Bloggen har gjorts bredare och alla med gamla måtten på header har fått en förhållandevis ful blogg, jag är idag glad att jag tog bort min header men funderar lite på vart den är. Minns jag inte fel så är den i ursprunget mycket större. Men det är inte så viktigt. Jag tycker man borde få bestämma själv om man vill ha den gamla, smala, designen eller denna nya. Personligen anser jag att det är lättare att läsa i den gamla designen. Komiskt att bloggen blir bredare i samma veva som jag. Haha.

Igår var vi hos svärmor och åt kräftor. Det är himla gott. Lite färska havskräftor och lite frysta insjökräftor. Det blev rätt sent och idag är jag riktigt trött. Började en ny kurs idag och det är så svårt ibland! Igår när vi var hos svärmor sa hon att det började puta. Det är roligt när folk börjar se men än så länge är det inte så att det är uppenbart utan at är mest en bulle. Kan lika gärna vara extrakilon. Imorgon är det barnmorska och då hoppas jag få vägas och se hur mycket jag gått upp och vi ska få höra hjärtat. Jag är lite rädd för att det inte ska höras något. Tänk om det dött? Desto närmare dagen jag kommit desto räddare blir jag. Efter ultraljudet var jag jättelugn. Efter barnmorskan sist sa hon att vi kunde få höra hjärtat och då blev jag glad. Sen började rädslan "tänk om jag inte hör något?" "Tänk om det dött?" Det är trots allt missfallsrisk hela graviditeten. Fram till v. 17 är den förhållandevis hög och till v. 12 är den som högst. Medveten om att jag gick flera veckor med ett dött foster sist skrämmer mig. Jag önskar att någon sagt till mig vid första besöket på akuten att det verkade som missfall, inte försökte säga att "det kan se så här ut i vecka..." Nej, nu måste jag tänka att det ska bli bra.

Idag var vi och kollade på vagn. Jag vill ha lite koll, behöver väl inte köpa en nu men vill ju gärna ha koll på läget. Första butiken var ett fjasko. "Jag jobbar bara varannan helg så jag vet inte riktigt..." och inte hade de fått in proverna från 2012 års kollektion heller (även om vi var mer intresserade av 2011 för att få rabatt men man vill ju veta liksom...) Vi fick en katalog med bilder sämre än de på internet (mobilbilder känns mer detaljerade). Sen fixade vi Olofs abonemang och försökte lösa så att han kan få loss sitt nummer och få ett vettigt abonemang. Nu hoppas vi att hans nummer är igång inom en vecka. Håll tummarna!

Därefter åkte vi till en annan butik för att få pejl på vagnarna och nu fick vi service! Vi började med Emmaljunga som är den vagnmodellen jag fått fram efter en hel del googlande. Den ska vara bäst tydligen. Vi bad om att kolla på andra märken också och hon berättade likheter och skillnader med Emmaljungan. Vi fick klämma och känna i lugn och ro, testa och så... vi har nog fastnat för en vagn. Det är en djungel det här. Det är chassi som ska väljas, utförande, ligg, sitt, kombi, lift... Mitt tips till de som börjar fundera på att skaffa barn; Kolla på vagn i tid!

Jag har en liten dröm om att ha en fin barnvagn. Vet att många av läsarna inte är så intresserade av att läsa ännu en mammablogg och jag ska försöka att inte bli en mammablogg för det finns allt för många sådana anser jag. Mest jag och lite bebis. Men nu är det så att jag funderar på att köpa en ny barnvagn för att kunna vara nöjd med mitt köp och trivas länge. Bilbarnstol och kläder och babysitter och allt vad barn nu behöver kan jag mycket väl tänka mig att köpa på blocket eller i andra-hand. Men barnvagnen är ändå någonting som jag känner ska symbolisera mig. Jag vill inte ha vilken vagn som helst och jag är inte beredd att lägga flera tusen på en vagn men...en vagn är ju... en vagn! Någon som har erfarenhet av focus duo? Det är blandade recensioner man läser och jag anser väl inte att recensionerna av personer man inte känner är särskilt...pålitliga faktiskt. Har läst allt för mycket skit om bra saker på de där mamma-sidorna.. Så nu vänder jag mig till er, trogna läsare. Älskade läsare. Japp, just nu! Känner du någon, eller har du haft/har en focus duo?

I juli kände jag något annorlunda i brösten. Det gjorde riktigt ont och gick inte att sova bekvämt på något sätt. Sen svällde brösten. Strax därpå upplevde jag enormt magknip. Förstoppning. Så fort jag åt en normal storlek mat så sa det stopp i magen. Gå på toaletten var inte tal om för det kom ingenting. Men vid den här tidpunkten visste vi vad orsaken till detta var. Nu kom illamåendet. Inga spyor. Men att gå omkring och känna sig uppstoppad och illamående mest hela tiden var ingenting jag tyckte om. Olof jobbade mycket utanför Stockholm och jag kunde inte ens passera köket utan att må illa, än mindre ge Tessan mat.

I denna veva började jag mitt nya jobb. Jag fick mediciner mot illamåendet och det hjälpte mig att klara av dagarna och fick magen att fungera igen. Det var med nöd och näppe jag klarade dagarna och nya jobbet var tufft. Mest handlade det om den psykiska biten. Jag brukar fokusera på brukare eller barnen när jag arbetar men efter en vecka fick jag sparken p.g.a bristande engagemang och magkänsla. Vid kritik av hur det gick till så fick jag svaret att förskolechefen var tvungen att gå på sin magkänsla. Av de exempel jag fick handlade inga om själva arbetet jag utförde utan snarare om att jag valde att inte stanna över natten på en kursgård och att jag inte hade fått bra kontakt med personalen direkt.

Jag ställde mig upp igen och kontaktade ett annat ställe där jag fick jobba ganska mycket som vikare, väldigt uppskattad. Tyvärr kände jag att jag gjort mitt som vikarie med så kort varsel. Så nu har jag bestämt mig för att studera igen. För att det ska godkännas som heltid måste jag läsa in hela terminen. När jag pratade med dem hade jag två månader på mig att klara en hel termin. Nu har det gått två veckor och en kurs är avklarad, tre kvar. Nu hoppas jag att CSN ska godkänna min ansökan så att jag kan få pengar också.

Vad babblar jag om och vad innebär nu egentligen "från A till 15"? Jo, man brukar ju säga från a till ö men jag kan inte säga att jag är på ö ännu. För jag har precis passerat 15. Enligt det tidiga ultraljudet vi gjorde så är jag 16 fullgågna veckor idag. Enligt våra beräkningar är jag 16 fullgågna veckor på fredag.

För mig var det viktigt att passera vecka 12 innan jag sa något. Olofs mamma var den första som fick veta och sen rullade det på. Vänner, min familj. Alla resor för att berätta. Nu börjar magen puta och nästa vecka ska jag få höra hjärtat slå. I november är det rutinultraljud. Mer än så har jag inte koll på just nu. Skolan upptar en hel del tid och tankar av mitt liv just nu. Jag har två veckor/kurs just nu. En av kurserna är egentligen en sexveckors kurs och två fyraveckors. Men jag har bara sex veckor på mig...

Det ska märkas att pappa gillar bilar och mamma gillar rosa.

Olof går från jobbet runt tolv. Sen packar vi bilen. Hämtar Olofs kompis. Äter och sen åker vi. Släpper av dem i Ö-vik. Jag drar vidare till Umeå om det inte blivit för sent. Jag har förberett pastasallad. Risifrutti. Dricka. Tessans mat och packningen är gjord. Nu är det bara att vänta... Svaret från läraren har inte kommit heller. Men snart händer det saker iaf!

Sitter här och har bara sista uppgiften klar. Tema 2 är inskickat men inte godkänt. Så fort det är godkänt skickar jag in Tema 3 som är färdiggjort. Men det känns som om det går så långsamt.. Jag finner inte motivationen till att skriva Tema 4 när Tema 3  inte ens är inskickat. Sist jag fyllde på med teman så fick jag höra att man inte gjorde så på skolan utan avvaktade tills man fårr svar på temat innan. Jag har behov av att skicka in Tema 3 innan jag verkligen sätter igång med Tema 4. Så långt efter som jag ligger i skolan så är det sjukt frustrerande att veta att det krävs så lite men det är inte "rätt"...

Imorgon har jag bara till ca 12 på mig att plugga för sen drar vi oss norröver. Olof drar till Ö-vik för att träffa sina kompisar och jag ska få träffa Kickan och Sandra i Umeå. Och Kickans nya tillskott i familjen. Det är mer än ett halvår sedan jag träffade Kickan sist och jag saknar henne sjukt mycket. Självklart ser jag fram emot att träffa Sandra också, men vi träffas ju lite oftare. Haha.

I denna uppgift ska jag skriva om fosterutvecklingen. Låter som något helt nytt för mig va? Haha. Också en bidragande faktor till att det är tungt att börja skriva, vissa saker är så självklara att det knappt går att få ner i text.

"Svaret är så självklart enkelt"

Klippet är en favorit i repris. En bra låt om du frågar mig. Gessle är soft att lyssna på. Man kanske skulle ta med Gessle-skivan på vägen upp?

Jag skickade in mitt tema 1 på kursen igår och fick svar redan idag. Snabba puckar. Jag blev godkänd men jag kan tyvärr inte säga att jag glädjs åt det. Varje gång jag skriver en uppgift går jag in för att förstå det jag skriver om. Vilket i sin tur leder till att lärarna skriver saker som;

Det känns så tråkigt att inte få bli ordentligt bedömd på det man gör utan behöva göra extra saker för att få en korrekt bedömning... För om uppgifterna hade kunnat ge högre resultat visar ju lärarens svar på att jag hade fått det, men icke. Jag ligger lååångt efter i studierna eftersom jag hade tänkt studera vid sidan av jobb förut och nu valt att försöka på heltid, vilket innebär att jag ska klara av studier som skulle startat 15 aug... Halva tiden har jag på mig, förra terminen var det lätt men nu måste jag erkänna att jag mött motstånd. Denna kurs är otroligt tung och svår. Medicinsk grundkurs heter den och jag har ingen direkt erfarenhet av celler och axon och allt vad som nu påverkar kroppen! Och hur fasiken har man kunnat följa en liten cell på dess arbete och sett att det är det enda den gör?! Äggcellen hos kvinnan är den största cellen och den är 1/4-dels millimeter..!

Nej, jag är nöjd med godkänd men jag tycker att om jag nu förtjänar högre betyg så ska jag få det..!

Jag har funderat på det där med vikt och oss tjejer. Detär så viktigt att vi går ner i vikt. Vi ska vara godisätande sockerfria och vi ska ha slimmade kroppar med kurvor, allt beroende på vilket klädesplagg vi ska ha och vilket mode som gäller. Det är sjukt. Varför kan vi inte satsa på att finna vår stil? Själv planerar jag att acceptera min kropp medan den växer.

Jo, men visst putar det lite granna?