sara

8 november 2010 18:29

För det första, jag tror faktiskt att du blir en bra lärare. Har bara träffat dig en gång (många timmar dock) men jag tror verkligen att du skulle bli bra som det.

Sedan. Det är inte för andras skull du ska bli lärare. Om du inte vill blir det bara halvdant. Men, det är faktiskt inte såå långt till 2012. Snart är det 2011 och sedan kommer det bara flyga förbi. Jag vill ju gifta mig och "måste" vänta till sommaren 2012, hur segt är inte det? ;-)

Kan det vara så att det känns som allting skiter sig denna höst och detta påverkar hur du känner för studierna? Jag vet tex J som var såå nära på att ta uppehåll förut, han grämde sig igenom hösten och sakta men säkert kom han motivation tillbaka. Nu har han superroligt igen, utan uppehåll. Fördelen med uppehåll är ju att man kan få tillbaka studiemotivationen, nackdelen att det isf tar längre tid att bli klar. Hoppar du av har du faktiskt slösat väldigt mycket tid och pengar på... ingenting (hårddraget, du har ju massor med kunskap i ryggsäcken). Ingen ångest nu, men du har investerat mycket i denna examen och drygt ett år är faktiskt inte så mycket. För det är ju vad januari 2012 är, drygt ett år.

Min morbrors exfru bestämde sig för att plugga till sjuksköterska. När hon hade ett år kvar (se likheten) kom hon på att hon absolut aldrig vill jobba som sjuksköterska. Motivationen var borta totalt för dessa studier. Hon fortsatte ändå, tog sin examen och tack vare den fick hon jobb i läkemedelsindustrin. Din lärarexamen innebär inte per automatik att du måste vara lärare, om du inte vill det, den kan öppna dörrar för andra karriärer.

Men det är ditt liv, dina val och du som får leva med konsekvenserna av det du väljer. Det är du helt kapabel till och jag tror du känner vad som är bäst för dig, oavsett vilket alternativ det är.
Kramar

Anna

11 november 2010 00:52

Jag känner igen mej i så mycket av det du skriver. Det enda jag vet är att jag aldrig har tjänat på att göra saker för att jag måste. Varken för min egen eller för någon annans skull. Sen är du, precis som jag, en människa som är känslig för hur andra tycker om vad man gör, och inte. Tänk på dej själv först. Alltid!! Kram!!!!

Sussi

11 november 2010 20:54

Jag tror faktiskt du skulle passa väldigt bra som lärare. Du har redan nu lagt ner mycket pengar och energi på att klara skolan och examen. Det vore lite som om du gjort det i onödan annars. Men det är bara du som kan göra det slutgiltiga valet. Egentligen finns det inget fel eller rätt!
Motivation till vad du än vill göra hittar du i Tessan och dina fantastiska vänner. Glöm aldrig att dom personerna älskar dig i vått och torrt!
Vad och än du bestämmer dig för så kommer det ordna sig!
Jag blir så ledsen att du känner dig så nere. Hoppas allt faller på plats snart..

Kramisar

Vivi

12 november 2010 10:02

Hej tjejen! Jag brukar kola till dig då och då jag med :) Förstår att du har det jobbigt nu :(
Vad det gäller dina funderingar kan jag väl erkänna att jag själv har typ en halv lärarutbildning...
Jag befann mig i en liknande situation där jag mådde otroligt dåligt och framför allt längtade hem, utbildningen var dessutom inte så bra (läsa första året på den nya utbildningen och det var fel överallt) jag kom på mig själv att lärare var inet det jag ville bli ...
Nu tror jag du inte riktigt är där , att du kommit på att du INTE vill jobba som lärare utan verkar mer undra om du kan blir det ...
Du kan!
Däremot vet jag panikkänslan och mitt tips är att prata med en studievägledare, känns det riktigt jobbigt med tanken på att plugga kolla möjligheterna att ta studieledigt ett år för att jobba och sedan fortsätta utbildningen !
Det finns alltid möjligheter tjejen, det är bara att göra valet som är det svåra !

Kramar!!

marica

12 november 2010 17:10

Jag förstår hur du tänker, jag är i samma sits men tänker fortsätta... Det känns långt till 2012 men det är ju inte det, egentligen! OM man mår bra gör man inte det så är det långt... jag tycker oxå att det är långt!!! KRAM