Direktlänk till inlägg 2 juni 2011
Det är kaos. Flyttkaos. Det är kartonger. Det ska rensas. Olof jobbar på dagarna. Hur ska jag kunna iordningställa utan att Olof är hemma? Jag vill inte ändra på för mycket saker. Tänk om Olof tar illa vid? Är det inte bättre att diskutera saker? Men Olof är för i övrigt sjuk och orkar inte riktigt efter jobbet heller. Jag håller på att gå under i kaoset. Jag är inte gjord för att flytta. Det är samma sak varje gång. Iordningställer på två dagar och SEN kan jag leva. Men nu är det kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Jag är så lättirriterad. Känslig. Sårbar. Vill inte ta hem kompisar om det ser ut såhär. Jag kräver inte kliniskt rent. Jag vill bara ha ordning. Lite koll på läget. Lite hjälp skulle inte sitta helt fel. Jag vill inte bestämma över det som är vårt så jag vet att jag är illa tvungen att invänta en gemensamt ledig helg och en frisk sådan menar jag ju. Men just nu känns det tungt. Speciellt eftersom jag vaknat klockan sju i morse och inte vill väcka Olof. Tessans morgonprommis är gjord. Jag har hämtat kameran. Fixat badrumstillbehören i lådor i garderoben. Tömt balkongen på det som ska slängas. Kan ju sopa golvet på balkongen och fundera på vad man kan plantera i mina stora baljor. Potatis? Tips på saker som vill ha en del skugga men också möjlighet till mycket sol? Det verkar som om plantering blir min nya grej. Terapi. Olof sa att det nog är han som får vattna balkongblommorna och det kan nog stämma. Jag är grym på att plantera men suger på att vattna. Jag vill ha tomater och örter. Olof vill inte ha basilika vilket han tycker luktar illa. Jag gillar basilika, det är något jag brukar klara av att hålla vid liv... Jag orkar inte grubbla mer, vart är mitt frukostsällskap?!
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se