vilja påstå att jag inte vet hur jag kämpar för mig själv. Sambon är i england  nu. Jag har bett honom kolla på en vagn. Jag tror jag känner honom rätt, han kommer inte leta. Om vagnen står framför ögonen på honom kommer han kolla men annars...nej. Men egentligen borde jag vara nöjd med det jag har. Jag har blivit medlem i en grupp som pratar barnvagnar och jag har förälskat mig i Emmaljungas danska big star supreme. Den är STOR. Får en normal vagn, som i våra ögon är stor, att se ut som en dockvagn! Sen är jag småkär i engelska mamas & papas stilrena vagnar.

Nu har vi sålt vår lägenhet och gick med plus. I tillfälliga hemmet som blir har vi rivit köket och ett nytt ska beställas. VVS;are ska kontaktas och sen är ju sambon en fd. montör och har byggt en del butiker så han ska nog klara av ett kök! Kommer kännas så lyxigt med nytt kök även om det bara är ett ikea-kök. Varken jag eller sambon är några ikea-fan men det är billigt! Hade vi valt fritt utan ekonomiska begränsningar så hade vi valt ett annat kök är ju en sak som är säkert!

Det tråkiga kommer bli att lämna en lägenhet som man precis blivit klar med och som man känner har blivit ett hem ganska nyligen.

Ja, precis som det låter är jag tvåbarnsmorsa sen kvart i sju idag. Svettigt värre. Tur att den andra filurens mamma kommer om någon timme sisådär och avlöser mig... :) Kvart i sju var det bara gå upp och ta emot en liten pojke som är en vecka yngre än min. Men hur sjuttsingen kan två barn bli så olika?! Min tös har börjat försöka springa (det gör ont kan jag lova) hon skriker "jaja" "aaaah" "dah" och liknande så ingen missar henne, när man skojar med henne ler och skrattar hon högt. Hon vägde 12 kg på ettårskollen. Den här lillpojken då... han går med stöd på rangliga ben, är tystare än en mus men kan självklart låta. Han säger "hej" och snålar så in i norden med sitt leende. Han äter mer än min skrutta men ändå väger han ynka 8-9kg (minns inte vilket det var..). Han har andra saker som kompenserar min dotters enorma energi och sociala beteende. Han är klipsk. Förstår massor. Man kan säga att man ska byta blöja och han förstår! Min dotter förstår visst också "kom, ska vi byta blöja" men hon greppar bara "kom" sen vet hon inte vad resten innebär typ. Men hon börjar. Jag säger "ska vi borsta tänderna?" och hon säger "aaaah" (sådär tandläkar-aaah) och pekar på tänderna. Så visst börjar hon förstå mer och mer. Tack och lov. För det minimerar skrik och trots! :)

Kvart i sjuk satte jag och killen igång dagenmed grötkok. Fem-tio över sju vaknade min skrutta av pojkens skrik. Lämnas av mamma under en mamma-period uppskattades inte. Speciellt inte på fastande mage! Gröt och knäckebröd och livet var bra. Sen lekte barnen lite, vi klädde på oss för att gå ut och aldrig har vi väl varit så nöjda med att sätta oss i vagnen som när det satt någon annan där! Jag pratar såklart om min dotter.

Vi har ju köpt oss en cykelvagn, babyjogger POD, som är tvåsitsig. Grymt bra om man ex. är barnvakt! :P

Pojken somnade en stund och vi handlade välling i affären. Sen väckte jag pojken så att han skulle kunna somna vid lunch igen. Han hade dock gått upp tidigt så han behövde nog en liten powernap. De fick lite torkad frukt och vi gick till en av förskolorna utanför oss. Det är ju röd dag och då kan man ju passa på och leka ute på förskolegården. Vattenpölar, hundleksaker, broar och sand var roligt idag. Två nöjda barn hade jag i vagnen (nåja, min dotter var inte nöjd att behöva avsluta sin lek..) men vi kom in, klädde av oss och jag gjorde mat. Drog ut lite på det så att maten inte blev "för tidig"... Strax innan elva satte vi igång och kvart över var vi klara... Lagom! Då hade de fått stekt ris med linser, grönsaker och kryddor. Självklart extra fett och lite soltorkade tomater och en skvätt mjölk för att det inte skulle bli torrt. Kanske är det vad som kallas typ risotto? Skitsamma. Gott luktade det och barnen åt.

Sen nattning... vår resesägn är hos svärmor eftersom vi ska flytta och således kunde minimera saker hos oss och resesängen har vi ju bara när vi åker iväg vilket oftast är dit... jo, men idag då?! Klokt...suck. Fick tillslut ta tösen i famnen (hon somnade själv igår ju!!) och vagga henne till sömns medan pojken lekte i hennes spjällsäng och när hon väl sov hade han lagt sig till rätta i hennes säng för att sova?! Suck... fick flytta på honom (försök det med en lättväckt tös i famnen!) och lagt ner henne och lyft upp honom och sen snabbt till vårt sovrum (så långt bort som möjligt) för att söva en skrikande pojke. Tillslut somnade han. Klockan var då fem över halv tolv. Men tjugo i var det riktig sömn och han kunde flyttas till en madrass i vardagsrumet med gravidkudde som skydd.

Det är ett hallellujamoment när man lyckats så bra kan jag säga. Egentiden känns grym. Rutiner är verkligen viktigt för barnen märker när man känner sig trygg och eftersom jag och dottern har dessa rutiner sen innan var det bara för honom att följa med liksom..! Jag gjorde en abort i vintras för jag kände att det var för tätt med två barn så snabbt efter varandra. Även om dagen gått bra idag så känns det som rätt beslut. Det är tungt att ha två barn... men om den ena hade varit ett barn som inte kan ta sig fram, inte kan förstå på samma sätt som dessa två... då blir det för mycket. Nej, jag väntar tills tösen kan förstå mer och orken finns!