Inlägg publicerade under kategorin ► Åsiktsbanken
Igår berättade jag om min enorma ovilja att kasta sopor. När jag och Björn bodde ihop brukade han ta soporna, jag lagade hellre mat. Vi hade vissa saker som föll sig fullt naturligt medan vi behövde diskutera igenom andra saker. Men... För att kompensera denna ovilja att slänga sopor, har jag begåvats med att klara av att rensa avlopp. Ja, jag gör det utan att klaga (okej, när jag flyttade in i min lägenhet och avloppen var skitiga så klagade jag, för det var en okänd människa).
Jag hade ett KK i Stockholm. Ibland kände jag att jag bara var där och skitade ner, av olika anledningar som jag säkert kommer återkomma till framöver. Men när dagen då jag ville låna hans badkar kom (själv hade jag inget utan badkar), sa han att det var problem med avoppet och tog flera timmar att tömma badkaret. Det vill säga: Jag kunde inte bada. Jag sätter mig då och rensar hans avlopp. Han fick kväljningar av bara tanken och bänkade sig vid datorn, så långt bort från avloppet som möjligt. Jag däremot drog på mig platshandskar och gav mig på avloppet. Efter en kvart kom jag fram till problemet och kunde lösa det (avloppet var inte modernt utan det krävdes en del pill innan man kom fram till hur det fungerade). Jag löste problemet och fick ut en rätt stor "tuss" med...skit. Hårrester, schampoo och balsam och allt som gör det sådär härligt geggigt. Uiäck. Slängde det i soporna, skruvade fast det som skulle skruvas och la mig sedan i ett bad. På något sätt är det bästa badet när man känner att man gjort något bra. Det kände jag då.
Jag vill helt enkelt poängtera att en negativ sak kan kompenseras med en positiv sak. Jag rensar hellre avlopp än slänger sopor. Sopor är äckligt. Avlopp är nödvändigt ont. För mig alltså.
Vad är skillnaden mellan att utnyttja och ta tillfället i akt? Mina vänner tycker att jag är bortskämd. Att jag får saker hej vilt. Jag tycker jag "passar på" eller "tar tillfället i akt". Om någon säger att jag får hundra kronor för att göra en skämtsam grej så gör jag det. Vilket påminner mig om att B1 är skyldig mig 100 kr. Om jag sitter och chattar med någon på msn som vill gå med mig på Liseberg och jag känner att jag inte har råd säger jag inte nej utan skämtar istället: "Om du bjuder! :P". En gång blev jag faktiskt bjuden av en ny internetkontakt på just Liseberg. Men eftersom jag har lärt mig att vara försiktig så sa jag faktiskt att han då fick bjuda min kompis också för man ska inte träffa internetmänniskor själv (jag var yngre då)! Sagt och gjort. Han bjöd på inträde, åkband, mat och spel. Jag tog tillfället i akt. Man tackar inte nej till sånt, det är oartigt!
En annan gång umgicks jag och en killkompis tjej och efter en fika i gamla stan ville hon se djurgården (inte laget alltså) så jag sa att vi skulle ta djurgårdsfärjan (hon var inte från stan kan ju tilläggas!) så hon fick den upplevelsen. På färjan träffade vi ett gäng som hade firmafest. De skulle på Gröna Lund och ja.. chefen bjöd med oss. Vi åkte och spelade lite på företagets bekostnad och därefter tog vi oss hem. Nöjda och glada. Pojkvännen (min kompis) var nog inte lika glad.
För ett tag sen satt jag med en av mina läsare på msn och han sa att hans dator va seg och att han funderade på att köpa en ny. Jag frågade om det var en stationär eller bärbar (vem har stationär nu för tiden?) och det visade sig vara en bärbar. Ni kanske minns att jag lyckades spilla mat och pajja min v-tangent? Detta var precis efter det. Jag tyckte att han kunde skänka datorn till bättre behövande (typ mig) om han köpte en ny dator. Sagt och gjort. Nu sitter jag med två datorer. Det är inte varje dag man får tillfälle att få en ny dator, men jag tar faktiskt tillfället i akt. Jag är otroligt tacksam för det kom himla lägligt. Samtidigt är jag glad. Jag uppmanar dessutom folk att försöka i alla fall. Försöka kostar ingenting och får man då det man frågat efter så blir man otroligt glad!
Avslutningsvis kan jag meddela att jag också ger saker! Alla mina kläder gås igenom av vänner innan jag slänger dem och om jag inte har användning för något är det ju bättre att en vän får det. Eller köper, beroende på vad det är. Ge och ta. Ta chansen och ge av dig själv.
Bjuds det? Ta för dig!
Satt på spårvagnen hem idag då jag plötsligt refererar över hur vi människor är. Jag tänker på genusaspekten (Klass-Ida: Jag hör din suck ända hit!) i en situation som ägde rum. Kanske borde jag berätta vad som hände innan jag går in på detaljer. Jo, en flicka går på spårvagnen. Hon är i 20-årsåldern och ser rätt säker ut när hon stämplar sitt kort. Så tittar hon på kartan över spårvagnsnätet. Fullt naturligt tänker jag som på samma sätt lärt mig i princip hela Göteborgs spårvagnsnät. Hon tittar på människorna i spårvagnen och vänder sig till mig och frågar om spårvagnen går till Ullevi. Jag meddelar att den inte gör det men att hon kan byta vid nästa hållplats till en annan vagn som tar henne dit. Vi pratade lite smått och kom fram till att hon också var från Stockholm. Jag har en tendens att få veta väldigt mycket om människor vid första mötet. Jag fascineras av människor.
Genusaspekten då? Jo, hur kommer det sig att hon inte vänder sig till killen som sitter rakt över gången utan till mig som sitter några säten längre bort, också jag på andra sidan gången. Jag hade musik i öronen, det hade inte han. Är det så att vi hellre frågar tjejer om vägen än killar? Jag tror det. Jag frågar i alla fall hellre en tjej/dam om vägen än en kille. Hur gör du?
Dags att uppdatera Åsiktsbanken och klaga på bloggplatsen lite igen. "Kom ihåg mig" funkade en dag. EN DAG! Vad hände sen? Jo, sen dess har den slutat minnas mig. Jag sitter vid samma dator, samma ip-nummer osv osv. Suck! Nu har jag fått gnälla av mig.
Jag var på Allum idag med Kickan (http://juliusson.bloggagratis.se), Johan, Nova, Johans mamma samt systern Älin. Älin har varit med och partajjat ute om ni minns hennes namn. Hihi. Men de hade ju massa rea, typ 20% på det mesta. Jag som har spanat in ett par skor på Scorett (http://scorett.se) från märket Tiamo kunde inte hålla fingrarna i styr när det var 20%. Jag har dregglat över dem i två veckor nu. Visst vet jag att jag inte har pengarna men mina höstskor har gått sönder! Bara tanken på att slänga mina höstskor gör ont dock. Jag gick helt enkelt hem med en påse från Scorett och ett, om möjligt, ännu tommare konto än tidigare. Vad var det jag skrev innan? Man kan ju titta utan att köpa. Pyttsan! Så bra gick det. Nu ska jag hålla stenhårt i pengarna. Önskar mig pengar i födelsedagspresent och helst presentcheckar på ICA för då är pengarna öronmärkta. För att se skorna klicka här.
Dessa skor håller också på att gå sönder.
När äter man egentligen frukost? "Så fort jag vaknar" säger Nina medan jag själv inte kan äta det första jag gör på morgonen. För mig kan det gå flera timmar innan jag äter frukost. Ibland äter jag inte ens frukost utan går direkt på lunchen. Inte allt för sällan kan tilläggas. Visst kan jag äta på morgonen, men jag är inte hungrig och det känns som om maten sväller i munnen. Efter en halvtimme går det an men jag väntar helst en timme.
Nina blir inte allt för trevlig om hon inte får äta frukost. Likadan blir jag och någon tjötar med mig på morgonen. Mitt morgonhumör är inte att leka med. Jag kan sansa mig och oftast säger jag till att jag inte har någon pratlust. Är det inte konstigt hur lika vi människor är, trots att vi är så olika? Det fachinerar mig. Jag kan sitta och titta på människor och deras beteende i flera timmar. Underbart, om du frågar mig.
Fotograf: Michael Asplund.
Bilden är från sessionen i helgen.
Oooh, såg att bloggplatsen lagt till en "kom ihåg mig" i kommentarsfältet. Det uppskattas! Kärlek på det som vi skulle uttryckt det när jag jobbade som eventförsäljare.
I övrigt regnar det idag och jag är fantastiskt trött. Men jag piggnar nog till när jag får träffa Kickan, Nova och Michael. Jädra massa kärlek på det! Jag tror helt enkelt det blir en bra dag. Det är väl ingen som glömt ställa om klockan?
Idag var det middag hos min farbror. Jag fick träffa min kusin för första gången och det tycker jag var jätteroligt! Min kusin var en jättesöt tjej och barnen hade jag ju redan träffat. Personligen tyckte jag om henne från första början. Nu har jag två kusiner till i Göteborgstrakten som jag hoppas få träffa. En av dem kommer kanske på min födelsedagsfest i början av november. Det är så roligt att ha lite släkt här nere! Jag har saknat det. Dessutom en sund släkt. Det är jag värd efter allt dåligt som hänt.
Detta året må ha inneburit en hel del otur i kärlek men hujja vad mycket jag vunnit i privatlivet. Kusiner och farbror. Stjärnvinst på Liseberg och biljetter till fotboll och cirkus. Ja, ett riktigt bra år. När man tänker tillbaka.
Bus med kusinbarnet Stora L.
Jag och kusinbarnet lilla L.
Jag uppdaterade just min blogg och plötsligt skuttade deras fula lilla sak ner till nedre delen av bloggen! Det kan jag leva med. Det andra var ingen höjdare. Och nu ringde farbror!
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo