Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Det finns inte en chans att jag svarar på kommentarer eller leker positiv just nu. Är så jävla ledsen, sårad, förbannad och helt jävla ensam! Och NEJ jag vill inte att folk ska tycka synd om mig! Jag vill bara få ur detta. Kasta tallrikar i golvet. Skrika. Slåss. Det finns positiva saker också men just nu ser jag dem inte och väljer att få koka inombords för att få ur mig en massa skit! Nu är jag återigen i lägenheten som, sist jag kollade, står på mitt namn. Varför känns det inte hemma?

Oj, bloggningen har inte direkt blivit prioriterad de senaste dagarna. Istället har jag fokuserat på att umgås med Olof och kört en del. Igår blev jag glad för då, när jag hade kört och Olof skulle ta över, sa Olof att jag imponerade! Jag insåg hur svårt det var att ta en komplimang men också hur mycket körningen gör för min självkänsla och mitt självförtroende! Jag blir jätteglad över att klara av små små hinder. Igår åkte vi ut till Olofs mamma och då fick jag börja köra när vi närmade oss, än så länge har jag inte riktigt självkänslan för att bara säga "jag kan köra", Olof har en ganska tuff rondell där han bor dessutom så det är ingen höjdare... det kommer, sen!

Kärringstopp har ju bestämt sig för att vara kompis med mig också.. Svårt att bli av med vissa kompisar, energitjuv kallar jag henne! Sen körde jag hem. Nästan hela vägen. Totalvägrade fortfarande rondellen. I rondeller känner jag att jag inte har riktigt med kontroll. Jag har slutat bli stressad över folk som kör om mig men igår ville en buss köra om och det tog på självkänslan måste jag erkänna. Han avbröt omkörningen dock. Anyway. Nu har jag kört 70-väg och varit uppe i hastigheten av 90 som högst...på 70-väg. För nu har jag insett att jag måste hålla koll på backar upp och ner, rödljus, skyltar, pedaler, speglar, filer och övrig trafik... har jag glömt något? Försök att vara lugn och sansad när du inte har koll?

Olof har också utvecklats. Igår sa han att han insåg hur mycket man gör. "Bara inför ett rödljus, titta där, tryck så, växla så... gör man så mycket?" Och jaa, man gör så mycket och tillslut sitter det nog i benmärgen men just nu är det inte naturligt för mig...

Fram kommer jag åtminstonde, rödljus är läskiga men rondeller är värre och självkänslan.. ja, den går upp om körningen går bra.

På tal om små små saker man glädjs åt; Igår körde jag i en tunnel för första gången, jag körde 70-väg för första gången, hade möte på smal väg för första gången, fick åka in i möteslucka för första gången, körde över bro för första gången.... Jag är rätt nöjd med mina små prestationer. En sak som gjorde mig extra glad var att jag fick kärringstopp utan att bli stressad, det var nog den största framgången sen jag började köra. Är såå glad! Fastän jag kör lite fort ibland och emellanåt även lite långsamt...

   Jag sitter vid ratten.

N.E.R.V.Ö.S.

I onsdags kom jag till Olof. Så härligt att träffas igen. Blir så glad av honom. Vi låg på kvällen och pratade och frågade hur vi ser på vår relation. Fick ju en liten tråkig kommentar förra veckan att "alla andra" anser att jag och Olof är tillsammans. Jag har inte riktigt förstått varför en titel ska vara så viktig. För mig har Olof varit Olof, möjligtvis Oliv. Jag har sagt att det är killen jag träffar, inte dejtar. Jag är personligen inget fan av ordet dejtar men inser själv att det är närmast den innebörden av våra möten. Men enligt "alla andra" har vi alltså varit tillsammans. För ungefär en månad sen fick jag som kommentar att "jaja, ni är tillsammans!" och Olofs kompisar har börjat kalla mig för flickvän. Vi har varit rätt lugna med det där. Pratat en hel del och sagt att det inte är tillsammans, flickvän och pojkvän förrän det känns rätt för oss. Vi träffades för att lära känna varandra och eventuellt bli tillsammans. Och nu är fallet så att vi ansåg att vi var flick- och pojkvän och kan kalla oss tillsammans. Det känns härligt. Särskilt härligt kändes det eftersom vi inte föll för vad alla andra sa utan faktiskt kände efter själva. Igår blev det officiellt på facebook och nu har vi massor av kommentarer på facebook, lite komiskt eftersom jag själv inte är den som kommenterar relationsstatusuppdateringar (ett bra ord om man vill hänga gubbe, haha), inte ens gilla dem. Men min blev tydligen otroligt uppskattad! Jag har aldrig haft en offentlig facebook-relation mer än när jag och kompisen var "gifta" för att jävlas med en av hans bekanta. Det varade i en dag.

Anyway, nu är vi tillsammans så Olof är pojkvän och jag är flickvän.  

...bli galen för mindre. Men fy så beroende vi är av internet! Försöker koppla in trådlöst hos Olof och det går sådär eftersom jag inte ens kommer in på routern! Jag har testat flera gånger om men det går bara inte! Eller... jag löste det på min dator. YES! Men så skulle jag fixa på Olofs dator och då sket det sig bokstavligen för något jag gjorde förstörde allt för min dator.. Jävla apbajs!

Kvittot är hittat. Tillgodokvitto heter det visst. Men fy fasiken vad arg jag var. Nu är jag mest arg för att jag blev så arg för att det är så löjligt. Men nu firar vi gamlingen Tessan ordentligt tycker jag!

Ett fyrfaldigt leve för Tessan hon leva; Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!!!!

Jag hade en värdecheck eller kvitto.. på strax över 300kr på en zoo-butik... så jag skulle handla lax-olja till Tessan, som hon behöver för pälsens skull. Men jag hittar inte kvittot. Är så jävla arg på mig själv. Borde gått dit igår redan men vad hjälper det? Laxolja behöver hunden men tror ni jag köpte det? NEJ! Jag köpte det inte för jag blev så jävla arg på mig själv för att ha tappat kvittot. Det är inte gratis att leva och jag har inte överdrivet mycket pengar för tillfället så det blev ingen laxolja. Istället lär det bli en strävhårig hundrackare som fäller. För det är just den effekten laxoljan ger; glansig och mjuk päls som inte fäller (mer än hon ska fälla)... På hennes födelsedag också! Hur arg kan man bli på sig själv? Jag har redan gråtit, förbannat mig själv och dessutom tappade jag all motivation till en superlång runda med Tessan. Det fick bli en lång bara. Det funkar det med. FAAAAN vad arg jag är!

Men grattis Tessan 9 år idag. Min älskling.