Jag har drömmar. Visioner. Önskningar. Jag önskar att jag en dag ska bli förälder. Till denna önskan hör att jag faktiskt vill ha en partner framöver. Jag trivs som singel, det gör jag verkligen. Men när man inser att gamla klasskompisar börjat skaffa barn och jag står här som singel känner jag att jag inte kommit någon vart. Det faktum att jag visst kommit långt i livet och i många fall längre än mina gamla klasskompisar är inget jag riktigt kan se. Just nu ser jag de där som har ett fast jobb på någon kommunal arbetsplats, som har sin partner och barn. Egen lägenhet och uteplats. Ja, visst verkar det väl idylliskt?

Många gånger har jag gått i klasser med en idyllisk familjesituation. Jag misstänker att det inte alltid är guld och gröna ängar men det är så de får det att framstå. Något som präglat mig. Man pratar inte om hur man mår, det är tabu.

Jag har erfarenheter som jag är glad över att ha men jag har fortfarande demoner att arbeta med. Kommer jag någonsin känna mig smal? Kommer jag någonsin kunna älska utan rädsla? Kommer jag kunna tillåta mig att bli älskad igen och hur gör man det? Jag vill inte ha första bästa. Jag vill ha någon som vill ha mig. Som ser till att skaffa mitt nummer för att denne VILL ha kontakt med mig. Jag vill ha en partner som verkligen visar att den vill. Ingen som är allergisk mot hund för Tessan stannar med mig! Alltid.

Idag känner jag att jag önskar mer än jag har. Jag fick kontakt med en gammal klasskompis och han tyckte att jag gått och  blivit... het. Ja, det var ju trevligt. Dåligt självförtroende, en spräckt självkänsla och hårt arbete är det som krävts för att jag ska komma hit. För visst är det väl så att utsidan spelar roll? Varför skulle det annars vara så att det första man frågar efter är en ny bild på personen?

Ständigt försöker jag se till individen men jag kan inte påstå att jag vänder mig om på stan och säger "oj, så trevlig han såg ut!" för det blir snarare "oooh, spana in den rumpan!!!" för att sedan klaga över alla killar som spanar in min häck och mina bröst. Det är väl ändå så det ska vara...?

Jag kom iväg till Fysiken idag. Jag tog mig till Sandras A-boxpass. Nu låter det som om Sandra är instruktör men det är hon inte. Hon är liksom jag värd. Det är ett härligt jobb, jag älskar det. Men det är också skönt att få lite variation och gå på andra pass. Tyvärr blir det inte mycket av den varan sen Tessan kom och skolan började men nu hoppas jag få lite tid över. Börjar ju komma in i rutiner. Så imorgon blir det lite pass också. Tänk så skönt jag kommer sova med träning. Skööönt!

Skolan då? Vi hade examination idag, det gick nog bra. Hoppas jag. Det får vi se först vid betygen.

Lite nervös inför morgondagens jobb, jag avskyr första arbetsdagen. Det är tufft att lära sig nya rutiner och dessutom hatar jag att vara nervös på vissa sätt. Denna gång handlar det om att göra ett bra intryck så man får fortsätta arbetet, det är lite läskigt. Det är liksom ingen garanti att få behålla jobbet om det inte fungerar med elev/familj är jag körd. Självklart håller jag tummarna och hoppas ändå!

Positiv nervositet.

Jag lovade bilder tidigare. Här kommer några, det är inte många bilder men några.

Är det inte fantastiskt hur en hund kan älska rosa lika mycket som matte? Hihi.

Va? Rosa matskål OCKSÅ?! Oh, ser ni vilken läcker hundmatshink? Sååå snygg! Den där hunden Tessan har smak på sin inredning måste jag säga! Hihi.     

Jag har gjort så bra jag kunnat på skolarbetet och skickat in det. Kanske bör kolla på kompletteringen nu?

Pernilla kommer hit idag, vi skulle haft hunddejt men Max haltar så det blir istället en kortare dejt med Pernilla. Kanske finner jag motivation till att träna i eftermiddag?

Nu ska jag ringa om jobb. Det verkar som om jag, än en gång, fått ett tredje jobb. Denna gång är det inte heltid utan endast 90 min/vecka. Det går nog lite bättre än det förra. Jobbet har jag hunnit diskutera, få, förlora och återigen få. Kändes konstigt när chefen ringer tillbaka och säger att hon hade missförstått och gjort fel. Bra men konstigt. Helgen var lite präglad av att jobbet försvann framför ögonen på mig lördag morgon.

På tal om jobb har jag mailat lite med en tjej på fysiken som kan tänka sig att hoppa in någon lördag vid behov för min del. Det känns bra. Denna vecka tar Sandra mitt vattengympapass för jag ska äta våfflor med Nina (det är hälsa om något!). Vid närmare eftertanke behöver jag nog träna idag. Kanske imorgon också? Sandra har ju a-box på tisdagar.

Men först ska jag passa på att äta något så jag orkar cykla och möta Pernilla idag. Jag ser ljusglimtar men helgen präglades av jobbförlusten och att jag inte gjort klart skolarbetet. Nu är skolarbetet klart, mensen över och jobbet räddat. Kvar är: Föra över bilder från kameran så ni kan få se lite bilder. Det har jag tänkt i en vecka, händer något då? Nä. Snart kommer pengarna också och  än en gång fachineras jag av att man  kan leva så bra utan pengar (hade glömt skicka in timrapporter så det var endast CSN som kom). Men nu kommer snart pengar åter. Sparkontot ska fyllas upp inför sommaren. Ny hundmat köpas och för Katarinas skull bör vi införskaffa en skoförvaring, hon får snart tuppjuck på mina skor.

För min skull hade jag velat fixa i förrådet. Ta ner skiten som ska till förrådet. Finna en balans i diskandet. Hitta en lösning på hur badkar och handfat blir och förhåller sig rena och... Jag behöver någon som gör de tråkiga hushållssysslorna. Att bli rik kanske inte är en så dum plan ändå?

Klockan bara tickar... Jag borde skriva skolarbetet men jag har inte riktigt koll på vad som ska skrivas. Ventilerade uppgiften med Pernilla igår men den var inte tydligare för henne heller. Så jag får väl chansa. Sen har jag en komplettering som släpar. Jag brukar ta de när jag har tid och trodde allvarligt att jag skulle ha tid med det under denna kurs. Det skulle jag haft också om det inte vore så att jag  inte känner att jag får något grepp om mig själv. Folk är oroliga för mig så min kraft går inte enbart åt att få grepp om mig själv utan åt att lugna folk för att de ska inse att det löser sig. För löser sig gör det ju alltid - på ett eller annat sätt.

Det har blivit en lugn helg. Egentligen hade jag massor av planer och förfrågningar men det ena försvann och det andra tog aldrig vid... Det blev istället så att jag träffade Björn och supportade honom lite. Vi såg High School Musical igårkväll och idag blev det Hig School Musical 2 och 3. Lite cykling med Tessan också.

Nu ska jag, istället för att ständigt skjuta på det, laga mat. Undrar vad det blir? Jag har verkligen ingen matfantasi numer. Är så less på att diska att matlagningen och ätandet blir lidande. Det känns som om jag inte gör annat än diskar. Diskar jag inte är det första jag ser på morgonen ett diskberg. Det blir ju disk av allt man gör. En kopp te? Disk. En matlåda? Disk. Och om det inte är disk så är det ren disk i diskstället. Jag tror att det är värre än att diska. Plocka in i skåpen. USCH! Ingen bra stund just nu. Känner mig inte så glad. Är otroligt less på vardagen och önskar att livet var en musikal. Jag saknar sången, jag vill dansa och jag vill leva! Tyvärr hinner vardagen ikapp... Men visst, helgen har varit helt okej. Trevlig.

Idag kom jag hem med en påse från blå stjärnan. För er som inte vet det så är det ett djursjukhus. Katarina blev  nog lite orolig när jag visar påsen och dessutom börjar berätta att jag och Tessan lekte med pinne på vägen till Björn och så kom en bil och... hihi, lite skoj var det.

Såhär gick det till:

Jag och Tessan var på väg till Björn. Vi lekte med pinnen och en bil kommer, jag stannar henne och kollar läget sen fortsätter vi leka. Barnen från bilen ropar på mig och jag hejdar leken och kollar att Tessan är säker från bilar.

- Vi har varit på en hundutställning idag och fick dessa men vi har ingen  hund så vi undrar om du kanske vill ha detta?

De ger mig en påse och strax därpå kommer vad jag uppfattar som pappan och säger:

- Det var mer i påsen (visar påsen) men vi har ingen hund.

Chockad men ändå tacksam för omtanken så tackar jag så hemskt mycket och de beger sig tillbaka till bilen. Vad de gjorde på hundutställning utan hund (om de nu kände en hund borde de väl ge grejjerna till den hunden?) och varför de tog emot sakerna är en bra fråga jag inte lär få svar på.

Glad blev jag i alla fall. Nu ska jag göra Björn sällskap i sängen. Tudilou!

Lördag och jag har så otroligt ont i ryggen så hälften skulle räcka. En värktablett och ett träningspass gör nog susen.

Nu är det säkert några som reagerar på att jag tränar trots att jag har ont i ryggen. Men min ryggsmärta lindras med träning. Självklart ska man vara försiktig med träning om man har ont men jag har ingen muskulär smärta utan en helt oskyldig mensvärk.

Jag tänkte göra någon form av utvärdering av vår kurs hittils. Halva kursen har snart gått (på onsdag) och vad har jag lärt mig?

Jo, jag har lärt mig att den första delkursen var skit. Mycket beror på läraren och jag är tyvärr inte ensam om att tycka illa om denna lärare. Synd, mycket synd. Därför vill jag påstå att jag inte tog till mig mycket information. Det är synd för det fanns uppenbarligen mycket att lära.

Det grundläggande och som jag tog till mig är: Hälsa är olika för alla. Dieter är skit - satsa på en långvarig livsstil istället.

Delkurs två då? Motionskursen. Ugh så mycket vi har gjort men oj så roligt jag haft! Läraren är helt fantastisk. Ställer frågor, tvingar oss att diskutera och vi lär oss en himla massa. Detta är skoj. Jag har lärt mig att man inte ska låta elever dela upp grupper själv. Att planering är A och O när det gäller idrottslektioner, att lek också är träning, pulshöjande, glädjande och hjälper samspelet i klassen. Jag har lärt känna klasskompisar och är inte lika låst till min projektgrupp, även om de faktiskt är underbara. Jag har lärt mig att cupcakes är hälsa och att ett välbefinnande hanlar om mer än träning och mat (det känns inte som någon nyhet men man kan lära om saker igen tror jag, det behövs upprepning). Simning är påfrestande för ryggkota 3 men även ryggkota 4, dessa ryggkotor är de som har störst belastning och det är därför viktigt att veta hur man simmar för att minska belastningen. Simning är däremot en bra helkroppsträning.

Ni märker kanske själva hur mycket en engagerad lärare gör för inlärningen? Därför vill jag påstå att jag lärt mig att engagemang är A och O för att nå fram till eleverna. Det känns tungt och tråkigt att lämna vår underbara lärare men hon kommer tillbaka lite i delkurs fyra.

Sammanfattningsvis:

• Lagom är bäst, dieter är skit.
• Lek är träning.
• Att fika med kompisar är hälsa (social)
• ...om du dessutom tar en promenad på stan har du fått in vardagsmotion och på så sätt ökat din kroppsliga hälsa och ökat ditt immunförsvar.
• Lärarens inställning till kurs, elever och skola är viktig.
• Skolans idrottslektioner (och kunskaper?) är bristfälliga.

Nu ska jag hindra min hund från att bita sönder sin pinne i mitt sovrum (!). Det känns dock som om jag  missat en del av allt jag lärt mig i denna delkurs. Jag har kommit hem var och varannan dag och sagt att jag lärt mig nya saker, fått nya perspektiv. Kursen har varit rolig och givande. Inte särskilt jobbig och väldigt lite böcker men ändå informativ.

Nu ska ni få veta! Såhär tröttar man ut en hund utan att själv bli trött: Cykla! Vid närmare eftertanke är det kanske inte ultimat att cykla ett par kilometer när Tessan är ovan? Men vi fick gå hem så jag fick min medicin. Tessan sprang helt enkelt inte längre efter 20 minuter.. Och inte tar det 20 minuter att gå en sträcka som tagit 20 minuter att cykla. Haha, galet!

Ja, jag mår lite bättre idag. Det är fortfarande mjukisbyxor och grymt nära gråten men det är bättre än igår. Imorgon kan väl bara bli bättre?