Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Klockan bara tickar... Jag borde skriva skolarbetet men jag har inte riktigt koll på vad som ska skrivas. Ventilerade uppgiften med Pernilla igår men den var inte tydligare för henne heller. Så jag får väl chansa. Sen har jag en komplettering som släpar. Jag brukar ta de när jag har tid och trodde allvarligt att jag skulle ha tid med det under denna kurs. Det skulle jag haft också om det inte vore så att jag  inte känner att jag får något grepp om mig själv. Folk är oroliga för mig så min kraft går inte enbart åt att få grepp om mig själv utan åt att lugna folk för att de ska inse att det löser sig. För löser sig gör det ju alltid - på ett eller annat sätt.

Det har blivit en lugn helg. Egentligen hade jag massor av planer och förfrågningar men det ena försvann och det andra tog aldrig vid... Det blev istället så att jag träffade Björn och supportade honom lite. Vi såg High School Musical igårkväll och idag blev det Hig School Musical 2 och 3. Lite cykling med Tessan också.

Nu ska jag, istället för att ständigt skjuta på det, laga mat. Undrar vad det blir? Jag har verkligen ingen matfantasi numer. Är så less på att diska att matlagningen och ätandet blir lidande. Det känns som om jag inte gör annat än diskar. Diskar jag inte är det första jag ser på morgonen ett diskberg. Det blir ju disk av allt man gör. En kopp te? Disk. En matlåda? Disk. Och om det inte är disk så är det ren disk i diskstället. Jag tror att det är värre än att diska. Plocka in i skåpen. USCH! Ingen bra stund just nu. Känner mig inte så glad. Är otroligt less på vardagen och önskar att livet var en musikal. Jag saknar sången, jag vill dansa och jag vill leva! Tyvärr hinner vardagen ikapp... Men visst, helgen har varit helt okej. Trevlig.

Idag kom jag hem med en påse från blå stjärnan. För er som inte vet det så är det ett djursjukhus. Katarina blev  nog lite orolig när jag visar påsen och dessutom börjar berätta att jag och Tessan lekte med pinne på vägen till Björn och så kom en bil och... hihi, lite skoj var det.

Såhär gick det till:

Jag och Tessan var på väg till Björn. Vi lekte med pinnen och en bil kommer, jag stannar henne och kollar läget sen fortsätter vi leka. Barnen från bilen ropar på mig och jag hejdar leken och kollar att Tessan är säker från bilar.

- Vi har varit på en hundutställning idag och fick dessa men vi har ingen  hund så vi undrar om du kanske vill ha detta?

De ger mig en påse och strax därpå kommer vad jag uppfattar som pappan och säger:

- Det var mer i påsen (visar påsen) men vi har ingen hund.

Chockad men ändå tacksam för omtanken så tackar jag så hemskt mycket och de beger sig tillbaka till bilen. Vad de gjorde på hundutställning utan hund (om de nu kände en hund borde de väl ge grejjerna till den hunden?) och varför de tog emot sakerna är en bra fråga jag inte lär få svar på.

Glad blev jag i alla fall. Nu ska jag göra Björn sällskap i sängen. Tudilou!

Lördag och jag har så otroligt ont i ryggen så hälften skulle räcka. En värktablett och ett träningspass gör nog susen.

Nu är det säkert några som reagerar på att jag tränar trots att jag har ont i ryggen. Men min ryggsmärta lindras med träning. Självklart ska man vara försiktig med träning om man har ont men jag har ingen muskulär smärta utan en helt oskyldig mensvärk.

Jag tänkte göra någon form av utvärdering av vår kurs hittils. Halva kursen har snart gått (på onsdag) och vad har jag lärt mig?

Jo, jag har lärt mig att den första delkursen var skit. Mycket beror på läraren och jag är tyvärr inte ensam om att tycka illa om denna lärare. Synd, mycket synd. Därför vill jag påstå att jag inte tog till mig mycket information. Det är synd för det fanns uppenbarligen mycket att lära.

Det grundläggande och som jag tog till mig är: Hälsa är olika för alla. Dieter är skit - satsa på en långvarig livsstil istället.

Delkurs två då? Motionskursen. Ugh så mycket vi har gjort men oj så roligt jag haft! Läraren är helt fantastisk. Ställer frågor, tvingar oss att diskutera och vi lär oss en himla massa. Detta är skoj. Jag har lärt mig att man inte ska låta elever dela upp grupper själv. Att planering är A och O när det gäller idrottslektioner, att lek också är träning, pulshöjande, glädjande och hjälper samspelet i klassen. Jag har lärt känna klasskompisar och är inte lika låst till min projektgrupp, även om de faktiskt är underbara. Jag har lärt mig att cupcakes är hälsa och att ett välbefinnande hanlar om mer än träning och mat (det känns inte som någon nyhet men man kan lära om saker igen tror jag, det behövs upprepning). Simning är påfrestande för ryggkota 3 men även ryggkota 4, dessa ryggkotor är de som har störst belastning och det är därför viktigt att veta hur man simmar för att minska belastningen. Simning är däremot en bra helkroppsträning.

Ni märker kanske själva hur mycket en engagerad lärare gör för inlärningen? Därför vill jag påstå att jag lärt mig att engagemang är A och O för att nå fram till eleverna. Det känns tungt och tråkigt att lämna vår underbara lärare men hon kommer tillbaka lite i delkurs fyra.

Sammanfattningsvis:

• Lagom är bäst, dieter är skit.
• Lek är träning.
• Att fika med kompisar är hälsa (social)
• ...om du dessutom tar en promenad på stan har du fått in vardagsmotion och på så sätt ökat din kroppsliga hälsa och ökat ditt immunförsvar.
• Lärarens inställning till kurs, elever och skola är viktig.
• Skolans idrottslektioner (och kunskaper?) är bristfälliga.

Nu ska jag hindra min hund från att bita sönder sin pinne i mitt sovrum (!). Det känns dock som om jag  missat en del av allt jag lärt mig i denna delkurs. Jag har kommit hem var och varannan dag och sagt att jag lärt mig nya saker, fått nya perspektiv. Kursen har varit rolig och givande. Inte särskilt jobbig och väldigt lite böcker men ändå informativ.

Nu ska ni få veta! Såhär tröttar man ut en hund utan att själv bli trött: Cykla! Vid närmare eftertanke är det kanske inte ultimat att cykla ett par kilometer när Tessan är ovan? Men vi fick gå hem så jag fick min medicin. Tessan sprang helt enkelt inte längre efter 20 minuter.. Och inte tar det 20 minuter att gå en sträcka som tagit 20 minuter att cykla. Haha, galet!

Ja, jag mår lite bättre idag. Det är fortfarande mjukisbyxor och grymt nära gråten men det är bättre än igår. Imorgon kan väl bara bli bättre?

Jag vill bara gråta. Kroppen känns överkörd och mitt huvud känns som mos. Jag har millioner tankar i huvudet men inget känns särskilt klart. Jag är otroligt less på att må dåligt men samtidigt vill jag inte tillåta mig må dåligt för då känns det som om jag låter känslan ta överhanden. Jag har bra ting i livet, jag känner dem bara inte. Jag har många gånger  funderat på att gå till doktorn för att låta dem avgöra vad det är som är fel i huvuder på mig eftersom jag inte kan njuta av det som ser bra ut från mina ögon sett. Sen inser jag att jag inte kan förklara för läkare hur jag mår för jag förskönar alltid. Det är bra, jag levet, det rullar... Alla har vi väl använt ursäkterna?

Jag önskar mig en god natts sömn utan avbrott. Är det för mycket begärt?

I övrigt har dagen varit bra. Träffade Söt på förmiddagen och därefter Kickan. Skolan blev däremot lidande. Imorgon ska de fixa golvet i arbetsrummet så jag har fått kånka ut mitt skrivbord som inte är delbart på något enkelt vis, tömma en stor hylla och flytta in båda hyllorna på toaletten. Misstänker att maskinen som ska in inte är av size liten så imorgon får jag försöka ta ut hallmöbeln från hallen också. Önska mig lycka till i jakten på sömnen nu...

och... ja, självklart ligger det annat än bara det bakom att jag  mår som jag gör.

När jag kom till vagnen i morse valde jag att hoppa på den första vagn som kom. Inte för att den skulle ta mig till skolan utan för att jag skulle komma vidare till ett ställe där jag har fler möjligheter att komma till skolan. Precis innan dörrarna stängs hör jag pipet och därefter den där rösten som säger "Västtrafik informerar..." Självklart var den vagn jag egentligen skulle ta inställd. Lyckligtvis var jag redan på den andra vagnen. Gött tyckte jag.

På kvällspromenaden sa jag till Katarina att vi kunde gå åt andra hållet än vanligt (kvällspromenaden blir ofta densamma). Inte många sekunder senare hörde jag ett ordentligt morrande från andra sidan (där vi brukar gå). Grannhunden som Tessan brukar skälla på lurade bakom en buske, eller tja.. jag får ta kort någon dag och visa hur det ser ut. Den var inte gömd alltså. Men Tessan var lös och det är en syn jag inte ville se om vi hade gått där, hon okopplad, han ordentligt morrande. Hua.

Jag kanske bör lita på magkänslan lite oftare?

- De kallar det för mord, jag hade ju bara roligt..?