Nä, nu blir jag arg. Vi har 43kvm lägenhetsyta. Inte så mycket att hurra med. Så hur många ställen kan en liiiiten fjärrkontroll gömma sig på? Vi anser att den borde vara i sovrummet eftersom alla kontakter som tillhör den finns där inne och det är där inne den använts senast. Sen möblerade vi om och kontakterna kopplades ur. Så den är inte använd på...en månad kanske? Jag vill dra mig till minnes att jag haft den i sängen men vi har ju bytt sängkläder ett antal gånger sen dess. Inte i nattduksbordet, det är tömt flera gånger i sökandet. Minns att den varit i fönstret någon gång men där är den inte. Inte i huvudändan av sängen, på elementet eller bakom elementet drog jag en tidning idag och hade den varit där borde den lossnat eller stoppat tidningen. Sen kan jag inte komma på fler ställen att gömma den på i sovrummet. För garderoben är ny så där behöver vi inte kolla, men det har jag gjort ändå. Så jag har kollat badrummet (!). Köket, städskåpet, vardagsrummet, gamla byrån, vardagsrumsbordet (en kista med utrymme), stället där den andra fjärrkontrollen är, lådorna i hallmöbeln, lådorna i tv-möbeln... Där tog det slut på inspiration. Vi letade i lördags och jag har letat alla dagar sen dess. Nu börjar jag bli frustrerad...
 

Igår var det söndag den 6:e november. Många äter gustav adolf-bakelse den dagen men jag ogillar dem så jag gjorde annat. Här hemma åt vi bland annat mina muffins med frostning;

Sen blev det självklart lite mer; En kaka med frostning och en tårta. Så blev det lite paket också. Jag fick en kopp från söta Sara (Smuppra) där det stod "MAMMA MADDO" på. Det kändes roligt eftersom allt handlar om bebis nu så känns det som om det blev lite om mig. Den kommer definitivt användas. Annars fick jag ett toastjärn så jag kan göra toast om dagarna. Så fick jag pengar också.

Dagen började underbart:

För på hotell får man hoppa i sängar! Hihi.

Den började på hotell med hotellfrukost. Hotellet hade vissa rum där man fick ha hund så Tessan fick vara med. Det finns inte så många bilder från hotellet men här följer några;

Man skulle kunna tro att Tessan tycker om att duscha, ändå är det alltid lika svårt att få in henne i duschen! Vi tog självklart en bild på magen också;

Det känns som om det börjar puta lite mer nu. Vi pratar lite om det emellanåt och ibland har det gått segt vi kan ju  hoppas att det blir lite mer mage snart. Grannen min har också barn och ibland pratar vi och jag berättade om känslan av besvikelse för att inte växa direkt. Hon berättade om en i hennes mammagrupp som inte växte direkt i början men att det bara small och hon blev tjock. Det gör det inte mindre frustrerande men skönt att veta att man inte är ensam. Det börjar puta lite iaf så det går väl åt rätt håll i alla fall.

Ibland är jag tacksam alla tips som kommer om graviditet. Men ibland känner jag att det är frustrerande. Inte så att jag tar illa upp, jag bara blir överöst att tips och idéer och tankar och allt som det innebär och det är lite som folk säger om att skaffa kolonilott. Man blir nästan utesluten om man inte lyssnar på folk. Så känns det ibland. Så om den ena säger att man absolut inte ska äta ditt och den andra säger ät allt med måtta. En person säger drick ett glas vin när du ammar, det är ingen fara medan en anna säger att man inte ska dricka. Jag har en egen uppfattning;

Så länge jag vet att jag kan äta sk "riskmat" med måtta så äter jag det. Jag har inte en tanke på att dricka alkohol vare sig under graviditet eller ammning, vad vissa studier än säger. Studierna är inte gjorda på mig och jag kan inte se hur länge alkoholen finns kvar i mig. Vad andra gör skiter jag faktiskt i, det är deras ansvar. Alla föräldrar gör det de tror är bäst för barnen. Jaa, det finns undantag men inte så många att jag tänker lägga krut på dem. Jag har valt att behålla barnet. Jag har valt att ha oskyddat sex. Jag har valt hela denna situation och ser ingen som helst anledning att riskera något. Jag lider inte av att inte dricka alkohol, det kommer en dag då bebisen inte är bebis längre utan tonåring - DÅ kommer jag behöva mitt vinglas. För att stå ut med allt ståhej. Jag vet vad jag gjorde som tonåring och om ungen ens gör hälften så mycket så behöver jag ett glas vin för att lugna mig - då!

Jag läste på något forum att man inte skulle läsa sånt som inte var evidensbaserat, dvs. forskning har gjorts och  man har kunnat påvisa att de flesta reagerar på ett sätt. Ex. när man blir gravid blir man oftast hård i magen. Så om du är lös i magen eller har normal tarmflora tillhör du inte normen och har således inte en normal graviditet..? Om man dricker ett glas vin fyra timmar innan ammning går det inte över till fostret i de flesta fall... men inga bevis finns att det är i alla fall..? Just därför avstår jag.

Men igår fick jag veta en sak som ingen sagt... När man ammar... i början ska man inte ha bygel-BH pga. mjölkstockningsrisken. Vem tänkte säga såna saker till mig? Och när? Brösten har vuxit och jag är smått frustrerad över att säga att jag numera har G-kupa. "Va? Oj, har du så stor byst? Det trodde jag inte, det ser inte så ut" = vanliga reaktionen på vilken kupa jag har. Igår letade vi BH och det är inte lätt om du vill ha en snygg bh som inte är tunn utan gärna lite vaddering. Sen priserna. Det är inte gratis att vara onormal. Ingen "vanlig" BH-butik har min storlek. Jag är för smal i omkretsen för att vara normal. Det är jobbigt. Jag vill kunna ha en push-up eller balconette, det är det jag trivs bäst i... Igår hade de två BH:s att välja på. Sexhundra kronor senare kom jag ut med en BH. Det jobbigaste är inte brösten, jag är inte oproportionerlig, jag har bara en storlek som inte finns direkt på marknaden och en ekonomi som inte matchar dess prisklass...

Det var inte vad jag skulle berätta om. Jag ville bara säga att detta är min graviditet. Den har inte varit med i några tester och kan således inte vara evidensbaserad så ingenting säger att det är en graviditet som följer alla normer. Ingenting säger att jag kommer känna på ett visst sätt eller så. Jag hör gärna hur andra haft det men skulle vara glad om folk slutade säga att jag kommer känna si eller så och att det kommer bli sådär och såhär. Jag tänker inte skylla dåligt humör på graviditeten. Kanske att jag är känsligare nu men jag är inte helt ny, jag reagerar på samma saker som innan. Jag avskyr kommunikationsbrist tex. det kan få mig att gå i taket och är anledningen till att jag enklare kunde välja stockholm före göteborg. Tystnad avskyr jag, jag har alltid lärt mig att tystnad är det värsta vapen man kan använda sig av. En tredje sak jag avskyr är ovälkomna "krav-tips", tips som ständigt följs upp i syfte att jag ska göra på det "tipsade sättet", det är inget tips då men personerna som ger såna "krav-tips" är ofta väldigt tydliga med att berätta att det är just...tips. Jag anser att det är att propsa på någon något.

Jag är inte arg. Bara frustrerad. Hur svårt är det att bara lyssna på vad man har att säga? Ställa frågor som visar att man lyssnar och vill förstå? Inte dra förhastade slutsatser. Hur svårt är det egentligen?

Jag är lite förvirrad just nu. Idag åkte jag till IKEA och köpte lite saker till en grej vi köpte häromdan. Sagt och gjort. Sen fixade jag lite hemma och nu är det städning och tråk inför söndagens födelsedagsfirande som gäller. Och lite pluggande, fick otroligt nog en komplettering idag! Tror det är beviset på att jag är less på skolan.

Sen vet jag ju inte hur saker och ting ska kännas men det känns som om det är lite ivägen och så i magen. Jag kan inte sitta för länge och jag är lite förhindrad ibland. Funderar på om det är en missnöjd bäbis i magen som säger åt sin mamma att röra på fläsket. Men om jag står för mycket blir jag trött i magen, vettetusan hur jag ska göra! Jag vet inte om det är sparkar för jag vet inte hur sparkar ska kännas. Men det känns att det är något där och det är väl inte så konstigt eftersom den är drygt 20cm i dagsläget. Vet mer nästa torsdag efter RUL. Frustrerad blir jag också för visst putar magen men...usch så långsamt det går! I helgen sa jag till Olof att nu får ungen komma, jag är trött på att vänta! Och inte ens halva tiden har gått...suck! Haha. Lär vara grymt less på väntan i april om jag redan tycker att den ska komma. Samtidigt känns det som om det gått så jädrans snabbt. Är jag gravid? På riktigt? Eftersom jag inte vet om det är sparkar, och eftersom Olof inte kan känna sparkar (ännu) och det finns liksom inget... konkret mer än en tjockare mage (som skulle kunna vara övervikt) så känns det overkligt. Sen funderar jag på om det är rätt? Förra gången tvekade jag inte en sekund på att behålla barnet. Det gjorde jag inte i början av denna graviditet heller men nu har jag hunnit börja fundera. Är det rätt? Är det smart? Har jag förutsättningarna? Vilka är förutsättningarna? Vad kan jag ge barnet? Vad vill jag ge barnet?

Vagnen vi tittat på är troligtvis den vagn vi kommer köpa. Och sen säger folk en himla massa saker om att vi köper en ny vagn och det finns en jädra massa åsikter om allt. Och visst stör det mig ibland. Men jag får lära mig leva med det. Barnet kommer inte vara ett kön, därför är det roligt att ni röstar på könet nu. För kläderna som barnet får kommer vara både "flickiga" och "pojkiga". Uppväxten kommer inte handla om Barbie-dockor om det är en flicka eller bilar om det är en pojke. Jag vill ge mitt barn en dockvagn och bilbana. Lego (könsneutralt!) och annat skoj. Nu har jag turen att ha kvar massor av saker från min barndom och en lillebror som troligtvis kan tänka sig att dela med sig av sina saker. Så klädesmässigt kommer vi behöva mer rosa första året. Sen blir det "pojkiga" leksaker som behövs. Men det är en stund kvar. "Kenta och barbiesarna" är en bok jag gärna skulle ha till bäbisen. Jag vill ha böcker. Böcker är bra och en mamma som tycker om att läsa tror jag är en bra förebild. Olof är inte lika förtjust i läsning men han har andra kvalifikationer.

Språkforskare har noterat följande:

• Kvinnor ställer mer frågor, ger fler stödtecken under samtalet och använder oftare orden du och vi som ger mer personligt intryck
• män har fler direkta påståenden och fakta i det de säger
• kvinnor är allmänt mer osäkra i sina uttalanden och de talar tystare än män
• pojkar dominerar diskussionerna i klassrummet
• män talar mer i det offentliga livet, kvinnor i det privata
• kvinnor talar mer än män om människor och relationer
• män talar mer än kvinnor om saker och fakta

(Cronlund, 2004, s. 88)

Intressant? Jag vet att alla inte är intresserade av känsskillnader men jag tycker att det handlar om mer än löner och arbete. Det är såhär relationer ser ut, även de som anser att de har jämställda förhållanden! De må vara mer jämställda än andra men helt jämställt? Njae..

Jag vill inte klaga men eftersom jag ofta skriver det jag vill gnälla över här på internet så känner jag att jag kan släppa det sen och vara glada Maddo på fritiden. Jag pluggade ikapp nästan en vecka förra veckan. Nu sitter jag här och har gjort fyra tema-uppgifter och ingen av dem är godkända ännu. En person är på semester så att den uppgiften inte är godkänd kan jag stå ut med. Den andra uppgiften skickade jag in exakt 13:00 i tisdags och mailet är fortfarande oläst. Mailet jag skickade till läraren om att jag behövde snabba svar för att jag ligger så pass efter i skolan skickade jag in i tisdags 11:18 och det är också oläst... Tyvärr har jag två kurser kvar till 6:e december. Kurserna ska vara 4veckor vardera och jag känner att jag gärna hade fått rullning på studierna. Nu finns ingen anledning att göra fler uppgifter för två uppgifter står redan och väntar på att bli inskickade... Blir så ledsen över detta. Enligt skolan är det flexibel studietid, då borde man kunna läsa snabbare, ellerhur?

Nu ska jag försöka göra något vettigt av dagen.

När jag blev gravid kunde jag må illa av tanken på viss mat. Att äta kontinuerligt, smaklös och luktfri mat blev mitt  mål varje dag. Jag levde ibland på rostad smörgås eller filmjölk men mest åt jag frukt. Vit fisk var bra och potatis kändes skönt. Olof fick stå i köket så fort han var hemma. Det resulterade i att vi har börjat med att göra matlistor under vardagarna. På måndagar skickar jag ett sms till Olof som handlar på vägen hem (han åker förbi en ica maxi på vägen). Det är skönt att få in handlandet i vardagen så man slipper söka extratid för det. Förr kom Olof hem och vi åkte tillsammans för att handla. Ni vet ju hur Olofs förra jobb såg ut, ja...ibland blev det inte så bra. Men med en matlista får jag i mig bra mat varje dag vilket är jätteviktigt, speciellt nu. Ikväll är det fisk och imorgon köttfärslimpa på fredag avslutar vi med en vilttacos. Viltfärs som var på extrapris på närica. Jag har alltid tyckt om att planera maten och försökte även det när vi delade lägenhet jag och K. Tyvärr sågs vi inte så ofta så det blev liksom aldrig av. Jag tror det är bra att äta ihop, man får en bra stund ihop dr man kan prata om allt och inget.

Vad vill jag komma fram till? Jo, jag tror att det är viktig att skapa tid för varandra, vardagstid. Annars blir helgerna allt för korta. Helgen är redan för kort, varför korta ner den ännu mer? Lyssna och prata. Hur var din dag? Hur trivs du på jobbet? Vad har du gjort idag, det är frågor som är så enkla men ändå...de kräver tid. Tid att lyssna på svaret. Annars blir svaren "bra" "bra" "det vanliga"...

Jag tror att jag kommer börja använda mig av såna där förkortningar som inte är naturliga för alla och det är skittråkigt att komma in på en blogg och inte fatta allt som skrivs, speciellt om man följt den ett tag! Så jag tänker på er!

BM = Barnmorska

UL = Ultraljud

RUL = Rutinultraljud (görs någon gång mellan v. 16-20)

VUL = Vaginalt ultraljud (används innan v. 8)

Det är de ord jag kommer på just nu. Med detta vill jag säga till er att säga till mig om det blir någon förkortning ni inte hänger med på! Idag var vi hos bm (alla i kör: Barnmorska!) för att lyssna på bebisens hjärtljud. Jag hade hunnit börja oroa mig ordentligt de senaste dagarna för tänk om..? Innan var jag lugn som en filbunke efter UL (...ni minns va? hihi). När vi kom in till bm så frågade hon lite och tänkte ta mitt blodtryck (finns säkert någon fin förkortning för det men...inte vad jag vet!) men eftersom jag sa att jag blivit orolig de sista dagarna så sa hon att vi lyssnar på hjärtat först. Så vi fick höra hjärtat. Lite över 140 slag/minut slog det och det var fullt normalt. Hon sa också att det hade börjat synas lite. Barnmorskor känner på livmodern när man är gravid, det känns inte speciellt obehagligt men kanske om man har problem med att folk rör ens mage. Äsch, jag tycker det är okej. Sen letade hon efter bebisen och jag som inte ens vill att Olof rör min mage för att det känns obehagligt! Och efter det kom ljudapparaten. Blodtrycket låg bra och allt sånt där. Så ska vi ses i december igen. Om jag ville höra hjärtat igen kunde jag ringa och boka tid. Väldigt snäll och trevlig. Lite speciell är hon men jävligt mycket bättre än den förra. Nu hör jag hjärtslag i huvudet och bebisen lever. Jag ska nog göra en undersökning på bloggen, ni får gissa om det blir en flicka eller pojke! Vi tänker inte kolla upp könet så det blir en överraskning för alla!

Idag har jag beställt två förstoringar. Vi har fyra ramar som ska upp i hallen/vardagsrummet (öppen planlösning) och två av bilderna beställde jag idag. En bild har vi sedan tidigare, den är från tidiga ultraljudet, och en bild kommer den 10:e november.

Ultraljudsbilder är inte alltid enkla att förstå så jag försöker vara pedagogisk och beskriva bilden. OBS! Det är inte en gigantisk näsa, det är armarna som är uppåt! Fötterna syns svagt längst med "kanten" på ägget (ägget = det svarta). Jag hoppas jag ger en bra förståelse för er utan blogg! Vill ju att ni ska förstå det också. För mig var det kinesiska i början. Barnmorskorna får ju förklara varenda liten sak de gör, säger.