Det ser ut att hända lite tråkiga saker inom kort...

Varför är vi tjejer så duktiga på att klanka ner på oss själva? Vi ska ständigt se vår vikt, som om folk bryr sig? Det där med kläder är jätteviktigt, man måste passa in. Bekräftelse vill vi ha i massor. Helst lite till. Vi tar saker personligt så fort något händer. Om Olof inte får låna bilen så är det ju inte mitt fel, inte Olofs heller... Vivi skrev i sin blogg om hur dålig matte hon kände att hon var när hon missat kattens symptom på inflammerad tand, jag tror inte jag är ensam om att tänka att det inte är hennes fel. Ändå kände Vivi att det var hennes fel. Och nu är det blogginlägget bara ett exempel och inget jag vill klanka ner på. Men det fick mig att öppna ögonen. För visst är vi beroende av att folk...säger att vi är en bra matte? flickvän? matlagerska? Klär oss fint?

Jag vill ha massor av bekräftelse. Jag känner mig död utan bekräftelse. Jag kan alltså inte leva en vecka med bara mig själv, för jag skulle avlida utan bekräftelsen. Men jag tillhör också kategorin som inte vill ha för mycket. Det kan alltså bli för mycket. Speciellt bland tjejer. Jag vill inte höra att allt jag gör är bra. Jag gör fel också. Jag har mina brister. Jag behöver inte veta att "alla gör fel" eller att något annat jag gjort är rätt eller så... Jag behöver lära mig att leva med mina fel och brister. Acceptera läget och gå vidare i livet. Sluta älta, börja leva helt enkelt. Men ändå är det så svårt..?

Jag vet att jag gnäller en del och särskilt på Olofs jobb just nu. För hans bil ska besiktigas och igår satt vi och sökte land och rike runt för att hitta en tid (jaa, varför i sista sekund??) och det fanns en på fredag, trettio mil härifrån. Chefen (som har sagt att det är okej att vi lånar bilen för resa till Göteborg inom närmaste tiden) ifrågasätter tiden och undrar om det inte finns någon tid längre fram i samma stad. Så får de ställa av bilen så länge. Arg. Riktigt förbannad. Irriterad. Stött... ja, allt vad jag kände just då... ja, med alla känslor i bakgrunden så pratade jag med underbara kollegan M och gnällde lite. Sen med söta J som hjälpte med flytten. Gnällde, grät och sånt som man behöver i de lägena. Så fick jag en idé! Jag såg ju Olof logga in igår. Borde jag inte minnas? Jodå! Jag  mindes allt hur man gjorde. Sökte första bästa station i Stockholm och idag hittade vi allt tider! Helt otroligt egentligen, för jag satt brevid Olof igår och såg att där inte fanns några tider! Men nu fanns massor... idag! Ringde Olof och sa detta. Väntade på lite skäll men det uteblev. Kanske för att jag visade så tydligt hur ledsen jag blev över beslutet tidigare. Jag hör till typen som betalar räkningen när den kommer och inte när den ska vara inbetald så för mig är det vansinne att vänta till sista sekunden med besiktning...inget jag kunde göra något åt idag men jag kunde göra det bästa av situationen, ellerhur? Och det tycker jag att jag gjorde. Så jag ska se besikningen nu. Håll tummarna för att den går igenom och utan körförbud!

Ibland...rätt ofta... funderar jag på vad jag gett mig in på. Det kan vara så underbart och sen helt plötsligt bara skiter det sig. Så kan det va helt förjävligt men så helt plötsligt så är det så jävla underbart. Livet alltså? Jag funderar över hur mycket jag och Olof hade träffats om vi inte sov ihop. Det kan inte vara mycket. Men utöver det så ser det ut som om jag har det bättre i höst än jag trodde. Det blir intressant att se hur det artar sig!

Om man är tillsammans med någon kan det vara skönt att göra något efter jobbet ibland. Eftersom det är underbart väder idag drog jag iväg ett sms till Olof och frågade när han slutade. Jag tänkte att jag kunde packat kylväskan med smörgåsar och dricka och dra till stranden så kan han åka dit efter jobbet. Men då är det bra och veta om han slutar fyra eller nio. Svaret jag fick var inte helt oväntat: "fyra-fem kanske /.../ så jag vet inte riktigt vad som händer". Detta betyder alltså att han kanske slutar två-tre. Men han kan också sluta sju-åtta... Finns det fler jobb som inte har koll på arbetstider? Är det fullt okej att ha det så? Att aldrig  veta hur många timmar man jobbar en månad fastän man är "fast timanställd"? Vad innebär fast timmanställning? Är det garantitimmar då? Inte på detta jobb, det är ju en sak som är säker. Jag försöker diskutera med Olof om att gå med i a-kassan och facket. Kanske få lite pejl på läget och information om hur saker får gå till. Med föga framgång, han har åtminstonde läst blanketterna. Börjar man sju anser jag att man jobbar åtta timmar. Lägg till en timmes obetald lunch så blir dagen alltså nio timmar. Sju plus nio är sexton. Ja, klockan fyra BORDE han sluta. Om du frågar mig. Jag har ofta funderat på hur mycket han jobbar varje månad. Ibland har han ju inget jobb. Som i torsdags blev han plötsligt ledig. Det fanns inget jobb.

Men nu kvarstår frågan...ska jag ta med fika till Olof också? För jag har ingen lust att bli drabbad mer av hans skitjobb. Jag anser att det är ett jävla skitjobb.

Ett litet gnäll till; Idag är chefen på dåligt humör och då kan inte Olof fråga om han får tillbaka bilen idag. En chef ska vara proffessionell anser jag! Självklart kan man ha en bad day oavsett befattning. Men som de säger på Gröna Lund; Säg till så försöker vi lösa det på bästa sätt. Om man inte orkar med folk så kanske man inte ska stå i kassan? Om man inte har tålamod kanske man inte ska...vara chef?

Helgen har varit lite upp och ner men mestadels bra. Fredagen spenderade jag och Olof på Gröna Lund där vi åkte lite karuseller och åt allt onyttigt vi klarade av att trycka i oss. På långisen med Tessan fick hon för sig att det var okej att jaga änder i vattnet? Tösen som aldrig (under min tid med Tessis) hoppat i vattnet om ingen leksak finns (jo, hon simmade försiktigt ut till mig en gång förra sommaren) fick för sig att hoppa i vattnet för en jäkla and! Det fick hon sota för; DUSCH! Nu är hon otroligt fin i pälsen! Hihi. Men duschen gick förvånanssvärt bra. Hon försökte streta emot innan vi kom in i badrummet (jag tror hundar är tankeläsare!) men väl inne var det som om hon gav upp motståndet, det ledde ändå ingen vart. När hon väl duschar står hon oftast bara och flåsar och ser allmänt nöjd ut. Man skulle nästan ta kort på det. Men nu gjorde vi inte det.

Gårdagen ägnades åt lite kundvagnsåkande. Rusta-besök och en tripp till blåbil.se för att hämta ut den otroligt fula bilen "Gurkan". En grön bil (gurk-grön) som mest bara är...plåt! Den bilen lastade vi in Olofs hoj i för att han skulle kunna åka iväg idag kl 5 på morgonen. Han ska till Linköping (är i Linköping) för att åka hoj.

På kvällarna har jag varit dödstrött. Men igår hade vi rätt skoj när vi skulle lägga oss. Båda ville sova på samma sida, eller inte sova på ena sidan...välj själv! Så det blev ordentliga tag! Liv eller död! Jag vann, såklart! Hihi.

Jag köpte ett par söta skor på rusta igår och dagens skoskav känns ordentligt. Blåsan är jämnstor med lilltån. AJ! Långpromenad i nya skor? Inte att rekommendera! Haha.

Idag tänkte jag få upp lite saker på väggarna så det inte bara är Olofs saker som hänger uppe (inget fel på Olofs Mjölk-skateboards och bil-tavlor men lite feminim touch får det gärna vara i lägenheten! Haha). Och diska kanske? Vädret går fram och tillbaka, det har inte riktigt bestämt sig men jag tog en långis i solen så jag känner mig nöjd med att göra vad jag vill. Måste träna på det!

Man får välja vad man prioriterar i livet. Ibland funderar jag över mina prioriteringar. Kan man få allt man vill? Vad är viktigast att satsa på? Är det "all or nothing" som gäller?

Önska mig lycka till imorgon! Om inte annat blir det bra ändå tror jag nog.