Dagarna bara försvinner. Det går så fort ibland att man inte riktigt hinner med. Det är mycket funderingar som går runt i mitt huvud men när jag satte mig nu för att skriva ner så tog det stopp. Det är en underbart blå himmel idag. Fåglarna kvittrar och Tessan gick underbart på morgonpromenaden. Trots att vi såg en hare. Fantastiskt!

Jag tänker tillbaka lite på tiden som varit. För tre månader sedan (och en vecka, närmare bestämt den 7:e januari) kom det hit en tös. En orolig och otroligt stissig tös på dåvarande sju år. Hon skulle fylla åtta i april. Det var en Tessan. Första promenaden var hon ute och gick med oss (mig och Katarina). Andra dagen var hon ordentligt orolig. Hon hade ögonen överallt, gick i zick zack och skällde på hundar bakom. Jag fick brotta ner henne för att ens ha koll på henne. Det faktum att kopplet som medföljde (ett stryp) inte lyssnades till alls gjorde mig mentalt trött redan efter några dagar. Till  råga på allt bodde jag och Tessan själva i början. Hon var väldigt orolig och skällde på folk som gick förbi lägenheten under natten (och på dagarna). Efter ett tips från Zandra stängde jag köksdörren under natten och Tessan fick ha två rum att sova i under natten, mitt rum och köket.

Tiden gick och jag fäste oss allt mer vid Tessan. Vi försökte oss på olika sätt vad gällde maten, ska den vara framme? Ges vid ett tillfälle eller två? Fasta eller rörliga tider? Tills vi hittade det som kändes rätt. Två gånger om dagen, fasta tider. Jag kan erkänna att mitt behov av dygnsrytm har påverkat detta också. Lugn och trygg matte föder lugn och trygg hund är mitt motto i detta läge.

Oj vad snabbt saker och ting gick nu. Från att ha en hund som gick ut på promenad med mig till att jag gick ut med hunden. Det var en övergång. Många gånger fullt utmattande. Det har varit många dagar med frustration och på gränsen till tårar. Jag har planerat dagarna utifrån Tessans motionsbehov. Grupparbeten i skolan påverkas eftersom jag inte kan vara ifrån hela dagar. Förut kunde jag sitta på skolan i 9 timmar, inga problem. Nu ska hunden ut och inte ska hon vara ensam mer än fem timmar enligt rekomendationerna (vilket vi aldrig överstigit kan jag tillägga!).

Vissa dagar har jag känt att det är ett omöjligt arbete med Tessan. Jag har tyckt om henne men hennes beteende har inte varit roligt och jag har funderat på om det verkligen var ett så klokt beslut att skaffa hund. I de tillfällena har jag tänkt på vad som skulle ske om jag inte skulle behålla henne. Kravet från gamla ägaren var att hon skulle tillbaka till dem om vi inte ville eller kunde behålla henne. Dit hade jag bestämt mig för att hon aldrig skulle igen. Det var min kraft och  motivation under de jobbiga dagarna.

Idag kan jag ha Tessan lös på promenaderna. Hennes bästa kommando är "stanna" men även "sitt" och "ligg" är kommandon hon klarar finfint. "Vacker tass" och "titta" är bara bonus. Hon vet i regel om hur långt kopplet är och drar mer sällan. Strypkopplet är utbytt till ett halvstryp och kombineras med ett retriverhalsband. Hon är med mig och cyklar, vilket tröttar ut henne för två dagar framöver. Hon kan åka tåg, buss och spårvagn utan problem. Bil har aldrig varit något problem. Det var länge sen hon hoppade upp i soffan och allt mer sällan hon försöker sig på fotöljen.

Visst har vi gjort framsteg, men varje dag är en påminnelse om vägen vi färdats. Den har inte varit enkel. Den är fortfarande inte enkel. Men valet är enkelt: Tessan ska vara här. Hon är min älskade hund. Min första hund och bara tanken på att vara utan henne gör ont i mitt hjärta. Det är väl ändå bevis på att hon ska vara kvar här?

Klickbara bilder från måndagens besök vid havet.

Idag insåg jag att jag inte bloggat på över ett dygn. Chockande va? Jag har haft massor av bilder. Orden har funnits men inte orken. Då gör man rätt i att inte blogga. Ord och bilder finns framöver också. Inte livet. Så jag har njutit av livet. Jag bjuder på lite bilder från igår:

Söndagens motto.

This is life. Kärlek.

För att inte tala om denna dag. Strålande solsken resulterade i en cykeltur till havet och en fika. Tessan blev grymt trött så på kvällen kom J och Eddie förbi och åt Tacos. Man ska träna hundmöten när hunden är trött. Tur att båda hundarna var trötta. Eddie hade varit på huddagis hela dagen och Tessan hade sprungit. Och simmat. Tror ni jag vågade mig i vattnet då?

Cykla med Tessan och Katarina.

Tripp till havet. Underbara dag.

Leka vid havet.

Goooosa!!!

Matchar med Matte. Kärlek.

Eddie kom förbi.

När jag vaknade idag kom det in en liten Tessan som gärna ville gosa. Vanligtvis är hon nöjd med att ligga i fotändan av sängen och bli pratad med. Inte idag. Nej, idag kom hon hela vägen upp och krävde gos. Vem kan motstå hennes förbannat söta ögon och en svans som viftar?

Jag vaknade en gång mitt i natten samt en timme före klockan (som ska ringa kl 8:00) inatt. Det måste väl ändå anses vara en bra natts sömn? Idag är min plan att dra mig till gymmet under de timmar Katarina är borta. Kanske fixa lite i byrån som står i sovrummet också.

Gårdagen artade sig bra. Jag fick kommentar på jobbet att jag var en drömvärd för att jag gör allt som står i mina sysslor. Kan tilläggas att det var instruktörer som inte är van vid värdar men det värmer ändå. Senare åt jag och Katarina hasselbackspotatis (jag älskar hasselbackspotatis!) och kött samt såg på Så ska det låta på SvtPlay (bra med HDMI-kabel, hihi). Vi tog sedan en cykeltur till Björn som snällt hjälpt mig att skriva ut lite skolsaker. Tessan cyklade med oss och det var första gången det verkligen gick superbra att cykla med henne. Det har gått bra förut och hon har gillat det men tröttnat ganska fort (20-30 min) och det har inte flytit på som det gjorde igår. Igår sprang hon bra (visst, några korrigeringar får man räkna med) och det var härligt att vara med om!

Jag brukar hata sammanfattningsinlägg ("Jag har gjort... Sen gjorde jag....Nu ska jag...") för jag tycker mest om att läsa hur folk tänker och få skriva hur jag tänker, men det blir nog mer av den sammanfattningsvarianten från mig ändå. På gott och ont. Jag tänker för mycket så det är bra och skönt att få slippa det ibland.

Jag är så trött att ögonen går i kors. Ni vet, när man är så trött att det känns som man kommer börja gråta vilken sekund som helst? Är det verkligen för mycket begärt att få sova ordentligt? Det är bara pallra sig upp, sätta på sig ett leende och åka iväg för att jobba.

Igår hade vi en spelkväll hemma. Vi spelade memory och geni. Det sistnämnda blev lite jobbigt tillslut. Jag brukar säga att jag suger på geografi men det är ingen som riktigt tror på  mig när jag säger det. Men det faktum att jag inte klarade en enda geografifråga utan hjälp säger väl ändå en hel del? Det i kombination med min trötthet gjorde att jag bara ville sjunka ner och dö. Åtminstonde gråta. Men jag höll tillbaka. Det låter kanske fjantigt men jag tycker att geografi är jättejobbigt.  Jag kan läsa en karta, jag kan hitta i ett atlas och jag har någurlunda koll på hur Sverige ser ut och vart typ Halmstad, Kalmar och vissa städer i norrland ligger (kommer inte på något namn på dem mer än Luleå och Umeå, Boden och sådana uppenbara städer). Jag vet skillnaden på Vätten och Vänern och jag har koll på att Ölandsbron är 6 km och innan Öresundsbron kom var den längsta bron i Sverige. Men det är inte såna frågor som kommer i Geni. I slutet hade jag bara geografi-frågorna kvar... Förstå pressen? Då  menar jag inte pressen från mina vänner utan från mig själv. För hur många gånger dina vänner än säger att det inte gör något så är det ändå förnedrande att inte kunna svara på en fråga som "man ska kunna". Jag hatar den känslan. Historia och geografi är två ständigt återkommande kategorier i sällskapsspel och det är två ämnen jag med nöd och näppe klarat i (grund-)skolan.

Utöver det så ska vi väl vara positiva i slutet av inlägget. Fråga mig om schizofreni och jag kan säga att det inte alls handlar om olika personligheter. Att ha olika personligheter och inte ha koll på de olika personligheterna är en annan sjukdom, nämligen multi personal disorder. Sånt kan jag. Fråga mig hur lång tid tvångstankar ska uppta av en vardag och jag kan svara direkt att det ska uppta minst en timme av din dag. Jag ser det som väldigt fördelaktigt att ha kunskap om många olika sjukdomar och hur dessa ser ut. Visst finns det nackdelar också, men jag skulle väl avsluta positivt?

Nej, jag tror det blir en spegel och lite smink nu. Jag sminkar mig sällan, men med tanke på hur sliten jag tydligen ser ut (får numera kommentarer som "Maddo, hur mår du egentligen?") och att jag bör göra ett gott intryck på Fysiken så tror jag det är en bra idé. Plus att det ökar självkänslan lite också.

Gissa vart jag sitter och skriver? Hihi.

Idag är det fredag. Jag är grymt trött efter två nätter med orolig sömn. På något sätt tror jag Tessan märker av det för två nätter i rad har hon kommit upp i sängen mitt i natten. Djur är fantastiska om du frågar mig.

Jag har lust att göra om i sovrummet lite idag. Tyvärr har jag inte så stora möjligheter till detta i mitt rum, som visserligen är stort men utan något  möblerbart hörn. Lyckat? Nej. Jag vill nog sätta upp lite hyllor på väggen, undrar om de gamla hyllorna från gamla lyan funkar? Sen skulle jag önska att garderoberna kunde försvinna, de tar upp TVÅ hörn. En hel jävla vägg. Oj så det hade underlättat utan dem. Jag föredrar en byrå till vissa kläder, inte fyra garderober. Nog gnällt om detta. Fredag var det ja. Ska snart in mot stan och jag tänkte dra till gymmet för att cykla lite. Fysiken har en utmaning och jag vill gärna träna. Jag älskar träning men jag är en sådan anti-gym och då vill jag gå på pass men det är inte alltid pass som lockar. Ugh, jag måste ta mig till tråkiga pass också ju.

Men... det är sol, varmt och en helt underbar morgon/förmiddag så jag ska inte klaga. Livet är rätt bra ändå. Jag har en hund som är trött efter en timmes morgonrunda, plus att hon ÄR morgontrött. Hihi.

Detta blir ett samlingsinlägg med lite allt i allo. Idag fick jag sovmorgon. Efter lite feber igår meddelade Katarina att hon skulle ställa klockan på 8 och ge Tessan frukost och ta morgonrundan. Chockad men ändå väldigt tacksam tog jag emot erbjudandet. En del av dealen när vi skaffade hund var att Katarina skulle slippa morgonrundan, det kanske förklarar min chock? Jag vaknade till vid åtta men somnade faktiskt om och hörde inte när Tessan och Katarina kom tillbaka. Otroligt! Febern är borta nu (eller, tempen är förhöjd med 0,1 enheter. Det kan väl ändå inte räknas?) och jag  är utvilad. Dags för lite frukost, på balkongen kanske?

Ni som läst min blogg vet med er att jag sällan skriver om eller nämner tävlingar. Detta beror på att jag är lite anti-blogg-tävlingar. Det är många saker jag finner intressanta och som jag gärna vill ha som ni lottar ut men.. ja. Nu är det såhär: MissVivi lottar ut en bok jag spanat på ett tag och gärna vill läsa. Följ länken för att få reda på hur du gör för att tävla.

Tänk om jag hade haft boken idag när det är så fint ute. En bok och frukost på balkongen. Kan det bli bättre?

Idag är det ingen vanlig dag. Nej, idag får man väcka Katarina klockan 8:00. Det är ovanligt (hon gillar att sova läääänge). Man får dessutom sätta på Tessan en rosett. Och ge presenter. Ja, någon fyller år. Denna någon är Tessan. Idag fick hon en boll. Inte vilken boll som helst, en godisboll. Åtta år blir tösen min.

Grattis på födelsedagen mitt hjärta. Du är älskad.

Jag är så trött att jag bara vill lägga mig och sova men först vill jag berätta:

Igår var vi på restaurant Bamboo och åt buffé, sen gick vi på bio. The bounty hunter, precis i min smak!

Idag var jag barnvakt till Nova. Det är en solstråle. Funderar på att stjäla henne men jag skulle bli avslöjad rätt så snabbt eftersom Kickan (Novas mamma) är medveten om dessa tankar. Mummel mummel.

Sova var det ja... hihi.