Under min långpromenad med Tessan nyss insåg jag att jag inte skrivit så mycket om hur det går för Tessan. Jag skrev i tisdags att Tessan bara var jobbig. Det var bara en dag men den sammanföll med en jobbig dag för mig. Alla har en "bad day" emellanåt - även hundar. Problemen kommer när båda har det samtidigt, som i tisdags.

Idag hade jag Tessan lös större delen av promenaden idag. Hon såg en hare men gick brevid mig ändå. Hon träffade andra hundar men inga utfall. Hon såg en till hare, ingenting. Hon lekte med bollen och kom närmare än tre meter med bollen.

Jag ska se om jag kan få någon att filma när Tessan får mat. Det är en procedur som går superbra. Redan när min påminnelse på mobilen ringer går hon in i köket, lägger sig på mattan och väntar. Jag klappar på mitt ben för att hon ska komma när maten är framme. Pekar upp med pekfingret för att hon ska sitta och sen kan jag göra vad som helst. Hon tar inte maten förrän jag visar med hela handen att det är okej. Framsteg? Japp! Detta går bra även utan ord.

Det mest frustrerande är inte att framstegen går så fort, för det är skoj. Det mest frustrerande är att det blir återfall när framstegen kommer så fort. Helst av allt den dagen jag inte är på humör (typ: tisdag) men 99% av gångerna älskar jag att gå ut med henne. Hennes framsteg är supertydliga.

Tessan har fått en ny säng också och en ny väska (den gamla dog utan att återuppstå). Självklart gick väskan sönder (vi har ingen tur med väska) så när jag gick dit för att klaga idag fick jag välja vad jag ville från butiken (Kan tilläggas att butiken ska läggas ner och det fanns därför inga fler väskor). Först tänkte jag: Vad behöver hon? Men insåg att hon har allt hon behöver: Uppfostran, konsekvent ägare, kärlek och mat. Så jag valde en rosa matskål. Mycket viktigt. Haha. My dog is pink! Pink lady.

Vart var jag nu? Jo, det går helt enkelt frammåt med Tessan, även om vi har våra duster och jobbiga dagar. Jag älskar min vovve. Det är kärlek på hög nivå och jag är glad att jag vågade chansa och vågade satsa på att skaffa hund. Hon ger så mycket tillbaka, bara man är konsekvent. Sen att hon är otroligt mattig och matte-kär det värmer bara i mitt hjärta. Att hon däremot gnyr om man (läs: jag) lämnar henne utanför affären är ju bara hjärteskärande!

Imorgon blir det dejt med Max och Pernilla. Spännande, mycket spännande!

Min, min, min älskling!

Varför skäller hon på den hunden? Just den hunden! Jag står inte ut. Vad gör jag för fel? Varför lägger det sig inte? Jag vet ju att jag gör så bra jag kan. Visst har jag inte motionerat henne ordentligt idag men hon gör så även när hon motionerat. Jag orkar inte! Är inte på humör. Vännerna säger att hon gör sådana framsteg men idag ser jag inte?

Igår var en underbar dag. Jag gick lös med henne större delen av promenaderna. Det gick superbra. Jag var så stolt. Så glad.

Igår fick jag inse mina begränsningar. Jag kom helt enkelt inte iväg till Fysiken eftersom spårvagnen inte gick. Jag stod och frös i en halvtimme innan jag gav upp. Inte skoj. Men lyckligtvis hade jag tränat både torsdag och fredag så mig gick det ingen nöd på. Mest bara tråkigt när man hade ställt in sig på att jobba.

Vi hade Björn på besök på fredag kväll och han sov över. När jag kom hem från min kalla stund på hållplatsen kunde jag krypa ner i sängen och värma mig hos honom. Frågan är vem som uppskattade detta mest? Hihi.

När Katarina och Björn hade vaknat bestämde vi oss för att åka stjärtlapp. Men vi ändrade oss och åkte istället till Rusta (bussarna gick bättre än spårvagnarna). Nu har jag varit på Rusta två gånger utan att köpa Tupla! Jag är lite stolt över mig själv. Vi åkte dit för att köpa en fleece- och regnjacka till Tessan som faktiskt tycker att det är kallt ute nu. Hon slutade skaka med den fina jackan på sig. Dessutom är hon förbannat söt i den!

Jag och Björn tog vägen om honom för att hämta med choklad och coca cola. På vägen hem står två killar vid en traktor och pysslar. Jag utbrister "Jag vill också köra traktor!" varpå jag får svaret att jag kunde få det när traktorn var lagat (den var uppenbarligen trasig). "Lovar du?" svarar jag och killen tar mitt nummer (!) och säger att han lovar. Tror ni inte han hör av sig på kvällen? Jodå! Hihi. Jag lovar att meddela er när jag får köra traktor. Spännande!

Katarina tog några bilder igår:

Jag vet att jag ser mongo ut men det är ändå kärlek i bilden! ♥

Tessan älskar snö och att kasta snöbollar. Hihi.

Visst är hon fin i sin jacka (kallas det så?)

Igår beskrev jag den hemska känslan jag hade i kroppen. Allt började under promenaden med Tessan då jag kände en smärta i foten, höften och så småning om även axeln. Det blev helt enkelt för mycket. Idag är det aningen bättre. Jag skulle behöva strecha ut höfböjaren lite och få en riktig fotmassage samt ett ordentligt träningspass så skulle det nog rulla på bästa sätt!

Idag tog jag mig en sovmorgon. Jag visste att vi skulle vara ute länge under dagen och att Tessan skulle bli trött så jag litade på magkänslan som sa att hon klarade sig någon extra timme inomhus. Sagt och gjort. Jag gav henne frukost klockan 8:00 och vid niotiden begav jag mig mot Söt. Tio var vi framme och då gjorde vi husesyn och pratade en del. Vi gjorde te och smörgåsar och begav oss ut i terrängen för att motionera Tessan. Jo, tjena. Bara promenaden genom hagen för att komma till skogen tog ju kål på mig! Men man kom in i ett bra flow tillslut. Två mil sa Söt att vi gått. Phew. Det var inte så lite snö inte. Jag ramlade en gång. Haha, det såg nog skoj ut för jag hann reagera på att jag skulle ramla innan jag faktiskt föll. Kändes roligt iaf.

Väl i huset igen beställde vi pizza och låg i soffan för att glo på tv. Jag kände direkt hur vi föll tillbaka i gamla mönster: äta och se på tv. Ibland är det skönt för jag har verkligen varit sugen på pizza ett par dagar och idag var den riktigt god. Snart ska vi bege oss mot tåget som tar mig hem. Borta bra men hemma bäst.

Först ska jag bara njuta klart av fotbadet. Jag glömde nog säga det: jag sitter med fötterna i fotbad just nu. Fotbad med massage. Inte alls som riktig massage men ändå skönt!

Eftersom jag har fel på mina fötter (innåtböjd mellanfot kallas det visst) är fötterna en del av mig där jag verkligen kan njuta av beröring (beröring = smärtstillande). Tyvärr finns det allt för många som tycker att fötter är äckligt. En gång i tiden hade jag en pojkvän i halmstad. Han och jag brukade sitta på kvällarna, massera varandras fötter och prata om dagen, skola och livet i allmänhet. Det var tider det.

Fy så hemsk man är på film. Men vad gör man inte för er bloggläsare? Uhm. Ärligt talat tror jag att jag kommer titta på detta om ett år och tänka att det har gått frammåt. Det är roligt att se framstegen Tessan gjort och fortfarande gör. ♥

I morse tänkte jag ta sovmorgon. Till åtta var det tänkt eftersom Tessan ska ha mat då. Jag tog henne på promenad halv ett inatt och tyckte mig vara värd att sova längre än till sju. Klockan sju kommer Tessan upp i sängen. Där lägger hon sig och sover vid mina fötter. Glädjen är total och att somna är ju som att inte njuta av denna stund. Så där ligger jag och njuter. Klockan sju på morgonen.

Jag och Tessan ♥

Jag och Katarina beställde ju kött från Gröna Gårdar rätt nyligen och hämtade ut det förra veckan. Igår var det dags att göra en av bitarna, lite mindre än ett kilo ytterlår. Vi gnuggade in den i havssalt, svartpeppar, soya och olja. Eller, jag hade åtagit mig maglagningen så skyll på mig! Haha. Till det gjorde vi morötter, rödbetor och potatis i ugn och kokade broccoli till. Nej, ingen sås här inte. Det behövdes inte heller för det blev förbannat gott!

På kvällen kom Klass-Ida och min gamla arbetskollega förbi. Jag har glömt fråga om jag får skriva hans namn i bloggen och det är nog dags att ge honom ett smeknamn för det kommer nog fler gamla arbetskollegor i framtiden. Men inte i detta inlägg. Tessan var piffad med en rosa rosett om halsen. Det är så fint med rosa mot svart. Tror ni Tessan kommer få fler rosa accesoarer? Det tror jag. Hihi.

Vi hade en trevlig kväll framför melodifestivalen. Inte allt för imponerad av deltagarna i år. Det har blivit mer humor än sång de senaste åren. På gott och ont.

Tessan i sin rosa rosett ♥

Jag vet att det är mycket jobb med Tessan. Att hon kräver ett aktivt liv. Jag vet också att det är frustrerande vissa dagar men jag vill inte vara utan henne. Hon är min älskade vovve. Just nu ligger hon i sin säng (som för tillfället är i mitt sovrum) och drömmer. Jag tror hon mår bra här också. Kärlek. Imorgon är det hundvakt igen så jag får helt enkelt passa på att njuta de få timmarna som är kvar.

Kom hem från skolan idag. Ingen som hälsade på mig. Inte en endaste människa eller hund. Tomt. Tyst. Ensamt. Det var skönt i fem minuter. Jag tror jag gillar att vara med och umgås med Tessan. Min bebis. Målningen och tapetseringen tar två-tre dagar och under den tiden sover Katarina i vardagsrummet. Katarinas föräldrar tar snällt nog hand om Tessan idag och imorgon. På onsdag är jag hemma så det ska fungera. Ska träffa Pernilla en stund på onsdag också.

Jag är rätt less på att vara sjuk nu. Jag behöver inte snyta mig stup i kvarten längre men jag måste snyta mig. Och det känns att jag har en hals. Segt.

Nej, fy... jag måste hitta på något att göra. Jag saknar Tessan. Det konstiga är att jag träffade henne för bara några timmar sen och hon sov i mitt rum inatt så jag borde inte ha sådan abstinens... Men det har jag!