Idag är ingen bra dag. Jag är seg. Ville inte ens upp ur sängen. Jag hade ingen lust att jobba och jag kände bara..blä. Men lite träning skulle väl göra susen? Precis när jag är på väg till träningen kommer jag på det: Jag glömde plånboken. Hem, hämta plånboken och tillbaka. Väl på gymmet upptäcker jag att... jag har tappat plånboken. Jag tycker inte om den här dagen. Punkt.

Oj oj, tiden går himla fort och dagarna bara flyger fram. Här sitter jag nu och det är fredag - igen! Vart har veckan försvunnit? Jag har inte mått allt för bra men har kämpat på ändå. Det jag kunnat dra ner på har jag dragit ner på. Att träffa vänner varje dag är inte nödvändigt. En sann vän finns kvar ändå. Samma sak gäller telefonen, ett samtal kan i regel vänta. Sandra sa att hon ändå skulle fortsätta ringa som vanligt och det kändes bra. Mina vänner hör fortfarande av sig till mig och jag är inte helt utan socialt umgänge.

Fick ett samtal igår från en som var orolig för att jag låste in mig och inte kom ut och jag tror att det är fler som verkar tro att jag gör så. För er som tror det vill jag bara berätta en sak: Jag är kombo och har hund!!!

Vad vill jag få fram med detta? Jo, även om jag vaknar på morgonen och känner att jag vill skita i allt så kan jag inte det för att Tessan ska ut. Katarina och jag hade en deal när jag kom med förslaget hund: Katarina tar inga morgonpromenader (det har hänt en gång sen januari att hon gjort det, då var jag sjuk). Jag kommer alltså både upp från sängen och ut från lägenheten. Vad har kombolivet med detta att göra då? Jo, jag träffar någon varje dag!! Det går alltså inte en dag utan att jag träffar en vän. Jag bor med en!

Så för er som är oroliga för att jag sitter hemma hela dagarna: Hur mycket jag än vill detta när jag mår dåligt så kan jag det inte. Jag har flera vänner som hör av sig om dagarna men jag orkar inte svara på alla samtal. Jag är glad att ni hör av er men kräv inte att jag ska orka hela tiden.

Jag hade en annan konversation då jag berättade att jag insett att jag har himla massa vänner, men att jag är rädd för att jag inte räcker till så mycket som de vill att jag ska räcka till. Jag får då svaret att man inte får ha för många vänner. What?! Man kan inte ha för många vänner har jag  lärt mig!!! Jodå, det kunde man tyckte personen jag pratade med. För denne person är vänner de man umgås med. För mig däremot är vänner de jag kan vara ifrån i två år men de finns fortfarande kvar när man väl ses. De man kan ringa en gång i veckan, i månaden, eller bara skicka ett sms, utan att nödvändigtvis träffas. Ibland ses man ofta och ibland ses man sällan. Vissa finns där men man umgås inte pga. avstånd och dyligt, men de är fortfarande vänner - för mig. Tänk så svårt det kan bli när man lägger olika värderingar i ord...

Mina dagar har denna veckan ägnats åt att fixa till mitt rum, plugga och gå ut med Tessan (att gå med Jenny och Eddie på kvällen är mer vardag än undantag) samt jobba. Jag sköter mina jobb och enda undantaget var en presentation i skolan som jag kände att jag inte ville göra själv när jag var oförberedd och omotiverad. I onsdags såg jag på Big Comedy och det var skönt att få skratta igen. Komiker är underskattade!

Det är mycket som händer nu, även om jag inte träffar folk hela tiden så händer det saker. Idag kom söt förbi och hjälpte mig med.... tadaa!! Garderoberna! YES YES YES!!

Jag har inset att man får ta en sak i taget. Undrar hur länge den insikten håller i sig?

En sak till som jag har insett är hur otroligt kompetenta vänner jag har. Oj oj oj!

Och hur irriterande det är att upptäcka att hunden tydligen når upp, och tar tillfället i akt, till ett högre bord för att äta... ben! Sparris igen. Vi lärde oss sist: Ha alltid sparris hemma om du har en hund.

Jag har också insett hur otroligt fula tapeter det funnits i detta rum en gång i tiden. GROTESKT! Nu är det dags att kolla på golv, lister och tapeter. Nästan att jag känner mig händig, men bara nästan. Jag är glad att jag bad om hjälp med detta för jag hade inte klarat det själv. Kanske lär jag mig och kan tillslut ta hand om ett hus också. Vilken dröm!

Jag mår fortfarande sådär men har insett att jag nog behöver lugna ner mig lite. Mitt liv går fort, jag hinner inte känna eller tänka riktigt. Hoppas jag kan ta tillvara på den insikten.

Nej, nu ska jag sova, upp tidigt imorgon. Jag ska drömma om mina kompetenta vänner. Kärlek på det!

Det händer att jag stressar. Har många bollar i luften och ibland lite väl många. Helgen har varit ett bra exempel på hur jag blir. När telefonen ringde i lördags höll jag på att bryta ihop. Katarina sa att det är okej att inte svara under en dag. Jag gjorde det under två dagar. Ingen mobil. Såg samtal komma in, SMS skickades men jag kände inte att jag behövde svara. Jag var "away" eller "invisible" på msn och bestämde mig för att inte planera något.

Detta var en helg som jag, tro det eller ej, inte hade någon skola att tänka på. Jag hade inget planerat från början. M som bor i Norge kom till Sverige trots att jag uttryckte att jag inte orkade med fler långväga gäster för tillfället. Det blev inte av att vi träffades. Jag behövde denna helg även om det var tufft.

I söndags började lugnet infinna sig. Då bröt jag ihop. Jag grät och grät och grät. Så fort någon frågade mig hur jag mådde så bara grät jag. Alexander frågade om jag ville prata men då fick jag säga emot, jag orkade inte gråta för fjärde gången i rad under loppet av 1½ timme. Det räckte alltså att någon frågade mig på msn för att jag skulle börja gråta.

Föregående kurs behandlade mat (och ätstörningar) och för att ens klara kursen stängde jag av känslorna. Det var viktigt att vara objektiv. När kursen tog slut fick jag stå mitt kast. Mat är fortfarande jättekänsligt för mig. Återigen har jag kommit till det stadie då jag inte äter ordentligt. Rostbröd är mer standard än något annat och matlusten är...borta. Jag trodde att jag blivit kvitt det där. Jag är så less på att bli styrd av hemska tankar om att bli tjock, äta fel och sluta äta.

Jag vet ju att jag duger, varför känner jag det inte?

Nu har jag inte bara en PMS-brud som tror hon ska föda närsomhelst. Nej, nu har jag en halt PMS-brud som tror hon ska föda närsomhelst OCH att hon får sova i Katarinas fåtölj. Men det får hon för mig idag. Stackars min tös. Nu ska matte ringa veterinären och rådfråga. Hon började halta igår, stödjer fortfarande på benet men det är tydligt att hon har ont.

Mattes älskling! ♥

Mitt rum är konstant stökigt. Så var det inte i förra lägenheten. Mitt dåvarande rum tyckte jag var omöjligt att möblera. Jag tyckte det var opraktiskt för det hade bara ett möblerbart hörn. Jag vet inte hur många gånger jag gnällt över det där enda hörnet... I mitt nuvarande rum har jag inget möblerbart hörn..! Jag har garderober längst hela ena väggen, icke flyttbara garderober ska tilläggas. Så två hörn försvinner där. I det tredje hörnet står en balkongdörr, jäkligt skönt när det är varmt men...inte möblerbart! Och i sista hörnet tyckte de som designade lägenheten att det skulle passa bra med ett fast element. Det tycker inte jag.

Att inte ha något hörn och att ha ett relativt litet rum gör att det lätt blir stökigt. Jag är inget direkt fan av garderober heller utan hade klarat mig bra på en, kanske två, garderober. Jag förstår inte vitsen med en hel garderobvägg? Det hade jag i förra lägenheten också... i vardagsrummet! Hur tänker de när de gör så?

När jag bodde i Stockholm hade vi flyttbara garderober och klädkammare. Tacka vet jag klädkammare. Eller om garderoberna hade varit så pass genomtänkta som Katarinas där endast en vägg är omöjlig, den väggen dörren sitter på, där är hennes tre garderober.

Att det dessutom är en hyresrätt ger mig inte riktigt möjligheten att renovera. Jag är så less på garderoberna!!!

Vi träffade grannens rottweiler idag. Jag var så arg efter mötet att jag skakade. Inte för att hunden eller ägaren gjort något direkt fel utan för att Tessan betedde sig som skit! Hon har varit konstig i humöret under sista tiden. Jag har ofta kommenterat småförändringar som vänner tycker är konstiga men många bäckar små som man säger... Ringde veterinären idag. Skendräktig är diagnosen.

Svällda bröst. PMS. Ny sängplats. Mjölk ur brösten. Jahapp. Det är bara att uthärda detta också. Inte hade jag planerat detta inte. Jag har fått tips om att dra ner kost och öka motion alternativt låta henne bli en amma. Jag vet inte hur det sista går till men det skulle kännas bra att kolla upp det.

Nu har ni koll på vad jag gör och varför jag inte riktigt orkar gå in på era bloggar. Jag är helt enkelt utmattad av en hund som suger musten ur mig. Detta var inte planerat när jag skaffade hund. Ändå är hon så underbar. Det går inte ihop va? Det positiva överväger det negativa så nu uthärdar vi! Mitt tålamod börjar brista så idag har motionen inte varit så himla ultimat. Iväg och träffa Eddie samt leka i hundgården står på tapeten om sisådär en halvtimme.

Tessans gamla säng har blivit hennes nya sängplats igen.

Igår var det cortegen. Det är en tradition i Göteborg. Mysigt med tusentals människor som samlas på en plats.. nej, över hela stan.. för att se studenter driva med året som varit. Jag älskar det. Andra hatar det. Jag såg det som bra träning för Tessan också. Vissa tycker att det är elakt att ta med hunden på sånt men jag ser det som att hon ska lära sig att leva i denna värld. Inget i deras liv är särskilt likt det de lever i naturen så det är inte omöjligt. Sen kan man ju överdriva också. Vi såg några vagnar på cortegen och sen åkte vi hem lagom till Tessan hade lugnat sig och vi hade sett vagnen Katarina ville se. Det var lagom.

Sen åkte vi hem och begav oss till Jenny för att äta middag. Mycket trevligt om jag får säga det. Klyftpotatis, fetaostbiffar och tzatziki med en sallad och svarta kalamatraoliver. Mums!

Jag beställde en namnbricka till Tessan häromdan där det skulle stå:

CHIPMÄRKT

Matte Maddo

Telefonnumer

Tror ni inte det blev felstavningar? Chippmärkt står det. Så irriterande..!

Klickbar bild.

Här kommer bilder från gårdagen:

Från detta.... 

Till detta...

Är rätt nöjd med sminket.

 Cortegen 2010  

Cortegen 2010

Ludvig

Jag och Tessan. Är otroligt lik min farmor här. <3

Lite kö pga. cortegen.. haha.

Gosa är härligt.

Ligga på Jennys balkong!

Akta dig för Maddo med vitlökspressen!  

MUMS!  

Det blir nog inget VG i denna kurs. VG är det högsta man kan få på universitetet. På något sätt stör det mig, jag vet att jag kan komma upp i VG. Förra delkursen (fysisk aktivitet) fick jag det på. En av mina inriktningar har jag fått VG på. Men jag får väl sänka mina krav. Dock har många i min omgivning VG-krav på sig själva och det är de som ständigt får VG jag jämför mig med. Jag har aldrig fått omtenta (vilket jag dock tror jag kommer få göra denna gång, gårdagens salstenta gick inte bra) utan endast kompletteringar. De gånger jag fått komplettering har det berott på att jag antingen mått dåligt eller att lärarna i förväg sagt att alla ska få komplettera (på lärarprogrammet får vi lära oss att det alltid kan bli bättre).

Jag skrev en reflektion inför seminariummet om ätstörningar. Ett ämne som är rätt känsligt för min del då jag själv är en tjej med ätstörningar i  bagaget. Jag ska ge er ett litet utdrag från texten:

"Förebygga - den bästa åtgärden?

Om ätstörningar upptäcks tidigare menar författarna till texterna att behandlingen ger bättre resultat. I undersökningar visar det sig att 20,8 % av anorexipatienterna i utvecklar kronisk anorexi medan 46,9 % blir helt återställda (FoU, 2004). Vid bulimi ser prognoserna för tillfrisknandet bättre ut, behandlingen går också snabbare. En behandling som pågår under längre tid anses ge bäst resultat. Löwenströmska sjukhuset (”Löwet”) i Upplands-Väsby är den största mottagningen för ätstörningar i Sverige, där behandlar utifrån ett multifaktoriellt angreppssätt som innefattar ”praktisk ätträning, kognitiv samtalsterapi och medicinsk behandling” (FoU, 2004, s. 11). I en studie på fyra skolor i New England har man gjort en uppföljning av ett nationellt ätstörningsprogram (National Eating Disorders Screening Program, NEDSP) visat sig ge positivt resultat, även här poängteras att en tidig upptäckt av ätstörningarna ger en bättre prognos för elevernas tillfrisknande och längden på såväl sjukdom som behandling (Cheryl, D’Souza, m.fl., 2005)."

Följt av mina egna reflektioner

"Egna reflektioner

Eftersom jag själv haft ätstörningar har detta varit ett smärtsamt ämne att ta sig igenom. Det har rivit upp många gamla sår samtidigt som det gett mig vissa svar. Jag har insett att det är ett väldigt komplext ämne utan några faktiska svar. Därför ställer jag mig frågan om det verkligen finns en ultimat behandling för ätstörningar. Vad jag har förstått utgår de flesta behandlingar från samma grund; kognitiv beteendeterapi samt ätträning. Då prognoserna för att bli kroniskt sjuk är relativt hög ställer jag mig även frågan om vi behöver en bredare behandlingskompetens där olika former av behandling finns. Visionen bör väl ändå vara att alla ska tillfriskna?"

Självklart är arbetet längre än så, analysen och reflektionerna vidare men för att ni ska få en insikt i hur arbetet ser ut eftersom jag tänkte ge er lärarens kommentar på arbetet! I sedvanlig ordning skriver läraren inte Maddo (konstigt egentligen för på inriktningen skrev och sa alla lärare Maddo till och om mig).

"Hej Maddo
bra analys av texterna. Du visar att du har fötstått litteratuern och kan koppla sammanoch resonera om innehållet. Bra personliga reflektioner där du lyfter flera viktiga frågor som alla som jobbar med barn borde resonera runt. Hoppa upppgiften inte rivit upp allt för mycket, utan att det i stället stärkt dig som person och i din kommande lärarproffesion.

G+"

G+!!! För att inte ha läst särskilt noga (en text varpå engelska, ett språk jag har svårt att hantera och en bok läste jag för flera år sedan) så får jag nog vara rätt nöjd. Men går det att komma närmare VG? Nej, men ändå så långt ifrån. Tydligen är jag ett gränsfall i många lägen. Tråkigt att det alltid ska vägas neråt...

Jag har så svårt att göra mig av med saker. Alla mina papper från gymnasiet finns kvar. Varför jag nu skulle behöva mina mattepapper? Inriktningspapper kan jag förstå. Det är faktiskt saker jag kollat i under mina universitetsstudier. Men vem bryr sig om hur jag skrev en uppsats för åtta år sen? Ändå är det så svårt att slänga. Jag vill ha ett rent hem utan onödiga papper och prylar. Utan för mycket krimskrams. Mjukt men ändå "cleant" som jag skulle uttrycka mig. Personligt men ändå strikt. You name it! Det är nog dags för mig att göra en storrensning igen. Vad ska finnas kvar och vad ska bort? Jag brukar göra rensningar med jämna mellanrum och aldrig har de rensningarna lockat lika mycket som under tentaperioder. Annars lockar det inte alls! Jag känner att jag behöver kolla lite mer på protein, kolhydrater och fett. Vad har vi dem till och hur mycket behöver vi?

Jag har däremot koll på E%, jag vet hur jag räknar kcal (kilokalorier) till kJ (KiloJoule) och MJ (MegaJoule) och vidare till E%. Jag vet hur mycket protein, fett och kolhydrater som rekommenderas och jag har någorlunda koll på vätskebalansen. Jag behöver träna på fetterna och allmännt om rekommendationerna av dagliga intag. Mer än såhär kan jag inte göra.

Visserligen sitter jag inte i sängen längre och pluggar men... vid datorn!