Mer död än levande gick jag upp i morse för att ta en promenad med Tessan som väckte mig inatt med ett härligt (ja, jag ljuger) skall precis innan jag skulle falla in i min skönhetssömn. När vi kommer ut i porten träffar jag hon som städar som undrar om jag hört något konstigt ljud i helgen. Jag tittar förvånat på henne och hon säger att det tydligen är så att någon tagit toaletten från cykelrummet. Hur kommer man ens på tanken? Så dagens komiska blir: Stulen toalett.

Tur att jag har min toalett kvar. Haha.

OBS! Bilden är arrangerad!

Gårdagen blev tokig. På många sätt. Jag har haft så otroligt mycket att göra de senaste dagarna att sömnen blivit påverkad. För er som säger att det snart är helg och därmed lugn och ro. Säg inte det till mig. Jag jobbar alltid lördagar och söndagen går åt planering av inflyttningsvimmel samt städning. Inte mycket till helg.

Igår på en föreläsning höll jag och Sandra (http://tobax.blogg.se) på att flamsa, som vanligt. Men när jag kommenterar att föreläsaren säger "dåva" mest hela tiden och Sandra skriver ner varje gång hon säger "dåva" och "va" kan vi inte annat än fnissa. Sen lämnar hon pappret till mig och då ser jag ju henne fnissa i ögonvrån vid varje streck. Vi sätter igång och fnissar i en fnissattack. Tårarna sprutade. Vad säger man till läraren då? "Nej, vi skrattar inte åt dig, vi skrattar med dig"? Den är liksom inte hållbar. Särskilt inte under en föreläsning i etik.

På rasten berättade vi det för tre klasskompisar som tydligen fick något annat att tänka på under andra delen av föreläsningen. Vi hade lättare att släppa det efter rasten dock. Kanske var det lite "frisk" luft som krävdes bara? Haha.

När musik sätter sig och det inte finns många andra låtar att lyssna på, trots att det egentligen finns milliontals låtar att lyssna på. Men ingen lockar. Då kan vännerna tycka att man är enformig. Men jag lyssnar glatt vidare på denna låt som jag faktiskt gillar. Med risk för att stärka ett visst ego. Haha.

Jag skickade Nina på att köpa tunikan till mig idag. Ni minns väl tunikan jag skrev om igår i inlägget "en tutte i taget!"? Fick nyss ett sms från henne och konversationen såg ut såhär:

Så finns det bloggar som tycker att de är kändisar? Kom tillbaka när ni legat över disken med en söt expedit. Haha. Och de kommer ihåg dig! Men till saken hör att jag faktiskt gick in dit i morse men jag hade inte tillräckligt med pengar (trodde jag) för att köpa den då. Det var en annan expedit då, en kvinna, som inte var helt familjär med historien. Haha.

Nina hann komma upp under tiden jag skrev. Han hade känt igen henne och sagt att larmet var borta när Nina säger "Jaja, det är sånt som händer" då svarar han tydligen att det inte har hänt honom tidigare. Jag hade dött om jag var där. Haha. 

Jag tycker det är helt okej, till och med roligt, att ni också skrattar åt det som hänt. Det hade ju känts löjligt att garva åt det själv om ingen annan gjorde det.

Fotograf: Kickan

(http://juliusson.bloggagratis.se)

Onödiga konversationer och roligheter.

För några dagar sedan berättade jag om min otroligt fina tajming när jag skulle hinna med bussen och någon tog hissen medan jag låste dörren (Med koppen i högsta hugg och bussen som frukostbord!). Idag lyckades jag sätta ett bättre smidighetsrekord. Ja, ni har förstått att jag inte är den smidigaste va?

När jag hade tränat idag fixade jag glasögonen och åkte sedan till centrum. När jag kom till centrum var det ett tag kvar till bussen skulle gå och jag tänkte att jag kan lika gärna gå in i centrum och kolla runt för att sedan gå ut. Hellre det än att frysa. Jag gick in på Kappahl, där jag ser Nina och skrämmer henne lite. Lika roligt varje gång. Vi strosar runt och jag hittar en förbannat snygg lilablå tunika som jag ville testa.

Med tunikan i högsta hugg begav jag mig till omklädningsrummet. Nej, jag snubblade inte! Ta det lugnt, jag kommer till poängen. Hihi. Jag tar av mig på överkroppen och trär tunikan över huvudet. Jäklar vad tajt den var! Jag får dra in en tutte i taget. Så när den väl är på inser jag vad felet är. Nej, det var inte barnkläder! Haha. Det var nämligen så att larmet satt på så att tunikan låg i olika lager i larmet. Så den blev säkert en decimeter tajtare. Men jag kom ju i den så det var inga problem. Nu kom vi till det verkliga problemet. Hur fan får jag av mig tunikan?!

Jag gick fram till kassan och meddelade glatt att larmet gör att jag inte kommer ur tunikan! Förundrad över att han i kassan inte skrattade (högt) fick jag gott komma in bakom kassan och lägga mig över disken eftersom larmet fint låg halvt om halvt på sidan och halvt om halvt på ryggen. Ni ser det framför er va? Jag måste ju tillägga att man ser kassan från alla kassor på ICA Maxi och alla som går förbi Kappahl ser kassan som jag ligger över väldigt tydligt.

Så jag ligger på disken med en söt och trevlig kille och vill bara sjunka genom golvet. Nina fick sig ett gott skratt (tji fick jag som skrämde henne innan och skrattade) och helt ärligt så måste jag erkänna att jag skrattar åt händelsen nu i efterhand. Men mitt tips till er där ute är att kolla larmet innan ni testar kläder!

Hur satt tunikan nu då? Jo, den var supersnygg! Jag ska kolla ekonomin lite och vem vet? En julklapp till mig själv sitter nog bra i tiden. Hihi.

Onödiga konversationer och roligheter.

Eftersom jag lekte sanning eller konsekvens in på småtimmarna måste jag numera säga att jag vänt på dygnet. Men i morse skulle jag upp tidigt och det spelade ingen roll hur mycket jag kämpade med att öppna ögonen, det skavde så fort jag såg ljus! Då är man visst trött. Men det vänder alltid på dagen (övertrött) av någon anledning.

Hur gick det då? Jodå, jag hade en kvart till bussens avgång när jag väl tog mig upp ur sängen. Satte på mig ullstrumpbyxorna och en ullpolo, en kjol och linne. Letade upp min thermo-kopp (med läckande lock) och kletade på massa bregott på en smörgås, virade in denna i papper samtidigt som jag satte på mig skor och jacka samt tryckte upp hissen. Två minuter till godo så hinner någon ta hissen innan jag hinner låsa dörren. Nu ser ni säkert en bild framför er hur jag såg ut och en vacker dag ska jag nog göra en modellsession: Vardag så jag kan demonstrera.

Anyway, jag fick ta trapporna ner (jag bor näst högst upp i ett höghus!) och sprang sen ner till bussen och när jag kom till hållplatsen hörde jag bussen stanna på hållplatsen innan. Phew. Jag har varit ute sämre till tidsmässigt förut men stress är ändå inget skoj! Det som inte finns i huvudet finns i benen och är ett rätt bra uttryck trots allt. Tur att jag har benen på min sida...

Idag var det julfirande med det nya jobbet. Det var skoj att träffa kollegorna. Det är ett typiskt jobb som man kan känna sig ensam om man inte har såna här kvällar. Det var superskoj. Många olika personligheter. Inte alla jag riktigt kände att jag passade med men en som jag till och med bytte nummer med! Skoj.

I centrum missade jag såklart bussen och började promenera till nästa hållplats...och nästa. Där stannade jag och snart kom en bil, stannade till och en tjej stack ut på huvudet och frågade på danska: Skae du hjem, Maddo? Ja, mycket riktigt det var Nina som var i ett lyckorus. Hon var så flammsig för hon hade sett Peter Jöback i Scandinavium. Det gör hon varje år. Hon älskar denna man. Liksom Mark Feehily är han bög. Hon dras till dem! Det är en bra tjej att ha med på krogen om man ska ragga. Haha. Anyway, hon och jag stod och pratade en stund utanför porten (gudarna ska veta att jag kommer sakna henne som granne!) och hon berättade att jag var hennes prio två. Efter Jöback alltså! Då sa jag att hon allt ljuger varpå hon svarar att hon inte alls gör det. 

- Westlife då? Frågar jag lite klurigt.

Vet ni vad hon svarar då?! Ja, inte är det något fint som att Jöback och Westlife delar första plats. Inte heller något om att jag ska byta ner mig till plats tre, utan hon utbrister: Dom ligger med dig!

Jaha, är det något jag har missat? För just den delen av mitt liv skulle jag vela veta om! Tro jag blev stum ett tag. Jag hade inte klagat men jag skulle gott vela både känna och veta om det. Undrar om jag blivit gravid? Haha.

Ibland är det så lätt att säga fel och jag har själv fått äta upp kommentarer som att jag ska skaffa en begagnad hund, vilket är Ninas favorit. Hon retar mig ofta för den. Därför vet jag att det är befogat att skratta åt hennes feluttalande idag.

Ett självklart inlägg i kategorin: Onödiga konversationer och roligheter.

Satan vad alla åker utomlands helt plötsligt! Gammelsmurfen ska åka utomlands, Söt åker utomlands, Dietisten har dragit utomlands. Två av dem pratar jag ju med dagligen. Det kommer bli tomt utan dem. Visst har jag vänner jag umgås med men ändå. Det kommer bli tomt utan förklaringar som:

Jag tror att du är mer fullständigt ego än mig, men eftersom mitt ego är mycket större så räcker det att jag är hälften så egoistisk för att ändå vara mer ego än dig :-P

Innan detta fina utlägg hade jag helt enkelt sagt att jag trodde att han, Gammelsmurfen, var mer ego än mig (titeln på blogginlägget). Jag gillar såna konversationer. Så...onödiga! Ibland behöver det inte vara nödvändigt för att vara underbart och roande. Det kommer helt enkelt bli tomt utan dessa msn-konversationer! Jag får se till att fylla mitt liv med något intressant. Hehe.

Ett självklart inlägg i: Onödiga konversationer och roligheter.