Idag var det våffeldagen. Kameran låg framme men inte tog den några kort på våfflorna. Efter otroligt mycket snack om spyor kände jag att jag då ville spy själv. Inte för att jag mådde illa eller så utan för att jag åt så många våfflor att jag troligtvis skulle spy av för mycket mat eller spränga magsäcken eller något i den stilen.

På talom spyor: Tessan spydde en gång till under morgonen men då var det "som vanligt" definitivt galla. Inget tvivel om saken. Men sen klockan 8:00 i morse är det inget mer. Skönt. Nu följer vi gårdagens rekomendationer från Anna (Tack Anna!).

När jag och Nina gjorde soppa (man måste ha soppa innan våfflor ju!) lyckades jag bränna foten. Hur det gick till? Jo, det ska jag berätta. Min koordinationsförmåga är inte så fantastisk som jag trodde. Jag skulle skaka grädde till våfflorna och röra om i soppan. Grädden ska skakas snabbt och soppan ska röras om långsamt. Inte så svårt va? Åhjo! Snabbt på båda blev de och skvätt sa det och en matsked eller två av soppan låg på min fot. Brännde av bara helvete (man får svära) och nu har jag en blåsa på foten á 2 cm i diameter. Mysigt... eller inte!

När vi ändå talar om mysigt: Nu ska jag mysa med Tessan. Katarina tyckte att hon var lite rastlös idag men jag tror hon funnit sig till rätta nu. Jag finner henne faktiskt otroligt avslappnad. För en gångs skull är hon uppe i sängen och myser med mig - nära mig. Kärlek kallas det visst. En mattes kärlek till sin hund. Jag tror gott vi unnar oss en slappisdag idag. Det är svårt att ta sig ut på promenad när hon ligger i sängen, vetskapen om att hon inte brukar sova i sängen (sängsovandet varade en vecka) gör att jag njuter mer när hon är i sängen.

Tessan njuter i sängen.

Ont, det gör ont...

Klickbar till större.

Att man som valpägare kan vakna med en bajskorv på sitt golv är allmänt kännt. Jag däremot vaknar, kommer ut i köket och ser Tessan ligga i sin säng, vifta lite på svanstippen...med en spya nedanför sängen! Jag känner inte riktigt för att gå till skolan, jag vill vara med min älskling!!!

Idag var det dubbelpass. Först ett 30-min coreboll. Oj, så jag har saknat coreboll upptäckte jag. I coreboll har du en pilatesboll, du tränar mycket bålstabilitet och himlarns vad skoj det är (Åtminstonde när Sandra faller av bollen, hihi).

Därefter blev det ett AfroPowerDance. Så skönt att få släppa loss! Det gick lite stelare än vanligt kände jag men det var skönt att få släppa på kontrollen en stund. Ingen skola. Ingen hund. Ingen annan än jag själv.

Därefter var det bara hoppa upp på cykeln för att bege sig hem. På förmiddagen cyklade jag massor med Tessan. Så på tal om Tessan har hon spytt igen. Så tröttsamt. Men nu tog jag mig mod att ringa till min bloggvän och mitt hundstöd Anna. Hon lugnade mig och gav lite tips. Sen pratade vi massor. Det var länge sen jag kände att det fanns en ny själ som var så trevlig. Mycket glad att jag tog initiativ till samtalet!

Men jag misstänker att ni vill veta hur det gick på jobbet? Det gick bra. Lite rörigt när man inte har koll på skolan i de åldrarna men man kommer nog ikapp. Eftersom vissa saker är så självklara för mig känns det lite konstigt ibland att börja från början. Men det kändes bra. Skönt att ha ett jobb nära (tar max 15 minuter att gå) och som ger bra betalt, inte är så länge osv. osv.

Nu sover Tessan, jag ska gott ta och göra detsamma. Det har varit en händelserik dag. Men jag bjuder på lite bilder från idag:

Jag i mina fina träningskläder á Nike.

Fysikenbyxor och myströjjan på innan cykelturen till gymmet.

Soppa, denna enkla maträtt är så underskattad! Egentligen kan man ha ungefär vad som helst i en soppa men jag kom över ett kilo kålrot och sen rotade jag i skåpen för att se vad jag hade. Resultatet? Slående gott! Hur jag gjorde? Först och främst använder jag i regel alltid wookpannan när jag gör soppa.

• Lök
• Kålrot
• Potatis
• Morötter
• Röda linser
• Bönor (valfritt vilka)
• Creme fraiche

Övrigt: Lagerblad, svartpeppar, soja, ingefära, kryddor efter smak.

Gör såhär:

Skala och dela löken (personligen gillar jag lite större bitar lök i soppan så jag delar på mitten och skivar den sedan). Bryn löken i en panna (i mitt fall blir det därför en wookpanna), den ska bli mjuk. Skala och tärna valfri mängd kålrot och potatis samt skiva morötterna. Häll på vatten i soppan, lägg i linser, potatis och kålrot. Låt koka upp. Lägg i lagerblad, pepparkorn, ingefära, salt och övriga kryddor efter smak. Tillsätt även bönorna. När potatisen, kålroten och morötterna börjar bli mjuka kan du slå på creme fraiche, lägg till lite soja. Smaka av.

Smaklig måltid!

Jag har drömmar. Visioner. Önskningar. Jag önskar att jag en dag ska bli förälder. Till denna önskan hör att jag faktiskt vill ha en partner framöver. Jag trivs som singel, det gör jag verkligen. Men när man inser att gamla klasskompisar börjat skaffa barn och jag står här som singel känner jag att jag inte kommit någon vart. Det faktum att jag visst kommit långt i livet och i många fall längre än mina gamla klasskompisar är inget jag riktigt kan se. Just nu ser jag de där som har ett fast jobb på någon kommunal arbetsplats, som har sin partner och barn. Egen lägenhet och uteplats. Ja, visst verkar det väl idylliskt?

Många gånger har jag gått i klasser med en idyllisk familjesituation. Jag misstänker att det inte alltid är guld och gröna ängar men det är så de får det att framstå. Något som präglat mig. Man pratar inte om hur man mår, det är tabu.

Jag har erfarenheter som jag är glad över att ha men jag har fortfarande demoner att arbeta med. Kommer jag någonsin känna mig smal? Kommer jag någonsin kunna älska utan rädsla? Kommer jag kunna tillåta mig att bli älskad igen och hur gör man det? Jag vill inte ha första bästa. Jag vill ha någon som vill ha mig. Som ser till att skaffa mitt nummer för att denne VILL ha kontakt med mig. Jag vill ha en partner som verkligen visar att den vill. Ingen som är allergisk mot hund för Tessan stannar med mig! Alltid.

Idag känner jag att jag önskar mer än jag har. Jag fick kontakt med en gammal klasskompis och han tyckte att jag gått och  blivit... het. Ja, det var ju trevligt. Dåligt självförtroende, en spräckt självkänsla och hårt arbete är det som krävts för att jag ska komma hit. För visst är det väl så att utsidan spelar roll? Varför skulle det annars vara så att det första man frågar efter är en ny bild på personen?

Ständigt försöker jag se till individen men jag kan inte påstå att jag vänder mig om på stan och säger "oj, så trevlig han såg ut!" för det blir snarare "oooh, spana in den rumpan!!!" för att sedan klaga över alla killar som spanar in min häck och mina bröst. Det är väl ändå så det ska vara...?

Jag kom iväg till Fysiken idag. Jag tog mig till Sandras A-boxpass. Nu låter det som om Sandra är instruktör men det är hon inte. Hon är liksom jag värd. Det är ett härligt jobb, jag älskar det. Men det är också skönt att få lite variation och gå på andra pass. Tyvärr blir det inte mycket av den varan sen Tessan kom och skolan började men nu hoppas jag få lite tid över. Börjar ju komma in i rutiner. Så imorgon blir det lite pass också. Tänk så skönt jag kommer sova med träning. Skööönt!

Skolan då? Vi hade examination idag, det gick nog bra. Hoppas jag. Det får vi se först vid betygen.

Lite nervös inför morgondagens jobb, jag avskyr första arbetsdagen. Det är tufft att lära sig nya rutiner och dessutom hatar jag att vara nervös på vissa sätt. Denna gång handlar det om att göra ett bra intryck så man får fortsätta arbetet, det är lite läskigt. Det är liksom ingen garanti att få behålla jobbet om det inte fungerar med elev/familj är jag körd. Självklart håller jag tummarna och hoppas ändå!

Positiv nervositet.

Jag lovade bilder tidigare. Här kommer några, det är inte många bilder men några.

Är det inte fantastiskt hur en hund kan älska rosa lika mycket som matte? Hihi.

Va? Rosa matskål OCKSÅ?! Oh, ser ni vilken läcker hundmatshink? Sååå snygg! Den där hunden Tessan har smak på sin inredning måste jag säga! Hihi.     

Jag har gjort så bra jag kunnat på skolarbetet och skickat in det. Kanske bör kolla på kompletteringen nu?

Pernilla kommer hit idag, vi skulle haft hunddejt men Max haltar så det blir istället en kortare dejt med Pernilla. Kanske finner jag motivation till att träna i eftermiddag?

Nu ska jag ringa om jobb. Det verkar som om jag, än en gång, fått ett tredje jobb. Denna gång är det inte heltid utan endast 90 min/vecka. Det går nog lite bättre än det förra. Jobbet har jag hunnit diskutera, få, förlora och återigen få. Kändes konstigt när chefen ringer tillbaka och säger att hon hade missförstått och gjort fel. Bra men konstigt. Helgen var lite präglad av att jobbet försvann framför ögonen på mig lördag morgon.

På tal om jobb har jag mailat lite med en tjej på fysiken som kan tänka sig att hoppa in någon lördag vid behov för min del. Det känns bra. Denna vecka tar Sandra mitt vattengympapass för jag ska äta våfflor med Nina (det är hälsa om något!). Vid närmare eftertanke behöver jag nog träna idag. Kanske imorgon också? Sandra har ju a-box på tisdagar.

Men först ska jag passa på att äta något så jag orkar cykla och möta Pernilla idag. Jag ser ljusglimtar men helgen präglades av jobbförlusten och att jag inte gjort klart skolarbetet. Nu är skolarbetet klart, mensen över och jobbet räddat. Kvar är: Föra över bilder från kameran så ni kan få se lite bilder. Det har jag tänkt i en vecka, händer något då? Nä. Snart kommer pengarna också och  än en gång fachineras jag av att man  kan leva så bra utan pengar (hade glömt skicka in timrapporter så det var endast CSN som kom). Men nu kommer snart pengar åter. Sparkontot ska fyllas upp inför sommaren. Ny hundmat köpas och för Katarinas skull bör vi införskaffa en skoförvaring, hon får snart tuppjuck på mina skor.

För min skull hade jag velat fixa i förrådet. Ta ner skiten som ska till förrådet. Finna en balans i diskandet. Hitta en lösning på hur badkar och handfat blir och förhåller sig rena och... Jag behöver någon som gör de tråkiga hushållssysslorna. Att bli rik kanske inte är en så dum plan ändå?