Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Tessan är ingen ängel någon stans men hon har något speciellt inom sig som gör att folk blir lugna. Jag fick tillåtelse att ha Tessan med mig på jobbet idag och hon klarar det jättebra. Ett utbrott på en brukare fick hon dock men det är kanske inte så konstigt eftersom funktionshindrade kan ha ett annat kroppsspråk som blir fel för hunden. Men det löste sig faktiskt.

Min ena arbetskollega var superrädd för Tessan, eller hundar i allmänhet. Tacka vet jag Tessan som inte hälsar förrän kommandot "hälsa" uttalas. Gärna två gånger så hon är säker på sin sak. Men kollegan frågade faktiskt om jag kunde ha Tessan med mig imorgon också för att träna bort hennes hundrädsla. Då anser jag att hunden gjort intryck! Bra jobbat Tessis får jag väl säga! Hihi.

Kollegan inte bara tittade på Tessan, hon satte sig brevid henne och klappade henne! Jag sa till kollegan att hon skulle vara stolt över sig själv som trotsar sina rädslor. Lite roligt var det att få visa Tessan också eftersom hon är bland det dyrbaraste jag har i livet. Renovering och pengar i all ära men Tessan är ett liv. Jag har inga barn, även om jag önskar mig barn, så jag får ta det jag har och det är Tessan. Hon är mitt hjärta. Min skruttenpluttenbajsen! Japp, så kallas hon av mig! Hihi.

I övrigt tror jag Tessan skulle passa jättebra som en sån där hund som åker till sjukhusen och hälsar på. Hon är helt fantastisk mot funktionshindrade och jag fick mycket beröm för henne. De har haft andra hundar som hälsat på där jag jobbar men ingen har varit lika lugn som Tessan. Då känner jag mig stolt.

Okej, nu är det dags att avslöja hemligheter här. Jag har ju hållt lite hemligheter för mig och varit lite kass på att svara. Allt beror det på just hemligheterna. Innan Stockholmsresan ringde det från en vikariepool och frågade om jag ville jobba. Javisst, så nu har jag fått lite pass under sommaren. Därefter fick jag en intervju för att eventuellt få lite mer jobbmöjligheter och det ser ut som om jag kan få det. I torsdags var det tomt här hemma eftersom Tessan provade på hunddagis.

Nu måste jag ju tillägga att intervjun var på torsdagen också. Jag hade hållt tummarna för att båda skulle gå bra. När jag hämtade Tessan ville de prova en dag till. På intervjun ville de kontakta min gamle chef sen tre år tillbaka för referens. Det är inte alla som gillar sin chef och jag är inget undantag i den kategorin. Tur att han kan vara... vad det nu heter... tappade ordet. När man kan se till vad individen gör istället för hur personkemin funkar. Jaja.

Jag har lite jobb inbokat i sommar, Tessan har hunddagis och jag är rätt nöjd med livet.

Igår jobbade jag 15-21 och idag 7-14, nådigt trött satte jag igång med en super-rengörnings-eftermiddag. Jag flyttade på alla möbler och dammsög, skurade golv och alla mattor är på balkongerna (jupp, plural!) så är även filtarna. Tessan är hämtad på hunddagis och jag har börjat med mat. Håll tummarna för att jag inte kommer vara död imorgon då jag ska till ett nytt ställe och jobba. Mycket nytt nu. Inom vården kallas det brevidgång och det är nog så vi ska kalla det nu också eftersom det är just inom vården eller LSS som jag just nu arbetar. Älskar jag arbetet med människor? Jo, jag gör nog det!

Maten kallar... Torsk, potatis och äggsås.

Jag svarar på kommentarer när jag har mer tid till övers...och ork!

Idag var det dubbelpass. Först ett 30-min coreboll. Oj, så jag har saknat coreboll upptäckte jag. I coreboll har du en pilatesboll, du tränar mycket bålstabilitet och himlarns vad skoj det är (Åtminstonde när Sandra faller av bollen, hihi).

Därefter blev det ett AfroPowerDance. Så skönt att få släppa loss! Det gick lite stelare än vanligt kände jag men det var skönt att få släppa på kontrollen en stund. Ingen skola. Ingen hund. Ingen annan än jag själv.

Därefter var det bara hoppa upp på cykeln för att bege sig hem. På förmiddagen cyklade jag massor med Tessan. Så på tal om Tessan har hon spytt igen. Så tröttsamt. Men nu tog jag mig mod att ringa till min bloggvän och mitt hundstöd Anna. Hon lugnade mig och gav lite tips. Sen pratade vi massor. Det var länge sen jag kände att det fanns en ny själ som var så trevlig. Mycket glad att jag tog initiativ till samtalet!

Men jag misstänker att ni vill veta hur det gick på jobbet? Det gick bra. Lite rörigt när man inte har koll på skolan i de åldrarna men man kommer nog ikapp. Eftersom vissa saker är så självklara för mig känns det lite konstigt ibland att börja från början. Men det kändes bra. Skönt att ha ett jobb nära (tar max 15 minuter att gå) och som ger bra betalt, inte är så länge osv. osv.

Nu sover Tessan, jag ska gott ta och göra detsamma. Det har varit en händelserik dag. Men jag bjuder på lite bilder från idag:

Jag i mina fina träningskläder á Nike.

Fysikenbyxor och myströjjan på innan cykelturen till gymmet.

Jag kom iväg till Fysiken idag. Jag tog mig till Sandras A-boxpass. Nu låter det som om Sandra är instruktör men det är hon inte. Hon är liksom jag värd. Det är ett härligt jobb, jag älskar det. Men det är också skönt att få lite variation och gå på andra pass. Tyvärr blir det inte mycket av den varan sen Tessan kom och skolan började men nu hoppas jag få lite tid över. Börjar ju komma in i rutiner. Så imorgon blir det lite pass också. Tänk så skönt jag kommer sova med träning. Skööönt!

Skolan då? Vi hade examination idag, det gick nog bra. Hoppas jag. Det får vi se först vid betygen.

Lite nervös inför morgondagens jobb, jag avskyr första arbetsdagen. Det är tufft att lära sig nya rutiner och dessutom hatar jag att vara nervös på vissa sätt. Denna gång handlar det om att göra ett bra intryck så man får fortsätta arbetet, det är lite läskigt. Det är liksom ingen garanti att få behålla jobbet om det inte fungerar med elev/familj är jag körd. Självklart håller jag tummarna och hoppas ändå!

Positiv nervositet.

Jag har gjort så bra jag kunnat på skolarbetet och skickat in det. Kanske bör kolla på kompletteringen nu?

Pernilla kommer hit idag, vi skulle haft hunddejt men Max haltar så det blir istället en kortare dejt med Pernilla. Kanske finner jag motivation till att träna i eftermiddag?

Nu ska jag ringa om jobb. Det verkar som om jag, än en gång, fått ett tredje jobb. Denna gång är det inte heltid utan endast 90 min/vecka. Det går nog lite bättre än det förra. Jobbet har jag hunnit diskutera, få, förlora och återigen få. Kändes konstigt när chefen ringer tillbaka och säger att hon hade missförstått och gjort fel. Bra men konstigt. Helgen var lite präglad av att jobbet försvann framför ögonen på mig lördag morgon.

På tal om jobb har jag mailat lite med en tjej på fysiken som kan tänka sig att hoppa in någon lördag vid behov för min del. Det känns bra. Denna vecka tar Sandra mitt vattengympapass för jag ska äta våfflor med Nina (det är hälsa om något!). Vid närmare eftertanke behöver jag nog träna idag. Kanske imorgon också? Sandra har ju a-box på tisdagar.

Men först ska jag passa på att äta något så jag orkar cykla och möta Pernilla idag. Jag ser ljusglimtar men helgen präglades av jobbförlusten och att jag inte gjort klart skolarbetet. Nu är skolarbetet klart, mensen över och jobbet räddat. Kvar är: Föra över bilder från kameran så ni kan få se lite bilder. Det har jag tänkt i en vecka, händer något då? Nä. Snart kommer pengarna också och  än en gång fachineras jag av att man  kan leva så bra utan pengar (hade glömt skicka in timrapporter så det var endast CSN som kom). Men nu kommer snart pengar åter. Sparkontot ska fyllas upp inför sommaren. Ny hundmat köpas och för Katarinas skull bör vi införskaffa en skoförvaring, hon får snart tuppjuck på mina skor.

För min skull hade jag velat fixa i förrådet. Ta ner skiten som ska till förrådet. Finna en balans i diskandet. Hitta en lösning på hur badkar och handfat blir och förhåller sig rena och... Jag behöver någon som gör de tråkiga hushållssysslorna. Att bli rik kanske inte är en så dum plan ändå?

Jag vet inte riktigt vad det är med mig riktigt. Humöret är inte direkt på topp hur mycket jag än försöker intala mig att det finns bra saker. Och det finns bra saker. Jag har slutat på jobb 3, de hade hittat en ersättare tydligen. Kort varsel. Jag tänkte att jag borde ju kunna sova bra natten till idag då.. icke.

För att ni ska få lite bakgrund då. När jag hade alla jobb, skola och Tessan började jag sova dåligt igen. Oroligt. Vaknade mitt i natten, kunde inte somna om. Tydliga tecken på stress. Sen kom dagen då jag bröt ihop, i torsdags. Natten till fredag blev jag dundersjuk (troligtvis stress) och nätterna har gått till att vakna för att snyta sig. Jag börjar helt allvarligt bli bättre och behöver inte snyta mig lika ofta längre. Jag borde alltså kunna sova en hel natt. Men icke. Jag vaknade två gånger inatt. Jag behöver sova om nätterna så jag skulle inte tacka nej till sömn. Därför är det ett stort övervägande om jag ska försöka sova naturligt inatt också eller om jag ska ta en stilnoct?

Det känns i kroppen att man inte är helt hundra med sömnen. Jag är slut. Men för att avsluta med något positivt: Det är nytapetserat och målat i lägenheten!

Att be mig ligga i sängen och bara... bli frisk är som att be en nyfödd gå på toaletten vid sina behov. Finns det inte något talspråk som typ "Tala kan man ju..."? Jag har sorterat tvätten från igår, satt upp krokar i badrummet och pulat. Visst har jag legat i sängen och läst också men det är tråkigt i längden eftersom känslan är... kvävande! Haha.

Kryddan kommer ner i slutet av månaden och Katarina tyckte det var okej att han sov här, superduper tycker jag som tycker det är skönt när han är här. Sist han var här lyssnade vi på en skiva som Gammelsmurfen brännt åt mig, som jag bad om men glömt vad den heter (bra jobbat Maddo) på den skivan fanns låten "tycker om dig" och den är så... härlig på något sätt! Den gör mig glad. Jag tror nog Kryddan sitter och småler åt m ig i mitt städflow jag hade då till den låten. Skuttar omkring och sjunger och småstädar. Den roligaste städningen tar lång tid så man hinner njuta av musiken! Hihi.

Det blev inget jobb på Fysiken idag. De i receptionen och min instruktör förstod det bara genom att prata med mig i telefon. Haha, jag kan inte låta allt för charmig!

Jag vaknade inatt, mitt i natten alltså. Inget jag brukar göra längre eftersom jag mått rätt bra. Men inatt vaknade jag och behövde akut snyta mig, satte på vattenkokaren för att skölja strupen med varmvatten eftersom just där i halsen fanns en stor jävla klump. Den finns kvar än men inte lika stor. Det var bara inse att alla kuddar fick läggas på en hög, annars skulle jag nog kvävas av slemmet och snoret som fanns. Så en utvärdering av denna vecka: Det är inte värt att stressa ihjäl sig - man blir sjuk.

Jag följde Katarina till vagnen i morse men innan dess pratade jag med henne inne på kontoret och sa att jag känner mig så otroligt liten. "Ja, man gör ju det" svarade hon. Och kanske blir man aldrig stor när det kommer till sjukdom?