Tack till alla som kommenterar ändå. Överväger att godkänna kommentarer utan att riktigt svara på dem. Orkar inte det. Idag kommer pernilla och jag har väl gjort så gott jag kunnat med att det ska se fint ut här hemma. Vägghyllan kom inte upp igår. Ett hål är gjort på väggen men skruven vi hade var för tunn...

Så mycket som jag gråtit sen i höstas har jag nog aldrig gråtit, det är helt sjukt måste jag erkänna. Kanske är det dags att göra denna bekännelse i bloggen. Några bloggisar vet ju om det. Men jag valde att inte skriva om det offentligt i höstas. Minns ni Mr R? Vi träffades på jobbet och sen tog det slut i oktober. Det tog slut eftersom jag blev gravid. Jag fick ett missfall och han gjorde slut med mig dagen efter det. Att få barn har varit min högsta dröm sen barnsben. Vid 15 års ålder började det bli en stark längtan. Jag planerade inte att bli gravid men jag meddelade Mr R redan i början att jag inte kan ha hormon och därför inte har preventinmedel och om jag skulle bli gravid tänker jag behålla barnet, om han inte vill ha barn sa jag också att det är hans ansvar att använda kondom. Det gick in genom ena örat och ut genom andra. Det finns inga ursäkter som heter "han är kille" eller "han är ung" för han är vuxen och då ska man kunna ta ansvar för sina handlingar. När jag blev gravid ansåg han att det enda som fanns att göra var abort.

Nu fick jag missfall i oktober, några veckor innan min födelsedag och jag var 9 fullgågna veckor när det hände. Flertalet vänner har numera barn eller väntar barn så det har varit ett smärtsamt år. Rätt tidigt fick jag höra att underbara Sofie var gravid och precis passerat v 12... Sandra fick Filiph i december och jag kunde inte annat än gråta för det gjorde så ont. Sen blev en annan vän gravid och det tog jag väl lite bättre. Sofie fick sin son nyligen och jag har passerat mitt beräknade datum (16 maj). Det innebär inte att det är slut på lidandet. Nej, hormonerna är inte som de tidigare var. Jag gråter mest hela tiden. Och vid varje mens känner jag att det är något inom mig som gått sönder. Jag har nästan förlorat tron på att få barn. Även om jag vet att jag kommer få barn. Nej, vet gör jag inte. Jag tror att jag kommer få fler missfall om jag ska vara ärlig. Inte särskilt optimistisk här inte. Speciellt inte idag. Men jag har en underbar pojkvän som torkar mina tårar, håller om mig när jag behöver och  får mig att se ljuspunkter i vår relation - trots att inga barn blir gjorda. Det är något vi väntar med. Men Olof vill ha barn inom min tidsperiod då jag känner att jag vill ha barn.

Kanske har jag en tidig form av 30-årskris?

 

sandy

9 juni 2011 10:26

Det är okej att gråta o vara ledsen. Men jag tycker du är stark som har tagit dig igenom det och som går vidare. Oliven är bra för dig! Och jag älskar dig varje dag även om du är ledsen!

http://tobax.blogg.se

Dream Maddo

15 juni 2011 18:23

Tack Sandy-darling!

 

Sara

9 juni 2011 17:11

Massor med kramar! Känner till din starka barnlängtan. Jag vill såå gärna ha barn och har i många år känt att om det blir så vill jag inte göra abort. Jag är rädd att inte kunna få barn också, man vet ju inte. Jag känner så med dig angående missfallet, jag hade också blivit ett vrak om det var jag. Känns alltid jobbigt när andra kan också, och man vill vara glad för dem utan att vara ledsen för en själv. Jag är glad att du funnit Olof som stöttar, tröstar och har samma barntidsram som du. Jag tror att det är jätteviktigt att det stämmer överens. Om en är "stressad "och en vill ta det lugnt tar det ju på förhållandet så klart.
Står lite tokigt till så kan inte skriva mer nu. Men många kramar till dig kära Maddo.

http://Smuppra.wordpress.com

Dream Maddo

15 juni 2011 18:23

Tack för ditt stöd fina du! Kramar!

 

Anna

10 juni 2011 00:36

Det där med kommentarerna gör du som du känner för tycker jag. orkar du inte svara, så orkar du inte. :)
Det där med barnlängtan kan jag helt och fullt förstå, och jag känner med dej när du är ledsen, även om jag inte kan förstå hur det känns, jag har aldrig varit med om det.
mitt hjärta värker för dej min vän. <3

http://levamededs.bloggplatsen.se

Dream Maddo

12 juni 2011 20:39

Ja, nu bråkar ju bara kommentarerna, när jag väl tänkt göra´t!

 

marica

13 juni 2011 14:08

Gumman!

Du kommer nog alltid sörja det barn du inte fick... man är så mycket längre i sin planering än v.9 jag vet!!! Jag har ju tre underbara söner som jag älskar över allt annat, men saknaden efter mitt missfall kommer alltid att finnas där! Vem var den lill*?! Så jag förstår absolut hur du känner!!!!

Tänker på dig! Kramar

http://maricaaberg.blogg.se

Dream Maddo

15 juni 2011 18:21

Tungt.. :( Jag hoppas det blir bättre iaf.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...