Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Jag är lite förvirrad just nu. Idag åkte jag till IKEA och köpte lite saker till en grej vi köpte häromdan. Sagt och gjort. Sen fixade jag lite hemma och nu är det städning och tråk inför söndagens födelsedagsfirande som gäller. Och lite pluggande, fick otroligt nog en komplettering idag! Tror det är beviset på att jag är less på skolan.

Sen vet jag ju inte hur saker och ting ska kännas men det känns som om det är lite ivägen och så i magen. Jag kan inte sitta för länge och jag är lite förhindrad ibland. Funderar på om det är en missnöjd bäbis i magen som säger åt sin mamma att röra på fläsket. Men om jag står för mycket blir jag trött i magen, vettetusan hur jag ska göra! Jag vet inte om det är sparkar för jag vet inte hur sparkar ska kännas. Men det känns att det är något där och det är väl inte så konstigt eftersom den är drygt 20cm i dagsläget. Vet mer nästa torsdag efter RUL. Frustrerad blir jag också för visst putar magen men...usch så långsamt det går! I helgen sa jag till Olof att nu får ungen komma, jag är trött på att vänta! Och inte ens halva tiden har gått...suck! Haha. Lär vara grymt less på väntan i april om jag redan tycker att den ska komma. Samtidigt känns det som om det gått så jädrans snabbt. Är jag gravid? På riktigt? Eftersom jag inte vet om det är sparkar, och eftersom Olof inte kan känna sparkar (ännu) och det finns liksom inget... konkret mer än en tjockare mage (som skulle kunna vara övervikt) så känns det overkligt. Sen funderar jag på om det är rätt? Förra gången tvekade jag inte en sekund på att behålla barnet. Det gjorde jag inte i början av denna graviditet heller men nu har jag hunnit börja fundera. Är det rätt? Är det smart? Har jag förutsättningarna? Vilka är förutsättningarna? Vad kan jag ge barnet? Vad vill jag ge barnet?

Vagnen vi tittat på är troligtvis den vagn vi kommer köpa. Och sen säger folk en himla massa saker om att vi köper en ny vagn och det finns en jädra massa åsikter om allt. Och visst stör det mig ibland. Men jag får lära mig leva med det. Barnet kommer inte vara ett kön, därför är det roligt att ni röstar på könet nu. För kläderna som barnet får kommer vara både "flickiga" och "pojkiga". Uppväxten kommer inte handla om Barbie-dockor om det är en flicka eller bilar om det är en pojke. Jag vill ge mitt barn en dockvagn och bilbana. Lego (könsneutralt!) och annat skoj. Nu har jag turen att ha kvar massor av saker från min barndom och en lillebror som troligtvis kan tänka sig att dela med sig av sina saker. Så klädesmässigt kommer vi behöva mer rosa första året. Sen blir det "pojkiga" leksaker som behövs. Men det är en stund kvar. "Kenta och barbiesarna" är en bok jag gärna skulle ha till bäbisen. Jag vill ha böcker. Böcker är bra och en mamma som tycker om att läsa tror jag är en bra förebild. Olof är inte lika förtjust i läsning men han har andra kvalifikationer.

Språkforskare har noterat följande:

• Kvinnor ställer mer frågor, ger fler stödtecken under samtalet och använder oftare orden du och vi som ger mer personligt intryck
• män har fler direkta påståenden och fakta i det de säger
• kvinnor är allmänt mer osäkra i sina uttalanden och de talar tystare än män
• pojkar dominerar diskussionerna i klassrummet
• män talar mer i det offentliga livet, kvinnor i det privata
• kvinnor talar mer än män om människor och relationer
• män talar mer än kvinnor om saker och fakta

(Cronlund, 2004, s. 88)

Intressant? Jag vet att alla inte är intresserade av känsskillnader men jag tycker att det handlar om mer än löner och arbete. Det är såhär relationer ser ut, även de som anser att de har jämställda förhållanden! De må vara mer jämställda än andra men helt jämställt? Njae..

Jag vill inte klaga men eftersom jag ofta skriver det jag vill gnälla över här på internet så känner jag att jag kan släppa det sen och vara glada Maddo på fritiden. Jag pluggade ikapp nästan en vecka förra veckan. Nu sitter jag här och har gjort fyra tema-uppgifter och ingen av dem är godkända ännu. En person är på semester så att den uppgiften inte är godkänd kan jag stå ut med. Den andra uppgiften skickade jag in exakt 13:00 i tisdags och mailet är fortfarande oläst. Mailet jag skickade till läraren om att jag behövde snabba svar för att jag ligger så pass efter i skolan skickade jag in i tisdags 11:18 och det är också oläst... Tyvärr har jag två kurser kvar till 6:e december. Kurserna ska vara 4veckor vardera och jag känner att jag gärna hade fått rullning på studierna. Nu finns ingen anledning att göra fler uppgifter för två uppgifter står redan och väntar på att bli inskickade... Blir så ledsen över detta. Enligt skolan är det flexibel studietid, då borde man kunna läsa snabbare, ellerhur?

Nu ska jag försöka göra något vettigt av dagen.

När jag blev gravid kunde jag må illa av tanken på viss mat. Att äta kontinuerligt, smaklös och luktfri mat blev mitt  mål varje dag. Jag levde ibland på rostad smörgås eller filmjölk men mest åt jag frukt. Vit fisk var bra och potatis kändes skönt. Olof fick stå i köket så fort han var hemma. Det resulterade i att vi har börjat med att göra matlistor under vardagarna. På måndagar skickar jag ett sms till Olof som handlar på vägen hem (han åker förbi en ica maxi på vägen). Det är skönt att få in handlandet i vardagen så man slipper söka extratid för det. Förr kom Olof hem och vi åkte tillsammans för att handla. Ni vet ju hur Olofs förra jobb såg ut, ja...ibland blev det inte så bra. Men med en matlista får jag i mig bra mat varje dag vilket är jätteviktigt, speciellt nu. Ikväll är det fisk och imorgon köttfärslimpa på fredag avslutar vi med en vilttacos. Viltfärs som var på extrapris på närica. Jag har alltid tyckt om att planera maten och försökte även det när vi delade lägenhet jag och K. Tyvärr sågs vi inte så ofta så det blev liksom aldrig av. Jag tror det är bra att äta ihop, man får en bra stund ihop dr man kan prata om allt och inget.

Vad vill jag komma fram till? Jo, jag tror att det är viktig att skapa tid för varandra, vardagstid. Annars blir helgerna allt för korta. Helgen är redan för kort, varför korta ner den ännu mer? Lyssna och prata. Hur var din dag? Hur trivs du på jobbet? Vad har du gjort idag, det är frågor som är så enkla men ändå...de kräver tid. Tid att lyssna på svaret. Annars blir svaren "bra" "bra" "det vanliga"...

Jag tror att jag kommer börja använda mig av såna där förkortningar som inte är naturliga för alla och det är skittråkigt att komma in på en blogg och inte fatta allt som skrivs, speciellt om man följt den ett tag! Så jag tänker på er!

BM = Barnmorska

UL = Ultraljud

RUL = Rutinultraljud (görs någon gång mellan v. 16-20)

VUL = Vaginalt ultraljud (används innan v. 8)

Det är de ord jag kommer på just nu. Med detta vill jag säga till er att säga till mig om det blir någon förkortning ni inte hänger med på! Idag var vi hos bm (alla i kör: Barnmorska!) för att lyssna på bebisens hjärtljud. Jag hade hunnit börja oroa mig ordentligt de senaste dagarna för tänk om..? Innan var jag lugn som en filbunke efter UL (...ni minns va? hihi). När vi kom in till bm så frågade hon lite och tänkte ta mitt blodtryck (finns säkert någon fin förkortning för det men...inte vad jag vet!) men eftersom jag sa att jag blivit orolig de sista dagarna så sa hon att vi lyssnar på hjärtat först. Så vi fick höra hjärtat. Lite över 140 slag/minut slog det och det var fullt normalt. Hon sa också att det hade börjat synas lite. Barnmorskor känner på livmodern när man är gravid, det känns inte speciellt obehagligt men kanske om man har problem med att folk rör ens mage. Äsch, jag tycker det är okej. Sen letade hon efter bebisen och jag som inte ens vill att Olof rör min mage för att det känns obehagligt! Och efter det kom ljudapparaten. Blodtrycket låg bra och allt sånt där. Så ska vi ses i december igen. Om jag ville höra hjärtat igen kunde jag ringa och boka tid. Väldigt snäll och trevlig. Lite speciell är hon men jävligt mycket bättre än den förra. Nu hör jag hjärtslag i huvudet och bebisen lever. Jag ska nog göra en undersökning på bloggen, ni får gissa om det blir en flicka eller pojke! Vi tänker inte kolla upp könet så det blir en överraskning för alla!

Idag har jag beställt två förstoringar. Vi har fyra ramar som ska upp i hallen/vardagsrummet (öppen planlösning) och två av bilderna beställde jag idag. En bild har vi sedan tidigare, den är från tidiga ultraljudet, och en bild kommer den 10:e november.

Ultraljudsbilder är inte alltid enkla att förstå så jag försöker vara pedagogisk och beskriva bilden. OBS! Det är inte en gigantisk näsa, det är armarna som är uppåt! Fötterna syns svagt längst med "kanten" på ägget (ägget = det svarta). Jag hoppas jag ger en bra förståelse för er utan blogg! Vill ju att ni ska förstå det också. För mig var det kinesiska i början. Barnmorskorna får ju förklara varenda liten sak de gör, säger.

Bloggen har gjorts bredare och alla med gamla måtten på header har fått en förhållandevis ful blogg, jag är idag glad att jag tog bort min header men funderar lite på vart den är. Minns jag inte fel så är den i ursprunget mycket större. Men det är inte så viktigt. Jag tycker man borde få bestämma själv om man vill ha den gamla, smala, designen eller denna nya. Personligen anser jag att det är lättare att läsa i den gamla designen. Komiskt att bloggen blir bredare i samma veva som jag. Haha.

Igår var vi hos svärmor och åt kräftor. Det är himla gott. Lite färska havskräftor och lite frysta insjökräftor. Det blev rätt sent och idag är jag riktigt trött. Började en ny kurs idag och det är så svårt ibland! Igår när vi var hos svärmor sa hon att det började puta. Det är roligt när folk börjar se men än så länge är det inte så att det är uppenbart utan at är mest en bulle. Kan lika gärna vara extrakilon. Imorgon är det barnmorska och då hoppas jag få vägas och se hur mycket jag gått upp och vi ska få höra hjärtat. Jag är lite rädd för att det inte ska höras något. Tänk om det dött? Desto närmare dagen jag kommit desto räddare blir jag. Efter ultraljudet var jag jättelugn. Efter barnmorskan sist sa hon att vi kunde få höra hjärtat och då blev jag glad. Sen började rädslan "tänk om jag inte hör något?" "Tänk om det dött?" Det är trots allt missfallsrisk hela graviditeten. Fram till v. 17 är den förhållandevis hög och till v. 12 är den som högst. Medveten om att jag gick flera veckor med ett dött foster sist skrämmer mig. Jag önskar att någon sagt till mig vid första besöket på akuten att det verkade som missfall, inte försökte säga att "det kan se så här ut i vecka..." Nej, nu måste jag tänka att det ska bli bra.

Idag var vi och kollade på vagn. Jag vill ha lite koll, behöver väl inte köpa en nu men vill ju gärna ha koll på läget. Första butiken var ett fjasko. "Jag jobbar bara varannan helg så jag vet inte riktigt..." och inte hade de fått in proverna från 2012 års kollektion heller (även om vi var mer intresserade av 2011 för att få rabatt men man vill ju veta liksom...) Vi fick en katalog med bilder sämre än de på internet (mobilbilder känns mer detaljerade). Sen fixade vi Olofs abonemang och försökte lösa så att han kan få loss sitt nummer och få ett vettigt abonemang. Nu hoppas vi att hans nummer är igång inom en vecka. Håll tummarna!

Därefter åkte vi till en annan butik för att få pejl på vagnarna och nu fick vi service! Vi började med Emmaljunga som är den vagnmodellen jag fått fram efter en hel del googlande. Den ska vara bäst tydligen. Vi bad om att kolla på andra märken också och hon berättade likheter och skillnader med Emmaljungan. Vi fick klämma och känna i lugn och ro, testa och så... vi har nog fastnat för en vagn. Det är en djungel det här. Det är chassi som ska väljas, utförande, ligg, sitt, kombi, lift... Mitt tips till de som börjar fundera på att skaffa barn; Kolla på vagn i tid!

Jag har en liten dröm om att ha en fin barnvagn. Vet att många av läsarna inte är så intresserade av att läsa ännu en mammablogg och jag ska försöka att inte bli en mammablogg för det finns allt för många sådana anser jag. Mest jag och lite bebis. Men nu är det så att jag funderar på att köpa en ny barnvagn för att kunna vara nöjd med mitt köp och trivas länge. Bilbarnstol och kläder och babysitter och allt vad barn nu behöver kan jag mycket väl tänka mig att köpa på blocket eller i andra-hand. Men barnvagnen är ändå någonting som jag känner ska symbolisera mig. Jag vill inte ha vilken vagn som helst och jag är inte beredd att lägga flera tusen på en vagn men...en vagn är ju... en vagn! Någon som har erfarenhet av focus duo? Det är blandade recensioner man läser och jag anser väl inte att recensionerna av personer man inte känner är särskilt...pålitliga faktiskt. Har läst allt för mycket skit om bra saker på de där mamma-sidorna.. Så nu vänder jag mig till er, trogna läsare. Älskade läsare. Japp, just nu! Känner du någon, eller har du haft/har en focus duo?