Hälsa, vad är det egentligen?

Vi har fått i uppgift att skriva matdagbok i skolan. Så detaljerad som möjligt säger de. Dessa dagar är ju otroligt olik alla andra dagar. Dricka vin exempelvis. Sist jag drack vin var nyår. Det är helt sjukt. har man dessutom gäster hemma så återspeglar den ju mer maten som, i detta fall, Kryddan bjuder på (han står ofta vid spisen när han är här = en gång i månaden!!!) visst har jag idéer om vad jag vill ha och det inspirerar till att vi kommer fram till gemensam mat men det blir betydligt mycket mer mat. Alexander blir väl glad för han tycker det verkar som om jag äter för lite... Haha.

Hur som helst, jag tycker inte om uppgiften för det får mig att känna två saker. Antingen är jag hungrig hela tiden eller så känner jag mig äcklad av mat för att jag måste skriva upp det. Försök äta som vanligt säger läraren. Jo, tjena. Lycka till.

Jag är tveksam till att detta är en bra metod att se över kosten. Det är säkerligen jättebra för den som läser kostdagboken och om man gör det frivilligt (som den jag skrev i höstas) men tänk alla människor som måste skriva kostdagbok som tvång. Eller, inget är väl egentligen tvång när man är vuxen men hur frivilligt känns det när en läkare säger att man måste gå ner i vikt för att överleva eller något i den stilen? Jag önskar att det fanns andra sätt för att väga och måtta min mat känns otroligt känsligt. Jag har dessutom en klasskamrat som gärna kommenterar om man äter något som, enligt honom, är onyttigt. Inte helt uppskattat.

Lite bakgrund då. En gång i tiden fick jag för mig att bli vegetarian. Jag började direkt. Ingen kunskap om vad jag borde få i mig för ämnen utan vegetariskt ska det vara. En vegetarisk kokbok köptes hem och den utgick vi från. Proteinkällor var inte alltid med i min kost och plötsligt gick jag från övervikt till gränsfall till undervikt. Jag fick väga mig varje vecka hos min skolsyster och tvingades öka matkonsumtionen till 2-3 gånger om dagen jämfört med mitt tidigare: 1-2 gånger om dagen. Från att kunna ha storlek XS till storkek M kändes rätt jobbigt. Då började jag minimera portioner och sen gick det i jojo. Inte så att jag medvetet bantade. Jag tappade helt enkelt matlust när kläderna blev för små.

När jag slutade gymnasiet hade jag en rätt sund livsstil. Jag tänkte inte så mycket på vad jag åt utan mer att jag åt. Det var viktigare att äta än att inte äta. Plötsligt stod jag där med den vikt jag ville ha och trivdes med min kropp. Men jag flyttade igen och slutade laga mat. Åt det som serverades, åt ute mer och rörde mig mindre. Viktuppgången var ett faktum. Sen kom ett tag då jag mådde dåligt och långsamt gick jag upp i vikt. Jag har alltid älskat att laga mat och älskat matupplägg vilket gör att grönsaker ofta kommer in i min kost (upplägg+färger=sant!) men plötsligt blev det mer än en portion... det blev många.

Förra året bestämde jag  mig för att köra en detox, sen dess håller jag mig på en jämn viktkurva. Vissa kilon har försvunnit och jag tror på att kompensera maten med träning hellre än dra ner på fett och socker. De som läser min blogg har koll på att jag gärna är utan e-tillsatser. Självklart tycker jag inte att man ska trycka i sig för mycket fett eller socker men jag tror att man kan må bra av riktigt smör hellre än margarin och riktigt socker hellre än sötningsmedel. För den miljömedvetna borde detta alternativ också vara det enda: De flesta sötningsmedel kan naturen nämligen inte bryta ner.

Det är min åsikt. I bloggen kan folk själva välja om de vill ta till sig det eller leva på annat sätt. I kurslitteraturen har jag inte samma val. Jag ska helt enkelt lära mig att margarin med alla dess tillsatser är att föredra för det är mindre fett i. Varför inte bara använda mindre smör? De som vill ha en cm fett på smörgåsen kan väl ta margarin, jag får ändå i mig mindre fett som drar ett tunt lager bregott!

Hälsa är väl ändå vad som får mig att må bra utan att skada min omgivning? Om inte så har jag nog missförstått vad hälsa är...

 

Sandy*

28 mars 2010 13:19

Usch för kurslitteraturen, jag som hade såna förhoppningar på att den skulle vara bra. Men seriöst? 6-8 skivor bröd om dagen? Margarin? Lättmjölk och andra lätt-produkter? Jejj tillsatser! jag vill inte och tycker inte om att kolhydrater ska vara den största delen av min kost. Jag tycker inte att kolhydrater så som pasta, ris, potatis osv är det godaste. Hellre grönsaker och proteiner.

SV: Ja gör så! Mina bussar går ändå bajsigt idag så jag känner att jag inte hinner träna. Kram på dig vännen! =)

http://tobax.blogg.se

 

sara

28 mars 2010 14:07

Eh, vad läser du för skum kurs nu egentligen? hehe. Förstår att det känns jättejobbigt med matdagbok, det blir ju helt fel om det inte kommer inifrån utan utifrån. Det blir, även om det inte är riktigt meningen som det, som att någon ska granska det du tycker fungerar bra och säga att det är fel och gör om- gör rätt.

Usch för att flytta, jag gick också upp i vikt efter att jag flyttade. Kunde inte gå lika mycket som tidigare, blev mer instängd. Fick äta annan mat och höra att jag åt för lite. Middagen serverades 18-19.30 någon gång medan jag var van vid att äta 17-18. Jag började smygäta godis eftersom jag skämdes för att visa när jag åt. I och med smygandet passade jag på att äta när jag kunde och det blev mer än tidigare. Jag kände inte att jag kunde äta mellanmål, ta en frukt osv utan att fråga och hela min mat- och vardagsmotionstillvaro ställdes upp och ner. Hua, dit vill jag aldrig igen. Kämpar fortfarande för att komma tillbaka till mitt gamla jag i den mån och detta var över 5 år sedan... :-(

http://smuppra.blogg.se

 

Martin

28 mars 2010 17:25

nej det är ju typiskt att kostregistreringar påverkar mer än vad de fångar det som är avsett.. För övrigt tror jag att du har väldigt rätt och hoppas inte du låter nån bok eller kurs påverka hur du mår för mkt! Hoppas du har en bra helg

 

Maddo

28 mars 2010 22:56

Martin: Ja, det är sjukt. Ni har väl läst och är medvetna om hur missvisande de kan vara? Söker vetenskapliga artiklar om e-nummer. Du kanske har lite koll på läget?

http://blogg.dreammaddo.se

 

Sussi

29 mars 2010 07:59

Att hitta sitt sätt till den idealiska vikten skiljer sig väldigt mycket från person till person. Men helt klart så håller jag med dig om att träning är en viktig del. Synd bara att jag är för lat för att komma igång någongång!!

När jag bodde hemma (för länge sen) så var jag i min idealvikt. Mina föräldrars mat var väldigt bra. Sen flyttade jag hemifrån och jag fullkommligt dalade. Jag vägde ett tag bara 55 kilo vilket är alldeles för mycket. När jag träffade min sambo böjrade jag sakta gå uppåt igen men det tog tyvärr inte stopp där jag ville utan nu sitter jag här med några för många kilon på mig istället..

Ha en fin fin måndag
Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Bibbi

29 mars 2010 17:49

Hej vännen. Tillbaka på nätet igen. Härligt att det funkar med nya jobbet :-) Du har hunnit skriva så mycket sen jag var inne så jag har redan glömt vad jag skulle kommentera.

Måste ut med vovvarna men jag återkommer och läser om.

Varma kramar från Bibbi

http://tryggimigsjalv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Idag har jag återlämnat maskinen vi hyrde för gårdagens renovering hos svärmor. Jag har också satt upp julbelysningen på balkongen. Nu är jag helt slut. Detta är mer än jag gjort de senaste dagarna. Kanske vänder livet nu? Det finns planer på att han...

Blir renovering hos svärmor idag. Dagen är bättre än igår men dagarna är ändå jobbiga. Nästa vecka blir det ett steg i rätt riktning och sen är det bara vänta. Jag skriver i gåtor och jag är kass på att svara på kommentarer men så är livet just nu. N...