Saknad.

Olof är i Schweiz. När vi pratade om det tidigare så tänkte jag att det kunde vara skönt att vara ifrån varandra lite. Olof åkte imorse. Han skickade sms och väckte mig (hade glömt ljudet på) och jag svarade så gott jag kunde när han skrev. Ni vet när man är sådär trött att man knappt kan läsa för att ljuset på mobilen sticker i ögonen? Precis så trött! Då måste jag erkäna att jag har 50% ljusstyrka på mobilen. Anyway. Då tänkte jag inte på det. Men efter körningen brukar jag alltid ringa Olof och berätta hur det gått och vad vi gjort och sånt. Men idag kunde jag inte det. Då började det kännas tomt. När eftermiddagen närmade sig och vi inte hade skickat ett femtiotal sms började jag få lite längtan och nu på kvällen när vi brukar camma och prata samtidigt som vi gör allt annat... ja nu saknar jag honom ordentligt. Om en stund är det dags för vårt daliga "nattsamtal" men det blir ju inte heller av. Jag hade glömt hur mycket tid man har när man inte träffar någon. Och detta har ju smygit sig på. Från ett samtal då och då. Sen ett samtal om dagen. Sen chatta så mycket som möjligt och nu är det vardag att sms:a hela dagarna. Vi puffar varandra på facebook. Världens mest onödiga funktion måste vara puffen på facebook. Men vi gör det och det blir en del puffar varje dag. Varje gång han har rast går han in på mobilen och puffar mig. Jag sitter ju i regel vid en dator så han kan puffa två-tre gånger på en rast. JAG SAKNAR OLOF!!!!

 

Anna

20 april 2011 23:41

<3

http://kavril.bloggplatsen.se

 

Maddo

21 april 2011 08:30

Anna; Tack! <3

http://blogg.dreammaddo.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    2:a april 2012 Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...

Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...