Direktlänk till inlägg 28 mars 2010
Vi har fått i uppgift att skriva matdagbok i skolan. Så detaljerad som möjligt säger de. Dessa dagar är ju otroligt olik alla andra dagar. Dricka vin exempelvis. Sist jag drack vin var nyår. Det är helt sjukt. har man dessutom gäster hemma så återspeglar den ju mer maten som, i detta fall, Kryddan bjuder på (han står ofta vid spisen när han är här = en gång i månaden!!!) visst har jag idéer om vad jag vill ha och det inspirerar till att vi kommer fram till gemensam mat men det blir betydligt mycket mer mat. Alexander blir väl glad för han tycker det verkar som om jag äter för lite... Haha.
Hur som helst, jag tycker inte om uppgiften för det får mig att känna två saker. Antingen är jag hungrig hela tiden eller så känner jag mig äcklad av mat för att jag måste skriva upp det. Försök äta som vanligt säger läraren. Jo, tjena. Lycka till.
Jag är tveksam till att detta är en bra metod att se över kosten. Det är säkerligen jättebra för den som läser kostdagboken och om man gör det frivilligt (som den jag skrev i höstas) men tänk alla människor som måste skriva kostdagbok som tvång. Eller, inget är väl egentligen tvång när man är vuxen men hur frivilligt känns det när en läkare säger att man måste gå ner i vikt för att överleva eller något i den stilen? Jag önskar att det fanns andra sätt för att väga och måtta min mat känns otroligt känsligt. Jag har dessutom en klasskamrat som gärna kommenterar om man äter något som, enligt honom, är onyttigt. Inte helt uppskattat.
Lite bakgrund då. En gång i tiden fick jag för mig att bli vegetarian. Jag började direkt. Ingen kunskap om vad jag borde få i mig för ämnen utan vegetariskt ska det vara. En vegetarisk kokbok köptes hem och den utgick vi från. Proteinkällor var inte alltid med i min kost och plötsligt gick jag från övervikt till gränsfall till undervikt. Jag fick väga mig varje vecka hos min skolsyster och tvingades öka matkonsumtionen till 2-3 gånger om dagen jämfört med mitt tidigare: 1-2 gånger om dagen. Från att kunna ha storlek XS till storkek M kändes rätt jobbigt. Då började jag minimera portioner och sen gick det i jojo. Inte så att jag medvetet bantade. Jag tappade helt enkelt matlust när kläderna blev för små.
När jag slutade gymnasiet hade jag en rätt sund livsstil. Jag tänkte inte så mycket på vad jag åt utan mer att jag åt. Det var viktigare att äta än att inte äta. Plötsligt stod jag där med den vikt jag ville ha och trivdes med min kropp. Men jag flyttade igen och slutade laga mat. Åt det som serverades, åt ute mer och rörde mig mindre. Viktuppgången var ett faktum. Sen kom ett tag då jag mådde dåligt och långsamt gick jag upp i vikt. Jag har alltid älskat att laga mat och älskat matupplägg vilket gör att grönsaker ofta kommer in i min kost (upplägg+färger=sant!) men plötsligt blev det mer än en portion... det blev många.
Förra året bestämde jag mig för att köra en detox, sen dess håller jag mig på en jämn viktkurva. Vissa kilon har försvunnit och jag tror på att kompensera maten med träning hellre än dra ner på fett och socker. De som läser min blogg har koll på att jag gärna är utan e-tillsatser. Självklart tycker jag inte att man ska trycka i sig för mycket fett eller socker men jag tror att man kan må bra av riktigt smör hellre än margarin och riktigt socker hellre än sötningsmedel. För den miljömedvetna borde detta alternativ också vara det enda: De flesta sötningsmedel kan naturen nämligen inte bryta ner.
Det är min åsikt. I bloggen kan folk själva välja om de vill ta till sig det eller leva på annat sätt. I kurslitteraturen har jag inte samma val. Jag ska helt enkelt lära mig att margarin med alla dess tillsatser är att föredra för det är mindre fett i. Varför inte bara använda mindre smör? De som vill ha en cm fett på smörgåsen kan väl ta margarin, jag får ändå i mig mindre fett som drar ett tunt lager bregott!
Hälsa är väl ändå vad som får mig att må bra utan att skada min omgivning? Om inte så har jag nog missförstått vad hälsa är...
Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...
..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...
http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...
Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...
Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo