Direktlänk till inlägg 24 maj 2011
Jag vill så gärna berätta för er... Från början var det lite småsnack mellan mig och Olof om vad vi skulle göra i sommar (på semestern främst). Så ville vi gå på Gröna Lund och undrade när de öppnade. In på hemsidan gick jag för att se att de fortfarande sökte personal. Olof tyckte att jag skulle söka jobbet men jag funderade på det praktiska. Hyra pappas lägenhet? Bo med Olof? Det känns ju tidigt. Pratade lite löst om det och tänkte att jag ändå kan söka jobbet. Inte för att jag trodde att jag skulle få det utan för att... ja, chansa bör man?
Ö-vik i sommar kanske?
Så kom jag på intervju. Och de hörde av sig igen för att berätta att de gärna ville anställa mig. Lite smått besviken över antalet timmar räknade jag ändå på att jag nog går runt ändå. Det blir deltid, ca 75%...
Nu började det snurra i huvudet. Hur gör jag? Vart ska jag bo? Pappa berättade att han skulle flytta tillbaka till sin lägenhet igen så den fanns inte att hyra. Kvar fanns Olof. Vi pratade om det och Olof var väl egentligen mer positiv till det än jag. Jag tvekade ett tag men gav med mig. Distans är inte så jäkla skoj. Speciellt inte när vi har den typen av studier/jobb som vi har. Så jag tänkte väl att jag chansar.
En chansning kan inte bli annat än rätt väl?
Innan jag visste helt säkert om jobbet sökte jag lite spontana jobb inför hösten också. Med lite menar jag två-tre. Det låg lite på ytan. Men ett av jobben hörde av sig för att få en intervju. Hon var, som hon själv sa, väldigt intresserad av att träffa mig eftersom mitt CV tydligen lockat henne. På intervjun talade alla om för mig hur intressant mitt CV var och det kändes bra, mitt CV lär sparas på. Haha.
De ringde upp en vecka senare och sa att jag hade varit i topp tre av de intervjuade och tyvärr var det inte jag som fick tjänsten. Däremot ville de behålla mitt CV eftersom de trodde att det skulle tillkomma någon form av tjänst under hösten. Jag ryckte väl mest på axlarna och sa "javisst" samtidigt som jag trodde att det skulle rinna ut i sanden.
Jaja, det går fler tåg...
Döm av min förvåning när de ringde upp bara några dagar senare och erbjöd mig en tjänst. Ett grav-vik på ett år med eventuell förlängning. Tyvärr satt jag olägligt till när de ringde så jag bad dem återkomma dagen efter. På så sätt hann jag även ringa facket och fråga om löner. De ansåg att mitt löneanspråk var för lågt och när jag pratade med jobbet igen så meddelade jag dem om detta. De skulle kolla med ledningen och återkomma samt ringa mina referenser.
Idag ringde dem och sa att mina referenser var jättebra (vilket jag visserligen vet eftersom jag har kontakt med mina referenser) samt att de kunde gå upp till den sist begärda summan (ökning med 1500kr/månad beräknad på 100%). Tjänsten är inte heltid men det känner jag är en fördel. Då kanske jag får lite tid över till studier också. Jag vill ju så gärna avsluta mina studier.
En av mina referenser.
Så ett år framöver har jag lite koll på arbetssituation. Situationen med Olof tror jag löser sig. Vi kommer ha upp- och nedgångar. Stunder då vi ångrar oss och stunder då vi undrar varför vi inte flyttade ihop tidigare. Men jag har aldrig känt mig så säker på en partner som jag är med Olof. Jag är lugn och trygg med honom, i vår relation. Jag vågar vara mig själv. Stor del i detta tror jag har att göra med hösten som var, men det är en annan historia.
Nu ska jag sova för imorgon ska jag ta en långis med Tessan för att hämta en bakform för att sedan hoppas att jag hinner till cykelaffären och lämna in min cykel som jag tänkt lämna in idag vilket gick sådär. Sen är det till att besöka Madde på sjukhuset, fika lite. Hem igen och baka, packa och förhoppningsvis hämta min fina cykel. När jag flyttar till Stockholm har jag och Olof bestämt oss för att cykla ihop på helgerna, som träning. Jag är så glad över enkla träningsformer. Kanske att man kommer i form nu då? Synd att Tessan inte hänger på som förr bara. Men det är nog skönt för henne att vara själv ibland. Sova var det ja..!
Min blivande sambo. <3
2:a april 2012
Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...
Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
