Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Nu har jag städat massor i lägenheten. Kläder slängda överallt är nu lokaliserade till sovrummet där Olof får rensa bland dem. Högarna är desamma som tidigare så om han skulle kommentera det så vet jag vad som kommer vartifrån. Småsaker och papper är fixade till ett samlat ställe; småsaker i en låda och papper i en hög. För att han inte ska bli av med det finns en påse så han kan rensa. Jag har plockat pantflaskor från skafferiet och lagt i en påse (nej, det räckte inte... får köpa påsar sen!). Jag har diskat gårdagens disk och plockat ur diskstället, självklart har jag hunnit äta också så det är ny disk... DOH! Men den hinner jag göra innan Olof kommer hem för jag tänkte göra mat så det är klart när han kommer hem. Varför vågar jag göra sånt här när han sagt att han inte vill att jag ska städa hos honom? Jo, för nu skrev jag på facebook att jag va rastlös och han svarade att jag fick städa hans lägenhet. Sagt och gjort. Tror ni han blir förvånad?

Sen finns det såna här saker jag avskyr, det är SÅ tråkigt att dammsuga och skura golv. Det får Olof göra själv! Sådeså. Hihi. Ååh, jag vill ha bild på oss två tillsammans så jag kan visa er... får bli i ett annat inlägg!

...och jag VET att jag  är välkommen till er sen! *ler*

Jag ska ta mig i kragen och svara på era kommentarer. Allt som oftast kommer jag in till er, läser men orkar inte svara. Tänker att ni finns kvar ändå! Och det gör ni ju i regel också. Skönt va?

Oro om varför jag har ett dolt inlägg verkar finnas och jag måste berätta för er att allt är bra mellan mig och Olof. Ni behöver absolut inte vara oroliga! Han är ute och jobbar om dagarna och jag tar Tessan och försöker plugga.  Motivationen tryter lite just nu i brist på lärare och känsla av sammanhang (Även kallat KASAM). Jag behöver nog en liten påminnelse om varför jag studerar det jag gör.

Olof sa när jag kom "Mitt hem, mina regler" och jag frågade honom då vad vi skulle äta dagen efter "Maten kan du iof få ta hand om" fick jag som svar. Igår planerade jag torsk, potatis och äggsås men det röstades ner. Jag skulle ju ta hand om maten?! Hihi. Ja, ni hör att jag har det rätt bra ändå? Ikväll blir det antingen pannbiffar, potatis och brunsås eller panerad fisk med potatis och remouladsås. Egentligen har vi sagt fisk men jag hade tagit fram köttfärs från frysen igår.. Men det borde väl klara sig till imorgon? Jag har ett sug efter remouladsås. Egentligen skulle jag vilja göra egen men så seriösa är vi inte idag.

Idag har Rastlös AB varit på besök hos mig. Egentligen har jag massor att göra; Läsa klart studentlitteraturen, läsa teori, läsa mental hundträning.... men jag orkar inte med måsten idag! Se på film känns lite segt.

Olofs klocka ringer kvart i sju på morgonen och då har jag svårt att somna om, vilket innebär att jag vaknar kvart i sju. På gott och ont. Idag gick jag och Tessan ut och joggade lite. Det var skönare än jag trodde. Synd bara för all snö i Stockholm. De har betydligt mycket mer snö än Göteborg. Även om det är mycket kalmark här också. Mitt på dagen är jag trött och slumrar en stund på soffan. I sängen kan jag inte riktigt slappna av, det känns inte rätt att somna på dagen. Jag behöver nog komma lite till ro.

Idag har jag passat på att diska, damma och vika kläder. Jag är helt säker på att det inte kommer uppskattas av Olof (hans hem...hans regler, haha) men Rastlös AB var ju på besök. Vad gör man inte?

Visst kom jag upp i tisdags men det va i princip bara komma upp och sen sova, igår handlade vi mat så dagen försvann då också eftersom Olof jobbar om dagarna. Foton vill ni ha också vet jag. På Olofs mobil finns två bilder men den är med honom på hans jobb och jag har inte tagit några bilder faktiskt.

På tåget hit träffade jag en trevlig och intressant kvinna. Hennes son hade gått bort för tio år sen. Han skulle vara lika gammal som mig om han inte gått bort. Det var lite tungt att höra. Speciellt efter att ha sett filmen "Raise your voice" med Hillary Duff som är en storfavorit för mig. Men det blev lite mycket att tänka på. Speciellt  när han va samma årgång som jag...

Nu kära läsare ska jag avslöja vad som såg så mörkt ut igår och som jag inte ville berätta. Först måste jag ju säga att resan till Stockholm gick bra. Tre svarta hundar på tåget kan inte vara vanligt? Av tre möjliga dessutom!

Inatt sov vi väl sådär. Första natten hos någon är väl aldrig en höjdare? Tidsperspektivet försvinner på något sätt. Och vet ni? Olof sa aldrig att han bor på samma gata som en djuraffär!!! Detta är livsfarligt. Hujja..

Jaja... jag SKA berätta!! Hihi.

För visst ser det väl svart ut..? Och svart är väl ändå mörkt? Hihi. Ser ni hur mycket håret växt? Jäkla ogräs!

När en kompis säger att denne ska ta körkort.. vad säger du då? Jo, att de ska säga till vart och när så att de kan hålla sig borta. Höhö. Oj, så roligt! Bor du i en annan stad än vederbörande? Ja, då säger du att det kommer gå så bra så. Jag gör precis samma sak! Men usch så tråkigt det är att höra kommentaren om att de ska hålla sig borta efter ett tag... "Det va ju ett skämt"...Ja, men tillslut blir det mer vardag än skämt och du vet väl hur less man kan bli på vardagen? Jag väljer att fokusera på de som säger att det kommer gå bra och på de som jag kört med som säger att det faktiskt är bra, för att vara ny bakom ratten. Snart blir det väl kommentarer som; "Det artar sig" och "nu går det ju riktigt bra" och tillslut kommer frågan; "När är uppkörningen?"

Men först ska jag bara få lite fler frågor om vart och när så folk kan hålla sig undan... Oh, kanske kan be någon ta kort på mig när jag kör nästa gång? Så ni får se en stilig Maddo bakom ratten!

Man betalar i förskott på min körskola. Så nu har jag tagit ett paketpris på 20 körlektioner. Summan har ni ju redan sett i titeln. Ja, det är ju inte gratis att leva. Lite orolig över sommaren är jag men det får lösa sig. Måste jobba lite till.

Annars är det en finfin dag med solsken och värme. Va ute med vovsingarna och det gick superbra! Så skönt  när solen visar sig. Men snart blir det svart igen. Hihi.

Jag ser de där blogg-reklamerna.. Hur viktigt är det att vi är så himla mycket? Att vi kan göra så mycket? Jag kan massor men inte mår jag bättre för det. Jag har en bred kompetens men vad hjälper det om jag inte tror på mig själv? Fem av sju terminer på lärarprogrammet, barnskötare i grunden, sex år inom vård, omsorg och skola... Ja, jag kan. Jag älskar det. Jag trivs med det. Men jag känner inte att jag måste skryta eller vara bäst.

Jag tvekar inte en sekund på att jag kommer klara av att ta körkortet för jag tror på mig själv. Och DET är det viktigaste. Många gånger har jag tvekat på mig själv men de gånger jag trott på mig själv har jag klarat mig. En tenta har jag kuggat på, då hade jag redan bestämmt mig för att hoppa av lärarprogrammet men gjorde tentan ändå. Motivation? Nej, inte direkt.. Jag klarade tentan med kost, något jag sagt att jag aldrig skulle göra men nu var jag ju intresserad i det läget. Jag kan allt om jag vill men jag vill inte allt. Jag vill trivas med mitt liv. Inte ha massa titlar.

Ska jag ha någon titel vill jag ha någon titel som innefattar

kunskap om både djur och människor.