Det visade sig vara bra att ringa och klaga i morse. Självklart hade de en förklaring men sa att det självklart inte ska genomsyra mötet. De var en man kort igår. Jag som jobbat mycket inom vård- och omsorg är van vid att man berättar sånt "det kan dröja lite eftersom vi är en man kort, hoppas du har överseende". Men åter till samtalet, jag fick en ny tid nästa vecka och om Olof inte kan komma loss får vi en dvd från UL-besöket. Så jag gör två RUL i en "icke-risk-graviditet". Inte så illa pinkat va? Haha.

Jag har väldigt svårt att släppa vissa saker. Ibland kan jag grubbla över det länge. Ta fjärrkontrollen som exempel. Vi började leta i lördags och den kom fram först i.... tisdags? Under den tiden drömde jag om vart fjärrkontrollen kunde vara. Vaknade på morgonen och letade, kollade ställen flera gånger om dagen. Igår var det RUL och när vi kom dit verkade BM jättestressad, det kändes inte alls som om hon tagit del i att detta är min första graviditet. Ultraljudet gör man på speciella ställen, jag gör mina på ultraljudsbarnmorskorna och hade ett jättetrevligt besök senaste gången, en väldigt lugn och behaglig  barnmorska som lyssnade på och förklarade för mig (och Olof såklart). Igår grät jag i princip hela kvällen, självklart var det inte bara UL-besöket jag grät för men det var det som var jobbigast. Jag bad om en bild och den betalar man för, den förra barnmorskan visade oss vilken som skulle bli kort förra gången. Denna gången tog hon bara ett kort, la upp handduken på magen och slutade "filmningen" och sen gick hon iväg för att dokumentera måtten och kom tillbaka med ett kort som man knappt kan se bebisen på. Ett huvud. Inget mer. Är så sjukt besviken för hon kunde se lårben, huvud, händer, ryggrad, hjärta (utan att riktigt förklara för oss vart vi skulle titta) men jag fick inte ens vara med och säga att jag ville ha en bild på ryggraden. Jag fick inte veta hur lång min bebis är just nu bara att den motsvarade 18+1. Det betyder att jag är -6 dagar från min beräkning (förra gången var jag +4 dagar från min beräkning) när jag nämnde det så fick jag bara veta att det är detta ultraljud som räknas. Det kändes riktigt jobbigt. Jag vet att man ska bemötas bra och jag betalade 50 kr för ett kort jag inte ens är nöjd med. Vad skulle jag säga? Nej, jag är inte nöjd med korten och vill inte ha dem. Jag sa ju att jag ville ha ett kort innan..? Men jag ville inte ha vilket kort som helst! Jag såg ju mer på ultraljudet än på bilden. Jag ville bara möta min gamla ul-barnmorska, från det tidiga ultraljudet!!!

Idag ringde jag till dem och sa att jag inte alls var nöjd och att jag faktiskt hade ganska höga förväntningar inför besöket pga. tidiga ul. Det var tydligen styrelsemöte idag och hon vi var hos igår var där men skulle ringa upp igen. Jag vill inte ha henne! Jag vill ha den förra ul-barnmorskan!!! Det är vanligtvis det enda UL man gör i graviditeten så det sista minnet jag har från bebisen är en kass bild där inte ens ryggraden syns och ett papper där de ändrat datumet till 10:e april. Inga mått eller något. Jag vet att hjärtats båda kammare och sånt syntes men jag vet inte hur man såg det? Jag vet att lårbenen var 27 mm enl. hennes beräkningar men bara för att det stod upptill när hon sparade måtten. Jag vet inte hur lång min bebis är? Nej, jag är jättebesviken. Kanske är det en annan sak vid andra eller tredje barnet men detta är första och SKA vara speciellt! Jag har sovit jättedåligt pga. detta. I eftermiddag ska jag kolla på objektiv till min kamera. Hoppas hitta något. Har kollat på ett fast objektiv 50mm f/1.8, är lite nyfiken på teleobjektivet 70-200 också men har inte stenkoll. Får läsa på lite och sen fråga ikväll.

Jag är lite förvirrad just nu. Idag åkte jag till IKEA och köpte lite saker till en grej vi köpte häromdan. Sagt och gjort. Sen fixade jag lite hemma och nu är det städning och tråk inför söndagens födelsedagsfirande som gäller. Och lite pluggande, fick otroligt nog en komplettering idag! Tror det är beviset på att jag är less på skolan.

Sen vet jag ju inte hur saker och ting ska kännas men det känns som om det är lite ivägen och så i magen. Jag kan inte sitta för länge och jag är lite förhindrad ibland. Funderar på om det är en missnöjd bäbis i magen som säger åt sin mamma att röra på fläsket. Men om jag står för mycket blir jag trött i magen, vettetusan hur jag ska göra! Jag vet inte om det är sparkar för jag vet inte hur sparkar ska kännas. Men det känns att det är något där och det är väl inte så konstigt eftersom den är drygt 20cm i dagsläget. Vet mer nästa torsdag efter RUL. Frustrerad blir jag också för visst putar magen men...usch så långsamt det går! I helgen sa jag till Olof att nu får ungen komma, jag är trött på att vänta! Och inte ens halva tiden har gått...suck! Haha. Lär vara grymt less på väntan i april om jag redan tycker att den ska komma. Samtidigt känns det som om det gått så jädrans snabbt. Är jag gravid? På riktigt? Eftersom jag inte vet om det är sparkar, och eftersom Olof inte kan känna sparkar (ännu) och det finns liksom inget... konkret mer än en tjockare mage (som skulle kunna vara övervikt) så känns det overkligt. Sen funderar jag på om det är rätt? Förra gången tvekade jag inte en sekund på att behålla barnet. Det gjorde jag inte i början av denna graviditet heller men nu har jag hunnit börja fundera. Är det rätt? Är det smart? Har jag förutsättningarna? Vilka är förutsättningarna? Vad kan jag ge barnet? Vad vill jag ge barnet?

Vagnen vi tittat på är troligtvis den vagn vi kommer köpa. Och sen säger folk en himla massa saker om att vi köper en ny vagn och det finns en jädra massa åsikter om allt. Och visst stör det mig ibland. Men jag får lära mig leva med det. Barnet kommer inte vara ett kön, därför är det roligt att ni röstar på könet nu. För kläderna som barnet får kommer vara både "flickiga" och "pojkiga". Uppväxten kommer inte handla om Barbie-dockor om det är en flicka eller bilar om det är en pojke. Jag vill ge mitt barn en dockvagn och bilbana. Lego (könsneutralt!) och annat skoj. Nu har jag turen att ha kvar massor av saker från min barndom och en lillebror som troligtvis kan tänka sig att dela med sig av sina saker. Så klädesmässigt kommer vi behöva mer rosa första året. Sen blir det "pojkiga" leksaker som behövs. Men det är en stund kvar. "Kenta och barbiesarna" är en bok jag gärna skulle ha till bäbisen. Jag vill ha böcker. Böcker är bra och en mamma som tycker om att läsa tror jag är en bra förebild. Olof är inte lika förtjust i läsning men han har andra kvalifikationer.

Jag tror att jag kommer börja använda mig av såna där förkortningar som inte är naturliga för alla och det är skittråkigt att komma in på en blogg och inte fatta allt som skrivs, speciellt om man följt den ett tag! Så jag tänker på er!

BM = Barnmorska

UL = Ultraljud

RUL = Rutinultraljud (görs någon gång mellan v. 16-20)

VUL = Vaginalt ultraljud (används innan v. 8)

Det är de ord jag kommer på just nu. Med detta vill jag säga till er att säga till mig om det blir någon förkortning ni inte hänger med på! Idag var vi hos bm (alla i kör: Barnmorska!) för att lyssna på bebisens hjärtljud. Jag hade hunnit börja oroa mig ordentligt de senaste dagarna för tänk om..? Innan var jag lugn som en filbunke efter UL (...ni minns va? hihi). När vi kom in till bm så frågade hon lite och tänkte ta mitt blodtryck (finns säkert någon fin förkortning för det men...inte vad jag vet!) men eftersom jag sa att jag blivit orolig de sista dagarna så sa hon att vi lyssnar på hjärtat först. Så vi fick höra hjärtat. Lite över 140 slag/minut slog det och det var fullt normalt. Hon sa också att det hade börjat synas lite. Barnmorskor känner på livmodern när man är gravid, det känns inte speciellt obehagligt men kanske om man har problem med att folk rör ens mage. Äsch, jag tycker det är okej. Sen letade hon efter bebisen och jag som inte ens vill att Olof rör min mage för att det känns obehagligt! Och efter det kom ljudapparaten. Blodtrycket låg bra och allt sånt där. Så ska vi ses i december igen. Om jag ville höra hjärtat igen kunde jag ringa och boka tid. Väldigt snäll och trevlig. Lite speciell är hon men jävligt mycket bättre än den förra. Nu hör jag hjärtslag i huvudet och bebisen lever. Jag ska nog göra en undersökning på bloggen, ni får gissa om det blir en flicka eller pojke! Vi tänker inte kolla upp könet så det blir en överraskning för alla!

Idag har jag beställt två förstoringar. Vi har fyra ramar som ska upp i hallen/vardagsrummet (öppen planlösning) och två av bilderna beställde jag idag. En bild har vi sedan tidigare, den är från tidiga ultraljudet, och en bild kommer den 10:e november.

Ultraljudsbilder är inte alltid enkla att förstå så jag försöker vara pedagogisk och beskriva bilden. OBS! Det är inte en gigantisk näsa, det är armarna som är uppåt! Fötterna syns svagt längst med "kanten" på ägget (ägget = det svarta). Jag hoppas jag ger en bra förståelse för er utan blogg! Vill ju att ni ska förstå det också. För mig var det kinesiska i början. Barnmorskorna får ju förklara varenda liten sak de gör, säger.

Idag var vi och kollade på vagn. Jag vill ha lite koll, behöver väl inte köpa en nu men vill ju gärna ha koll på läget. Första butiken var ett fjasko. "Jag jobbar bara varannan helg så jag vet inte riktigt..." och inte hade de fått in proverna från 2012 års kollektion heller (även om vi var mer intresserade av 2011 för att få rabatt men man vill ju veta liksom...) Vi fick en katalog med bilder sämre än de på internet (mobilbilder känns mer detaljerade). Sen fixade vi Olofs abonemang och försökte lösa så att han kan få loss sitt nummer och få ett vettigt abonemang. Nu hoppas vi att hans nummer är igång inom en vecka. Håll tummarna!

Därefter åkte vi till en annan butik för att få pejl på vagnarna och nu fick vi service! Vi började med Emmaljunga som är den vagnmodellen jag fått fram efter en hel del googlande. Den ska vara bäst tydligen. Vi bad om att kolla på andra märken också och hon berättade likheter och skillnader med Emmaljungan. Vi fick klämma och känna i lugn och ro, testa och så... vi har nog fastnat för en vagn. Det är en djungel det här. Det är chassi som ska väljas, utförande, ligg, sitt, kombi, lift... Mitt tips till de som börjar fundera på att skaffa barn; Kolla på vagn i tid!

Jag har en liten dröm om att ha en fin barnvagn. Vet att många av läsarna inte är så intresserade av att läsa ännu en mammablogg och jag ska försöka att inte bli en mammablogg för det finns allt för många sådana anser jag. Mest jag och lite bebis. Men nu är det så att jag funderar på att köpa en ny barnvagn för att kunna vara nöjd med mitt köp och trivas länge. Bilbarnstol och kläder och babysitter och allt vad barn nu behöver kan jag mycket väl tänka mig att köpa på blocket eller i andra-hand. Men barnvagnen är ändå någonting som jag känner ska symbolisera mig. Jag vill inte ha vilken vagn som helst och jag är inte beredd att lägga flera tusen på en vagn men...en vagn är ju... en vagn! Någon som har erfarenhet av focus duo? Det är blandade recensioner man läser och jag anser väl inte att recensionerna av personer man inte känner är särskilt...pålitliga faktiskt. Har läst allt för mycket skit om bra saker på de där mamma-sidorna.. Så nu vänder jag mig till er, trogna läsare. Älskade läsare. Japp, just nu! Känner du någon, eller har du haft/har en focus duo?

I juli kände jag något annorlunda i brösten. Det gjorde riktigt ont och gick inte att sova bekvämt på något sätt. Sen svällde brösten. Strax därpå upplevde jag enormt magknip. Förstoppning. Så fort jag åt en normal storlek mat så sa det stopp i magen. Gå på toaletten var inte tal om för det kom ingenting. Men vid den här tidpunkten visste vi vad orsaken till detta var. Nu kom illamåendet. Inga spyor. Men att gå omkring och känna sig uppstoppad och illamående mest hela tiden var ingenting jag tyckte om. Olof jobbade mycket utanför Stockholm och jag kunde inte ens passera köket utan att må illa, än mindre ge Tessan mat.

I denna veva började jag mitt nya jobb. Jag fick mediciner mot illamåendet och det hjälpte mig att klara av dagarna och fick magen att fungera igen. Det var med nöd och näppe jag klarade dagarna och nya jobbet var tufft. Mest handlade det om den psykiska biten. Jag brukar fokusera på brukare eller barnen när jag arbetar men efter en vecka fick jag sparken p.g.a bristande engagemang och magkänsla. Vid kritik av hur det gick till så fick jag svaret att förskolechefen var tvungen att gå på sin magkänsla. Av de exempel jag fick handlade inga om själva arbetet jag utförde utan snarare om att jag valde att inte stanna över natten på en kursgård och att jag inte hade fått bra kontakt med personalen direkt.

Jag ställde mig upp igen och kontaktade ett annat ställe där jag fick jobba ganska mycket som vikare, väldigt uppskattad. Tyvärr kände jag att jag gjort mitt som vikarie med så kort varsel. Så nu har jag bestämt mig för att studera igen. För att det ska godkännas som heltid måste jag läsa in hela terminen. När jag pratade med dem hade jag två månader på mig att klara en hel termin. Nu har det gått två veckor och en kurs är avklarad, tre kvar. Nu hoppas jag att CSN ska godkänna min ansökan så att jag kan få pengar också.

Vad babblar jag om och vad innebär nu egentligen "från A till 15"? Jo, man brukar ju säga från a till ö men jag kan inte säga att jag är på ö ännu. För jag har precis passerat 15. Enligt det tidiga ultraljudet vi gjorde så är jag 16 fullgågna veckor idag. Enligt våra beräkningar är jag 16 fullgågna veckor på fredag.

För mig var det viktigt att passera vecka 12 innan jag sa något. Olofs mamma var den första som fick veta och sen rullade det på. Vänner, min familj. Alla resor för att berätta. Nu börjar magen puta och nästa vecka ska jag få höra hjärtat slå. I november är det rutinultraljud. Mer än så har jag inte koll på just nu. Skolan upptar en hel del tid och tankar av mitt liv just nu. Jag har två veckor/kurs just nu. En av kurserna är egentligen en sexveckors kurs och två fyraveckors. Men jag har bara sex veckor på mig...

Det ska märkas att pappa gillar bilar och mamma gillar rosa.

Jag har funderat på det där med vikt och oss tjejer. Detär så viktigt att vi går ner i vikt. Vi ska vara godisätande sockerfria och vi ska ha slimmade kroppar med kurvor, allt beroende på vilket klädesplagg vi ska ha och vilket mode som gäller. Det är sjukt. Varför kan vi inte satsa på att finna vår stil? Själv planerar jag att acceptera min kropp medan den växer.

Jo, men visst putar det lite granna?