Idag är en bra dag. Vaknade tidigt och memmis kom upp för att gosa en stund. Sen gick vi ut med Tessis och när vi kom tillbaka gjorde vi äggfrukost och väckte kryddan (pappan) som låg och sov. Därefter träffade jag underbara Madde på sjukhuset och efter en fika med henne och hennes underbara mamma så åkte jag hem för att åka stjärtlapp med Tessis, memmis och Kryddan, handla och slutligen äta Tacos. Trött? Jag? Ohja!

Jag måste förtydliga att jag kommit över kärleken. Det är vissa sår som drogs upp häromdan och det smärtar just nu eftersom det uppstått vissa saker som, självklart, gör att det dras upp på nytt. Det känns som om jag står i en omöjlig sits och det känns inget skoj.

Jag trodde jag hade träffat den stora kärleken. Han som ville ha mig just sådär som jag är. Livlig. Energisk. Med mina negativa sidor. Med mina positiva sidor. Men nej. Jag hade en som tog för givet att jag inte hade egna drömmar och visioner. Kanske är jag hård nu. Eller, jag är hård. Men jag är knäckt. Inte över att jag blev lämnad... för lämnad blir man. Jag är knäckt för att jag ville ha det vi hade. Tillsammans. Inte förhållandet. Det där andra. Speciella. Min dröm. Min vision. Du slog sönder hela min värld. Krossade mer än mitt hjärta. Det positiva var att det gjorde att jag insåg vilket ego du var innan jag spenderat år med dig. Men fan vad ont det gör. Oktober. Jag borde ha släppt det. Men vissa omständigheter gör att det drogs upp igen. Nu rinner tårarna. Och inte för din skull för du är vilken kille som helst. Utan för det där. Lilla extra. Det speciella. Det vi hade tillsammans. Som du valde bort. Jag trodde jag hade kommit över det...

Söt har åkt till Thailand. Då vet man att julen är här. Och folk är avundsjuka på honom som åker till värmen. Jag är det inte. Jag vill ha snö på julen. Snö och mörker för då kan jag klä på mig mysiga blysiga kläder och tända ljus. Äta god och varm mat (som inte smakar lika bra när det är varmt ute) och julskinka med senap på knäckebröd. Ja, julen är nog så gott som perfekt idag. Jag dygnar och hade väl egentligen kunnat vara piggare men jag får ju faktiskt betalt för storhelg hela natten. HÄRLIGT! Bra julklapp? Japp! Nu väntar jag bara på att Sandra ska ringa och säga: "Maddo, du har blivit Tant Maddo idag!" Samtidigt vill jag ju inte att det ska vara idag, men vilken julklapp det skulle vara. Oh, jag är så nervös och spänd och oooj så jag längtar!

God jul gott folk! Glöm inte allt vi har och glädjs åt det!

Jag började fundera på vad jag önskar mig och inser att det kostar en jävla massa pengar och det kan jag inte be folk om. Jag skulle vilja hälsa på Sandra nu när Kotte är på väg ut. Jag vill också ha en bra, enkel och smidig transportbur till Tessan som man kan ha i vardagsrummet men också som sovplats på ex. tåg när man ska ha med Tessan till Umeå (Sandra). På tal om Tessan ska hundförsäkringen in innan sista december och det är 1200kr... jippie. Men det lönar sig med försäkringen. Just nu ligger hon och sover brevid mig i soffan. Hon är för underbar min lilla solstråle.

Här hemma börjar vi få lite ordning nu sen flyttar och möbleringar. Lite stressande är det att ha så lite tid på sig innan jul. Tacksamt nog ska jag inte fira jul hemma i år så lite stök är okej. Tyvärr ska inneboenden göra det så det måste se okej ut. Jobbar två nätter i rad med start imorgon. Med tanke på att klockan knappt är tio och jag är dödstrött så ska det bli intressant att se hur jag klarar det. Sen blir det att dygna på julafton. En lugn helg kommer sen och då tänker jag fixa här hemma. Ska försöka byta bordet så snart som möjligt, men till det behöver jag en viss typ av skruv. Sen måste jag samla allt småskit så det inte står framme. Rensa är lättare från en låda. Ja, dags att göra något åt saken.

Förresten brukar Tessan aldrig gnälla så när hon gjorde det idag blev jag orolig. Det visade sig vara godis hon ville ha. Hennes mattes hjärta höll på att gå i tusen bitar när hon tittade på mig med sina bordercollie-ögon... Men matte stod emot. Starkt jobbat va? Ohja!

Nu är det till att hantera ångesten. Den bara finns här. Nu. Stark. Gah.

Idag kom dagen som jag trodde skulle komma redan i början av året. Jag fick köra traktor! Och inte med traktorkillen utan med söt. Maddo är glad. Och invalid, men tänker ta bort det där bandaget idag. Det är segt att inte kunna använda fingret och idag har det inte dunkat. Ska snart iväg och jobba. Vill inte. Orkar inte. Blää.

Nina har ställt upp som hundvakt denna vecka, hon har haft Tessan på morgonen, jag har tagit de båda (Ludvig heter hennes hund) på lunchen och sen har hon tagit dem eller jag hämtat Tessan beroende på vilket pass jag jobbat. Idag bet Ludvig mig. Första gången jag blir hundbiten, fler lär det väl bli. Men fy vad arg jag var på honom! Vad som hände? Först gick han superbra, sen kom han på att snön var skoj och tappade öronen. Jag och Tessan gick bort och han kom efter en stund. Sen kom han på att den där pinnen i snön, just den, skulle han ha. Jag sa ifrån men i ett svagt ögonblick (jag skulle koppla Tessan) fick han tag i den och jag tog den ifrån honom. Den delades och jag slängde iväg pinnen varpå han får tag i mitt finger och jag sitter fast. Drar mig till minnes att Nina kör med skrik för att han ska släppa. Jag försöker men han släpper inte. På andra eller tredje försöker släpper han. Han lyckades bita i fingret som jag just haft ett nagelband som dragits loss och därför varit inflammerat. Ett hål och ordentligt med blod. På hemvägen hade han nolltollerans kan jag ju lugnt säga!

Ringde sjukvårdsupplysningen och de sa: STELKRAMP!! Eventuellt pencillin. Sen ringde jag vårdcentralen jag tillhör, fick först nej och kände bara frustration... När jag skulle fråga om att byta vårdcentral hann jag inte ens ställa frågan förrän de plötsligt kunde lösa problemet. Nu går jag på pencillin, har fått stelkramp och ett finfint bandage... Sjuklingen Maddo. Tur jag har frikort sen i måndags. Haha.

Jag svarar inte på kommentarer förrän jag mår bra. Det tror jag ni förstår. Men jag inser att det varit lite väl mycket stress under hösten. Vissa vet vad som hänt och andra inte. Kanske är det lika bra. Frågar man så får man i regel ett svar. Det bränner gott i magen (mellan navel och revben) och magsafter gör sig påminda varje dag. För att inte tala om hur min mage mår i övrigt. Jag tänker inte sjunka lågt och peka ut folk i bloggen. Andra verkar tycka det är helt okej att logga eller blogga skit om folk och jag har också varit där men är glad att det är över, för inte mår jag bättre av att göra livet surt för andra. Fokuserar hellre på det som är bra. Längtar tills vi kan få lite mer julstämmning här hemma. Mys, ljus och värme!