Nu ska vi se om jag kan berätta vad som hänt. Igår var jag i slottsskogen med Kryddan och hans dotter samt Eddie och Tessan. Vi grillade korv. Ett par hundra skall senare begav vi oss därifrån. Positivt var att Tessan lyssnade när jag korrigerade henne. Eddie skäller och Tessan svarar och om så inte var fallet så var det tvärtom. Men som sagt, det gick bra.

Tessan i Slottsskogen  

Väl hemma gick jag och Katarina på en promenad med hundarna. Jag passade Eddie så det var tacksamt med lite stöd. Denna gång tog Katarina Tessan och jag tog Eddie. Plötsligt var vi tillbaka på ruta ett igen. Tessan lyssnade inte alls. Hon skällde, visade tänder och gjorde utfall. Misstänker att det var en kombination av att Eddie var med och att hon testar Katarina som varit borta i en vecka. Det slutade inte där. När jag och Kryddan tog kvällspromenaden fick han ta Eddie. Tessan var tillbaka på dag ett igen. När jag la mig tänkte jag att "det är en ny dag imorgon".

Mycket riktigt kom det en ny morgon. Det började bra men allt eftersom dagen gick förstod jag att Tessan är jobbig. Nej, så ska jag inte säga. Men jo. Eddie och Tessan skällde för alla hundar. Vem fokuserar man på när du ensam har två hundar som skäller på varsin sida av dig? Jo, du bryter ihop tillslut. Att se allt jag hade kämpat för sen januari bara falla samman tog knäcken på mig. Jag grät.

Att jag dessutom har massor i skolan och kände att grupparbeten hamnade på mig och att tentan närmar sig med världens fart och att inlämning och redovisning är imorgon gjorde inte saken lättare. Väl hemma ringde Alexander mig och jag grät och gnällde och grät. Sen pratade jag med Jenny och grät samt gnällde lite där. Därefter ringde jag Nina för att prata med någon som har koll på jobbiga stora hundar och att ha två. Så grät jag lite till. Tog ett bad med en skrikandes, gnällandes och skällandes Eddie utanför. Slappna av liksom.

Sen träffades jag och Jenny. Tog en promenad med hundarna och begav oss mot vårt shoppingcenter för att spana i affärer. Jag köpte en klänning som jag spanat in (tack Vivi för tipset!) och sen kollade vi på...SKOR!! Älskar skor! Sen hämtade hon Eddie och åkte med sin familj och grillade. Jag la mig i sängen med Tessan och sov en stund. Vi låg sked. Mycket mysigt. Med tröst-shopping och hundmys kan det inte bli bättre så nu mår jag bättre och bjuder på lite bilder.

I fredags begav jag mig ut och festade med Sofie. Vi hamnade självklart på vimmel eftersom jag är en fotokåt tjej i mina bästa år! Hihi. 

Jag och Sofie på Parken

Min look när jag kom hem från utgången.

Såhär kan man se ut när man går ut med hunden.

Någon annan än jag som tänker 80-tal?

Jag har bytt schampoo. Det luktar otroligt gott! Det är det där omtalade schampoot som jag tänkt dissa.. Någon frisör... röd förpackning. Tror det börjar på B? Orkar inte kolla upp det. Men hur som hellst så luktar det otroligt gott (jag kan inte sluta sniffa) OCH är fantastiskt drygt! Me like. Det är sällan man känner att ett schampoo är bra från början. Det brukar oftast ta två-tre schampooneringar innan det känns bra. Men detta känns bra. Tummen upp!

På tal om tumme så tänker jag på fingrar och fingret som jag har infektion i känns bättre. Tömmer det fortfarande på var emellanåt för att det är skönt efteråt men det dunkar mindre nu och jag kan använda det mer. Gött.

Att jag är kittlig är ingen nyhet men varför känns det alltid så jobbigt när det kittlas i halsen? Inte för att det är skönt när man blir kittlad, men ändå!

Jag lovade er bilder från gårdagen och idag har jag orkat mig på att hämta sladden till datorn. Fört över bilderna OCH blogg-fixat dem. Känner mig effektiv idag. Skolan står still och likaså är mitt humör inte riktigt på topp. Kryddan är på besök och jag hade hoppats på att vara frisk och träffa dem lite. Men nej. Kryddan tog Tessan i morse vilket uppskattades. Då kunde jag fokusera på att äta frukost i lugn och ro samt plugga lite. Med betoning på lite för det står stilla i min verkstad. Jag har verkligen ingen lust och jag känner att jag kämpar häcken av mig för tillfället. Tur man har stöd och hjälp. Jag skiljer på dem för stöd är de vänner jag har som puchar mig och hjälpen står dietisten för. Jag har fått otroligt mycket hjälp av honom. Härligt med en som kan området. Tråkigt bara att jag har jobb och aktiviteter på kvällarna när han har tid eftersom han jobbar på dagarna! Men det löser sig, lite sömnbrist har ingen dött av..! Eller något i den stilen.

Ja, sömnbrist var det. Jag drömmer om skolan, kilokalorier och dieter. För att inte tala om redovisningar och inlämningar. Och när jag drömmer får Söt för sig att ringa. Full också. Det är oftast roligt att prata med honom när han är full men inte när man precis somnat och behöver ta igen sömn. Blä! Nu känner jag att jag blir negativ här men det är en sån dag tror jag. Inte så att jag känner mig klagig utan mest bara... är.

Igår kände jag mig rätt bra!

Eddie var på besök.

Han gillar den rosa nalle-hunden.

Natten till idag (torsdag än så länge) sov Sandra hos mig. Vi sov rätt kasst båda två. Men några timmars sömn är  bättre än inget. Jag vaknade mitt i natten och visste inte vad som var värst: Att fingret dunkade och smärtade eller att jag inte kunde sluta tänka på low carb high fat (LCHF) som i sin tur kom från vårt arbete som skulle redovisas idag (fortfarande torsdag). Redovisningen gick okej.

Fingret ska jag egentligen inte klaga över men det gör ont. Jag lever dock och det är bara ett finger så... ja, inga klagomål. Det får tömmas på var ett par gånger om dagen. Det är alltid skönt efteråt. Undrar bara varför det aldrig är skönt under tiden man tömmer?

Efter skolan hämtade jag Eddie på hans hunddagis och tog med honom och Tessan på en timmes promenad. Vi mötte en hund som gjorde att Eddie fick för sig att skälla och vad händer när en hund skäller? Jo, alla skäller! Även min. Nu är det inte så att eddie är  hemsk (bara hemskt söt) utan min hund är lika go hon som sätter igång att skälla ibland men just idag är det enda gången hon skällde. Det är en seger! Sen hade jag dem här hemma tills Jenny kom förbi och drack saft med mig. Jag tog bilder men orkar i ärlighetens namn inte föra över bilderna till datorn. En annan dag! På lördag ska jag låna Eddie lite till. Wiie, hunddejt! Tror ni jag är sugen på en till hund? Oooohja! Give me!! Hihi. Det finns många fördelar med två hundar, självklart nackdelar också men jag ser fördelar mer än nackdelar i detta fall! Ni får en gammal bild på Tessan och Eddie:

Jag har pluggat och städat lite också. Nu är analysen av dagens redovisningsämne klart och inskickat. Jag är så trött på kcal nu så det finns inte... Men en vecka till får jag lov att uthärda.

Idag tog jag och Jenny (som tidigare var J) en promenad i skogen med hundarna. Nu är jag trött. Tessan sover redan och jag tror att jag ska följa hennes exempel. I skogen var de lösa. Tessan drar gärna iväg på fåglar men skam den som ger sig (jag är envisare än synden) så nu försöker jag träna på att se innan hon drar iväg. Joggare och motionärer klarar hon bra, hittils har jag hunnit se hundarna före henne också. Idag kom Eddie lite för nära och då la hon ner honom på marken mer med tassen än med ett bett, även om hon försökte sig på att bita så gjorde hon det inte helt, utan mer i luften än på Eddie. Jag är så stolt. Vem kan inte älska henne?

Vi (jag och Jenny) brukar skämta om att sälja eller skänka bort våra hundar men inte skulle våra hjärtan klara av det! De är ju så fantastiska.

Middag idag hos J och Eddie. Det vart hasselbackspotatis, sjömansbiff, sallad och vitt vin. Riktigt härligt. Hundarna funkar allt bättre, det känns bra. Jag råkade spana in hundvalpar på blocket häromdan också. De är ju så otroligt söta. Just nu fanns det två kullar av rasen jag vill ha. Jack Russel. Jag är kär. Tänk en liten söt valp? M har åkt tillbaka Norge också. Denna helg har varit jättekonstig.

Dagarna bara försvinner. Det går så fort ibland att man inte riktigt hinner med. Det är mycket funderingar som går runt i mitt huvud men när jag satte mig nu för att skriva ner så tog det stopp. Det är en underbart blå himmel idag. Fåglarna kvittrar och Tessan gick underbart på morgonpromenaden. Trots att vi såg en hare. Fantastiskt!

Jag tänker tillbaka lite på tiden som varit. För tre månader sedan (och en vecka, närmare bestämt den 7:e januari) kom det hit en tös. En orolig och otroligt stissig tös på dåvarande sju år. Hon skulle fylla åtta i april. Det var en Tessan. Första promenaden var hon ute och gick med oss (mig och Katarina). Andra dagen var hon ordentligt orolig. Hon hade ögonen överallt, gick i zick zack och skällde på hundar bakom. Jag fick brotta ner henne för att ens ha koll på henne. Det faktum att kopplet som medföljde (ett stryp) inte lyssnades till alls gjorde mig mentalt trött redan efter några dagar. Till  råga på allt bodde jag och Tessan själva i början. Hon var väldigt orolig och skällde på folk som gick förbi lägenheten under natten (och på dagarna). Efter ett tips från Zandra stängde jag köksdörren under natten och Tessan fick ha två rum att sova i under natten, mitt rum och köket.

Tiden gick och jag fäste oss allt mer vid Tessan. Vi försökte oss på olika sätt vad gällde maten, ska den vara framme? Ges vid ett tillfälle eller två? Fasta eller rörliga tider? Tills vi hittade det som kändes rätt. Två gånger om dagen, fasta tider. Jag kan erkänna att mitt behov av dygnsrytm har påverkat detta också. Lugn och trygg matte föder lugn och trygg hund är mitt motto i detta läge.

Oj vad snabbt saker och ting gick nu. Från att ha en hund som gick ut på promenad med mig till att jag gick ut med hunden. Det var en övergång. Många gånger fullt utmattande. Det har varit många dagar med frustration och på gränsen till tårar. Jag har planerat dagarna utifrån Tessans motionsbehov. Grupparbeten i skolan påverkas eftersom jag inte kan vara ifrån hela dagar. Förut kunde jag sitta på skolan i 9 timmar, inga problem. Nu ska hunden ut och inte ska hon vara ensam mer än fem timmar enligt rekomendationerna (vilket vi aldrig överstigit kan jag tillägga!).

Vissa dagar har jag känt att det är ett omöjligt arbete med Tessan. Jag har tyckt om henne men hennes beteende har inte varit roligt och jag har funderat på om det verkligen var ett så klokt beslut att skaffa hund. I de tillfällena har jag tänkt på vad som skulle ske om jag inte skulle behålla henne. Kravet från gamla ägaren var att hon skulle tillbaka till dem om vi inte ville eller kunde behålla henne. Dit hade jag bestämt mig för att hon aldrig skulle igen. Det var min kraft och  motivation under de jobbiga dagarna.

Idag kan jag ha Tessan lös på promenaderna. Hennes bästa kommando är "stanna" men även "sitt" och "ligg" är kommandon hon klarar finfint. "Vacker tass" och "titta" är bara bonus. Hon vet i regel om hur långt kopplet är och drar mer sällan. Strypkopplet är utbytt till ett halvstryp och kombineras med ett retriverhalsband. Hon är med mig och cyklar, vilket tröttar ut henne för två dagar framöver. Hon kan åka tåg, buss och spårvagn utan problem. Bil har aldrig varit något problem. Det var länge sen hon hoppade upp i soffan och allt mer sällan hon försöker sig på fotöljen.

Visst har vi gjort framsteg, men varje dag är en påminnelse om vägen vi färdats. Den har inte varit enkel. Den är fortfarande inte enkel. Men valet är enkelt: Tessan ska vara här. Hon är min älskade hund. Min första hund och bara tanken på att vara utan henne gör ont i mitt hjärta. Det är väl ändå bevis på att hon ska vara kvar här?

Klickbara bilder från måndagens besök vid havet.

När jag vaknade idag kom det in en liten Tessan som gärna ville gosa. Vanligtvis är hon nöjd med att ligga i fotändan av sängen och bli pratad med. Inte idag. Nej, idag kom hon hela vägen upp och krävde gos. Vem kan motstå hennes förbannat söta ögon och en svans som viftar?

Jag vaknade en gång mitt i natten samt en timme före klockan (som ska ringa kl 8:00) inatt. Det måste väl ändå anses vara en bra natts sömn? Idag är min plan att dra mig till gymmet under de timmar Katarina är borta. Kanske fixa lite i byrån som står i sovrummet också.

Gårdagen artade sig bra. Jag fick kommentar på jobbet att jag var en drömvärd för att jag gör allt som står i mina sysslor. Kan tilläggas att det var instruktörer som inte är van vid värdar men det värmer ändå. Senare åt jag och Katarina hasselbackspotatis (jag älskar hasselbackspotatis!) och kött samt såg på Så ska det låta på SvtPlay (bra med HDMI-kabel, hihi). Vi tog sedan en cykeltur till Björn som snällt hjälpt mig att skriva ut lite skolsaker. Tessan cyklade med oss och det var första gången det verkligen gick superbra att cykla med henne. Det har gått bra förut och hon har gillat det men tröttnat ganska fort (20-30 min) och det har inte flytit på som det gjorde igår. Igår sprang hon bra (visst, några korrigeringar får man räkna med) och det var härligt att vara med om!

Jag brukar hata sammanfattningsinlägg ("Jag har gjort... Sen gjorde jag....Nu ska jag...") för jag tycker mest om att läsa hur folk tänker och få skriva hur jag tänker, men det blir nog mer av den sammanfattningsvarianten från mig ändå. På gott och ont. Jag tänker för mycket så det är bra och skönt att få slippa det ibland.

Idag är det ingen vanlig dag. Nej, idag får man väcka Katarina klockan 8:00. Det är ovanligt (hon gillar att sova läääänge). Man får dessutom sätta på Tessan en rosett. Och ge presenter. Ja, någon fyller år. Denna någon är Tessan. Idag fick hon en boll. Inte vilken boll som helst, en godisboll. Åtta år blir tösen min.

Grattis på födelsedagen mitt hjärta. Du är älskad.