Direktlänk till inlägg 10 mars 2011
Oj.. så nostalgisk jag blev nu! Jag har länge velat ha fotografier på Tessan på väggarna. Så jag kollar bilder sen hon kom hit. Och så hon vuxit. I blicken. Gråa hår och... vi har blivit ett. Min älskade hund. Nästan så man blir tårögd! Undrar hur många gånger jag tänkt dumma tankar om henne. Sagt att jag inte orkar. Men ändå orkar jag. För hon har något... något speciellt som gör att det är värt att kämpa. Det är väl ändå kärlek?
Plötsligt slår det mig att vi haft en lång resa...här är första tågresan.
Egentligen har vi väl haft flera resor?
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se