Sambon ska byta till vinterdäcken. Hjulen om vi ska vara petiga. Det är sambon. Det är viktigt att säga hjul. För det är skillnad på däck och hjul... Vinterdäck tycker jag. Hursomhelst... han ringer mig och det första han säger är "Du, vad har hänt med höger bakdörr?!" Det känns jätteanklagande och jag försöker verkligen tänka om jag kan ha gjort något men glömt eller... jag vet att det är illa när det är något med bilen. Sambon är noggrann med bilen. Det är viktigt. För mig är en bil mest bara en bil och det är skittråkigt om något händer men jag har skuldkänslor inför sambon för att jag råkade förstöra lacken på Forden för 1,5 år sedan. Det är en gammal bil och han har nog accepterat läget nu men för mig känns det skitjobbigt för jag hörde i tonläget att han vart irriterad och såg i ögonen men hans ord överrensstämde inte med det han sa... "det är inget att göra åt"... förlåt...

Jag anklagat mig ofta sådär. Flera dagar i sträck. Kan inte släppa taget. Kan inte... eller vet inte hur man gör? Jag brukar prata om det. Försöka hitta en lösning. En lösning som passar oss båda. Men sambon är inte sån. Han vet att om han inte pratar om det så släpper han det. Jag gör inte det. Så där står jag med mina känslor. Och ett sätt som funkat i alla år men som inte funkar längre. Eller jo, det funkar...men inte i mitt förhållande.

Så jag funderar och funderar, han säger att det är en buckla och att det ser nytt ut. Jag säger att jag hörde något i torsdags efter föreläsningen men jag gick ut och kollade då men såg ingenting. Han säger att det kanske är någon annan som gjort på en parkering men att det ser nytt ut. Men om jag inte såg något i torsdags och låg hemma i frossa hela fredagen...när fan ska det ha hänt då? Jag vet att det är jag som borde kolla bilen oftare. Men jag är aldrig på högersidan typ. En snabb inskjutsning av unge och sen in och köra innan ungen är förbannad. Starta motorn så snabbt som möjligt. Det är morgonregeln...

Så ångesten smyger sig på. Måtte det gå på försäkringen. Vi har ju drulle så det borde gå på den tycker jag. Men ångesten. ÅNGESTEN. Den dödar mig och jag har inte en jävel att prata av mig hos. För sambon vill inte prata om det. Bilen. Hans bil. Det känns som om vi ska avboka vår resa i januari. Pengarna behövs till något annat. Bilreparation. Omlackning eller vad fan som helst. Jag är trött på att räkna kronor. Trött på att ha ångest. Jag är trött på att leva det liv jag gör och det gör inte saken bättre att jag just förstört min sambos bil och inte vet hur jag ska göra det bra igen. Hur gör man? Vart går jag? Vem gör vad? Går jag till återförsäljaren och frågar? För jag vet inte och det är skitjobbigt. Imorgon är det måndag igen. Jobb. Jag är inte alls med på detta. Två av tre helger har gått åt sjukstuga. Lönen lär bli sådär framöver. När vi inte är sjuka så vabar vi.

Missförstå mig rätt. Mitt barn är värt att vara hemma med. Men jag är trött på konsekvensen av att vara hemma. Ekonomin är spänd. Vad kan jag dra ner på? Ena bilen är enbart trafikförsäkrad. Alla försäkringar har gåtts igenom till det billigare alternativet. Men summa summarum är att vi knappt har pengar över för de pengar som är över ska till svärmor som har lånat ut pengar till vår nya bil, hon som ska ha pengar för hus, sophämtning, el och sånt. Vi har en bra hyra. Det har vi. Vi betalar mest driftkostnader. Men jag vet inte vart alla kostnader kom från? Vi flyttade för att ha en bra ekonomi men inget går ihop och tydligen är vinsten från försäljningen borta. Det känns som om någon rånar mig varje månad.

Åååh, jag skrev för att lätta mitt hjärta och avsluta bra. Men det känns som om texten visar motsatsen. Jag vet ju att vi kommer vidare. Att livet rullar på men jag är så trött på att kämpa. En bok jag läste hette "sluta kämpa, börja leva" och jag vill leva. Jag har tappat verktygen. Hur gör jag för att leva? Dags att leta upp boken..?

 

Bibbi

17 november 2013 15:58

Din lilla kämpe. Strulande ekonomi kan ta död på den starkaste kärlek. Åt alla håll och kanter.
Att leva med ångest för att ha gjort något fel som man inte vet om är misshandel!!! Spelar roll vem som åstadkommit en reva/bula i lacken. Det viktigaste är väl om det är livsviktigt att laga den eller om det kan vänta till en bättre månad. Det är ju bara MATERIA!!!

Massa varma stärkande tankar till dig från mig <3

http://www.bibsan.se

Dream Maddo

17 november 2013 22:25

Tack fina du! Jag måste nog träna på att tänka bort andras känslor lite så jag slipper känna sån ångest över att andra mår dåligt.. :/ Kramar!

 

Sandra

17 november 2013 17:21

Tråkigt att det ska behöva vara så förbaskat motigt för dig vännen! Jag tycker faktiskt att du förtjänar en paus från allt elände nu så du får ta hand om dig själv och känna allt det fina och glada som livet har att erbjuda!

Men de är roligt att du skriver igen iaf :) kanske är det ett första steg i rätt riktning? :) kram

http://tobax.blogg.se

Dream Maddo

17 november 2013 22:24

Tack fina du. Det är så nedrans svårt att få tid vid datorn och så sjukt tråkigt att blogga/skriva i mobilen.. :( Men jag försöker att få tiden till datorn nu. Jag mår bättre av det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...