Direktlänk till inlägg 3 december 2009
Idag har jag fått massor av inspiration. MissVivis (http://missvivis.se) skrev om en tillbakablick i sin blogg idag. Det handlade om tiden hon hade i Stockholm. Sussi (http://allt-om-inget.bloggagratis.se) skrev om ett hur liten världen är. Det handlade om en person som kände till en annan på namnet, en person som Sussi känner om jag förstått det rätt. Då kom jag att tänka på när jag träffade en tjej i kören...
För att börja om från början. Jag flyttade ner till Göteborg 2002 och var då ca 16 år. Men kören började jag 2003. Det var en skolkör som många i Göteborg känner till vid namn Burgårdens skolkör. Där sjöng jag. Vi hade ett sammarbete med en skola i Sydafrika vilket gjorde att vi fick sjunga på en tillställning där Sydafrikas vice president närvarade. Spännande va? Ja, som tack för detta fick vi gå på en teater. Jag och några körkompisar gick och såg på den tillsammans. En av tjejerna var intresserad av att veta mer om föreställningen och vi begav oss därför fram till de ansvariga och pratade med dem. Körkompisen skrev ner sin mailadress varpå jag utbrister: - Men den känner jag igen! Hon tittar på mig som om jag var dum i huvudet och jag släppte det rätt snabbt. Många mailadresser är ju lika varann, ellerhur?
Så begav vi oss tillslut bort från teatern. Teatern som hade väckt många känslor fick oss in på ämnet mobbning. Eftersom jag varit mobbad och hade bestämt mig för att vara öppen med detta så pratade jag på om detta (de som känner mig vet att jag kan prata otroligt mycket. Pernilla uttryckte en gång att hon aldrig träffat någon som har så mycket att säga som jag, positivt la hon faktiskt till) och hon inflikar att hon också varit mobbad men hade flyttat från det stället. Självklart sa hon vilken stad men eftersom det är en rätt liten stad vill jag inte yttra mig om vilken. Då går det upp ett ljus för mig! - Om jag säger min mailadress så vet du vem jag är. Jag nämner min mailadress och hon förstår plötsligt varför jag hade känt igen hennes mailadress.
Denna tjej hade jag träffat på en chatt efter ett tv-program om mobbning (Ramp, ett program som tog upp mobbning ur tre perspektiv). Därefter hade vi haft långa utförliga mail där vi berättat allt om hur vi känt och hur vi hade mått. Sen slutade hennes mail komma och relationen dog ut i sanden. Två år senare stod vi där: i samma kör, i samma stad, på samma skola. Det var en skön känsla. Den fyllde liksom hela kroppen.
Ibland är världen liten. För hur många lämnar staden de bor i för att börja om på ny kula efter mobbning? Hur många väljer Göteborg och hur många väljer att börja i en skolkör? Det var häftigt. Än idag blir jag varm vid tanken på det mötet. Att få ett ansikte på denna person, att vi faktiskt delade intressen och veta att våra mail inte hade varit förgäves. Vi hjälpte varandra att läka och att våga börja om. Det är stort.
2:a april 2012
Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...
Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
