Den som läser min blogg har förmodligen förstått hur mycket och högt jag älskar min hund. Tessan betyder massor. Idag har hon ätit av Katarinas mat. Kyckling. Med ben (utan tillåtelse såklart!). Tror ni jag tycker om henne för tillfället? Knappast! Morr. Dumma hund. Pasta al dente direkt efter. Nu: Sparris och mjukmat efter Smådjursakutens rekomendation. Typiskt att jag OCH Katarina ska bort, jag såg framför mig hur vi fick ställa in detta men vi har fixat hundvakt med kort varsel. Hur tackar man folk på annat sätt än bara tack?

...jäkla byracka! Skit ut benet nu... nu... nu!!!! Och hur ska jag se om hon verkar trött när hon i regel är väldigt avslappnad hemma och mest...sover?

Det är en fråga jag ofta ställer mig. När jag satt i sängen och pluggade igår slog mig tanken igen. Då är det bra att ha en stor säng, man tittar ner i fotändan av sängen och inser att... Där ligger en hund. Avslappnad. Lugn. Sovandes. Det måste väl ändå vara meningen med livet? Att ha någon nära. Någon man tycker om. Och ändå  känna sig lugn och avslappnad. I mitt nästa liv vill jag vara en älskad hund. En hund med tydliga gränser och ändlös kärlek. Vad målet med människolivet är? Att njuta av det som erbjuds. Just nu har jag en underbar hund, hon kommer inte finnas resten av mitt liv men jag kommer finnas i resten av hennes.

Oj, så poetiskt. Men sant. Nu ska jag ta ut Tessan på en promenad och sedan blir det skola som gäller...igen!

Idag hade vi en föreläsning om fett och hur nödvändigt det faktiskt är. Det är många som inte tänker på att kroppen behöver fett. Sen finns det en skara människor som äter för mycket också. Balansen där. Men det viktigaste jag lärde mig idag var att: Becel pro active lätt innehåller 60% vatten. Ingen mjölk. Jag ställer mig därför frågan: Hur har de fått till konsistensen? Färgen? Smaken? Äter folk verkligen sån smörja? Och jag kan bara gå till mina egna vänner för att inse att: Ja, det gör de.

Vem var det som dessutom meddelade mig att de inte fick ha med logan från hjärt- och lungfonden längre för bristande bevis på att det verkligen hjälper? Nej, jag efterfrågar forskning om tillsatser i maten. Ta bort de onödiga. Vissa är jättebra, andra skrämmande att de ens får finnas! Och dessutom rekomenderas från livsmedelsverket. Jag finner inget annat ord än: SJUKT!

Vi har fått i uppgift att skriva matdagbok i skolan. Så detaljerad som möjligt säger de. Dessa dagar är ju otroligt olik alla andra dagar. Dricka vin exempelvis. Sist jag drack vin var nyår. Det är helt sjukt. har man dessutom gäster hemma så återspeglar den ju mer maten som, i detta fall, Kryddan bjuder på (han står ofta vid spisen när han är här = en gång i månaden!!!) visst har jag idéer om vad jag vill ha och det inspirerar till att vi kommer fram till gemensam mat men det blir betydligt mycket mer mat. Alexander blir väl glad för han tycker det verkar som om jag äter för lite... Haha.

Hur som helst, jag tycker inte om uppgiften för det får mig att känna två saker. Antingen är jag hungrig hela tiden eller så känner jag mig äcklad av mat för att jag måste skriva upp det. Försök äta som vanligt säger läraren. Jo, tjena. Lycka till.

Jag är tveksam till att detta är en bra metod att se över kosten. Det är säkerligen jättebra för den som läser kostdagboken och om man gör det frivilligt (som den jag skrev i höstas) men tänk alla människor som måste skriva kostdagbok som tvång. Eller, inget är väl egentligen tvång när man är vuxen men hur frivilligt känns det när en läkare säger att man måste gå ner i vikt för att överleva eller något i den stilen? Jag önskar att det fanns andra sätt för att väga och måtta min mat känns otroligt känsligt. Jag har dessutom en klasskamrat som gärna kommenterar om man äter något som, enligt honom, är onyttigt. Inte helt uppskattat.

Lite bakgrund då. En gång i tiden fick jag för mig att bli vegetarian. Jag började direkt. Ingen kunskap om vad jag borde få i mig för ämnen utan vegetariskt ska det vara. En vegetarisk kokbok köptes hem och den utgick vi från. Proteinkällor var inte alltid med i min kost och plötsligt gick jag från övervikt till gränsfall till undervikt. Jag fick väga mig varje vecka hos min skolsyster och tvingades öka matkonsumtionen till 2-3 gånger om dagen jämfört med mitt tidigare: 1-2 gånger om dagen. Från att kunna ha storlek XS till storkek M kändes rätt jobbigt. Då började jag minimera portioner och sen gick det i jojo. Inte så att jag medvetet bantade. Jag tappade helt enkelt matlust när kläderna blev för små.

När jag slutade gymnasiet hade jag en rätt sund livsstil. Jag tänkte inte så mycket på vad jag åt utan mer att jag åt. Det var viktigare att äta än att inte äta. Plötsligt stod jag där med den vikt jag ville ha och trivdes med min kropp. Men jag flyttade igen och slutade laga mat. Åt det som serverades, åt ute mer och rörde mig mindre. Viktuppgången var ett faktum. Sen kom ett tag då jag mådde dåligt och långsamt gick jag upp i vikt. Jag har alltid älskat att laga mat och älskat matupplägg vilket gör att grönsaker ofta kommer in i min kost (upplägg+färger=sant!) men plötsligt blev det mer än en portion... det blev många.

Förra året bestämde jag  mig för att köra en detox, sen dess håller jag mig på en jämn viktkurva. Vissa kilon har försvunnit och jag tror på att kompensera maten med träning hellre än dra ner på fett och socker. De som läser min blogg har koll på att jag gärna är utan e-tillsatser. Självklart tycker jag inte att man ska trycka i sig för mycket fett eller socker men jag tror att man kan må bra av riktigt smör hellre än margarin och riktigt socker hellre än sötningsmedel. För den miljömedvetna borde detta alternativ också vara det enda: De flesta sötningsmedel kan naturen nämligen inte bryta ner.

Det är min åsikt. I bloggen kan folk själva välja om de vill ta till sig det eller leva på annat sätt. I kurslitteraturen har jag inte samma val. Jag ska helt enkelt lära mig att margarin med alla dess tillsatser är att föredra för det är mindre fett i. Varför inte bara använda mindre smör? De som vill ha en cm fett på smörgåsen kan väl ta margarin, jag får ändå i mig mindre fett som drar ett tunt lager bregott!

Hälsa är väl ändå vad som får mig att må bra utan att skada min omgivning? Om inte så har jag nog missförstått vad hälsa är...

Igår passade vi på att duka fint. Laga god mat och ha nära till ett glas vin. Vi hade nämligen bestämt oss för att fira Klass-Ida som fyllde år förra veckan. Kryddan var på besök och min gamla arbetskollega (som fortfarande inte fått något smeknamn) kom förbi. Självklart var jag och Katarina med. Hihi. Trerätters blev det:

• Skivad fralla uppvärmd med "tomatkladd" (innehållet i tomaten) och lufttorkad skinka på toppen.
• Tacogratäng á Maddo, inspirerad av Sussi. (Recept kanske kommer)
• Ostbricka och salta kex, kiwi och clementin.

Fint dukat med tända ljus.

Trevligt sällskap.

Klass-Ida goes Anna Anka!

Ostbricka á Maddos upplägg.

Det jag tänkt skriva under denna är oetiskt

och klassas som rasistiskt även om det är en

himla massa humor bakom.

Men den milda versionen: Klass-Ida har konverterat.

Ibland är det skönt att kolla datorn på ett annat ställe... 

Tessan är med på noterna. Haha.

Foten börjar läka nu. Jippie!!

Jag misstänker att vi har olika definitioner av ord emellanåt. Katarina brukar säga att det ser ut som om Tessan ligger obekvämt när hon viker framtassen under sig eller ligger "konstigt" på golvet. Vanligtvis ligger Tessan såhär när hon ligger i sängen:

Tessan sover/vilar.

Något man inte ser på bilden är detta avslappnade utseende:

Ser det inte mysigt ut så säg! Hihi.

Men när jag kom ut från rummet bara en kort stund senare för att bege mig till Fysiken låg hon såhär:

Tessan sover.

Nu kan vi börja prata obekvämt! Jag vill inte påstå att detta ser skönt ut! Men kanske har vi olika definitioner av obekvämt? För Tessan såg ut att njuta utav bara den... Haha, hon är bra söt ibland.

Är det verkligen skönt?

...mer än tusen ord. Därför låter jag dagen förklaras med en bild:

Jag och Tessan cyklar.

Det är inte så långt koppel hon brukar få,

är på väg att släppa henne till Katarina.

När jag och Katarina tog kvällspromenaden med Tessan så bajsade hon. Inget ovanligt i sig. Det ovanliga kom då jag ber Katarina ta upp sin mobil för att lysa (typ ficklampa) för att ens hitta bajset! Förstå hur det måste sett ut? Hihi.

Självklart var detta efter den där mysstunden jag pratade om:

Tessan tycker att jag ska lägga bort datorn...

...och gosa en stund! Hihi. Myyys!