Jag helt enkelt.

Alla inlägg under mars 2010

Av Dream Maddo - 16 mars 2010 15:10

Med min nya hjälm och en opumpad cykel begav jag mig ut med Tessan för att leta pump. Tre bensinstationer senare inser jag att jag faktiskt har rätt nära till inte bara en utan två cykelaffärer. Begav mig till en av dem och där pumpade jag däcken.


Det första Tessan gör är att springa brevid. Sen kommer en okopplad skällande liten hund och jag inser rätt snabbt att det inte är någon idé att sitta kvar på cykeln. Hoppar av och fokuserar på hunden. Utöver det mötet gick cyklingen superbra. Hon älskade det inte men hon verkade ändå glad. Jag tänker mig en lycklig hund som hoppar brevid men jag misstänker att det inte är nödvändigt. Hon hade svansen uppe och öronen bakåt. Hon verkade nöjd helt enkelt. Att öka takten var inte tal om, ännu. Men detta blir skoj. Nu vill jag cykla snart igen! Allt känns ju så mycket bättre med en ny hjälm. Ellerhur?

Av Dream Maddo - 14 mars 2010 20:50

Det är mycket som händer i livet men jag har inte riktigt varit den som bloggar om exakt allt mer än i omgångar. Ibland känner jag att jag fastnar i träsket. Ska jag ändå skriva om vad som hänt så får jag väl göra så gott jag kan. Detta missar ni i mitt privatliv:

  • Tessans andra hundmöte med Max. Denna gång i slottsskogen. Inga tänder här inte! That´s my dog!
  • Melodifestivalkvällar varje lördag.
  • Besök i gamla området (Nina bor ju kvar) med melodifestivalfinal och långpromenad med Tessan.
  • Tessans första innomhushundmöte resulterar i nervös golden retriver  men en lugn och kaxig papillon.
  • Tessan har faktiskt blivit påhoppad av två hundar.. (Vissa ska inte ha hund, Tessan får inte hoppa på någon hund för mig!!!)
  • Jag har köpt en cykelhjälm (för vilka pengar? Jag vet inte men jag behöver en, den gamla är...gammal! Man ska byta var femte år har jag lärt mig)

...äsch, detta känns löjligt. Jag vill bara poängtera att jag varken har tid eller lust att skriva om allt som händer i mitt liv. Jag ventilerar inte alltid det viktigaste i bloggen men definitivt det jag känner att jag vill skriva om.


Livet blir vad du fokuserar på!


  

Tessan (i finrosett och rosaglittrigt finkoppel) sitter lugnt i hissen med Nina.

Ludvig (Golden Retriver) vill helst av allt ut ur hissen.

Tasso (Papillon) är gammal. Haha.

Av Dream Maddo - 14 mars 2010 18:57

Kramar... dessa underbara, fantastiska och läkande kramar. Är det inte otroligt hur mycket en kram kan göra? En kram kan vara svar på en fråga, det kan vara det som får dig att orka vidare i en tuff situation och det kan vara den enda tröst du behöver när det trots allt går åt helvete. Det kan också vara det värsta du vet om. En kram och du känner dig instängd. Trängd. Tvingad. En kram kan kännas som ett övergrepp. Kanske låter det konstigt men många lever i en värld där en kram betyder övergrepp. Det kan vara minnen från ett tidigare övergrepp, skräcken för närhet eller något helt annat.


I mitt fall har det nog mer att göra med tidigare erfarenheter och skräcken för att bli trängd i ett hörn. Tvingad till något jag inte vill. Det är först på senare tid jag tillåtit mina vänner att sova i min 160-säng. Tidigare var det extrasäng som gällde. Undantagen var: Dejter och sambo/partner. Jag vet inte varför kramar kan vara så jobbigt. Jag kan bara spekulera. Det finns saker jag varit med om i livet som kan sätta sina spår. Det finns spekulationer om vad jag varit med om som barn vilket också kan sätta spår. Kan min mammas tvångssjukdom ha med saken att göra? Som sagt: Jag kan bara spekulera.


Nu är det säkert många som funderar över detta för jag älskar ju kramar? Ja, precis. Jag älskar kramar. Hur går det ihop med jobbiga erfarenheter? Jag älskhatar kramar. Det är det bästa och värsta jag vet. Jag känner mig lätt trängd, olustig, rädd och allmänt obekväm i en kram. Samtidigt kan en kram kännas befriande, varm och peppande. Jag vet inte hur din kram känns just idag. Känns den annorlunda beroende på tidpunkten? Det värsta jag vet är att få en kram. Det bästa jag vet är att få en kram.


Jag förespråkar kramarnas läkande kraft. Jag tror att beröring är livsviktigt (det finns det studier som pekar på också). Därför tvingar jag mig ofta att bli kramad och att kramas. Jag funderar ofta på om jag anses vara hård, om folk inte vågar krama mig eller om jag helt enkelt utstrålar någon form av "krama mig inte". Kanske utsrålar jag motsatsen men min största skräck är att:

- Inte kunna stå på mig

- Bli överkörd


Det i kombination med rädslan för att bli kramad och inte bli kramad gör att jag emellanåt känner mig som en överspänd Maddo. Utan kramar känner jag mig tom men med dem känner jag mig överkörd. Nu återkommer vi till Kernell: Att finna balansen!

 


Av Dream Maddo - 11 mars 2010 21:27

Ergonomi och rörlighetsträning idag. Sen Fysiken och vattengympa. En hel dag utan Tessan är jobbig. Imorgon är det plugga som gäller, inte okej att skjuta på det såhär länge men tänker inte plugga strax innan tio! Galet ju.


Jag gillar träningslära. Jag får mersmak för detta. Underbart! Studiemotivationen och längtan efter skolan är tillbaka efter höstens svacka.


När jag kom hem idag var Tessan lycklig för att se mig. Hon har spenderat hela dagen med Björn och jag misstänker att hon saknat mig. Även om jag vet att hon haft det bra. Det värsta är att lämna henne på morgonen. Det gör ont. Jag saknar henne om dagarna. Tänk när jag får barn som ska lämnas på förskola. Aj mitt hjärta!

Av Dream Maddo - 10 mars 2010 21:23

Katarina åker bort över helgen och jag har dubbla känslor inför det. Å ena sidan är det just detta som är underbart med att bo ihop: Det är så förbannat skönt att vara ensam!!! Men klart som korvspad att jag inte vill vara ensam hela tiden. Nej, detta känns nog mestadels bra. Hihi.

Sandra sover över hos mig inatt. Myspys. Hon kör sin egen terapi på mig. Jag har supersvårt för kramar med jämna mellanrum. Jag älskar kramar men ugh så kvävd jag kan känna mig av dem. Kanske något jag skriver mer om framöver men inte ikväll. Ska snart iväg och möta Sandra så blir det en kvällspromenad med Tessan.

Tidigare idag var Alexander och Sandra (!) här och vi åt tillsammans samt pratade lite om hur vi gör med projektarbetet. Mycket att tänka på. Sen var jag på intervju och nu är jag 450kr rikare (i presentcheckar) och det känns rätt bra. Wie! 50kr tillkommer högst troligt. Träffade en tjej där som jag gillade, vi bytte nummer, msn och facebook. Mycket trevligt. Bäst av allt: Hon bor två hållplatser bort men flyttar inom kort... till samma hållplats som jag!

Nej, dags att tänka på refrängen. Hmm, refrängen, denna har satt sig hos mig:



Av Dream Maddo - 9 mars 2010 18:49

Idag hade vi fysisk aktivitet på schemat. En läskig grej hände faktiskt på lektionen. Vi fick välja "lag" själva... Eller, de som inte var med på själva lektionen fick välja en person var. Denne i sin tur fick välja nästa. Chockande nog blev jag vald som andra person i hela klassen. Jag blev superchockad. Sen kom vi till delen då jag skulle välja. Fy, vad jobbigt. Å ena sidan ville jag ta ett säkert kort och välja Sandra men det känns också som om ett av lärarens syften med lektionerna är att vi inte ska fastna i våra grupper. Så där står jag med i princip en hel klass framför mig och ska välja ut en medan jag vet att det värsta som finns är att stå där och inte bli vald. Jag tänker fortfarande på det. För det var tre som blev kvar sist. Sandra var en av dem och jag känner mig jättehemsk. De fick vara ett eget lag och övningarna var inte tävlingar men ändå. Det kändes tungt. Helst av allt hade jag velat slippa den känslan detta gav mig. Ändå blev jag vald bland de första. Svårt att njuta av det.

Annars var dagen bra. Vi har pratat ergonomi och haft lite höftkoll och bålträning. Jag har solat lite på rasten också. Nu bakar jag bröd och leker hemmafru. Kanske inte riktigt men nästan. Ler lite åt Sandras samtal som kom nyss eftersom hon kommer ha träningsvärk imorgon och jag vet att vi har fysisk aktivitet imorgon samt att hon har ett till fysikenpass på kvällen. För att inte tala om att vi ska ha fysisk aktivitet på torsdag. Ja, ett leende finns på läpparna men det får jag inte visa för hennes kommentar när hon ringde var:


Jag vill bara förbereda dig på att du kommer få skratta imorgon!

 

Det är som bäddat för ett leende liksom, haha. Men vår lärare säger att människan är ond av naturen så då måste jag ju få skratta? Hihi.


  

Av Dream Maddo - 8 mars 2010 19:33

Vad är egentligen hälsa var den första fråga vi fick på min kurs (Hälsa, kost och fysisk aktivitet). Ja, vad är egentligen hälsa? Hur främjar man denna? Enligt WHO är det "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaron av sjukdom och välbefinnande" (WHO 1946). Min tolkning är att vi alltså aldrig kan ha en fullständig hälsa?


Det var inte vad jag ville komma fram till. När jag sökte kursen sa jag direkt: Oh, detta är något för mig. Undrar om de har något med e-tillsatser eller bara utgår från Livsmedelsverket? Jag är, som många läsare vet, väldigt kritisk till Livsmedelsverket och det tåls att säga igen. Likväl är jag kritisk till alla dieter. Jag anser att man ska äta det man mår bra av.


Självklart handlar det om att finna en balans. Den där Kernell förföljer oss genom livet och jag får nog acceptera det. Undrar om jag borde skaffa "att finna balanser" och få den signerad? Jag lånade böcker första terminen. Skämt å sido. Kroppsligt sett behöver vi olika vitaminer, mineraler och sånt i kroppen. Det är inte socker i sig som är farligt utan mängden. En metafor blir: ett glas vin till maten då och då är inte alkoholism.


I perioder gynnar jag min pykiska hälsa. Jag äter godis, dricker alkohol och trycker i mig skräpmat med mängder av e-tillsatser. Det kan handla om att få till den sociala hälsan också. Det kan vara socialt att äta en bakpotatis på ett cafe där röran inte alls anses vara nyttig eller en bulle/kaka/bakelse. Ibland köper jag färdiga röror i affären. Inte för att de är godare än de jag gör hemma utan för att gynna mitt sociala liv. Mina vänner håller inte helt med mig när det kommer till matlagning. Matlagning är för mig något intimt och socialt medan det för vissa av mina vänner bara är nödvändigt ont.


Sen tränar jag för att må fysiskt bra. Jag promenerar dagligen för att må fysiskt bra men också för att må psykiskt bra (en stund för mig själv och tid för att få frisk luft). Ibland promenerar jag för att må socialt bra också. Det finns många olika tolkningar på det man gör dagligen. Jag hatar att springa (det trodde ni inte!) så drar du ut mig på löpträning kan jag med en gång säga att det inte är hälsa för mig. Jag har träffat folk som inte vill vara utan löpträning, de mår inte bra då. Fine, bara de inte tvingar med mig! Löpträning får jag ändå två gånger per år numera (när Tessan löper, haha).


Det finns alltså olika definitioner av begreppet hälsa och WHO belyser att det finns olika "kategorier" av hälsa (psykiskt, fysiskt och socialt). Om jag äter en pizza är det bra för mitt psykiska välbefinnande. Vår lärare sa en bra sak (främst riktad till de där extremisterna i klassen som aldrig tillåter sig äta något onyttigt) vilket jag inte kan annat än hålla med om:


"Att äta cupcakes är hälsa!"

 

  

Av Dream Maddo - 8 mars 2010 08:31

Igår var jag effektiv. Jag bestämde mig för att ha en Maddo-dag. En tanke jag haft om söndagarna redan från början men aldrig riktigt tagit tag i. Kanske var det en gräns jag sprängde igår?

Jag sökte sommarkurser helt utan att någon puchade på mig. Jag är lite stolt över mig själv. Kollade även på sommarjobb. Jag sökte ett sommarjobb och sparade några jobb som jag ska kolla vidare på.

Idag bär det av till Stenungsund för att äta lunch med Gammelsmurfen. Det var länge sen vi sågs nu. Vi har sällan tid att tjöta eller chatta heller så det ska bli skojjigt att ses igen. Lite nervöst att åka så långt bort. Men på ett positivt sätt.

Försöker peppa mig själv att komma ut på morgonpromenad med Tessan. Det var inte lätt att komma upp i morse så jag tog en Maddo-morgon med ett bad där jag skrubbade kroppen. Siktar på en 40-minuterspromenad idag.

Jag vet att många funderar över sina bloggar och existensen av dessa. Jag måste erkänna att jag själv funderar på varför jag bloggar. Det har nästan blivit mer av en vana än av nöje numera. Mitt första blogginlägg skrev jag den 5:e juli 2000. Snart är det tio år sedan. Kanske är det dags att se över anledningen till bloggandet? Jag älskar att skriva men bloggandet har blivit mer än bara skrift den sista tiden. Det är en social grej. Man kommenterar, får kommentarer och allmänt lever på bloggen. Jag älskar det samtidigt som jag hatar det.


  

Kanske är det dags att lägga undan

datorn och satsa på det verkliga livet?

Skapa flashcards