Jag helt enkelt.

Inlägg publicerade under kategorin ► Åsiktsbanken

Av Dream Maddo - 12 oktober 2009 21:54

När jag kom hem så tänkte jag att jag skulle logga in på en av mina communitys och se om en person svarat. Jag frågade nämligen om personens msn. Och då, just då kom jag att tänka på tiden då msn inte fanns. Jag känner mig gammal som de grekiska gudarna (inte fy skam att vara gudinna!) när jag tänker på det men är det någon annan än jag som minns tiden med ICQ? Man hade ett ICQ-nummer som man faktiskt satte på minnet och detta nummer kunde man logga in på vilken dator som helst. Detta var tiden då skolan inte riktigt hängde med i utvecklingen och kunde stoppa det. När vi unga låg steget före i allt vad hette data. Kan ni tänka er hur det känns att sitta på en data-lektion med en lärare som är sämre på dator än dig själv? Det känns inte riktigt utvecklande.


Så vi satte igång och "hackade" oss in på lunarstorm och laddade ner ICQ osv. Lagom till MSN kom började lärarna hänga ikapp lite men det finns alltid bakvägar. Lunarstorm fanns på andra möjligheter än den vanliga länken och så fort den upptäcktes gjordes en ny site så man fick tag i lunarstorm. Det var tider det!


Och på tal om detta läste jag en artikel i GP om att Burgårdens Utbildningscentrum vill behålla de unga lärarna för att bland annat utvecklas på den tekniska fronten(GP:s hemsida vill inte fungera just nu så jag har inte kunnat leta fram artikeln). Något som ser omöjligt ut i dagens läge då det är sist in först ut som gäller i neddragningarna. Ja, det är inte lätt att till höra ett framtidens yrke inte. Synd bara att vi aldrig kommer hinna ikapp. För en dag blir jag också gammal i gemet och hänger inte med i utvecklingen. Men då ska ni veta att jag sitter säkert på mitt jobb men de som hänger med och orkar - just de personerna kommer sitta löst. Är det bara jag som ser denna nackdel med att ha ett fast jobb?


  

När behöver man ligga steget före?

Av Dream Maddo - 8 oktober 2009 09:22

Jag har tänkt på alla dessa småbarnsföräldrar. De går till öppna förskolan med sina barn från det att de är i princip nyfödda. De säger alltid öppna förskolan om det. Inget öppet dagis här inte. Men så plötsligt fyller ungen 1 år och föräldrarna skriver på lappar om förskoleplats. Märk väl att de skriver på om f-ö-r-s-k-o-l-e-p-l-a-t-s men så fort de börjar blir det plötsligt dagis! Vad hände? Försvann läroplanen för förskola som vi haft i sisådär 15 år?


"Barn ska få vara barn"


Jaa, klart som korvspad att de ska få vara barn! Barn är nyfikna på omvärlden och växer. De ska förberedas in i livet. På förskolan lär de sig mycket. De socialiceras in i en gemenskap där det handlar om respekt och omvårdnad. De utvecklar sitt språk i sociala sammanhang (det är väl allmänt känt att vi inte pratar med vår lärare på samma sätt som vi pratar med våra föräldrar?) och motoriken - såväl fin- som grovmotoriken. De lär sig otroligt mycket och hur mycket de lär sig är svårt att säga eftersom det beror på förskola, förskolepersonal och individen. Behöver ordet skola innebära så jävla mycket och varför kan folk kalla öppna förskolan för förskola men inte förskolan?


Nej, jag vet att det inte klingar bra med öppna dagis. I mina öron är dagis ett ord som innefattar en okunskap om barnomsorgen. Jag tror att många pedagoger inte visar föräldrar varför det heter förskola. Jag tror inte heller att föräldrar läser på lappen de skriver under att det står förskola. Jag tänker på debatten som pågår om skolan. Ni vet Björklund? Han tycker att skolan är flummig. Ja, det ser olika ut på olika förskolor men satsningen på att få förskolepersonalen mer kunniga om läroplanen har varit för liten. Att få personalen att arbeta med föräldrarna för att visa på det arbete vi gör. Jag läser inte 3,5 år för att bli dagisfröken, jag blir förskolelärare! Jag kommer inte jobba på något dagis utan på en förskola!


Hur svårt kan det vara om det står i läroplanen att vi ska sammarbeta med föräldrarna - att nå ut med vår läroplan och få dem delaktiga i verksamheten? Jo, skitsvårt! För vissa föräldrar vill inte. De vill ha barnpassning. Hur gör man med de föräldrarna? Läraryrket är komplext men jag som förskolelärare är lika mycket lärare som en gymnasielärare. Vi specialicerar oss på olika ämnen/åldrar. Jag sitter inte med en mattebok när jag har samling med 1-5åringar. Jag räknar barnen, jag klappar stavelser i namnet och jag sjunger om fem fina fåglar och elefanten som balanserade dessutom räknar jag bananpengarna och äpplebåtarna. Är inte det grundläggande matematik så har jag nog valt fel yrke. Jag vill jobba med människor i ett utvecklande arbete, det anser jag att förskolan är.

Mitt arbete innefattar inte bara barnpassning utan en pedagogisk verksamhet och i läroplanen står att vi ska sammarbeta med föräldrar.


  

En... Två... Tre. Tre bullar!

Av Dream Maddo - 2 oktober 2009 10:28

Det finns vänner och så finns det vänner. Det är skillnad. Det finns kompisar också och bekanta men just vänner är det jag tänker fokusera på idag. De flesta vet att vi lever i ett stressat samhälle där det är viktigt att man åstakommer något. Det är viktigt att man blir någon. Mitt i allt detta har man vänner och bekanta som toppar vardagen och förhoppningsvis får dig att känna att du duger, just som du är.


Jag har såna vänner. Jag har en hel del vänner. Ändå kan jag inte jämföra vännerna med varandra för de har så olika egenskaper och de finns som stöd i så olika situationer. Om jag har problem i skolan vänder jag mig inte till samma person som jag vänder mig till om jag har problem med fotograferandet. Visst kan jag kontakta Nina och säga att jag har svårt att fota ett visst föremål men jag vet någon stans inom mig att jag får ut mer om jag frågar någon av mina fotokunniga vänner. Ska jag söka skola är det kanske bättre att jag pratar med någon som vet hur jag mår och vad jag brinner för, hellre än den som vet vad jag satsar på i träningen. Ja, ni förstår skillnaden.


Men så finns de de där all-around-vännerna. De där man umgås med under en koncentrerad period och sen knappt umgås alls. För att sedan börja umgås igen efter en lång tids tystnad. Just de vännerna har jag svårt att få grepp om nu när jag sitter och planerar min födelsedagsfest. För visst är de mina vänner och visst älskar jag dem. Men vi har ett break just för att vi behöver det i vår relation. Ska man då bjuda dem eller ej?


Och vilka bjuder man egentligen när man ska fylla år? Jag har ju aldrig haft någon familjefest direkt. Min familj bor ju i Stockholm och jag i Göteborg. Nu har jag ju släkt här nere. Ska man då ha något med dem när man fyller år?


Jag brukar alltid ha något med mina närmaste vänner på min födelsedag. Sen brukar festen vara på helgen. Eller, jag har inte alltid haft fest. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra när jag fyller år en fredag. Bjuder jag de närmaste på födelsedagen vet jag ju inte om de orkar komma dagen efter. Det brukar vara någon form av middag när jag har de närmaste. Vill jag verkligen ha en fest? Vilka ska jag bjuda då? Det är mycket att tänka på när man fyller år snart. Bör skicka iväg inbjudningar inom kort också.


Jaja, nog talat om min födelsedag. För att avrunda det hela vill jag säga att jag tycker att en vän är en person jag kan vara mig själv med. Jag kan spela kort, se på film eller laga mat med en vän. När en vän är hos mig kan jag kolla min mail utan att denne tycker att jag är osocial. Vi vet vart vi står men är glada att vara i sällskap. Det finns vänner man inte är lika bekant med. Som man kanske inte umgås med så ofta. De vännerna umgås man mer med när man ses. Det är en svår balansgång. Men gemensamt för mina vänner är att jag inte känner att jag behöver vara någon annan. Jag kan bara vara mig själv - och det räcker gott och väl!


  

Om mig och min blogg:


Maddo heter jag och bor med min sambo, hund och dotter.Vi lever med dammråttor, diskberg och renovering.

Dags-Arkiv

Maddo förespråkar:


Jag förespråkar ett liv utan onödiga tillsatser i maten framför fettsnål och sockerfattig kost.

Tänkvärt:

Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.


Maddo

Sök bland inlägg:

Like old times!

Följ med Bloglovin'

Besöksstatistik:


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se