malin-heléna

8 februari 2010 14:51

Man brukar ju sakna någon/något när det är så tydligt att personen eller saken är borta.. Klart man saknar sitt älskade djur när han/hon är borta för ett tag liksom.

Sv: Jaa, det är korti, kort nu! haha.. Egentligen inte alls kort, men det är kort för mig. :P Men mitt hår växer som bara den, så det kommer inte ta allt för lång tid innan det är lite längre igen. :)
Jag kan nog i alla fall fixa en extra stor dricka till dig. ;) hihi..
Hade kanske kunnat fixa mer om det inte var så att jag ska jobba med chrfens fru. ;P

Vivi

8 februari 2010 15:49

Klart du kan ha abstinensbesvär! :) En liten Tessan tar ju ändå rätt stor plats både fysiskt och även i en hjärta (oj vad högtravande det lät :P)
Men det är ju lite så .... men ibland är det bra att få sakna lite ;)

Äsh värken klarar jag av ...extra kilona grämer mig dock :P

marica

8 februari 2010 16:34

Hoppas du blir frisk o kry snart.. verkar va förkyldning o halsont som går nu..
Tänker på dej,, Kramar!

Sussi

8 februari 2010 20:00

Det tar inte lång stund innan man börjar sakna sin hund inte. Jag brukar sakna Doris även på jobbet ibland, fast hon aldrig varit med dit. Just det där med att burra in sig i pälsen, pussa och krama henne..
Det är så härligt att komma hem efter sån saknad :-)

Hoppas den där envisa förkylningen snart ger med sig
Kramisar

malin-heléna

8 februari 2010 21:00

Sv:Joo, det blir alltid tomt och lugnt. För lugnt!
Men snart är hon hemma igen!! :)

Attans då. ;P Jag kankse kan komma på något annat isf. :P hehe.

malin-heléna

8 februari 2010 21:48

Aha, jag trodde hon skulle vara borta ända till onsdag. Men gott att hon är hemma på kvällen i alla fall. :)
Ja, klart man saknar att bli välkomnad hem, det är ju det som är det bästa ögonblicket på hela dagen. :)

Aaa, skönt att det ordnade sig där med hur du skulle ta dig hit. =) Hoppas det blir en bra dag i morgon trotts allt då.

malin-heléna

8 februari 2010 22:12

Sv: hihi,, jag är lika dan. *Ler* Hatar att sova här hemma om kissen inte är hemma. Gjorde det en natt nu i januari, efter att vi kommit hem från Sälen. Uhha, så tomt på morgonen med när ingen kommer springandes när min klocka ringer. :(
Jag är också som en mamma till ett första barn med min katt. :)
Djur är ju helt underbara.

Sov så gott. =)

Anna

8 februari 2010 23:28

Tja, hur är det man säger? Man saknar inte kon förrän båset är tomt... ;) Tur att hon finns kvar sen för dej iaf. Kramar