Ibland behåller jag kommentarerna hos mig själv en stund. De ni skriver till mig alltså. Ibland är det ganska lång stund. Typ veckor. Men jag vill svara på kommentarerna. Ibland ger jag upp och svarar bara i bloggen. Jag läser bloggarna dagligen men har blivit sämre på att kommentera. Jag är inte lika bra på att blogga längre och livet har fått sig en liten törn. Sen flytten har det varit en del oenigheter i hushållet. Vänner man saknar och möjligheten att göra saker är inte lika stor. I Göteborg fanns Tessan med mig överallt. Hon kunde lämnas hos kompisar så man fick sig en heldag. Att få hundvakt nu är inte lika lätt. Det låser mig en aning. Plus att jag inte vet vilka vänner jag har här uppe. Ingen verkar ha tid. Kanske är Stockholmarna mer stressade än Göteborgarna? Kanske handlar det om att jag inte vet hur framtiden här blir så jag inte vågar satsa fullt heller? Det är mycket som händer. Nu ska vi till Göteborg nästa vecka och jag längtar. Så in åt helvete! Sen efter den helgen hoppas jag kunna avslöja en hemlighet, om jag får för vederbörande! Wiiiieee!

Ibland känns det som om man inte lyssnar på varandra i en diskussion och som om man inte kommer någon vart... Idag är en sån dag...

När man är sjuk hinner man tänka massor. Och jag har insett att sen jag skaffade körkort har min syn förändrats en hel del. Folk säger att man blir mer irriterad på människor, cyklister och övningskörare. Jag blir irriterad på folk med körkort. Är de helt jävla puckade eller spelar de dumma? Tutar på övningskörare som fått kärringstopp, why? Tror de att tutandet får övningsköraren lugnare? Eller att övningsköraren fick kärringstopp pga. för mycket lugn i bilen? Jag har haft turen att ha en handledare med väldig respekt för övningskörare. En som, liksom jag, anser att man har skylten för att man inte kan.

Sen kan vi fortsätta, kugghjulsprincipen innebär INTE att man klämmer in sig som 2:a eller 3:e bil i en lucka på vägen. Hålla avstånd bör man göra även om man kör fort och jag blir så arg på de där som börjar bromsa sent för de vet ju att de hinner, vet de om bilen bakom hinner? Egoims i trafiken.

Körskolläraren sa att vi skulle se på andra trafikanter som idioter. Och ja, jag förstår varför. Jag är också en idiot ibland, tänker mig inte för i någon situation då och då. Men sen jag skaffade körkortet har jag fått ett annat citat inpräntat "folk är alltid mer rädda om sin bil" det ska man komma ihåg om man, som jag var i början, inte vågar ta för sig direkt.

Summan av kardemumman; Ta för givet att folk i trafiken är idioter men glöm inte att de alltid är mer rädda om sin bil än du är!

Och männen klagar på att föda barn, ni ska bara veta hur det känns när en kvinna är riktigt förkyld! ...eller...hur var det nu igen? Dagens planer ser ut såhär: Sitta i soffan. Sova i sängen. Låta Tessan kissa och bajsa (motion klarar jag inte idag). Kanske att jag orkar göra lite mentalträning med henne. Länge sen jag kände mig såhär dålig av en förkylning men den kom verkligen "pang-bom" med feber och hela kittet. Nyser och snorar (såklart bara en borre! Irriterande..) som sig bör. Köpt näsdroppar på spray. Jag är inget fan av nässpray utan brukar köra droppar, säkert bara för att jag är uppvuxen med det. Filmjölk och frukt. Färdigmat till lunch och sen hoppas jag att älsklingen kommer hem så att vi kan äta någon middag ihop för så långt orkar jag inte tänka. Kebab hade varit gott. Promenaden jag ska ta med Tessan nu brukar ta max tio minuter, jag tror den landar på minst 25 idag... Nä, idag mår vi inte bra!

Ringde till finaste Anna idag och som jag längtat efter att få säga lite saker till henne! Hon har aldrig varit hemma när jag ringt den sista tiden. Upptagna människa! Hehe. Men nu så är delar av det jag ska avslöja redan avslöjat.. Muhahaha, ni andra är nyfikna! Ler lite när jag tänker på hur nyfiken man blir när man läser såna här inlägg. Det kommer.

Hösten närmar sig. Vindarna är kraftiga emellanåt och det börjar bli svalare. Träden har redan börjat tappa löv och temperaturen i sovrummet börjar bli...det den ska bli! Nu känns det lite i halsen också så jag funderar på om vi kanske har en liten förkylning på gång. Igår åkte vi till stranden och badade av hundarna. De var glada och glada hundar gör mig glad. Igår var en bra dag.

Idag väcktes jag av Olofs klocka, liksom alla andra dagar när han jobbar i Stockholm. Men jag ska inte klaga, jag är glad att ha honom nära. Värmen den sista tiden har varit påfrestande för oss båda. Vi vill inte riktigt röra vid varandra eftersom det utlöser en svettattack. Kroppsvärme är inte att föredra under varma dagar. Luften i Stockholm är så olik Göteborgsluften. Jag visste ju att den är olik, har ofta sagt att jag saknat Stockholmsluften men varma dagar kommer jag på mig själv att sakna Göteborgsluften. Jag är lite kluven för Göteborgsluften är så rå att man fryser. Men jag fryser hellre än svettas. Olof är tvärtom. Olof är varmare av sig än mig. Jag är mer van att frysa och han är mer van att svettas. Vi är olika.

Idag ringde Olof för att fråga hur min dag var och det gjorde mig glad. Superglad faktiskt. Stress, frånvaro från varandra, värme och allt som händer runtomkring har gjort att det byggts upp en del irritation, avståndstagande och sårbarhet den sista tiden. I helgen hade vi genombrottet. Nu blir det nog bra ett tag. Tills Olof behöver jobba superlånga skift istället för långa (det är inte ovanligt med 11-timmars arbetsdagar för honom) och hockeysäsongen är igång osv osv. Vi har en tendens att fylla våra egna liv och ibland inkluderas inte partnern. Ibland måste man säga ifrån på jobbet. Ibland får man skippa sin hobby. Ibland behöver man tid för varandra. Ibland behöver vi en promenad med Tessan för att rensa luften. Gårdagens nattispromenad var så mysig att vi bestämde oss för att ta en längre tur än den vanliga. Så skönt. Och en riktigt sval kväll var det också.

Någonting får mig att tro att Tessans syn är rätt kass. Igår gick vi runt ett hörn och hon började skälla som om hon såg en annan hund springandes mot henne men gatan var helt tom. Jag vet inte vart mitt hjärta var den gången men inte fasiken var det där det ska vara! Mattes älskling är gammal. Jag får nog börja inse det...