Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Det är kaos. Flyttkaos. Det är kartonger. Det ska rensas. Olof jobbar på dagarna. Hur ska jag kunna iordningställa utan att Olof är hemma? Jag vill inte ändra på för mycket saker. Tänk om Olof tar illa vid? Är det inte bättre att diskutera saker? Men Olof är för i övrigt sjuk och orkar inte riktigt efter jobbet heller. Jag håller på att gå under i kaoset. Jag är inte gjord för att flytta. Det är samma sak varje gång. Iordningställer på två dagar och SEN kan jag leva. Men nu är det kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Jag är så lättirriterad. Känslig. Sårbar. Vill inte ta hem kompisar om det ser ut såhär. Jag kräver inte kliniskt rent. Jag vill bara ha ordning. Lite koll på läget. Lite hjälp skulle inte sitta helt fel. Jag vill inte bestämma över det som är vårt så jag vet att jag är illa tvungen att invänta en gemensamt ledig helg och en frisk sådan menar jag ju. Men just nu känns det tungt. Speciellt eftersom jag vaknat klockan sju i morse och inte vill väcka Olof. Tessans morgonprommis är gjord. Jag har hämtat kameran. Fixat badrumstillbehören i lådor i garderoben. Tömt balkongen på det som ska slängas. Kan ju sopa golvet på balkongen och fundera på vad man kan plantera i mina stora baljor. Potatis? Tips på saker som vill ha en del skugga men också möjlighet till mycket sol? Det verkar som om plantering blir min nya grej. Terapi. Olof sa att det nog är han som får vattna balkongblommorna och det kan nog stämma. Jag är grym på att plantera men suger på att vattna. Jag vill ha tomater och örter. Olof vill inte ha basilika vilket han tycker luktar illa. Jag gillar basilika, det är något jag brukar klara av att hålla vid liv... Jag orkar inte grubbla mer, vart är mitt frukostsällskap?!

Igår när Olof duschade smög jag in i badrummet, upp på toaletten och tjuvkikade. Det kändes busigt. Egentligen vill jag vara med honom mest hela tiden men hans jobb gör att han kommer hem när jag knappt kan hålla ögonen uppe ibland. Det känns tungt när det är så. Då saknar jag mina Göteborgare. Överhuvudtaget saknar jag dem. De är ett samtal bort men förut var de en kort spårvagnsresa bort. Det är tungt emellanåt. Jag trivs med Olof, det är inget sånt. Jag bara saknar de vänner jag byggt upp en relation till. Underbara M som följde mig till sjukhuset sista dagen. Sofie med hennes lille nykläckte son. Pessimistiska Nina. Pernilla och hennes uppsatser. Madde och Trojs med familj... nej, om jag rabblar upp fler kommer jag glömma fler. De jag nämnde är ett axplock bara. Plus att det bara får mig att sakna dem ännu mer när jag skriver om dem. Jag hoppas vännerna vet att de är saknade. För det är dem. Tårar rinner ibland av saknad. Aldrig hade jag trott att dagarna skulle kännas så tomma när vännerna är i en annan stad.

Morgonpromenaden med Tessan gick bra. Jag är redan dödstrött för dagen. Idag ska Tessis vara ensam lite längre än hon brukar men hon har klarat de timmarna förut. Självklart gör det ont i matte-hjärtat att lämna min kärlek. Hon har ju inte samma möjligheter som min andra kärlek (Olof) att säga om hon behöver något. Hon har tömt tarmen två gånger, kissat desto fler gånger, varit ute på långis och lekt med boll. Jag tror hon klarar sig.

Skruttan har blivit en riktig tröttis på morgonen. I morse gick hon ur biabädden, la sig på golvet och drack ur vattenskålen. Att jag inte kissade på mig av skratt! Så söt hon är! Mattes stora favorit.

Jag ska ha utbildning på Gröna Lund idag. Det börjar närma sig arbetsdags snart och jag blir nervös av att vänta. Bättre att köra på med en gång! Uppsvälld som en gnu är jag också. Usch!

Men jag skulle ju inte skriva om sånt, jag skulle beskriva min kärlek till Tessan, som numera ligger utmattad på golvet. Det finns fördelar med att gå upp samtidigt som Olof. Även om de inte är många. Hihi.

För några dagar sen tog jag fel på klockan. Trodde den var 16:00 istället för 17:00 vilket resulterade i att jag blev sen till mitt möte med fina Linda som lånade ut sin kompaktkamera till mig. Idag har jag tagit fel på klockan igen... trodde klockan var 17:00 men den var inte mer än 16:00... Vilket betyder att jag får vänta minst en timme till innan jag vet om det blir en tripp till Västerås för att kolla på TV-bänk. Ingen prioritet i Olofs ekonomi just nu men jag har sagt att jag kan lägga ut tills pengar finns. Vart kom mina pengar från egentligen?! Ärligt talat så prioriterar vi annorlunda. Ibland på gott. Andra gånger på ont. Just nu vet jag inte om det finns någon prio på att åka till Västerås eller om han kommer dra ut och åka hoj. Misstänker det sista eftersom han skulle gå från jobbet vid fem även om de inte var klara. Det tillhör inte vanligheterna. Finns det någon i Stockholms-trakten som har tid att ta en långpromenad i dagarna? Jag känner mig så ensam dagtid...

Tessan sover inte alltid med svansen mellan benen längre. Vet inte om det är negativt att hon sover med svansen mellan benen ens men det känns inte som om hon slappnar av helt om hon har svansen mellan benen när hon lägger sig. Idag ligger hon vid mina fötter och sover och svansen längst med benet. Behöver jag säga att jag älskar henne? Min favorit.

Jag bajsade idag och det var normalt. Utöver det så är det mycket just nu. Skit-mycket kanske jag ska säga eftersom jag betonade att det va skitnyheter idag...

Jag har massor av kommentarer att svara på men det är inte min prioritering just nu. När lasset gick i lördags började det trycka i magen. Jag fick akut gå upp för att gå på toaletten. Det kom inget mer än pruttar och stressad som jag var tog jag mig ner för att tacka han som körde och säga hejdå till de andra som var med i bilen. Upp igen för att gå på toaletten och nu kom det. Utan att ge er allt för mycket detaljer så var det diarré. Han knappt komma ut från toaletten förrän magknipet satte igång igen. Ärligt talat hade jag knip hela tiden. Lite googlande visade att det kallas för kolik, om det är så barn med kolik känner så lider jag med dem! Man får alltid höra hur jobbigt det är att ha barn med kolik, men att ha det är inte skönt! Så.. gå dubbelvikt till soffan. Tre minuter senare var det bara in på toa igen. Vet med mig att min mage mår bra av att bada så jag sket i att det var mitt i natten, jag la mig i ett bad. Det var bättre. Sen la jag mig för att sova.

Två timmar senare vaknade jag, inte alls lika ont i magen - skönt! In på toa och skita...blod! Vafan... Väcka Olof mitt i natten, beskriva min oro, rädsla, skräck.. ringa 1177 som ansåg att jag skulle åka till vårdcentralen. Packa det sista, gå mot spårvagnen och ringa underbara M för att fråga om hon kunde hjälpa med Tessan under tiden. Hon väckte sin pojkvän som fick ta Tessan så hon följde med mig. Jourvårdcentralen var otrevliga men skickade mig till infektion på östra - som inte hade öppet! Fastän det var jour? Hur fungerar vår sjukvård? Så vi gick till vanliga akuten och där sa jag att jag då skulle med mitt tåg kl 8 och hon sa att det inte fanns en chans att jag skulle hinna med det om jag kom in.

Bollade lite tankar och kom tillslut fram till att kolla HB och utgå från det. Det såg mer än bra ut. Perfekt rättare sagt. Så jag åkte till Stockholm. Sov mest. Blodet hade minskat nu men det kom fortfarande blod när jag sket.

Olof, sjuklingen, kom och hämtade mig på centralen. Två sjuklingar. Det var inte många knop som blev gjorda när vi kom hem. Så ringde vännen som kört lastbilen och nu var det bara lasta ut. Vid de sista kartongerna gav kroppen med sig. Jag skakade och energin försvann. Nyponsoppa och blåbärssoppa i all ära men det ger inte mycket energi...

Sen iväg och lämna soffan hos mamma. Hon hade köpt den. Hon förvarar även min säng tillfälligt så jag kan få sålt den. Väl hemma började vi organisera. Olof på sitt sätt och jag på mitt. Tillslut fick vi sätta oss och prata om hur vi skulle göra för det var inte mycket till sammarbete måste jag erkänna. Så gjorde vi lite innan vi la oss ner att sova. Ligga sked och PANG! så sov Maddo....

Med nöd och näppe är jag vaken nu. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer bli ännu sjukare, att  Olof smittar mig med sin skit också.. Egentligen har jag inte tid att vara sjuk, om man nu någonsin har tid till det? Men jag har inte kroppen till att stå emot just nu heller. Kommer det så kommer det.

Än så länge har jag inte bajsat något så jag kan inte uppdatera om hur magen mår idag. Men blöder det ännu så får det väl bli akuten... SUCK! Stress är inte bra har man ju insett.

Är det konstigt när ett kontrollfreak till kvinna inte har kontroll? Varför känner jag att jag inte har kontroll denna gång? Kompisen ska ju köra.. Allt är packat.. Jag brukar inte flytta på eftermiddagar.. Speciellt inte kvällar. Hur gör jag? Vad gör jag? Jag har ingen kontroll. I don't wanna lose control...