Ska man fatta sig kort nu?

Vi sålde vår lägenhet.

Packade vårt pick och pack och lånar nu ett hus att bo i. Renoverar.

Innan dess köpte vi ny bil.

Nu bor vi i hus.

Två bilar.

Två bilbarnsstolar.

Barnet på förskola.

Två fasta tjänster.

Sambon har högre lön (80 kr/mån, but still!)

osv osv..

Hunden lever ännu.

Gammal.

Tröttare.

Döv eller bara slår dövörat till? Kyckling hör hon alltid!

Jag älskar min hund. Men jag är trött på försämringar nu.

Jag har ont. Tappat muskelmassa. Inte bra. Gått ner 16-17 kg. Bra...om det vore enbart fett. Men nu är det inte så! Folk som pratar om att gå ner i vikt och tester som visar osv... Så som jag gått ner är under kontrollerade former. Testat metod osv... men ändå kan man inte lita på det! Tänk på det ni viktmedvetna människor.

Nu vet jag inte riktigt hur min relation mår. Vi har haft det tungt så länge och jag känner mig tyngd. Jag vet inte. Önskar lite hopp men vet att jag måste fixa det själv. Mitt liv, mitt ansvar.

Barn. Ja, det är på gott och ont. Var på ikea idag och min stoloholic till unge tyckte att vi skulle testa ALLA stolar...nej tyckte mamman och vips....ramaskri! Vi pillar inte på andra personers varor tyckte mamman.....ramaskri! Men nu är hon roligare att ha att göra med KOMMUNIKATION! Vi får ut något av varandra. Det är inte någon ego-tid som bara handlar om henne henne henne henne. För det är inte roligt. Jag är tacksam de som vågat stå upp och säga "Jag håller med dig" för annars har man fått höra att man ska lämna bort barnet och alla möjliga ting. Gärna "men småbarnstiden som är så mysig"... Jag delar inte den åsikten... precis som vissa avskyr vintern så älskar jag vintern. Och hösten. Och nu närmar sig hösten. Jag är förkyld. Livet är rätt okay ändå trots skravanker.