Ligger i sängen med smärta i ryggen. Vi köpte en massagemaskin i julas och den lindrar ju lite. Voltaren gel lindrar väl lite. Vet inte. Rädd för att sova ihop med sambon för tänk om han rör sig så jag får ont? Man får svära när det känns såhär. Fan helvetes jävla skit!!! Saknar någon att gnälla av mig hos som lyssnar. Sambon har inte noterat att han loggat ut. Han är ingen pratare, inte heller någon lyssnare. Han är. Ibland hatar jag det...typ nu!

Sövde om. La ner. Gick på toa. La mig. Nu har hon hostat tills hon vaknade. Sambon sa "jag tar det" och jag kan inte somna om. Det enda som får mig att orka med sömnbristen är vetskapen om att det är tillfälligt. Det jobbigaste är dock att inte veta när det är över. Tur att jag la mig att sova mitt på dagen (vaknade till färdig mat) sömn är underskattat av de små!

Idag har jag träffat en kollega som gått på föräldraledighet. Detta efter en sjukt jobbig natt. Vi fikade och shoppade och jag hade liten med mig. Hon är sjuk. Men glad (iaf på fm). Det har verkligen gett energi att få träffa folk! Göra roliga saker. Älskar!!! Träffa folk är viktigt för mig.

Det är som att ha ett kolikbarn hemma igen. Mitt tålamod är borta. Jag känner mig ledsen. Ensam. Och det skriks. Gnälls. Vägrar ALLT. Jag är trött. Trött. Trött. Trött. Kommer inte till ro. De dagar jag ska jobba sover hon hela nätter. Om jag jobbar kväll sommar hon tidigt och jobbar jag morgon sover hon sent. Alltid det som missgynnar mig. jag vet att sambon tar henne men jag kan inte sova med ett skrikande barn i lägenheten. Detta börjar gå över mitt förstånd.