Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

I juli kände jag något annorlunda i brösten. Det gjorde riktigt ont och gick inte att sova bekvämt på något sätt. Sen svällde brösten. Strax därpå upplevde jag enormt magknip. Förstoppning. Så fort jag åt en normal storlek mat så sa det stopp i magen. Gå på toaletten var inte tal om för det kom ingenting. Men vid den här tidpunkten visste vi vad orsaken till detta var. Nu kom illamåendet. Inga spyor. Men att gå omkring och känna sig uppstoppad och illamående mest hela tiden var ingenting jag tyckte om. Olof jobbade mycket utanför Stockholm och jag kunde inte ens passera köket utan att må illa, än mindre ge Tessan mat.

I denna veva började jag mitt nya jobb. Jag fick mediciner mot illamåendet och det hjälpte mig att klara av dagarna och fick magen att fungera igen. Det var med nöd och näppe jag klarade dagarna och nya jobbet var tufft. Mest handlade det om den psykiska biten. Jag brukar fokusera på brukare eller barnen när jag arbetar men efter en vecka fick jag sparken p.g.a. bristande engagemang och magkänsla. Vid kritik av hur det gick till så fick jag svaret att förskolechefen var tvungen att gå på sin magkänsla. Av de exempel jag fick handlade inga om själva arbetet jag utförde utan snarare om att jag valde att inte stanna över natten på en kursgård och att jag inte hade fått bra kontakt med personalen direkt.

Jag ställde mig upp igen och kontaktade ett annat ställe där jag fick jobba ganska mycket som vikare, väldigt uppskattad. Tyvärr kände jag att jag gjort mitt som vikarie med så kort varsel. Så nu har jag bestämt mig för att studera igen. För att det ska godkännas som heltid måste jag läsa in hela terminen. När jag pratade med dem hade jag två månader på mig att klara en hel termin. Nu har det gått två veckor och en kurs är avklarad, tre kvar. Nu hoppas jag att CSN ska godkänna min ansökan så att jag kan få pengar också.

Vad babblar jag om och vad innebär nu egentligen "från A till 15"? Jo, man brukar ju säga från a till ö men jag kan inte säga att jag är på ö ännu. För jag har precis passerat 15. Enligt det tidiga ultraljudet vi gjorde så är jag 16 fullgågna veckor idag. Enligt våra beräkningar är jag 16 fullgågna veckor på fredag.

För mig var det viktigt att passera vecka 12 innan jag sa något. Olofs mamma var den första som fick veta och sen rullade det på. Vänner, min familj. Alla resor för att berätta. Nu börjar magen puta och nästa vecka ska jag få höra hjärtat slå. I november är det rutinultraljud. Mer än så har jag inte koll på just nu. Skolan upptar en hel del tid och tankar av mitt liv just nu. Jag har två veckor/kurs just nu. En av kurserna är egentligen en sexveckors kurs och två fyraveckors. Men jag har bara sex veckor på mig...

Det ska märkas att pappa gillar bilar och mamma gillar rosa.

Olof går från jobbet runt tolv. Sen packar vi bilen. Hämtar Olofs kompis. Äter och sen åker vi. Släpper av dem i Ö-vik. Jag drar vidare till Umeå om det inte blivit för sent. Jag har förberett pastasallad. Risifrutti. Dricka. Tessans mat och packningen är gjord. Nu är det bara att vänta... Svaret från läraren har inte kommit heller. Men snart händer det saker iaf!

Sitter här och har bara sista uppgiften klar. Tema 2 är inskickat men inte godkänt. Så fort det är godkänt skickar jag in Tema 3 som är färdiggjort. Men det känns som om det går så långsamt.. Jag finner inte motivationen till att skriva Tema 4 när Tema 3  inte ens är inskickat. Sist jag fyllde på med teman så fick jag höra att man inte gjorde så på skolan utan avvaktade tills man fårr svar på temat innan. Jag har behov av att skicka in Tema 3 innan jag verkligen sätter igång med Tema 4. Så långt efter som jag ligger i skolan så är det sjukt frustrerande att veta att det krävs så lite men det är inte "rätt"...

Imorgon har jag bara till ca 12 på mig att plugga för sen drar vi oss norröver. Olof drar till Ö-vik för att träffa sina kompisar och jag ska få träffa Kickan och Sandra i Umeå. Och Kickans nya tillskott i familjen. Det är mer än ett halvår sedan jag träffade Kickan sist och jag saknar henne sjukt mycket. Självklart ser jag fram emot att träffa Sandra också, men vi träffas ju lite oftare. Haha.

I denna uppgift ska jag skriva om fosterutvecklingen. Låter som något helt nytt för mig va? Haha. Också en bidragande faktor till att det är tungt att börja skriva, vissa saker är så självklara att det knappt går att få ner i text.

"Svaret är så självklart enkelt"

Klippet är en favorit i repris. En bra låt om du frågar mig. Gessle är soft att lyssna på. Man kanske skulle ta med Gessle-skivan på vägen upp?

Jag skickade in mitt tema 1 på kursen igår och fick svar redan idag. Snabba puckar. Jag blev godkänd men jag kan tyvärr inte säga att jag glädjs åt det. Varje gång jag skriver en uppgift går jag in för att förstå det jag skriver om. Vilket i sin tur leder till att lärarna skriver saker som;

Det känns så tråkigt att inte få bli ordentligt bedömd på det man gör utan behöva göra extra saker för att få en korrekt bedömning... För om uppgifterna hade kunnat ge högre resultat visar ju lärarens svar på att jag hade fått det, men icke. Jag ligger lååångt efter i studierna eftersom jag hade tänkt studera vid sidan av jobb förut och nu valt att försöka på heltid, vilket innebär att jag ska klara av studier som skulle startat 15 aug... Halva tiden har jag på mig, förra terminen var det lätt men nu måste jag erkänna att jag mött motstånd. Denna kurs är otroligt tung och svår. Medicinsk grundkurs heter den och jag har ingen direkt erfarenhet av celler och axon och allt vad som nu påverkar kroppen! Och hur fasiken har man kunnat följa en liten cell på dess arbete och sett att det är det enda den gör?! Äggcellen hos kvinnan är den största cellen och den är 1/4-dels millimeter..!

Nej, jag är nöjd med godkänd men jag tycker att om jag nu förtjänar högre betyg så ska jag få det..!

Jag har funderat på det där med vikt och oss tjejer. Detär så viktigt att vi går ner i vikt. Vi ska vara godisätande sockerfria och vi ska ha slimmade kroppar med kurvor, allt beroende på vilket klädesplagg vi ska ha och vilket mode som gäller. Det är sjukt. Varför kan vi inte satsa på att finna vår stil? Själv planerar jag att acceptera min kropp medan den växer.

Jo, men visst putar det lite granna?  

Jag vet att jag skulle berätta om måndagen men det blev inte riktigt av... Igår loggade jag in på bloggen, klickade på "skapa inlägg" och kände att jag inte hade blogglust alls. Och då blir det inga blogginlägg gjorda. Sådeså!

Igår var en stor dag för mig. En bra dag för Olof tror jag allt också. Olofs beskrivning på facebook var nämligen som följer:

Ni kanske förstod vad det handlade om men vissa personer kanske har svårt att läsa mellan raderna... Olof har fått nytt jobb. Dessvärre hann han bli uppsagd innan eftersom hans chef (och "kompis") skulle "avveckla" företaget P.Bjerkedals AB. Det finns mycket frågetecken kring trovärdighet och hur denna "avveckling" egentligen kommer äga rum men i vilket fall som helst: Olof har ett nytt jobb. Kollektivavtal. OB-tillägg. 40-timmarsvecka. Femdagarsvecka. Känns det bra eller känns det bra?

Mer tid för sånt här:

Är i Göteborg nu. Ullared igår. Kompisträffar och kompisträffar... Skoj men ack så trött man blir! Återkommer med vad som inhandlades på Ullared (Gekås; ca 1500 kr, gemensamt med Olof).

Nu ska jag duscha innan vi drar till stan för nästa möte! Tjohoooo! Kan nog leva på detta ett tag. Precis vad jag behövde!

Idag bestämde jag mig för att äta lunch i Vällingby centrum. Det tyckte jag att jag var värd och beställde en sån där "bestäm-själv-sallad" med keso, fetaost och räkor. Namnam. Eftersom man har keso behövs ingen dressing (bra för den som tänker på vad den äter). Men jag äter keso för att det är gott. Så när jag stod och beställde var det en kvinna som flikade in lite ord och så spann vi vidare på det och slutligen hade jag lunchsällskap. Mycket trevligt. Hon tyckte att vårt samtal gav perspektiv och det gjorde mig glad. För jag var ju bara mig själv.

Imorgon är det torsdag. Tjohoo! Göteborg, here I come!!!