Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Jag menade ju inget illa.. Ändå blev det så fel... Och nu gör det ont i hjärtat. Tänka på mig själv, kompisen, Tessan... jag kan inte ta hänsyn till alla i denna situation. Så hur jag än gör måste jag såra någon...

Nu ska jag avslöja lite till då. I mitt liv händer det ju en del emellanåt och nu har jag bestämmt mig för att äntligen ta tag i något jag velat göra länge. Jag blev, tack vare Sara (Smuppra) medlem på såna där deal-sajter för att hitta bra dealer (heter det så?) på olika bra och onödiga saker. Undrar hur många gånger jag ångrat mig eftersom mailkorgen fyllts med mail. Men idag, när jag tänkt slänga skiten utan att titta men ändå läste ämnesraden: "64% rabatt MC-paket eller B-Körkort-paket!" Plötsligt hade jag öppnat mailet och ringt Nina och Sandra och nu har jag visst tagit dealen så 2011 blir mitt körkortsår. Helt galet. Pengar? Nej, men det löser sig..

Sen var det köket ja! Inledningsvis vill jag visa mitt fina engagemang med ljus. Tre är ju gyllene inredningssiffran så... Tre ljus!

Ljus och mys i köket.

Ja, ni kanske förstått att jag bryter från normen med mitt köksbord?

Lila-svart köksbord!

Jag anser att man ska våga chansa med färger så här är mitt lila köksbord. Snyggt om du frågar mig. Och det är väl mig du frågar?

Jag har gett mig in i något helt galet och allt är Saras (Smuppras) fel! Berättar mer när jag smält hela grejjen. Galet....helt sjukt! Galet. Otroligt. Osannolikt. Herregud..

Köksbordet är på plats. Det är skitsnyggt. Ska bara snygga till i köket samt få tummen ur så blir det en bild sen! Awesome som man kan säga! Bärhjälp? Någon? Nu?

Vaknade för i övrigt 7:30 i morse. Inte helt okej en söndagsmorgon!

Efter en otroligt trevlig middag hos söta Pernilla och hennes sambo (vågar inte skriva ut namn förrän jag frågat) med hans riktigt goda svampsoppa. Åååh, den är "to die for"!!! Kanske för att jag älskar svamp? Smak. Konstistens. Åh! Munorgasm!

Jag tog mig snabbt ut och kissade Tessan som löper numera. Sen målades det sista på bordet. Tänkte väl ta mig i kragen och iordningställa det under morgondagen. Har en hel del att göra hemma. En ensam helg hemma nu så all städning lämnas åt mig. Snyft. Men jag ger igen! Muhahahaha!

Alla verkar ju avslöja saker i sina bloggar numera, Sussi som avslöjar hur hon gör för att överleva i is-snö-backar, Vivi som avslöjade sin arbetsintervju (håller tummarna), Sandra avslöjar hur en sann mamma ska se ut (med ringar under ögonen och osminkad) och jag då? Jo, jag kan avslöja att jag börjar bli kär. Det har väl inte gått er helt förbi att så är fallet? Jag har ju gett hintar och ni har frågat, varpå jag vägrat avslöja.. Hihi.

Maddo, vad döljer hon för er, i sina dolda blogginlägg!

... en svag nyans, av kärlek någonstans...

men kanske...Maddo, vad döljer hon för er,

 i sina dolda blogginlägg!

Bloggisar vill alltid veta mer, lite som vänner när man är på café säger "va?! Berätta mer" eller "nu får du berätta!!!" (helst innan man ens beställt så hela berättelsen blir avbruten av beställningar och utropningar av beställningar, hämtningar av beställningar och ett evigt tuggande och drickande. Men det är mysigt. Jag gillar det. Jaja, jag SKA komma till saken!

I december (jaa, det sträcker sig så långt), närmare bestämt 2:a december, såg jag en facebook-uppdatering;

Då bär det strax av mot de goa gubbarna på sveriges baksida... Gbg, watch out here I come...

Så kommenterade jag att han borde hälsa på mig. Han skickade nummer och plötsligt hade vi bestämmt att han skulle komma över till mig under fredagen. Lite lagom spontant sådär. Ett tag efter hans vistelse fick jag ett mail där han skrev att han inte kunde släppa mig riktigt och ville se vart det ledde. Så han kom till mig i januari igen. Jag var skiträdd för att han ville skynda fram. Jag har skyndat fram i många relationer och det har aldrig resulterat i att JAG kännt efter. Så jag pratade med honom om mina tankar kring relationer och vad jag vill få ut av livet. Han pratade lite också men han är inte lika pratglad som jag inte (det är svårt att vara lika pratglad som jag, hihi).

Sen januari har vi setts två gånger till, eller blir det tre? Jag räknar inte. Jag räknar dagar tills vi ses istället. Det var han som var på besök utöver Kryddan och hans dotter i helgen. Tyvärr lyckades han bli sjuk så det blev ju sjukstuga som ni vet. Mer tid att kramas i sängen och hade vi tänkt tanken så hade vi kanske satt på en film också men att titta på varandra va nog en bättre film än de jag har hemma.

Självklart var det samtalet jag skulle ha igår med just honom. Olof heter han förresten men det kan hända att jag kallar honom Oliv efter en väldigt intern sak. Men mina vänner har ju internnamn om de inte har riktiga namn så ni klarar er nog! Samtalet gick bra och jag mår mycket bättre nu. Vi pratade ut ordentligt och nu har jag bokat en resa upp till honom. Självklart är det ju distans! Dooh.

Tycker låten är helt underbar och passar så bra in på

hur viktigt det är att kommunicera i en relation.

Samtal igår. Gick rätt bra. Lättnad. Sov bra inatt. Trött. Somnade tidigt. Vaknade tidigt. Målat lite på morgonen. Ska klä på mig nu och gå ut med min skit till hund, det är ju sol ute! Carpe diem?

Det är lite nya saker på gång men jag vågar inte riktigt avslöja mig ännu... Allt är så färskt ännu.

Min dag började med... inatt sov jag dåligt. I morse vaknade jag av att mobilen inte laddade trots att laddaren var i... sen orkade jag inte gå upp ur sängen. Tillslut kom jag i ett bad vilket jag trodde skulle göra susen. Icke sa nicke. Sen kom tårarna. Då kände jag mig tvungen att gå ut så jag skickade sms till Sandra och berättade att jag behövde henne. Hon ringde upp minuten efter. Hon är så snabb att jag glömmer nycklarna på vägen ut! Så fick jag gråta ut. Tessan fick villkorslös lek med boll och klagade inte. Jag grät och grät och grät och kände mig så jävla löjlig. Allt för ett litet samtal igår som gjorde mig så otroligt ledsen. Nu står jag framför ett nytt samtal senare idag och ännu mer tårar och vem vet, kanske ett tufft beslut?

Jag mår inte bra idag och tänker inte försöka lura vare sig mig själv eller andra att jag mår bra. Jag såg ljuset i tunneln och kanske var det ändå ett mötande tåg?