Idag/igår/inatt hade jag min födelsedagsfest. Jag såg verkligen fram emot att ha min fest och att få ha lite lekar på beställning av gästerna. Det skulle komma mycket folk och... det blev bara fel i slutändan. Men för att börja från början.

Det började med att vi hade en "Girls Night". Jag, Katarina, Nina och Pernilla. Vi åt lite gott och tjötade massor. Jag kände mig riktigt peppad över att träffa min kusin och alla gästerna som kom för att fira mig. Det började bra, folk kom och det fylldes på rätt bra. Alla hittade samtalspartners och det blev ett härligt sorl. Ni vet det där sorlet som blir av att man har en himla massa gäster som alla har hittat någon att prata med och stämningen ligger på topp?

Sen började folk hoppa i sängen... När vi skulle ha de efterfrågade lekarna så var det viktigare att torka tröjor från spillt vin och väl ute för att leka så blev det bara pannkaka. Vissa folk visste knappt vad de hette så fulla som de var. Andra tyckte att lekarna var för sent. Det blev det som fick bägaren att rinna över. Plötsligt sprack jag. Jag blev så arg att jag var tvungen att påpeka allt jag faktiskt gör för mina gäster. Allt jag offrar och hur mycket jag anstränger mig för att få en bra och lyckad fest där alla ska trivas. Men hur jag än gör är det till synes fel. Jag gick i ren ilska mot min port (vi var ute vid denna tidpunkt) och berättade min irritation för den vars tröja var viktigare än lite respekt när lekarna startade. Därefter sprang jag in i hissen och åkte upp till min våning. Pernilla, Katarina och Nina hann ikapp mig. Innan dörren till hissen stängdes försökte en av deltagarna komma in i hissen. Jag puttade ut denne varpå denne sa att de (i sällskap) skulle hämta sina grejjer. Det fick vänta. Mitt välmående var viktigare.

Jag åkte upp, stängde igen dörren och satte mig att bara få gråta. Personen som jag lotsat ut från hissen tidigare sparkade på dörren och hotade att ringa polis. Jag plockade ihop vederbörandes samt dennes partners saker och kastade ut dem. Fick kommentar om att jag borde söka läkare och att jag är dum i huvudet. Kanske är det tecken på irritation men för mig var det vad som fick ilskan att rinna av och hopplösheten att komma vid. Plötsligt kände jag att allt var hopplöst. Tårarna bara föll. Vid denna tidpunkt stor större delen av festdeltagarna utanför dörren men jag ville bara gråta och blev så också uppmuntrad av Nina, Pernilla och Katarina som satt framför mig.

Det sparkades på dörren, hotades och... väsnades utanför dörren. Jag däremot grät. Så var det en röst som sa "Maddo.. öppna dörren" men jag sa att jag inte tänker öppna dörren när det står folk som behandlar mig på det sättet utanför. Jag blev då uppmuntrad till att få vara... just ledsen. Sårad. Jag tog en stor svart sopsäck och la i mina gästers kläder. Öppnade dörren och slängde ut sakerna. Kompletterade med de saker som blev efterfrågan på. Sa att jag vägrade släppa in folk sålänge de hotade mig. Personen i fråga blev därför ombedd att åka ner och gjorde det tillslut. Då hade större delen av sällskapet gått. De som var kvar satt kvar en stund, fikade och pratade. Det slutade i alla fall bra. Det var mysig stämmning och härligt att se vilka som står kvar vid ens sida. Jag vet att jag också skulle stå kvar. Jag vet att jag i vissa lägen exploderar.

Jag måste erkänna att jag är glad att min bror inte kom. Jag vill inte tänka på hur det hade sett ut om min gäst hade hotat på det sättet han gjorde när min bror skulle "få damp" som det kallas i vardagsmun. Då hade det definitivt slutat med polis.

Detta är kortfattat och hårddraget min syn på vad som hänt. Jag tror att det finns lika många uppfattningar av vad som hände som det fanns personer som var med. Vare sig man stod innanför eller utanför dörren. Jag har hur som lärt mig att det är kvalité och inte kvantitét som räknas. Eller... lärt och lärt. Jag har erfarat. Mina vänner är min familj. Jag agerar inte rätt i alla situationer men jag har en stark känsla för när folk inkräktar på min personliga integritet.

Min tanke med festen var att vi skulle ha en riktigt gô kväll med trevliga diskussioner och att vi skulle lära känna varandra. Och kanske säger jag om ett år att jag har lärt mig något mer än det jag ser idag. För idag ser jag bara att jag har lärt mig att vissa personer i min omgivning inte är värda all den energi jag ger. Jag ger mycket energi. Väldigt mycket. Det gör ont i mig ibland.

Visst säger en av de som var med att jag behöver hjälp. Ni vet som i fucking åmål? Vet ni inte så kommer jag inte förklara. Jo, men jag har i alla fall sökt hjälp och har hjälp sen ett tag tillbaka. Lyckligt medveten om detta kan jag inte säga annat än: Den som sa det.... Med risk för att låta fjortis. Detta var också en bit i att finna mig själv, med risk att trampa på en öm tå. Men jag tror det finns flera syner på denna situation. Ni fick min. Det är väl ändå därför ni läser min blogg?

 

sara

8 november 2009 10:28

Ja det är det. Men vad otroligt tråkigt att det blev pannkaka av alltihop. Så himla tråkigt när man lagt energi och möda på något och verkligen ser fram emot det och så "slutar" det på detta tråkiga vis.
Tur att du hade några som stannade och stod med dig där inne i lägenheten och att ni fick göra ett bra avslut på det hela.
Kram.

http://smuppra.blogg.se

 

Sussi

8 november 2009 14:32

Du har så rätt. Det är faktiskt därför jag läser din blogg!!
Fy så trist att alla dina ansträngningar bara föll så där. Otacksamma och elaka gäster kommer på varje fest och alkohol gör inte saken bättre men att dricka sig full så tidigt är väldigt respektlöst.. enligt mig i alla fall!
Nu vet du ju trots allt vilka dina verklige vänner är..
Även om sättet att få reda på det inte var det roligaste!!

Bamsekramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Veiken

8 november 2009 17:14

Tråkigt när det spårar ur, men det är historia nu och nästa gång lär det bli mycket bättre;)....

http://metrobloggen.se/horisont

 

marica

8 november 2009 21:24

Som du skriver så tror jag att du, precis som jag, lägger ner för mycket energi på folk som inte är värda det! Men jag tycker att de kunde visat lite hänsyn och varit med på lekarna! Trist att det blev som det blev men du ser nu vilka som är dina egentliga (hm finns det ordet?) vänner!
Kram gumman

http://maricaaberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...