När jag kom till skolan idag var Alexanders min obetalbar. Både Sandra och Alexander visste om att jag skulle detoxa, vi träffar ju knappt klassen längre så inte alla som har koll på det. Men både Sandra och Alexander säger att jag  nu inte får gå ner mer i vikt och jag håller delvis med dem. Jag är nöjd med mitt utseende just nu. Magen har gått och blivit slät (vänta bara tills jag äter bröd igen) och kärlekshandtagen har en tendens att försvinna under detox. Så härligt! De andra gångerna har jag lyckats hålla vikten också, väldigt härligt. En till sak som är härligt är att vi närmar oss slutet av skolarbetet. Så gött!

Morgonjuice

• 1½ apelsin
• 1 citron
• spirulina

Lunchjuice

• 2 bananer
• 1½ apelsin
• ½ citron

Mellanmål: 1 avocado

Middag: Vitkål och paprika

Övrigt: 1 näve nötter

...det bästa av allt är att det bara är en dag kvar på detox!

Jag var helt säker på att jag skulle omtenta i juni. När läraren mailade att resultaten fanns uppe övervägde jag att skita i det och bara... plugga. Något sa mig dock att jag borde kolla och tror ni inte jag fick godkänt?? Jo, jag slipper omtenta!!! Det är värt att fira! Ett glas vatten? Apelsinjuice? Avocado? Hmm, hur firar man när man detoxar?

Det händer att jag stressar. Har många bollar i luften och ibland lite väl många. Helgen har varit ett bra exempel på hur jag blir. När telefonen ringde i lördags höll jag på att bryta ihop. Katarina sa att det är okej att inte svara under en dag. Jag gjorde det under två dagar. Ingen mobil. Såg samtal komma in, SMS skickades men jag kände inte att jag behövde svara. Jag var "away" eller "invisible" på msn och bestämde mig för att inte planera något.

Detta var en helg som jag, tro det eller ej, inte hade någon skola att tänka på. Jag hade inget planerat från början. M som bor i Norge kom till Sverige trots att jag uttryckte att jag inte orkade med fler långväga gäster för tillfället. Det blev inte av att vi träffades. Jag behövde denna helg även om det var tufft.

I söndags började lugnet infinna sig. Då bröt jag ihop. Jag grät och grät och grät. Så fort någon frågade mig hur jag mådde så bara grät jag. Alexander frågade om jag ville prata men då fick jag säga emot, jag orkade inte gråta för fjärde gången i rad under loppet av 1½ timme. Det räckte alltså att någon frågade mig på msn för att jag skulle börja gråta.

Föregående kurs behandlade mat (och ätstörningar) och för att ens klara kursen stängde jag av känslorna. Det var viktigt att vara objektiv. När kursen tog slut fick jag stå mitt kast. Mat är fortfarande jättekänsligt för mig. Återigen har jag kommit till det stadie då jag inte äter ordentligt. Rostbröd är mer standard än något annat och matlusten är...borta. Jag trodde att jag blivit kvitt det där. Jag är så less på att bli styrd av hemska tankar om att bli tjock, äta fel och sluta äta.

Jag vet ju att jag duger, varför känner jag det inte?

Det blir nog inget VG i denna kurs. VG är det högsta man kan få på universitetet. På något sätt stör det mig, jag vet att jag kan komma upp i VG. Förra delkursen (fysisk aktivitet) fick jag det på. En av mina inriktningar har jag fått VG på. Men jag får väl sänka mina krav. Dock har många i min omgivning VG-krav på sig själva och det är de som ständigt får VG jag jämför mig med. Jag har aldrig fått omtenta (vilket jag dock tror jag kommer få göra denna gång, gårdagens salstenta gick inte bra) utan endast kompletteringar. De gånger jag fått komplettering har det berott på att jag antingen mått dåligt eller att lärarna i förväg sagt att alla ska få komplettera (på lärarprogrammet får vi lära oss att det alltid kan bli bättre).

Jag skrev en reflektion inför seminariummet om ätstörningar. Ett ämne som är rätt känsligt för min del då jag själv är en tjej med ätstörningar i  bagaget. Jag ska ge er ett litet utdrag från texten:

"Förebygga - den bästa åtgärden?

Om ätstörningar upptäcks tidigare menar författarna till texterna att behandlingen ger bättre resultat. I undersökningar visar det sig att 20,8 % av anorexipatienterna i utvecklar kronisk anorexi medan 46,9 % blir helt återställda (FoU, 2004). Vid bulimi ser prognoserna för tillfrisknandet bättre ut, behandlingen går också snabbare. En behandling som pågår under längre tid anses ge bäst resultat. Löwenströmska sjukhuset (”Löwet”) i Upplands-Väsby är den största mottagningen för ätstörningar i Sverige, där behandlar utifrån ett multifaktoriellt angreppssätt som innefattar ”praktisk ätträning, kognitiv samtalsterapi och medicinsk behandling” (FoU, 2004, s. 11). I en studie på fyra skolor i New England har man gjort en uppföljning av ett nationellt ätstörningsprogram (National Eating Disorders Screening Program, NEDSP) visat sig ge positivt resultat, även här poängteras att en tidig upptäckt av ätstörningarna ger en bättre prognos för elevernas tillfrisknande och längden på såväl sjukdom som behandling (Cheryl, D’Souza, m.fl., 2005)."

Följt av mina egna reflektioner

"Egna reflektioner

Eftersom jag själv haft ätstörningar har detta varit ett smärtsamt ämne att ta sig igenom. Det har rivit upp många gamla sår samtidigt som det gett mig vissa svar. Jag har insett att det är ett väldigt komplext ämne utan några faktiska svar. Därför ställer jag mig frågan om det verkligen finns en ultimat behandling för ätstörningar. Vad jag har förstått utgår de flesta behandlingar från samma grund; kognitiv beteendeterapi samt ätträning. Då prognoserna för att bli kroniskt sjuk är relativt hög ställer jag mig även frågan om vi behöver en bredare behandlingskompetens där olika former av behandling finns. Visionen bör väl ändå vara att alla ska tillfriskna?"

Självklart är arbetet längre än så, analysen och reflektionerna vidare men för att ni ska få en insikt i hur arbetet ser ut eftersom jag tänkte ge er lärarens kommentar på arbetet! I sedvanlig ordning skriver läraren inte Maddo (konstigt egentligen för på inriktningen skrev och sa alla lärare Maddo till och om mig).

"Hej Maddo
bra analys av texterna. Du visar att du har fötstått litteratuern och kan koppla sammanoch resonera om innehållet. Bra personliga reflektioner där du lyfter flera viktiga frågor som alla som jobbar med barn borde resonera runt. Hoppa upppgiften inte rivit upp allt för mycket, utan att det i stället stärkt dig som person och i din kommande lärarproffesion.

G+"

G+!!! För att inte ha läst särskilt noga (en text varpå engelska, ett språk jag har svårt att hantera och en bok läste jag för flera år sedan) så får jag nog vara rätt nöjd. Men går det att komma närmare VG? Nej, men ändå så långt ifrån. Tydligen är jag ett gränsfall i många lägen. Tråkigt att det alltid ska vägas neråt...

Jag har så svårt att göra mig av med saker. Alla mina papper från gymnasiet finns kvar. Varför jag nu skulle behöva mina mattepapper? Inriktningspapper kan jag förstå. Det är faktiskt saker jag kollat i under mina universitetsstudier. Men vem bryr sig om hur jag skrev en uppsats för åtta år sen? Ändå är det så svårt att slänga. Jag vill ha ett rent hem utan onödiga papper och prylar. Utan för mycket krimskrams. Mjukt men ändå "cleant" som jag skulle uttrycka mig. Personligt men ändå strikt. You name it! Det är nog dags för mig att göra en storrensning igen. Vad ska finnas kvar och vad ska bort? Jag brukar göra rensningar med jämna mellanrum och aldrig har de rensningarna lockat lika mycket som under tentaperioder. Annars lockar det inte alls! Jag känner att jag behöver kolla lite mer på protein, kolhydrater och fett. Vad har vi dem till och hur mycket behöver vi?

Jag har däremot koll på E%, jag vet hur jag räknar kcal (kilokalorier) till kJ (KiloJoule) och MJ (MegaJoule) och vidare till E%. Jag vet hur mycket protein, fett och kolhydrater som rekommenderas och jag har någorlunda koll på vätskebalansen. Jag behöver träna på fetterna och allmännt om rekommendationerna av dagliga intag. Mer än såhär kan jag inte göra.

Visserligen sitter jag inte i sängen längre och pluggar men... vid datorn!

Jag fick en komplettering i delkurs ett i kursen hälsa kost och fysisk aktivitet som jag läer för tillfället. Jag sköt på kompletteringen till ett tillfälle då jag skrev fler arbeten. Att ha en skrivuppgift och läsa i övrigt tycker jag inte funkar så jag brukar se till att skriva kompletteringar när jag tentar i övrigt.

Fick mail av läraren:

Hej Maddo
Ursäkta att svaret dröjt, men nu har jag läst (se bifogad fil).
Jag rapporterar in betyget G på delkurs 1 - MHG135 vt10. Det tar sedan ett par dagar tills detta registreras på studera.se.

Självklart skrev hon inte Maddo men ni förstår vart jag vill komma. Jag är godkänd. Detta känns bra. Promenaden med Tessan gick bra också. Gött. Det rullar. Håll tummarna för att jag får pluggat ordentligt imorgon också! Ugh, måste ringa jobbet också, har inte haft någon bra koll på läget framöver och nästa vecka kommer skita sig. Aj aj. Hoppas de inser att jag ändå gör ett bra jobb. Hoppas kunna byta dag bara.

Jag har bytt schampoo. Det luktar otroligt gott! Det är det där omtalade schampoot som jag tänkt dissa.. Någon frisör... röd förpackning. Tror det börjar på B? Orkar inte kolla upp det. Men hur som hellst så luktar det otroligt gott (jag kan inte sluta sniffa) OCH är fantastiskt drygt! Me like. Det är sällan man känner att ett schampoo är bra från början. Det brukar oftast ta två-tre schampooneringar innan det känns bra. Men detta känns bra. Tummen upp!

På tal om tumme så tänker jag på fingrar och fingret som jag har infektion i känns bättre. Tömmer det fortfarande på var emellanåt för att det är skönt efteråt men det dunkar mindre nu och jag kan använda det mer. Gött.

Att jag är kittlig är ingen nyhet men varför känns det alltid så jobbigt när det kittlas i halsen? Inte för att det är skönt när man blir kittlad, men ändå!

Jag lovade er bilder från gårdagen och idag har jag orkat mig på att hämta sladden till datorn. Fört över bilderna OCH blogg-fixat dem. Känner mig effektiv idag. Skolan står still och likaså är mitt humör inte riktigt på topp. Kryddan är på besök och jag hade hoppats på att vara frisk och träffa dem lite. Men nej. Kryddan tog Tessan i morse vilket uppskattades. Då kunde jag fokusera på att äta frukost i lugn och ro samt plugga lite. Med betoning på lite för det står stilla i min verkstad. Jag har verkligen ingen lust och jag känner att jag kämpar häcken av mig för tillfället. Tur man har stöd och hjälp. Jag skiljer på dem för stöd är de vänner jag har som puchar mig och hjälpen står dietisten för. Jag har fått otroligt mycket hjälp av honom. Härligt med en som kan området. Tråkigt bara att jag har jobb och aktiviteter på kvällarna när han har tid eftersom han jobbar på dagarna! Men det löser sig, lite sömnbrist har ingen dött av..! Eller något i den stilen.

Ja, sömnbrist var det. Jag drömmer om skolan, kilokalorier och dieter. För att inte tala om redovisningar och inlämningar. Och när jag drömmer får Söt för sig att ringa. Full också. Det är oftast roligt att prata med honom när han är full men inte när man precis somnat och behöver ta igen sömn. Blä! Nu känner jag att jag blir negativ här men det är en sån dag tror jag. Inte så att jag känner mig klagig utan mest bara... är.

Igår kände jag mig rätt bra!

Eddie var på besök.

Han gillar den rosa nalle-hunden.

Natten till idag (torsdag än så länge) sov Sandra hos mig. Vi sov rätt kasst båda två. Men några timmars sömn är  bättre än inget. Jag vaknade mitt i natten och visste inte vad som var värst: Att fingret dunkade och smärtade eller att jag inte kunde sluta tänka på low carb high fat (LCHF) som i sin tur kom från vårt arbete som skulle redovisas idag (fortfarande torsdag). Redovisningen gick okej.

Fingret ska jag egentligen inte klaga över men det gör ont. Jag lever dock och det är bara ett finger så... ja, inga klagomål. Det får tömmas på var ett par gånger om dagen. Det är alltid skönt efteråt. Undrar bara varför det aldrig är skönt under tiden man tömmer?

Efter skolan hämtade jag Eddie på hans hunddagis och tog med honom och Tessan på en timmes promenad. Vi mötte en hund som gjorde att Eddie fick för sig att skälla och vad händer när en hund skäller? Jo, alla skäller! Även min. Nu är det inte så att eddie är  hemsk (bara hemskt söt) utan min hund är lika go hon som sätter igång att skälla ibland men just idag är det enda gången hon skällde. Det är en seger! Sen hade jag dem här hemma tills Jenny kom förbi och drack saft med mig. Jag tog bilder men orkar i ärlighetens namn inte föra över bilderna till datorn. En annan dag! På lördag ska jag låna Eddie lite till. Wiie, hunddejt! Tror ni jag är sugen på en till hund? Oooohja! Give me!! Hihi. Det finns många fördelar med två hundar, självklart nackdelar också men jag ser fördelar mer än nackdelar i detta fall! Ni får en gammal bild på Tessan och Eddie:

Jag har pluggat och städat lite också. Nu är analysen av dagens redovisningsämne klart och inskickat. Jag är så trött på kcal nu så det finns inte... Men en vecka till får jag lov att uthärda.