Vi pratar ofta om att ge och ta och ibland känner vi att våra vänner tar mer än de ger. Ibland stämmer det medan man ibland kan vara den som, i brist på självkänsla, tar och tar utan att egentligen känna att man tar eller glömmer att ge. Ibland är det en period man behöver få ta och inte ge. Man kan inte alltid ha en helt jämn relation.

Ibland brukar jag leka en lek på msn. Ni vet den lilla texten under ens namn? Där kan man ibland se vad man lyssnar på eller vad man tänker på. Ja, det är olika vad vi skriver där. Ibland skriver jag "sanning eller konsekvens?" och det roliga är att det väcker spontana reaktioner från folk som faktiskt kan skriva antingen sanning eller konsekvens istället för hej. Då gäller det att snabbt ha en fråga på lager. Det är sällan folk säger konsekvens för det är lite svårt men det händer. I juletid passar det ju bra att be någon skicka ett julkort. Hehe.

Denna lek kan väcka många intressanta frågor och svar. Jag leker den ofta med mitt ex. Ofta är väl att överdriva då vi inte pratar så ofta. Men många gånger har det ändå slutat i denna frågelek. Det har inte bara hållt vår relation vid liv, det har lärt mig mycket om hur han tänker och fått mig att formulera mina tankar och känslor.

Det är inte lätt att säga vad man tycker och tänker i en relation. Det kan därför vara viktigt att ta sig tid att prata igenom relationen. Det bästa tips jag kan ge är att säga hur man känner istället för hur det är. För det är väl egentligen rätt svårt att säga att det är på ett sätt när den andra kanske tycker annorlunda om samma situation. Då är det ju känslor vi talar om!

Att ge och ta är inte lätt alla gånger.

En bättre livsstil enligt Maddo

Den senaste veckan har varit rätt bra för mig. Det är inte samma sak som att det är bra för min omgivning. Miss Vivi (http://missvivis.se) fick ett tråkigt besked men verkar nu vara på fötterna igen. Det är skönt att se när det blir ljusare. The Dark Chrystal (http://thedarkchrystal.blogg.se) har haft problem med ett tandläkarbesök och detta problem verkar då inte lägga sig! Marica (http://maricaaberg.blogg.se) fick åka till sjukhus av anledningar hon skriver om i bloggen. Jag sänder massor av tankar till er!!!

Jag har bara träffat en av dem, Marica, i verkliga livet så jag måste erkänna att det tar extra hårt när jag får läsa sånt. Marica och jag träffades under min sommarkurs i Skövde. En varmare och goare tjej får man leta efter. Hon har haft ett tufft år och är definitivt värd en lugn och skön jul. Inget sånt här inte. Hon har varit en ängel när jag mått dåligt och det komiska är att jag inte trodde jag funnit någon direkt vän när jag gick kursen. Visst hade jag pratat med och umgåtts med en tjej men vi va nöjda med att gå i skolan ihop. Men så kom Marica en dag och mådde dåligt och jag såg plötsligt henne som en medmänniska och inte bara klasskamrat. Därför sänder jag mina varmaste hälsningar och tankar till henne.

Det har blivit många inlägg idag och mycket känslor i inläggen. Känslor är svåra att definera och ingen kan riktigt förstå känslor (om du frågar mig) men såhär är det ibland. Jag bloggar för min egen skull och för att jag tycker om argumentation och diskussion men mina vänner och mitt välmående går före bloggen. Därför blir det inte så mycket av den argumenterande och diskuterande varan just nu. På grund av att det är för mycket känslor idag. Jag räcker helt enkelt inte till för argumentation och diskussion. Man får inse sina begränsningar.

Bättre livsstil enligt Maddo

Det är något speciellt med de där sakerna som kallas väckarklockor. Jag vet inte om du känner till funktionern snooza? Det är inte alla som använder sig av den nämligen. Jag gör det. Men jag önskar att jag kunde skutta upp ur sängen med en gång. Jag tror det är hälsosamt och bra. Nu ska jag inte säga att jag inte kan. För kan kan jag säkert om jag försöker. Jag känner mig mörbultad på morgonen och har ingen lust att chocka kroppen.

Det kanske är den där chocken som behövs för att jag ska få tid att vakna? Det kanske är bättre att gå upp med en gång för att kroppen verkligen ska veta att den ska vakna? Men ack så skönt det är att klicka på snooze! Tillhör du också snoozarna? Eller kan du hoppa upp med en gång?

Jag minns när jag bodde med Björn. Han är typen som ställer klockan på 7:00 och vaknar 6:59. Det ska gå med tankekraft. Undrar om det går att få hjälp med att klara det? Påverkar mina tabletter det isåfall? Värt att ta reda på.

Personligen tror jag att icke-snoozare mår bättre. De har en bättre morgonrutin och kroppen får tydliga uppmaningar om vad som förväntas. Jag vet att de flesta snoozare säger sig ha dåligt morgonhumör (jag är en av dem) och att de behöver mer tid på morgonen och ofta skippar frukost för att få snooza. Jag har kommit på ett knep. Jag ställer klockan så jag har tid att snooza och äta frukost! Mycket bra.

Det är ett knep som funkar om man inte gör som jag gjorde idag: Sov över klockan! Jag tror vi snoozare har lättare att försova oss och att vi kan sova över klockan. Vi skaffar värre och värre signaler till väckningen men tillslut vill de inte fungera heller. Nu har jag ändrat signal på klockan - för tredje gången i år och imorgon blir det nog att ställa två klockor också - för att ens komma upp!

Sen påstår jag inte att folk som inte snoozar mår bättre i allmänhet. Jag tror däremot att de har bättre morgonrutiner. Om jag mår dåligt, exempelvis är deprimerad, har jag i regel svårt att komma upp ur sängen. Jag beundrar då Björn som faktiskt kommer upp på morgonen medan jag ligger och drar mig allt mellan 10 minuter och en timme.

Man säger att dygnsrytm är en bra förutsättning för att må bra och Björn har nog lättare för att skaffa sig en dygnsrytm än jag. Men det är aldrig försent att skaffa sig en högre levnadsstandard. Imorgon SKA jag upp inom 30 minuter (det har tagit 60 minuter den sista tiden) och sen är det bara att trappa ner...För snoozandet är som ett beroende, vissa behöver trappa ner för att sluta medan andra behöver sluta tvärt. Jag försöker trappa ner så får vi se.

Det kommer bli svårt, men:

Ingenting är omöjligt!

Nu är det en hysteri i stan. Det är inte julen jag syftar till. Det är det liv vi hela tiden lever som har blivit en hysteri. Vi strävar efter att ha allt, ge allt och att tiden en vacker dag ska stå stilla så vi hinner med allt. Vad hände med uttrycket "Fånga dagen"? Ta vara på vad du har. Alla har vi resurser som är användbara. Det handlar inte om att utnyttja andra utan att våga be om hjälp. Att vara människa.

Detta är inget jag påstår är lätt. Har du någon gång stått och försökt med något som bara inte vill sig? Hur du än vrider och vänder på det så bara går det inte! Kanske är det en syltburk vi ska öppna? Men så kommer någon och säger att den ska försöka. Klick säger det och burken är öppen! Visst säger du tack då och tänker att det "var ju typiskt att den personen skulle klara det"? Vad gör det att du inte klarar av att öppna en syltburk menar jag? Det handlar inte om styrka. Det handlar inte om att du alltid har dålig teknik. Det handlar om att du inte var i dagsform att öppna burken just då. För du kan ju öppna burkar!

Istället kan vi vara glada över att vi fick hjälp. Vi fick hjälp när vår kapacitet inte räckte till. Har du ont i ryggen går du kanske till en massör och blir masserad. Så får du några övningar att göra och vips är problemet borta! Men vad hade egentligen hänt om du gjort dessa övningar från början? Jo, ditt problem hade troligtvis inte uppstått! Men i det läget tackar du den som masserar dig för att denne kunde uppmärksamma problemet och för hjälpen mot värken. Förstår ni min parallell?

Jag skrev ett inlägg om den fantastiska men omdiskuterade vardagen för nästan två veckor sen. Där skrev jag att det visst hade hänt negativa saker under min dag men valde att fokusera på det positiva dagen hade bjudit på. Det är inte lätt alla gånger. Livet är svårt. Medan andra saker i livet är lätta och underbara.

Var tacksam det du har. För det är inte säkert att du alltid kommer ha det! Ta vara på det du har. Just av samma anledning. Man säger att det man ångrar är det man inte gjorde. Sluta tro att det handlar om att hoppa bungyjump eller resa utomlands! För när du ligger på dödsbädden är det visst roliga minnen att ha, men frågan är om det är själva resan eller sällskapet som du minns som positivt? Kanske var det en kompis som drog med dig på resan? Då är du högst troligt glad över att vännen gjorde detta eftersom resan var fantastisk!

Visst ska du tänka på dig själv och inte bara på andra. Men att tänka på och värna om andra kan ge en tillfredsställelse. Man får och ger bekräftelse - något de flesta av oss saknar och längtar efter. Bekräftelse är någonting vi ständigt strävar efter att få. Vi vill ha positiv och konstruktiv kritik, inte höra vad vi är dåliga på. Det är svårt att ge något positivt till någon som alltid är negativ och visst måste vi få vara negativa. Däremot bör vi kanske tänka på vilka vänner vi vill umgås med och ge bekräftelse: Är det vännen som alltid har problem och är negativ eller är det vännen som faktiskt bekräftar dig och ler mot dig?

När jag diskuterar med mina vänner känner jag ofta att jag bara babblar och de ler och skrattar. Däremot är det just det där leendet som får mig att vela fortsätta bjuda på mig själv. En negativ händelse kan piffas upp med en gnutta ironi och vips har vi fått distans till händelsen. Det är inte lätt alla gånger, men jag upprepar: Livet är inte lätt, MEN livet blir vad du gör det till.

En riktig vän kan be om hjälp.

Ett självklart inlägg i kategorin: Bättre livsstil enligt Maddo

Efter en intressant diskussion med Dietisten har jag nu insett att våra tandläkare lurar oss. Inte nog med att det kostar skjortan att gå till tandläkaren. Nej, de lurar på oss saker som innehåller konstigheter. Ta flourtuggumi exempelvis. I Sverige har vi allt större problem med folk som gnisslar tänder. Detta beror till stor del på stress. Men nu undrar du kopplingen mellan flourtuggumi (eller egentligen alla tuggumin) och gnissling av tänder är? Om du undrar det gnisslar du troligtvis inte tänder!

Att du gnisslar tänder på grund av stress har att göra med att du spänner käken när du stressar. När du tuggar tuggumi anstränger du också den muskeln. Det vill säga stressade och tuggumituggande människor har större risk att gnissla tänder. Jag säger inte att alla som stressar och tuggar tuggumi gnisslar tänder. Välj att förstå mig i detta läge!

Jag menar att den kost vi stoppar i oss faktiskt påverkar oss mer än många tror. Huruvida tuggumi nu kan klassas som kost! Men för att spinna vidare på kost och tuggumi så innehåller tuggumin i regel TVÅ sötningsmedel. Hur många gånger har jag inte lyssnat på folk på stan som säger att man ska minska sötningsmedlen och att de faktiskt också är dåliga mot kroppen? Ofta! Det stämmer faktiskt. Många sötningsmedel kan naturen och kroppen dessutom inte bryta ner vilket gör att vi förstör naturen.

När jag piercade tungan (senaste gången var i våras) bestämde jag  mig för att sluta tugga tuggumi. Sen dess har jag inte tuggat tuggumi en enda gång kan jag ju tillägga. Min käke mår bra av det. Och visst finns det bettskena för de som gnisslar tänder (jag är en av dem) men hur skoj är det när du har en dejt på besök som ska sova över och du ska försöka stoppa in den där smidigt och snyggt? Den luktar inte gott heller av torkat saliv. Rätt osexigt om du frågar mig! Och det kan väl inte vara allt för bra för salivproduktionen?

Allt detta för att jag tror att våra tändläkare lurar i oss saker som vi naturligtvis inte skulle behöva, om vi åt naturligare mat, fick en sundare inställning till livet där den dåliga stressen minskade och vi rådde om vårt mående. Nej, ibland undrar jag vad vi egentligen gör mot våra kroppar och vår natur...

Ta hand om naturen och din kropp!

Ett självklart inlägg i kategorin: Bättre livsstil enligt Maddo

Idag har det funnits massor med goda ting. Alla har goda saker som händer men som vi tar för givet. Så dagen kommer bli en punktlista. Idag har jag...

• ... fått massor av kommentarer på bloggen av er läsare! Jag har läst era bloggar också och fått massor av inspiration och nya synvinklar.
• ... bakat pepparkakor (och ätit lika mycket deg. Varannan pepparkaka på plåten... varannan i munnen! Hihi)
• ... träffat Pernilla (http://peque.blogg.se). Vi promenerade, tjötade, åt och jag fick träffa hennes berömda pojkvän.
• ... haft lägenhetsvisning och fick spana in den snygga killen. Hihi.
• ... läst ännu lite till av Äkta Vara.
• ... fått en komplimang för ökad viktnedgång.

Tänk så mycket vi tar för givet. Tummen upp för vardagen! Nu är det dags för mig att borsta tänderna och lägga mig att läsa en god bok (Äkta Vara) innan jag somnar.

Vardagen kan vara underbar.

Idag ska jag och Nina på On stage - Goes 80´s. Det ska bli skoj. Jag brukar försöka gå på någon konsert varje år. Det är något som får mig att må bra nämligen. Så gillar jag ju självklart autografer och kändisar då. Hihi. Jag är inte typen som kollar när skivor kommer eller så. Det gör Nina så bra. Hon tycker dessutom om det. Hon är tjejen som gillar skvallertidningar. Jag har aldrig riktigt trivts i den svängen. Men se och träffa kändisar ger mig en kick!

Jag läste på Maricas blogg (http://maricaaberg.blogg.se). Där hade hon gjort en lista och en av frågorna var: Har du varit med på TV? De flesta svarar nog nej. Men jag har varit med på TV flera gånger. Sen kan man ju definera vad det innebär att vara med på TV. Jag är med snabbt på dokumentären om Five och Westlife. Det går knappt att se att det är jag. Jag är med i Martins video Jag vill inte motionera, även där går det knappt att urskilja att det är jag. Men så har jag varit med i nyhetsreportage. Storgråtande framför Westlife. Jag skrattar åt det idag. Ingen tror mig när jag säger att jag faktiskt grät av frustation över våra förlorade platser och mens. Jag var väldigt känslig under mensen när jag var yngre. Så jag har slutat förklara det för folk. Men detta nyhetsreportage med inzoomning på mig visades på TV3, TV4, TV8 och ZTV. Det var inte många i skolan som missade det. Haha. Förra året var jag med på TV4s lokaltv när de frågade om våren var på väg. Jag var en av de som svarade. Skoj tycker jag. Men jag trivs bra med lite anonymitet också. Det gäller att finna de där balanserna.

När jag var yngre fanns det en som hette Dailo på NRJ. Han brukade jag prata med rätt ofta i telefon. Det var tider det. När man kunde vinna saker internt. Man pratade med folket som jobbade på NRJ och fick för sig att man var typ...vänner. Fast det var man ju inte. Det stärkte däremot min självkänsla. För jag fick ofta vara med i radio, önska låtar och tävla. Det fick mig att tro på mig själv. Man lärde sig vad man skulle säga för att få vara med i radio. Vissa grejjer kommer ju inte med. Men man har bra koll som tonåring.

Tidningen har jag också varit med i. Metro har haft med mig en gång på en halvsida. De frågade om kvinnor har bättre ansiktsminne än män. Jag var faktiskt glad när de lyckades lägga en bild så mitt namn inte gick att läsa. För jag gillar att ha ansikte med men namnet blir så privat. Jag har även publicerats med namn i Frida poster på den tiden den tidningen fanns. Jag vann Backstreet boys autografer. Det var speciellt. Man skulle skriva en slogan för att vinna. Min lät som följer:

Om dina idoler får du veta mera,

när du på Frida Poster börjar prenumera.

Ja, så fyndigt va? Men jag vann. Andra och tredjepris var Bsb (Backstreet boys) VHS respektive CD med autografer. Vet ni vad mitt pris var? Nej, ingen träff med dem. Jag fick en Frida Poster-tidning signerad av Bsb! Tack, tack..ööh.

Allt detta på tal om att jag ska se på On stage idag! Och för att en bekant kallat mig exhibitionist (http://sv.wikipedia.org/wiki/Exhibitionism). Haha, inte den sexuella tolkningen dock! Johnny Logan kommer vara där ikväll så jag värmer upp med lite Logan i högtalarna. Det värmer i mitt hjärta. Ja, han är ju inte snygg längre. Men charmig. Jag var ju på hans konsert förra året med Ida (http://idapersson.se).

Julen närmar sig med stormsteg och många vittnar om att de börjat pynta smått i hemmet inför julen. Det skrivs om hur julen firas och hur man gör vid advent. Jag ska också pyssla lite är det tänkt. Jag vill baka pepparkakor. Måste bara hitta någon som vill äta dem för jag är inget fan av pepparkakor. Sen brukar jag försöka baka lite lussebullar, självklart med kesella. Dessa äter jag mer än gärna upp själv. Gärna lite deg också! Pepparkaksdeg är också gott. Hihi.

Vad gör jag mer inför jul? Jo, apelsiner med nejlikor hänger jag upp i vardagsrummet. Självklart ska det till ett rött snöre. Mina adventsstakar finns i vardagsrummet och en betlehemsstjärna i sovrummet. Köket pryds av en designadventsstjärna jag fick av exet.

Så kommer vi till hur jag firar jul? Sen 2001 har jag firat jul med min familj en gång. Det gör jag inte om. Jag försöker finna mitt eget julfirande. Jag tänkte helt enkelt berätta hur mitt annorlunda julfirande sett ut de senaste åren:

2001 - Firade i Göteborg med min dåvarande pojkvän. Villa, vovve, snö, öppen spis och kärlek. ♥

2002 - Firade med familjen. Slutade med att jag skar mig och fick en ångestattack.

2003 - Firade med min dåvarande pojkvän i Halmstad. Mysigt och med mycket kärlek. ♥

2004 - Firade med min dåvarande pojkvän utanför Lerum.

2005 - Firade själv. I lugn och ro. Gick ut på kvällen. Första gången jag gått ut själv.

2006 - Göteborg med Nina och hennes familj. Hade flera erbjudanden men valde detta. Förslagen var: åka till Stockholm och fira med min dåvarande sambo, med C, min gamla lärare eller min familj.

2007 - Firade med C och hennes familj på en av Göteborgs öar.

2008 - Åkte upp till min dåvarande dejt i norrland för att fira jul med snö och kärlek. Gick in i väggen.

Detta år har jag inte bestämt mig för hur jag ska fira. Nina och C säger att jag "självklart" är bjuden hos dem. Men jag känner mig ivägen och tror att jag kan behöva en jul som 2005. Inget firande för min del alltså. Så ser det ut just nu. Men jag kanske hinner ändra mig, skaffa partner eller nåt sånt. Det kan ju gå fort. Om inte annat ser jag faktiskt fram emot att få rå om mig själv. Sitta på msn, dansa dansmatta, ta en promenad. Glömma bort att äta och bara.. vara. Se Kalles julafton också! Det är väl kl. 14:00 i år igen va? Hihi. Hur firar du/ni?