Jag har tok-ångest. Det är tur att jag ska träna imorgon för träningen får mig att må bra. Jag längtar samtidigt som jag bävar för att klockan ska ringa. Dubbla känslor. Fråga mig efter passet hur jag mår istället för just nu är jag ingen vettig samtalspartner. Det är inte lätt att vara Maddo ibland. Idag är en sådan dag då det helt enkelt suger. Eller natt kanske jag ska säga. Inte roligt att veta att klockan ringer snart. Jag vet att det går över och att jag kommer må bra men just nu är det... skit.

Jag försöker hitta mig själv och då blir det tydligen en hel del blogginlägg. Vissa kanske ser det positivt, andra som negativt. Någonting som fått försvinna för en stund är "veckans tänkvärda". En kategori jag tycker om men inte riktigt känner att jag har tid till just nu. Min vecka är redan bokad.

Måndag: Träning á krafttag med Ida samt fika med C.

Tisdag: Träning á DansMix samt middag med Nina och Linda.

Onsdag: Träffa Katarina och kolla upp lägenhetssökandet samt jobba som ledsagare.

Torsdag: Jobba som ledsagare på fm och värd på vattengympa på em.

Fredag: Jobba som ledsagare och födelsedagsfest för Nathalie

Lördag: Jobb som värd på cykel/krafttag

Söndag: Träffa Kickan och ev. göra en fotosession på fm. Träffa Gino och spela badminton på em.

Någonstans däremellan ska jag finna mig själv. Det ser inte så bra ut va? Idag höll jag på att gå mig själv på nerverna på förmiddagen. Av tristess. Jag måste lära mig att hantera tristess. Det är viktigt att kunna ha tråkigt.

Idag ringde jag till UFL (Utbildning- och forskningsnämnden för lärarutbildnig; http://www.ufl.gu.se/) för att ändra i min valwebb inför våren. Därefter ringde jag CSN (http://csn.se) för att säga till om mitt studieuppehåll. CSN var så otroligt snälla och lät mig behålla pengarna för de två veckorna jag fått för mycket. "I god tro" kallas det visst. Så snällt att jag kan få några tusenlappar extra med fantastiskt hög ränta va? Underbart.

Nej, jag ska dra mig iväg på sista utmaningen nu: Innebandy!

Idag har jag passat på att sova. När jag vaknade vände jag mig om och somnade om. Jag behöver en hel del sömn numera. Det är två riktigt tuffa träningsdagar som ligger framför mig innan första vilan kommer på onsdag. Så jag ska se till att göra iordning lite mat innan jag åker iväg. Keso ska packas ner och de där vidriga algerna ska ner i magen. Jag tror de kan behövas nu.

Fick ett mail av min chef på fysiken idag:

Efter att ha bloggat om tiden som gick långsamt och hur tråkigt jag hade så rusade tiden fram. Ja, faktum är att jag höll på att missa bussen! Vilker i sin tur inte är så himla ovanligt. Jag brukar inte missa bussen alltså utan bara vara på väg att missa den. Stor skillnad! Denna gång hade jag en minut till godo. Tur att jag alltid tittar upp hållplatsen innan!

Jag åkte för att träffa Katarina och vi skulle spela badminton! Det är ju superroligt. Det säger man varje gång och sen blir det inget mer. Men nu hoppas jag att det blir mer badmintonspelande. Det är som sagt roligt. När vi satt och väntade på att få gå in såg jag han som "leder" i utmaningen, han som ligger etta alltså. Så jag berättar det för Katarina. Då slår det mig att jag sitter ju och snackar bakom ryggen på honom! Hur ska jag nu rädda situationen?

Jo, det ska jag berätta! Smart som jag är så bjuder jag in honom i samtalet. Det var inte svårare än så. Nu undrar du om jag helt enkelt snackade skit om hans träning - med honom. Nej nej, så ond är jag inte. Jag frågade om det var hans sista aktivitet och det var det. Nu har han gjort alla aktiviteter. Ja, sen fortsatte vi prata och jag sa att nästa gång så jävlar ska jag slå honom. Men bestämde mig för att slå honom i badminton istället. Jag som suger på badminton. Vad har jag nu gett mig in på?!

Jag funderar på det där med gluten - jag sväller rätt bra när jag inte detoxar.

Kanske är jag lite känslig? Bilden är tagen precis efter en detox.

Jag och Katarina spelar mot honom och en annan kille. Det är inget jämnt spel direkt. Ja, nog för att ingen av oss fyra spelat på länge men jag suger verkligen på baminton. Ja, det är den bittra sanningen. Jag byter lag så Katarina får ledaren och jag den andra killen i mitt lag. Mycket jämnare spel men inte fan blev JAG bättre för det. Spelet urartade lite och blev en liten skojsam tävling mellan mig och "utmaningenkillen". Tur att vi inte räknade poäng.

Det här var roligt, det får vi göra om! Sa utmaningenkillen efteråt. Jag nappade på förslaget och vi bytte nummer. Det betyder väl inte mycket mer än att jag har en träningskompis? Jippie!!

När jag kom hem slog det mig att jag har en dansmatta hemma som inte använts på länge. Det hade jag ju kunnat göra när jag hade så tråkigt. Typiskt. Bättre sent än aldrig... eller: Det är lätt att vara efterklok.

Min älskade PC-dansmatta!

Det kryper i kroppen. Ska jag inte göra något? Jag känner ett enormt behov av att göra något! Bada har jag redan gjort, bytt sängkläder också... plockat iordning allt på vardagsrumsbordet (där allt samlas), slagit in födelsedagspresent, sett på tv i en timme, lagat mat, chattat och bloggat.. Är dagarna verkligen såhär långa? Ska det vara så?

Så undrar folk varför jag tränar som en galning? Jag går under! Jag vet att det är bra för mig. Lugn ocgh tristess. Det har jag så sällan. Imorgon kommer jag säga att dagen varit super för då har jag fått perspektiv på dagen men just nu!

Skrev till ett av mina ex:

vad gör man när man har tråkigt men vet att det är viktigt att ha tråkigt ibland och att man egentligen borde ha tråkigt just för att må bra?

Svaret blev inte helt oväntat:

då har man tråkigt :P

Så nu ska jag ha tråkigt. Är det såhär det känns att finna sig själv? Det var inget roligt! 

Beroendeframkallande

Idag har jag unnat mig en sovmorgon. Jag sov till nio-tio någon gång. Därefter tog jag mig ett lååångt bad och åt en lätt frukost. Jag har plockat lite i skiten här hemma och tagit bort sängkläderna. Allt har jag gjort i lugn och ro. Jag tror att det är dags att dammsuga lägenheten och ordna lite bland lånade saker så de kommer i rätta händer. Utöver det ska jag bara slappa. Det är skönt att ha såna här dagar.

Jag funderar på om det inte borde vara en kategori. Mitt nya projekt att finna mig själv alltså. De dagarna som har gått har jag tvekat fram och tillbaka. Velat. Jag har inte riktigt vågat helt. Ekonomiskt - hur ska jag klara mig? Om jag jobbar förlorar jag tid att finna mig själv. Den första tiden tänker jag klara av utmaningen och vara en av de som gör det.. först. Jag ligger bra till just nu och jag borde vara klar nästa vecka. Därefter är det normal träning som gäller. Jag har lagt in vilodagar i nästa vecka. Ja, ni ser rätt: dagar. Plural (lite grammatik kan jag allt!). Jag ska eventuellt träffa min kusun och hennes barn (ni vet de där busungarna jag berättade om när jag träffade min farbror?) och på lördagen är det Ullared som gäller. Jag är grymt peppad inför lite ledighet.

Morgondagen tänker jag ägna åt mig själv. Jag tänkte börja dagen med ett långt och härligt bad och därefter äta någon frukost. På eftermiddagen ska jag och Katarina ses. Det blir super.

Idag, efter mitt värd-pass, satte jag mig i bastun efter duschen. En av deltagarna sätter sig också i bastun och vi pratar lite om utmaningen och dess fördelar. Vi pratade lite om nackdelarna med mycket träning och behov av vitaminer också. Men det ska jag inte berätta för er. Jag ska berätta hur vi kom in på tvångstankar och behovet av att vara perfekt. Hon sa någonting jag verkligen kände påvekade mig och jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske var det hela samtalet som påverkade mig? Det fick mig att känna att jag klarar detta och att jag nog gör rätt. Det fick mig också att känna att jag kan ha lite damm i hörnen. Och varför ska vi alltid ursäkta oss för röran när folk kommer på besök?

När Nina kom hem till mig idag bestämde jag mig för att helt enkelt inte säga något om röran hemma hos mig. Och vet ni vad? Hon sa inte något om det! Ingen kommentar. Jag släppte det också och vi kunde helt enkelt bara njuta av att vara tillsammans. Störtskönt!

Hellre lite damm i hörnet än ett rent helvete.