Jag känner mig arg. Går omkring med en irritation inom mig hela tiden. Allt är fel. Jag är arg på vänner. På bekanta. Sambo. Kollegor. Väder. Kropp. Men mest arg är jag nog på mig själv! Vad gör jag för fel hela jävla tiden? Och varför kan vänner, bekanta, sambo och kollegor inte fråga en gång till? Är det såhär att vara vuxen? Isåfall avskyr jag vuxenlivet. Jag är trött konstant. väckt konstant. känner mig stressad konstant. Känns som om vi aldrig kommer i fas. Vad vill vi med livet? Jag vill annat än bara vara varje jävla dag. Jag vill ha mål. Jag vill ha drömmar. Jag känner en sån saknad av en vänskaplig promenad. Jag frågar. Och frågar men aldrig någon som kan. Ofta ignoreras frågan. När jag väl träffar någon att umgås med är jag superglad. Jag lever på det hela dagen. Igår träffade jag en kollega, visserligen för att göra schema men vi pratade lite privat också, och jag kände mig så glad efteråt. Idag känner jag mig tom. Det behövdes så lite. Direkt efter vårt möte igår gick vi ut till en skinande sol (som försvann sen) och det kändes som om solen lös för att dagen fick ett ljus, en lättnad som infann sig.

Läser om alla människors konstanta fikande. Särskilt mammornas fikande. Det moderna mammalivet. Jag hade aldrig det. Gick ner massor i vikt under min ledighet. Åt inte. Fikade desto mindre. Umgicks ju inte med någon. Och folk ska veta att jag försökte! Men vissa har det i sig. De kommer vara missnöjda för annat. Annat som jag har. Jag vet. Men det hjälper inte. Jag mår fortfarande skit över att aldrig träffa folk. Hellre fet av kakor men bekräftad än smal och obekräftad. Livet blir vad man gör det till. Bestäm dig för att bli lycklig. Livet handlar inte om att inte falla utan ställa sig efter varje fall... alla jävla textrader som finns. Jag är olycklig. Jag mår skit. Jag ser inte ljuset just nu. Ser inte ett enda jälva telefonnummer annat än sambons på min mobil. Är ledsen. Sårad.

Mest av allt är jag arg över att folk inte kan säga vad jag gör för fel. För något fel gör jag ju... Men folk håller tyst, rädda för att såra. Inser inte att om de håller tyst så sårar de mer. Jag känner för att sälja lägenheten. Säga upp mig från jobbet. Flytta någonstans där jag inte känner en jävel. Börja om. Skita i alla andra. Men så inser jag att en av mina mammor är guld värd. Här. I denna stad. Har några i gamla staden också. Vad hjälper det? Jag är ledsen.

Ledsen över att inte förstå vad jag gör för fel. Ledsen över att inte kunna glädja mig. Ledsen över att inte kunna släppa taget. Ledsen över att jag låter mig bli en plåga för kommande möte. Jag avskyr att skriva det offentligt. Avskyr att det finns folk som kommer tänka "stackars henne" eller "hon får skylla sig själv" och folk som kommer diagnotisera mig. Ja! Jag har latenta depressioner. Men senaste mötet med psyk meddelade min läkare mig att jag var ett omöjligt fall. Jodå, utbildad person. Överläkare. Jajjemensan! Och jo, det var exakt de orden jag fick höra!

Så hör och häpna...jag ÄR ett omöjligt fall som bara vägrar acceptera läget. Inte värt att göra något..är man omöjlig så är man...Längtar tills jag åtminstone är fysiskt frisk så jag kan träna och ge blod. Mitt mål är att ha mer tid för mig själv. Tid då jag inte är mamma. För jag behöver annat att tänka på. Gå på stan och gråta över alla som håller handen eller fikar eller skrattar. Det är viktigt att inte hämma känslan tycker jag. Känn den tills det inte kan bli värre. Typ så... 

 

Sussi

12 februari 2013 21:06

Klart man inte mår bra när man inte får stimulans. Precis som barn och djur behöver stimulans så gör även vi vuxna det, fast på ett litet annat sätt! Jag tycker inte du får skylla dig själv. Jag vidhåller att du har konstiga vänner som bara vänt dig ryggen! Det säger egentligen mer om dom än om dig. Du försöker ju i alla fall..
Förstår att det måste vara frustrerande att inte få reda på varför det blivit som det blivit. Skönt att du ändå har några som verkar uppskatta ditt värde!
Kramisar

http://allt-om-inget.bloggplatsen.se

 

Mange H

20 februari 2013 18:10

Jag läser här fortfarande :)

Dream Maddo

1 mars 2013 13:12

Saknar dig!

 

Mange H

8 april 2013 16:24

Har du inte kvar min mail? Finns alltid där serru, kram!

Dream Maddo

12 april 2013 00:47

Bästaste Mange! Vårt samtal var precis vad jag behövde men inte visste att jag behövde!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...