Idag blir det en kort uppdatering. Dagen började nämligen klockan 06:00 och är inte slut ännu. Gick ut på en promenad med Tessan på morgonen därefter begav jag mig till vagnen för att åka till jobb 3. Missade vagnen. Dooh! Tog en annan vagn och sen byte till buss. Yes. Sen var det jobb, när barnet vaknade åt vi och åkte till skolan. Föreläsningen gick bra. Visst lät barnet litet men frågade om hon störde (självklart inte hela klassen men de som satt nära) och därefter var det seminarium som gällde.

Seminariumet börjar samtidigt som barnet håller på att somna och jag säger då att jag står upp (gungar vagnen) tills hon somnat. Kommentaren tillbaka kändes inte allt för trevlig och vi har ett internnamn på personen som inte är helt snällt att skriva i bloggen.

- Ja, men gör den ljud får du gå ut.

Det är ett barn vi pratar om, barn låter! Kursen jag läser är främst inriktad mot skola så jag tycker att folk borde ha överseende. Lyckligtvis verkar inte mer än någon enstaka störa sig på detta fenomen.

På lunchen fick jag springa och lämna min nyckel till min hundvakt och sen kunde jag vara lugn. Träffade gamla klasskompisar som trodde jag blivit med barn. Men så tjock kan jag väl ändå inte ha varit tidigare? Uhm. Sen gick jag och Sandra på stan lite, mötte upp Tessan och hundvakten för att sedan lämna en Sandra vid Fysiken-huset och bege mig för att lämna "mitt barn".

Väl hemma fann jag ett stort berg av disk. Inte riktigt vad jag ville mötas av (även om jag visste att det fanns) när jag hade gått upp kl 06:00, varit på halvlång promenad och sen jobbat 07:30-17:00.

Jag och hundvakten gjorde mat och diskade och nu har Katarina sina vänner på inflyttningsmys. Jag har varit social en stund men jag är grymt trött så jag ville ha lite tid här för att varva ner. Nu är det nog snart dags att lägga sig. Är otroligt trött. Har ett inte allt för positivt samtal att invänta som egentligen skulle ägt rum idag, som jag fick nys om igår och det får tynga mig en dag till. Jippie.

Sova var det ja. Godnatt kära läsare. Jag hoppas ni vet att jag inte lägger upp era kommentarer för att jag vill vara personlig och svara på dem när jag orkar! Vem stal min tid och ork?

Plugga är skoj. Det blir ju liksom vad man gör det till (så att säga). Vi satt hos mig idag med projektgruppen. Sandra, Alexander och jag. Katarina är också med på filmen. Jag hoppas det inte bara är ett internskämt utan att ni förstår komiken?

Igår begav jag mig till Kickan. Vi hade inte setts sen november och det är sjukt länge för oss som är beroende av varandra. Självklart har livet rullat på ändå men... ja. Vi åt hemmagjord spenatsoppa och sen massa goda kakor som Kickan bakat själv och några som Elin hade bakat också. Det var gott.

Sen gjorde vi en sminkning och tog lite kort. Det var roligt och vi skrattade mycket. Det var superhärligt att få träffa Kickan igen och Novaskrutten för den delen också. Fy vad barn växer! Det borde vara olagligt, haha. Jag har tränat Nova på att säga Maddo för nu pratar hon ju. Fantastisk unge det där. ♥

Bilden speglar tydligen min personlighet, haha.

Fjortisen Maddo har talat.

Okej. Detta rekomenderas inte, eller så rekomenderas det. Jag har inte riktigt bestämmt mig ännu. Jag gick upp sju igår, ut med Tessan, plugga, iväg och jobba, hem och fixa för att sedan få gäster vid 15-tiden. De sista gästerna slängde vi ut vid två. Så upp igen vid sju idag. Jag är rätt mör i kroppen. Funderar på att sova men ska promt läsa folkhälsorapporten. Insåg att jag har en text som jag inte har läst men som ska vara klar på torsdag, helst imorgon eftersom vi ska ses i projektgruppen för att planera upplägg. Jag borde plugga mer helt enkelt.

Vi hade supertrevligt igår och jag kan inte säga annat än att det blir så jäkla tomt när man haft en bra och fin rullning på folk hela dagen. Jag hatar dagen efter en fest/gemensam kväll. Det är så tomt...

Jag pratade som vanligt en himla massa och inflyttningspresenterna var superfina. Ska se om jag orkar lägga ut bilder sen. Jag ska ge up folkhälsorapporten nu och se om jag kan sova en liten stund, har en del sömn att ta igen.

Jag hade förberett mig på att lägga in en stöt på mina klasskamrater. Kanske peta till kulorna.. okej, jag inser att min humor är låg. Det blev ingen biljard så inget stötande på kulorna... Haha.

Dagen kan sammanfattas såhär:

- I pinked on you.

Det var min kommentar när jag gjorde en rosa prick på Sandras hand i början av lektionen. Sen kunde vi glömma bort koncentrationen och det var bara inse att vi har riktigt roligt ihop. Det känns skoj att komma till skolan numera. Inte tungt som det gjorde i höstas. Jag är supernöjd med mitt liv just nu!

Sandra tog en bild på lektionens snack.

Stal bilden från hennes blogg!

På GU (Göteborgs Universitet) har vi något som kallas för GUL, andra skolor kallar det pingpong men Göteborgare vill alltid vara så speciella! Anyway, på GUL kan man diskutera, maila och chatta med klasskompisar. Det är rätt bra. Det finns till och med smileys på GUL. Alltså om jag skriver :) blir det en gul smiley. Känns inte helt proffesionellt om du frågar mig. Haha.

Idag har Katarina åtagit sig Tessan för att jag ska kunna spela biljard med klassen. Det känns roligt. Jag gillar ju min projektgrupp, vi är bäst. Och fy så flummiga vi kan vara. Bara jag och Sandra har ju våra "dåva" och "va". Sist tillkom vår tredje gruppmedlems kommentar "I'm fat too" som svar på Sandras "I fat you" (Svengelska: Jag förstår dig). Gammelsmurfen tycker att vår humor är låg. Den är faktiskt lägre än glocalnet. Men skratta är bra!

Hahaha, jag hittade just nedanstående film på YouTube och den har jag aldrig sett innan. Älska Robert Gustavsson!

Jag är på bättre humör nu. Jag har rensat bland mina kläder. Hittat en hatt och stått i spegeln för att posera. Lite fjortisvarning kanske men ibland behöver man göra sånt. Sen har jag fixat hyllan och mitt skrivbord i arbetsrummet. Vi har fått dörrarna limmade och skåpet där diskmaskinen tidigare satt lagat. Som pricken över i:et så fick vi en långpanna! Yes, vi har längtat. De tidigare var riktigt äckliga.

 Ibland ska man bara låta sig vara...fjortis!

Jag fick en liten replik i huvudet. På tal om fjortis. Eller kanske egentligen en konversation kanske. Från min favoritfilm.

- You know, there is a difference between like and love, because I like my scechers but I love my Prada Backpack...

- But, I love my scechers?

- Thats because you don´t have a Prada Backpack.

- Aah...

Det är en av de första replikerna på trailern. Se den. Den är så...djup? Haha. Älskar den filmen! Ja, ni märker att jag är tillbaka på banan igen va?

Vi har beställt kött från Gröna Gårdar tidigare i veckan. Jag har gått och blivit rätt kräsen med vad jag äter. Egentligen äter jag vad som helst. Men jag tillagar inte vad som helst. Jag vill veta att djuren jag äter är bra. Jag köper aldrig kyckling längre efter att ha sett lite på youtube hur de växer upp. Jag är rätt känslig av mig. Känner du till något ställe man kan köpa kyckling på samma sätt som Gröna Gårdar har nöt- och lammkött så är du välkommen att säga till. Hur som helst hämtar vi det nästa vecka. Toppen!

Jag vet att jag borde plugga men jag kan inte sluta tänka på allt som behöver göras inför lördagen. Strukturerad kallar Sandra mig. Jag känner mig allt annat än strukturerad idag. Trött. Förvirrad. Stressad och typ tom. Känner ingen lust. Undrar om det har att göra med att jag inte tränar lika mycket som förr? Det var i lördags sist. Jag ska träna ikväll. Det känns konstigt att inte träna fyra dagar i veckan numera. Jag har ätit dåligt de senaste dagarna också, inte bra.

Ny start från idag då. Snickaren är på besök och ska fixa lite dörrar och skåp. Det är ju bra att det blir gjort innan festen! Jippie! Nu ska jag rycka upp mig, behövde bara få gnälla av mig lite! Bjuder på lite skön morgonmusik.

Jag är uppvuxen med att göra egen brunsås. Det är enkelt. Du smälter smör, rör ner mjöl, häller i mjölk och sen soja och vitpeppar. Tar lika lång tid som pulversås. Men varför köper vi färdig mat? Vad är Svensk matkultur och är Tacos verkligen mexikansk mat eller är det en amerikaniserad maträtt?

Om det och mycket mer kan du se i Landet Brunsås. Med Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren i TV-rutan. Självklart är Mats-Eric Nilsson med på ett hörn. Annars hade jag kanske inte varit lika intresserad? Hur som helst finns länken till hela första programmet under Månadens tips från Maddo! Du hittar det i kategorierna till höger. Ikväll kl. 20:00 kan du se del 2 av 8 på SVT2.

Från SVT Play: Landet brunsås

Jag vill inte att alla ska veta allt. Men vissa saker är jag rätt öppen med. Jag har haft en depression som nådde sin spets runt denna tid förra året. Det är den medicineringen jag har trappat ner nu i en vecka. Nu får vi se om jag avvaktar med att sluta helt eller om jag helt enkelt skippar dem från och med inatt. Detta är nog första gången jag trappar ner medicin för att jag vill det. Inte för att jag inte vill gå på tabletter utan för att jag faktiskt mår bra och har lyssnat på mig själv.

Det har varit en sjuhelvetes tid. Jag har mått så dåligt som jag inte trodde jag skulle kunna må. Jag har skrattat. Jag har haft roligt. Men jag har haft en tyngd i bröstet. Många dagar har jag bara velat gå tillbaka till gamla mönster. Bara för att få lätta på trycket. Däremot minns jag hur mycket som slog tillbaka när jag gjorde det sist. Man kommer in i en ond spiral.

(En klasskompis har ärr från skärsår på sina armar. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vill ju hjälpa, stötta... men vem vill ha hjälp från en helt utomstående? Det blev en parentes bara)

Ond spiral... ja, jag har länge förnekat mig själv och mina känslor. Detta år har handlat om att bejaka mina känslor. Det är fortfarande svårt att skriva om det år som varit. Men jag vill skriva. Jag vill berätta.

Det senaste året har jag velat skada mig själv. Gömma mig i min bubbla. Slippa ta ansvar. Inte tänka på mig själv och bara vara som ett barn. Jag har varit rädd för att någon ska komma på mina känslor. Jag har haft känslan av att jag är ett stort skämt. Inte ens litat på mig själv. Varit rädd för mig. Vägrat umgås med mig själv.

Samtidigt har detta år bjudit på många insikter. Det gör inget om jag gör fel. Jag kan ändra åsikt och min åsikt är också värdefull. Ibland är det viktigt att faktiskt ha en åsikt. Jag har också insett att vänner inte växer på träd och att man kan glida ifrån varandra beroende på vilken utbildning man har och hur man utvecklas även efter tonåren. Kanske är det jag som är för lik en tonåring till sättet? Jag vet inte.

Jag har insett att jag inte är den typen som festar varje helg. Ett tag festade jag nästan varje helg och det var roligt. Det ska jag inte sopa under mattan med. Jag har som sagt skrattat och haft roligt under året som varit. Men det är inte det jag vill med mitt liv just nu. Jag har kommit till insikt med att jag inte är typen som festar varje helg. Jag gillar träning och att utvecklas inom kosten. Jag vet fortfarande inte vad jag vill jobba med men jag tror det kommer, tids nog. Nu studerar jag för att jag vill. Jag bor tillsammans med Katarina för att jag vill och jag har Tessan för att jag vill. Sen skaffar jag vänner från de premisserna.

Året har till stor del handlat om att göra saker igen. Fast för min skull. Inte för att träffa någon annan utan för att känna efter hur jag vill ha mitt liv. Lite som i Runnaway Bride när Julia Roberts får frågan hur hon vill ha sina ägg tillagade. Har du inte sett den? Se den!

Jag har gått ner i vikt mest för att jag gjort det jag trivs med. Jag har inte försökt följa någon diet. Jag har inte försökt forma mig för att träffa nya människor. Jag har litat på att folk överlever om jag väntar med att svara direkt. Om jag är osäker säger jag det och vill personen ha ett svar blir det nej. Jag vill inte pressa fram ett ja i rädsla för att såra någon annan. Då sårar jag bara mer.

Därför är jag glad och lättad över att kunna avsluta min medicinering denna vecka. Jag mår helt enkelt bra nu och jag är stolt över de steg jag tagit. 2009 var utvecklande men jag vill inte leva om det. Jag fyller 25 i höst och det är dags för mig att förverkliga mina drömmar detta år. Vilka drömmar har jag egentligen? Det får kanske bli ett annat inlägg. En annan dag.

Denna gång ville jag berätta om varför jag är så glad över att få sluta med min medicin. Jag kommer få ge blod igen också. Jippie.

För mig är det viktigare att det jag äter är "äkta vara".

P.S. Som i ett steg att faktiskt visa mina åsikter har jag lagt in lite nytt i menyavdelningen. Kika gärna där, det finns matnyttiga länkar och tänkvärda ord.

Vi bor bara inte i en lugn trappuppgång! När vi skulle gå och lägga oss (rätt snart efter nattens blogg) kommer grannen på att det går att ha fest när klockan är mitt i natten. Mitt i natten! Vi gick vänligt men bestämt upp för att säga till men fick i princip slå in dörren för att de skulle öppna. Dörren öppnas av en man med ögon som håller på att ploppa ut ur ögonhålorna, äcklig, svettig och med öppna byxor. Bakom honom står en lika äcklig och sliskig ung kille med fläskläpp och ögon som sett bättre dagar. Jag vräker ur mig att det är måndag och mitt i natten. De lovar att sänka musiken och jag står kvar tills det är kontrollerat att det inte hörs ner i lägenheten. Vi hade pratat om att bjuda våra grannar på inflyttningsvimmel men känner mig aningen tveksam faktiskt.

Förutom detta så fick jag Gammelsmurfen att ringa och väcka mig. Jag somnade dock om. Men jag kom upp tillslut och iväg till läkaren. Där konstaterade vi att jag kan avsluta min medicinering när jag vill (jag har börjat trappa ner redan) och jag har medicin jag kan ta vid behov. Så snart är jag frisk på riktigt. Känns toppen!

Ja, det är sant. Polisen ringde just på porttelefonen. Jag trodde det räckte med en stulen toalett men jag vettetusan vad det är för område vi bor i. Man har aldrig tråkigt i och för sig. Spännande detta. Nu blev det sent i sängen...igen. Doh!

För att se det komiska i det hela var min enda tanke att jag då inte kunde möta polisen i rosa långkalsonger. Tror ni jag kom ihåg att titta på om poliserna var snygga? Nej, verkligen inte. Men unga verkade de allt! Undrar om man kan lägga sig nu eller om det ska hända något mer?

Tessan brukar få följa med på jobbet. Det funkar finfint och min brukare gillar det. Efteråt brukar jag gå med henne i stan och det går faktiskt över förväntan. Hon gillar vanligtvis inte mycket ljud men i stan går hon fint och nära mig så egentligen är det mer att jag ska känna mig bekväm i rollen som matte på stan. Hon har aldrig skällt mot andra hundar i stan. Min tokfia som brukar göra det utomhus! Det är rätt skönt att få berömma henne så mycket så det ger oss båda något positivt. 

Vi brukar avsluta med att gå in på Femmans Zoo och kolla. Första gången testade vi sele, andra gången köpte vi träningsgodis (inte lika illaluktande i fickan) och dentiststicks. Idag skulle vi kolla på en sån viktväska/ryggsäck för vi anser att hon behöver en sån vissa dagar för att tröttas ut. Hon har en favorittjej där. En anstäld. Tessan är lite försiktig med att hälsa på folk och är rätt blyg och "mattig" men denna tjejen ger henne ju godis! Vem kan motstå godis? Av en och samma tjej också, varje gång. Underbart.

Imorgon ska Björn ta TessenTassen på dagen. Jag går dit på morgonen och sen lämnar han henne innan han ska möta en kompis, på så sätt får jag äta lunch med klasskompisarna. Både jag och Katarina har heldag imorgon. Ska bli skönt att få tjöta med klasskompisarna lite. Jag är en rätt social människa. Dessutom känns det inte helt rätt att komma hem, ut, runt huset, kissa, in, iväg. Visst klarar sig hundar men jag tycker inte de ska vara ensamma längre än rekomendationerna säger. Fyra timmar är det va? Tack Björn! ♥

Vad vore världen utan humor? Viss humor är intern, denna kan vara gränsfall men för att ni ska få lite perspektiv kan ni behöva läsa mitt inlägg: ibland spårar det bara ur - på lektionstid! och Sandras inlägg: Dag tre avslutad. Jag fick ett SMS från en av klasskompisarna idag, såhär såg vår konversation ut:

Behöver jag tillägga att jag faktiskt skrattade till på spårvagnen? Högt. Pinsamt. Haha.

Jag och Katarina tvättade i helgen och det innebar att jag bytte sängkläder. Så jag satte glatt på mitt vita underlakan och rosa sängkläder med lila hjärtan. De har en speciell berättelse bakom sig men den tar jag en annan gång. Hur som hellst så låg Tessan i min säng under dagen. Jag tycker att det är okej att ha hunden i sängen. Men nu är det såhär: Tessan har börjat löpa och detta upptäcker jag på mitt nytvättade, vita lakan!!! Dooh. Det ser ju ut som om jag har mensat ner mitt lakan. Snyft. Men visst, jag skrattar åt det komik-tragiska.

Samma sängkläder som när Tessan kom hit.