Direktlänk till inlägg 8 november 2009
Det är svårt för mig att se saker ur andras perspektiv. Jag försöker verkligen. Men jag förstår inte. Kanske har jag för mycket insyn från mig själv. Jag syftar självklart på festen. Det som sårar mig mest är det outtalade. Hur beter man sig på en fest? Alla har vi olika normer och värderingar om detta. Vilka normer och värderingar lägger vi i ordet fest egentligen? Är det en stund då man får göra det man vanligtvis inte får? En stund att fylla på tanken och bli dyngraka eller vad är egentligen en fest?
Jag ska erkänna första missen. Det kom för många. Det var alldeles för många. Några av de som kom var dyngraka redan från början. Andra missen var att jag tillät folk ta med sig allt för många egna vänner. Utan större koppling till mig. Kopplingen till mig blir väl rätt relevant på en födelsedagsfest. Därefter gjorde jag lekar som tydligen inte uppskattades, jag accepterade inte att folk hade treligt utan ville ha lite rörelse (lekar) samt väntade för länge med lekarna. Två och en halv timme efter att festen hade startat, en timme efter senaste personens ankomst hade vi hunnit med att: ha försnacket (lära känna varandra, ca 1 timme), paketöppning, tårta och påbörjat en av lekarna som spårade ur, jag hade hunnit bli arg, ledsen, besviken och sårad. Jag känner att det inte är mycket med två och en halv timme. Men jag tror det är fel tänkt av mig. Borde helt enkelt delat upp folk i lag så fort de kom innanför dörren, skickat ut dem att leka tills alla hade kommit. SEN skulle jag startat lekarna och EFTER det skulle jag ha låtit folk lära känna varandra.
Mötet med min kusin slutade med tårar. Inte framför kusinen. Förra kusinen jag träffade slutade också i tårar. Inte framför henne heller. Det var inte samma typ av tårar. På något sätt såg jag framför mig hur jag välkomnnades in i den nya släkten. Jag kände mig glad över att ha en ny släkt. En ny sund släkt. Det fick mig att må bra. Mina vänner sa att jag kändes mer harmonisk. Men nu är jag rädd över att mitt intryck av den andra kusinen och mitt agerande på festen tolkas utifrån andras ögon. Jag är rädd över att bli missförstådd och jag är rädd att... jag inte får någon mer chans.
Jag är livrädd. Det är inte bara ekonomiskt jag är rädd för just nu. Jag är rädd över att jag förstör för min släkt. Jag är rädd över att vara en jobbig eftersläntare. Att jag kanske inte är lika önskad i min nya släkt som de är önskade i mitt liv. Tänk om jag är det svarta fåret? Jokern? Den felande länken? Jag känner mig så otroligt ledsen och ensam.
Den sista gästen gick nyligen. Det är skönt, skrämmande, läskigt och tomt utan gäster. Gästerna ger mig tid att slippa tänka en stund. Bara få ägna mig åt dem. Att de ska få det bra. Men nu måste jag rå om mig själv och jag vet inte om jag är redo för det. Jag orkar inte med mig själv. Jag vill inte ha med mig att göra just nu. Känner mig ful...fel...bara fel, fel, fel.
Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...
..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...
http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...
Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...
Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo