Idag hade vi fysisk aktivitet på schemat. En läskig grej hände faktiskt på lektionen. Vi fick välja "lag" själva... Eller, de som inte var med på själva lektionen fick välja en person var. Denne i sin tur fick välja nästa. Chockande nog blev jag vald som andra person i hela klassen. Jag blev superchockad. Sen kom vi till delen då jag skulle välja. Fy, vad jobbigt. Å ena sidan ville jag ta ett säkert kort och välja Sandra men det känns också som om ett av lärarens syften med lektionerna är att vi inte ska fastna i våra grupper. Så där står jag med i princip en hel klass framför mig och ska välja ut en medan jag vet att det värsta som finns är att stå där och inte bli vald. Jag tänker fortfarande på det. För det var tre som blev kvar sist. Sandra var en av dem och jag känner mig jättehemsk. De fick vara ett eget lag och övningarna var inte tävlingar men ändå. Det kändes tungt. Helst av allt hade jag velat slippa den känslan detta gav mig. Ändå blev jag vald bland de första. Svårt att njuta av det.

Annars var dagen bra. Vi har pratat ergonomi och haft lite höftkoll och bålträning. Jag har solat lite på rasten också. Nu bakar jag bröd och leker hemmafru. Kanske inte riktigt men nästan. Ler lite åt Sandras samtal som kom nyss eftersom hon kommer ha träningsvärk imorgon och jag vet att vi har fysisk aktivitet imorgon samt att hon har ett till fysikenpass på kvällen. För att inte tala om att vi ska ha fysisk aktivitet på torsdag. Ja, ett leende finns på läpparna men det får jag inte visa för hennes kommentar när hon ringde var:

Jag vill bara förbereda dig på att du kommer få skratta imorgon!

Det är som bäddat för ett leende liksom, haha. Men vår lärare säger att människan är ond av naturen så då måste jag ju få skratta? Hihi.

Vad är egentligen hälsa var den första fråga vi fick på min kurs (Hälsa, kost och fysisk aktivitet). Ja, vad är egentligen hälsa? Hur främjar man denna? Enligt WHO är det "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaron av sjukdom och välbefinnande" (WHO 1946). Min tolkning är att vi alltså aldrig kan ha en fullständig hälsa?

Det var inte vad jag ville komma fram till. När jag sökte kursen sa jag direkt: Oh, detta är något för mig. Undrar om de har något med e-tillsatser eller bara utgår från Livsmedelsverket? Jag är, som många läsare vet, väldigt kritisk till Livsmedelsverket och det tåls att säga igen. Likväl är jag kritisk till alla dieter. Jag anser att man ska äta det man mår bra av.

Självklart handlar det om att finna en balans. Den där Kernell förföljer oss genom livet och jag får nog acceptera det. Undrar om jag borde skaffa "att finna balanser" och få den signerad? Jag lånade böcker första terminen. Skämt å sido. Kroppsligt sett behöver vi olika vitaminer, mineraler och sånt i kroppen. Det är inte socker i sig som är farligt utan mängden. En metafor blir: ett glas vin till maten då och då är inte alkoholism.

I perioder gynnar jag min pykiska hälsa. Jag äter godis, dricker alkohol och trycker i mig skräpmat med mängder av e-tillsatser. Det kan handla om att få till den sociala hälsan också. Det kan vara socialt att äta en bakpotatis på ett cafe där röran inte alls anses vara nyttig eller en bulle/kaka/bakelse. Ibland köper jag färdiga röror i affären. Inte för att de är godare än de jag gör hemma utan för att gynna mitt sociala liv. Mina vänner håller inte helt med mig när det kommer till matlagning. Matlagning är för mig något intimt och socialt medan det för vissa av mina vänner bara är nödvändigt ont.

Sen tränar jag för att må fysiskt bra. Jag promenerar dagligen för att må fysiskt bra men också för att må psykiskt bra (en stund för mig själv och tid för att få frisk luft). Ibland promenerar jag för att må socialt bra också. Det finns många olika tolkningar på det man gör dagligen. Jag hatar att springa (det trodde ni inte!) så drar du ut mig på löpträning kan jag med en gång säga att det inte är hälsa för mig. Jag har träffat folk som inte vill vara utan löpträning, de mår inte bra då. Fine, bara de inte tvingar med mig! Löpträning får jag ändå två gånger per år numera (när Tessan löper, haha).

Det finns alltså olika definitioner av begreppet hälsa och WHO belyser att det finns olika "kategorier" av hälsa (psykiskt, fysiskt och socialt). Om jag äter en pizza är det bra för mitt psykiska välbefinnande. Vår lärare sa en bra sak (främst riktad till de där extremisterna i klassen som aldrig tillåter sig äta något onyttigt) vilket jag inte kan annat än hålla med om:

"Att äta cupcakes är hälsa!"

Igår var jag effektiv. Jag bestämde mig för att ha en Maddo-dag. En tanke jag haft om söndagarna redan från början men aldrig riktigt tagit tag i. Kanske var det en gräns jag sprängde igår?

Jag sökte sommarkurser helt utan att någon puchade på mig. Jag är lite stolt över mig själv. Kollade även på sommarjobb. Jag sökte ett sommarjobb och sparade några jobb som jag ska kolla vidare på.

Idag bär det av till Stenungsund för att äta lunch med Gammelsmurfen. Det var länge sen vi sågs nu. Vi har sällan tid att tjöta eller chatta heller så det ska bli skojjigt att ses igen. Lite nervöst att åka så långt bort. Men på ett positivt sätt.

Försöker peppa mig själv att komma ut på morgonpromenad med Tessan. Det var inte lätt att komma upp i morse så jag tog en Maddo-morgon med ett bad där jag skrubbade kroppen. Siktar på en 40-minuterspromenad idag.

Jag vet att många funderar över sina bloggar och existensen av dessa. Jag måste erkänna att jag själv funderar på varför jag bloggar. Det har nästan blivit mer av en vana än av nöje numera. Mitt första blogginlägg skrev jag den 5:e juli 2000. Snart är det tio år sedan. Kanske är det dags att se över anledningen till bloggandet? Jag älskar att skriva men bloggandet har blivit mer än bara skrift den sista tiden. Det är en social grej. Man kommenterar, får kommentarer och allmänt lever på bloggen. Jag älskar det samtidigt som jag hatar det.

Kanske är det dags att lägga undan

datorn och satsa på det verkliga livet?

Har det med testosteron att göra att män slåss? Eller har det med uppfostran att göra? Jag menar egentligen inte att ha en genusdebatt utan jag vill mest belysa att män i regel är de som säger sig vela slå till folk som gör orätt eller irriterar dem på något sätt. Varför tar jag upp det? Jo, jag har en del killkompisar som ofta säger "...att jag inte slog till honom" eller saker i den stilen. Ibland kommer det även som ursäkt för att de säger sig ha varit osociala eller otrevliga mot mig.

Vi vet att killar får testosteron i kroppen, då får vi väl lära dem att leva med det! Hur hanterar man en kropp med mycket testosteron? Fast jag tror ändå inte att det enbart handlar om det. För många killar kommer i skymundan i denna diskussion. De som inte slåss eller hotar med att slåss. Vad händer med de männen? Förutom att de är gifta, förlovade eller lyckliga sambos, helt enkelt upptagna.

Det klagas ofta på att kvinnor har dåligt humör en gång i månaden. Trots att långt ifrån alla som är det. Vi har en accepterad anledning. Likväl är det något killar driver med. Vi kanske ska börja driva med killars lust att slåss? Eller deras sexbehov (det är väl också testestoronet?) som de anser sig ha. En kvinna som inte har sex eller diskuterar sex är pryd. Det finns tyvärr inget mellanläge för nästa steg är att man är för öppen (det är ju okvinnligt!).

Enligt diskussioner är det lättare att umgås med killar. De är mer rakt på sak och ärliga. Tydligen snackar de mindre skit. Jag håller inte med. De snackar om andra saker. Vem bryr sig vem som gjorde sista passningen i fotbollen eller vems fel det är att Sverige inte gjorde mål mot ett annat lag? Jag bryr mig precis lika mycket som "genomsnittsmannen" bryr sig om Victorias bröllop, vem bryr sig om vem som syr hennes klänning och vad henens ring kostade? Det är otroligt många män som gnäller ett bra tag efter en förlorad match. Vilka kvinnor driver om eller klagar på det? Nej, vi accepterar olikheterna till skillnad från män som a) slår till, b) försöker hålla humöret i schack för att inte slå.

Testosteronet kanske kan få honom att slå någon i publiken?

Får han möjligtvis estrogen för att lugna ner sig?

Ja, jag provocerar. Samtidigt kan jag inte säga annat än att jag tycker det finns sanning i mitt uttalande. Och undantag.

Jag känner en enorm kärlek till min hund vilket jag inte tror någon missat. Idag var vi på promenad i 1 ½ timme och hon gick lös större delen av promenaden. Den tiden hon inte gick lös kopplade jag henne i förebyggande syfte. Visst skällde hon på hundar men inte så aggressivt som i början. Nu är långpromenaden för idag avklarad. Hur skönt är inte det? Ändå har jag större delen av dagen kvar. Men Björn sover än så den har inte riktigt börjat. Jag skulle vela göra något idag. Åka någonstans. Bara fantasin sätter gränsen!

Tessan igår när vi hade melodifestivalkväll.

Förresten, har bloggplatsen tagit bort maxantalet för bilder?

Maddo kommer ur garderoben.

Det går flertalet rykten om att Maddo har kommit ur garderoben. Maddos kombo Katarina bekräftar uttalandet. Vi på Maddo-redaktionen har dessutom lyckats komma över bildbevis för detta:

Vad detta har för konsekvenser i Maddos vänskapskrets och kärleksliv vet vi inte ännu. Maddo sägs ha mått dåligt av att hålla känslorna inombords, detta ska vara anledningen till att hon nu kommer ur garderoben. Vi har förgäves försökt få tag i Maddo för en kommentar.

Var just inne på internetbanken och insåg att mitt sparkonto krymper... Från att ha ett bra sparkapital kan jag nu säga att jag inte skulle klara mig mer än en månad om pengar inte kom. Smärtsam insikt. Jag känner att jag helt ärligt inte har råd att betala min sjuk- och olycksfallsförsäkring. Jag vill inte klaga men det är ändå smärtsamt. Dessutom tror jag att det kommer några förseningsavgifter denna månad för jag hittade räkningar jag inte betalt. Typiskt!

Självklart klarar jag detta också men varför ska det alltid bli såhär runt denna tiden på året?! Konstigt att man har ont i magen va..?

Under min långpromenad med Tessan nyss insåg jag att jag inte skrivit så mycket om hur det går för Tessan. Jag skrev i tisdags att Tessan bara var jobbig. Det var bara en dag men den sammanföll med en jobbig dag för mig. Alla har en "bad day" emellanåt - även hundar. Problemen kommer när båda har det samtidigt, som i tisdags.

Idag hade jag Tessan lös större delen av promenaden idag. Hon såg en hare men gick brevid mig ändå. Hon träffade andra hundar men inga utfall. Hon såg en till hare, ingenting. Hon lekte med bollen och kom närmare än tre meter med bollen.

Jag ska se om jag kan få någon att filma när Tessan får mat. Det är en procedur som går superbra. Redan när min påminnelse på mobilen ringer går hon in i köket, lägger sig på mattan och väntar. Jag klappar på mitt ben för att hon ska komma när maten är framme. Pekar upp med pekfingret för att hon ska sitta och sen kan jag göra vad som helst. Hon tar inte maten förrän jag visar med hela handen att det är okej. Framsteg? Japp! Detta går bra även utan ord.

Det mest frustrerande är inte att framstegen går så fort, för det är skoj. Det mest frustrerande är att det blir återfall när framstegen kommer så fort. Helst av allt den dagen jag inte är på humör (typ: tisdag) men 99% av gångerna älskar jag att gå ut med henne. Hennes framsteg är supertydliga.

Tessan har fått en ny säng också och en ny väska (den gamla dog utan att återuppstå). Självklart gick väskan sönder (vi har ingen tur med väska) så när jag gick dit för att klaga idag fick jag välja vad jag ville från butiken (Kan tilläggas att butiken ska läggas ner och det fanns därför inga fler väskor). Först tänkte jag: Vad behöver hon? Men insåg att hon har allt hon behöver: Uppfostran, konsekvent ägare, kärlek och mat. Så jag valde en rosa matskål. Mycket viktigt. Haha. My dog is pink! Pink lady.

Vart var jag nu? Jo, det går helt enkelt frammåt med Tessan, även om vi har våra duster och jobbiga dagar. Jag älskar min vovve. Det är kärlek på hög nivå och jag är glad att jag vågade chansa och vågade satsa på att skaffa hund. Hon ger så mycket tillbaka, bara man är konsekvent. Sen att hon är otroligt mattig och matte-kär det värmer bara i mitt hjärta. Att hon däremot gnyr om man (läs: jag) lämnar henne utanför affären är ju bara hjärteskärande!

Imorgon blir det dejt med Max och Pernilla. Spännande, mycket spännande!

Min, min, min älskling!

Återuppståndelsens år!

Vi kan konstatera at 2010 är återuppståndelsens år! Hittils i år har såväl Maddos vattenkokare som dammsugare återuppstått. Men vi på Maddo-redaktionen kan också meddela att Maddo-nytt är tillbaka efter ett långt uppehåll. Nyheterna kan komma ofta eller sällan men de kommer trots allt!

Ett ordentligt skjut!

Den senaste tiden kan våra reportrar rapportera att Björn ofta har setts hos Maddo och Katarina. Enligt rykten ska Maddo ha sprutat Björn i ansiktet. Vi på redaktionen ställer oss frågande till påståendet men enligt Björns talesman sägs det ha varit en apelsin med i bilden. Har du hört eller sett något om detta är du välkommen att höra av dig till redaktionen. Kontaktuppgifter finns i slutet av tidningen.

Mord väcker ilska.

Det är nu lite mer än ett år sedan Ragata mördades i en Göteborgsförort. Några av de anhöriga sörjer än men menar att de lärt sig leva med förlusten. "Hon var en satans ragata!" säger Klass-Ida och Maddo-nytts egen psykolog menar att det är vanligt att ilskan tar över vid brott som dessa. Mordet på Ragata ägde rum den 24:e februari 2009.

Detta var allt från Maddo-nytt för denna gång, har du tips kan du kommentera eller maila redaktionen: blogg@dreammaddo.se

Jag vet inte vart mitt blogghumör försvunnit men om någon hittar det är jag tacksam om jag kan få det tillbaka. Jag gillar ju att blogga!

Nina och Björn var här i söndags och då fick Nina sin hemliga present. Ni kanske är nyfikna på vad det var hon fick? Jag tycker att Nina är fullt kapabel att köpa det hon vill ha så jag ville inte köpa något överflödigt som bara ligger och skräpar. Jag ville heller inte köpa presentcheck för hur mycket pengar man än ger i checken så känns det fjuttigt och en annan blir ruinerad. Därför bestämde jag mig för en upplevelse. Jag och Nina gick på skrattyoga förra året och jag vet att Nina älskar att skratta (vem gör inte det?). Men nu hoppar jag ju över saker här! Vi tar det från början...

Jag och Björn träffades för att fixa det sista på presenten och köpa lite ingredienser till maten. Nina hade kommit fram till potatisgratäng och den ska då inte göras på någon mjölk eller light-produkt inte. Äkta grädde ska det vara! Potatisgratäng med en årstidssallad och typ pannbiffar fick det bli.

När vi hade ätit satte vi oss i vardagsrummet med en kopp te. Nina fick en choklad med lakrits i present. Så generöst av oss, ellerhur? När hon öppnade "efterrätten" märkte hon inte att den var tejpad. Plötsligt säger hon: Men, det är något här! Ytterst förvånad. Hon tar ut det som ligger i och spanar in det länge. Kollar en extra gång innan hon inser att det är presenten till henne. Fem biljetter till Big comedy i maj. Jag, Björn, Linda och K delade på denna present. Hon är värd allt en vän kan få. Hon verkade glad. När hon kommit hem fick jag ett sms:  

Hej hej. Nu har jag kommit hem för en stund sen. Tusen tack för idag :-) jättegod mat, trevligt sällskap och jättebra present kan det bli bättre :-). Tack för att du gjorde min födelsedag (i efterskott) du är guld värd för mig. Kram"

Det är inte utan att man blir tårögd. Eftersom jag inte mått allt för bra den sista tiden var det ett sms som verkligen värmde. Hon är guld för mig också. ♥

Tessan (Nyduschad med rosett och borstade tänder) och "Tant Nina".

Nina inser vad det var i chokladförpackningen.

Hon ser väl glad ut? Hihi.

Laga mat efter årstid behöver inte vara jobbigt eller tidskrävande. Vinterns mat gör sig i regel själv och är färgglad - om du blandar lite. Det är i regel billigare och mer vitaminrikt. Vad hindrar oss från att äta mer från årstiderna? 

Potatisgratäng med bön- och pannbiffar och en lätt årstidssallad.

Potatisgratäng

• 1 kg (vinter-)potatis
• 5 dl grädde
• 2 gula lökar

Salt, peppar, ost och franska örter.

Skala och skiva potatisen och löken. Lägg ett lager potatis i ugnsformen, salta peppra och krydda efter smak. Lägg ett lager lök därefter potatis och gör om proceduren tills lök och potatis är slut. Lägg på ost. Krydda. Häll över grädden.

In i ugnen (225°) tills potatisen är mjuk.

Bön- och pannbiffar

• Kidneybönor (eller andra bönor)
• Nötfärs
• Lök
• Ägg

Kryddor efter smak.

Mixa bönorna, blanda med färsen och hackad lök. Blanda i kryddor efter smak. Tillsätt ett ägg för att få biffarna stadiga. Stek tills de är genomstekta (beroende på tjock- och storlek).

Årstidssallad (februari)

• Vitkål
• Morötter
• Broccoli
• Paprika

Skölj och dela broccolin i småbitar. Koka någon minut (med salt) så de blir mjuka men ändå med motstånd. Skölj dem kallt. Dela vitkålen, hyvla med osthyvel. Skala morötterna och använd sedan skalaren och "skala ner" morötterna i salladen. Skiva paprikan i tunna strimlor. Blanda.

Varför skäller hon på den hunden? Just den hunden! Jag står inte ut. Vad gör jag för fel? Varför lägger det sig inte? Jag vet ju att jag gör så bra jag kan. Visst har jag inte motionerat henne ordentligt idag men hon gör så även när hon motionerat. Jag orkar inte! Är inte på humör. Vännerna säger att hon gör sådana framsteg men idag ser jag inte?

Igår var en underbar dag. Jag gick lös med henne större delen av promenaderna. Det gick superbra. Jag var så stolt. Så glad.

Man säger att en bild säger mer än tusen ord. Vad gör inte låten då? Låten är så personlig. Speciell och individuell.

"Men vem besitter förmågan att veta vad som ryms i en ny individ? Vem kan säga till någon annan hur lyckan ser ut?"

Jag har försökt blogga hela morgonen men det blir bara massa utkast. Inget jag blir nöjd med. Jag lever. Idag är egentligen en bra dag, jag har bara inte tagit tag i den ännu. För jag är väl egentligen den enda som kan påverka mina reaktioner? Därför går jag in med tanken om att varje dag är bra. Känner jag det inte så ligger det hos mig att finna det som får dagen att kännas bra. Ibland måste man be om hjälp, andra gånger behöver man träna, gå ut, kramas eller bara sitta ner en stund. Jag ska försöka finna vad jag behöver idag.

Insåg vad som drar mig ner. Kan däremot inte prata med alla om det och jag tror det är så att jag behöver få berätta om den situationen för någon. Någon som redan vet lite bakgrund. Minska risken för millioner frågor. Jag vill bara ha ut det och sen släppa det. Jag har haft detta gnagande inom mig en vecka nästan så nu är det dags att släppa taget.

Tills dess lyssnar jag på Magnus Carlsson/Barbados. När jag söker på YouTube ser jag hur sliskig Magnus Carlsson sett ut under åren. Det värsta är väl ändå att han alltid sett bra ut - för den tiden! Men... usch! 

Jag kanske borde ändra titeln till "Hur kommer vi se på oss själva om nio år?" för detta är nio år sedan:

Jag skulle egentligen åkt skidor imorgon men det blir inställt. På något sätt känns det ändå bra. Känner att jag är i en "lägga-täcket-över-huvudet-period" just nu. Jag vill bara ha någon att krama. Inte göra något mer. Det är mycket i mitt huvud nu. Det är inte så att jag inte trivs med livet. Jag trivs rätt bra faktiskt. Men jag är trött. Extremt trött.

Så denna vecka tänker jag nog inte bestämma mer än nödvändigt samt det jag planerat:

• Besök av Lillpojken och Björn (troligtvis måndag?)
• Skola (tis, ons, tors och fre)
• Jobb (tis)
• Fysiken (tors och lör)
• Sandra sover över (ons)
• Möte (fre)

Vi har lite hemstudier så jag tänkte se till att kolla på frågorna till ena boken, leta upp artiklarna vi ska läsa och kolla på vad vi ska göra med dem. Skolan nästa vecka innefattar "bara" sex timmar fysisk aktivitet och som det ser ut just nu kan jag ta mitt favoritpass på fredag! Om jag tar det blir summan av kardemumman ca nio timmars träning nästa vecka. Galet, jag vet men fy så skoj. Finns en risk för att jag behöver/vill träna imorgon eller på tisdag eftersom det annars blir fyra dagar utan träning. Haha, låter jag som ett träningsfreak beror det högst troligt på att jag inte riktigt räknar med träningen i skolan.

Imorgon börjar det sockerfria livet. Igår hade jag riktig panik inför hur detta ska gå. Så godissugen jag var igår har jag inte varit på länge. Inte ens under detox! Det säger en del om vilket sockerpunderi jag försatt mig i. Sjukt! Men jag mår bra och det känns som om kroppen mår bra också. Hihi.

Nej, nu ska jag ta mig tid att andas innan jag ska möta Björn och vi ska inhandla lite inför firandet av Nina. Hon fyllde år i fredags och det ska vi fira här. Hennes present? Påkostad och minnesvärd. Återkommer med vad det är, hon kanske får för sig att finna svaret i bloggen ju. Hihi.