Idag har jag återlämnat maskinen vi hyrde för gårdagens renovering hos svärmor. Jag har också satt upp julbelysningen på balkongen. Nu är jag helt slut. Detta är mer än jag gjort de senaste dagarna. Kanske vänder livet nu? Det finns planer på att handla inför pepparkaksbak. Den deg jag tänker sätta ska dra i 1-2 veckor innan den bakas ut men min ska ju bakas ut i helgen? Det löser sig! Oftast är det himla massa deg så det kanske blir en del som står kvar till om två veckor. Sätter jag degen idag tycker jag att den borde dragit sig någorlunda till lördag.

Huvudvärken var ett faktum när jag vaknade. Olof var så söt att han cyklade till jobbet idag för att jag skulle ha bilen (för att lämna tillbaka maskinen från igår). Vi löser det lite olika då jag ska ha bilen, oftast åker jag till hans jobb och hämtar den men maskinen skulle tillbaka innan nio och jag ansåg mig inte vara människa när klockan ringde fem i morse... Olof har börjat jobba tidigt för att kunna samla på sig lite komp (flex-tid).

Jag kan sammanfatta lite av vad som händer också. Jag är glad om jag går ut med Tessan innan 11 numera. Jag mår alltså inte bra. Olof hjälper mig med 1-2 promenader (beror på om jag orkar en eller två promenader/dag), han ger Tessan mat, han hjälper mig med matlagning och planering av mat, städning och dyligt. Vad gör jag när han jobbar då? Sitter i soffan. Ja, mer än så klarar jag inte. Sen gråter jag. Nu tycker vännerna att jag är kort och jag förstå dem, men jag orkar inte. Jag orkar inte ens mot Olof. Och om du har något fint förslag om att söka hjälp eller något som "kanske hjälper" så kan jag säga detta med en gång: JAG ÄR INTE INTRESSERAD. Kommentarer om vad jag kan göra istället eller att jag ska söka hjälp sårar mer än de hjälper för tillfället och jag skulle önska att ni respekterar detta.

Era kommentarer svarar jag inte på för att jag inte orkar. Det tar på krafterna att hålla skenet uppe i vissa lägen. Här vill jag inte behöva det. Bloggen är MIN egen plats för att ventilera mig. Vill du ventilera vad du tycker så får du skriva i din blogg, har du ingen så får du skaffa en blogg eller ventilera någon annan stans. Hårda ord men det är respektlöst att inte respektera min önskan också.

Blir renovering hos svärmor idag. Dagen är bättre än igår men dagarna är ändå jobbiga. Nästa vecka blir det ett steg i rätt riktning och sen är det bara vänta. Jag skriver i gåtor och jag är kass på att svara på kommentarer men så är livet just nu. Nu är det dags att hämta älsklingen från jobbet. Tur att jag har en sådan underbar pojke i mitt liv. En som torkar mina tårar och som håller om mig när jag behöver. En person jag kan lita på, skälla på och älska. Synd att det inom mig inte försvinner när jag vet att jag har någon så bra som han. Välmående är inte enbart ett sätt att se på saker, det är ett sätt att hantera saker och ibland även tillgången till vissa ämnen i kroppen som kan vara för lite hos eller saknas hos vissa.

Ibland finns inga ord som beskriver det man känner, tänker på eller vill. Idag är en sån dag. Det finns inga ord, ändå känner jag att jag måste säga hur det känns för det trycker. Men jag har inga ord.

Jag lösenordsskyddar blogginlägg för kommentarer som kommer från folk som inte vill läsa hela blogginläggen och verkligen se vad som står. När jag skriver att jag vill få gnälla av mig inte få puchande kommentarer osv. så menar jag det. När började folk tolka det som om man vill ha sympati eller...varför kommentera om man inte läser allt, kanske ändras utformningen av inlägget mot slutet av inlägget? Jag började, som ni vet, lösenordsskydda inlägg för några dagar sen. Därefter skrev jag en liten blogg och kände snart att det nog var rätt beslut. Jag är väldigt sparsam med att lämna ut det nya lösenordet.

Jag skrev ett inlägg med lite hopp om framtiden i fokus. Men sen blev det tunga saker såsom irritation till alla som tycker att jag bara borde gå ut och leta nya vänner. Frustration över att inte ha pengar så att vi ens kan köpa ett busskort så jag kan åka iväg om dagarna för att träffa folk. Jag har egentligen inte ens råd att gå ut och fika. Matkontot på ica innehåller 20 kr och det ska räcka till den 25:e. Min ekonomi är körd i botten och jag vill inte höra att det löser sig. Jag vill inte höra att det är synd om mig. Jag vill ha möjlighet att säga hur det är utan sympatier och allt som det kommer med "det löser sig" osv... Jag vill inte höra att jag ska leta nya vänner för vänner är inget man skaffar på en vecka. Det är kompisar eller bekanta man skaffar. Det är VÄNNERNA som jag saknar. De personerna som gör vardagen enklare att överleva.

Det har blivit vissa positiva förändringar i livet och jag skrev om dem i förra inlägget med lösenord. Jag orkar inte ta om det igen. Bloggen har blivit lite ångestladdad den sista tiden. Det lär bli fler lösenordsskyddade blogginlägg framöver.